VintageSmulor!

RIP bloggen.

2011-10-10T09:21:00.000+02:00

2,5 år och 327 inlägg. Fler smeknamn på R än i någon annan blogg. Stylingar och vintage och loppisar och företagande i en salig röra.

Och det här 328:e inlägget blir det sista i den här bloggen. Nu är det dags att gå vidare, nu har den gjort sitt. Den har utvecklats mer och mer åt det privata hållet, för att det är vad jag gillar att skriva om och vad ni gillar att läsa om. Och det har varit internt, mysigt och som att sitta med ett gäng vänner och gagga. Helt underbart! Men det finns egentligen ingen poäng med att göra det under företagsflagg. Snarare hämmar det, för det privata och företagandet stretar åt lite olika håll. Men företaget finns alltså kvar i allra högsta grad, fortsätt handla och tipsa era vänner! Bloggen har dock gjort sitt och puttas nu, så värdigt det bara går, utför ättestupan. 2,5 år är ingen ålder på en häst, men för en blogg är det en livstid.

Tack alla som hängt med under åren! Som länkat hit, som kommenterat, som peppat och hejat och skrattat. Utan er hade jag lagt ner för länge sen, blivit en av alla dessa bloggar med typ 3 inlägg. Och alla inlägg är "hej bloggen förlåt att jag inte bloggat på ett tag!!!". Jag är himla glad att det inte blev så, för nu har jag mitt livs hittills bästa tid dokumenterad i text och bild här. Med era kloka och roliga tillrop.

Men det finns förstås någon mer att tacka. Någon som stått ut med mitt ständiga nedtecknande av dennes dumheter, klokheter och misstag. Någon som hela tiden - ursäkta megaklyschigt uttryck - bjudit på sig själv. Rickard. Evig kärlek till dig! Det känns himla kul att vi har essensen av vårt förhållande - nämligen flams, trams och loppisar - på pränt här. Visserligen bara ur min synvinkel, men vi vet ju båda två att det alltid är jag som har rätt.

Eftersom jag lider av kronisk tangentbordsdiarré kommer jag givetvis fortsätta skriva. Men jag vet inte riktigt var. Det hade ju t. ex varit himla fint att kunna få betalt för att skriva. Vi får se var jag hamnar, höll ögon och öron öppna.

Om du gillat att läsa den här bloggen kan du väl länka till ditt favoritinlägg i en kommentar. Och kanske säga varför du gillade just det. Det skulle kännas som en fin avslutning!

Puss på er, ses på internet!

Etikettskolan: del 2

2011-10-06T16:44:00.000+02:00

Jag lär er etikett från 1933, ur boken Etikett och god ton!

Del 2: I vilken ordning ska man gå ner för spiraltrappan på en ångbåt?Klicka på bilden för att läsa svaret!

Hobbyafasin going strong

2011-09-26T17:00:00.001+02:00

Rulles hobbyafasi (skrivpinne, pekare, etc) sprida sig. Nu använder han sina påhittade ord för att beskriva andra påhittade ord. Snart kommer varenda ljud ur hans mun vara en egenkomponerad bokstavssammansättning utan egentlig betydelse.

Imorse gick han hemifrån, men kom tillbaka bara efter några sekunder.
- Jag glömde lyssnarhuvudets mamma!

Okej. Jag försöker reda ut det här. Lyssnarhuvudet eller lyssnarhuvudena är alltså Rulles ord för hörlurar. Det låter lite ologiskt, jag vet. Men det kommer väl ifrån att man har dem på huvudet och man lyssnar med dem. Och vem är då lyssnarhuvudets mamma? Det koreanska företag som tillverkat dem? Clas Ohlson som sålt dem? Jag, som alltid moderligt trasslar ur dess sladd?

Nej, lyssnarhuvudets mamma är MP3-spelaren. För den förser dem med ljud.

Äeh Rulle. Det här håller inte. Skärp dä!

Celeb-häng

2011-09-22T21:34:00.000+02:00

Justja, jag har ju glömt att skryta! Hur man nu kan göra det. Det är väl det största nöjet med att ha en blogg? Skryt och sälja reklamplatser. Det sistanämnda kan jag inte riktigt göra eftersom jag vill att det enda företaget ni ska tänka på här är Vintagesmulor.se. Så då blir det 100% skryt. För ett par veckor sedan lekte jag i alla fall kändiswannabe och hängde med en hel hög kändisar. Eller ja, några stycken.

Det började med att fotografen/bloggerskan Jessica Silversaga (aka Vintageportalen) ringde mig och frågade om jag hade lust att vara hennes reflexskärmsbitch för dagen. Det var en plåtning till Linda Sundblads kommande singelomslag. Jag tackade givetvis ja och dagen därpå begav vi oss till Lindas lägenhet. Hon var hur trevlig som helst, inte minsta tendens till divalater. Vilket kanske är lite trist nu när jag tänker efter... Hade hon kastat grejer eller krävt prickiga kattungar och avskedat en assistent i timmen hade det mer KÄNTS som att kändishänga. Nu var det bara en allmänt trevlig dag. Aja, håll koll efter singeln! Ser du ett ögonblänk kanske det är min skärmexpertis som är upphov till det.

Jag och Jessica. Foto: Jessica Silversaga

Några dagar senare skulle jag och Roddbåten sitta publik i Breaking news med Filip och Fredrik. Jag älskar verkligen dem, lyssnar/ser på allt de gör men har aldrig suttit publik tidigare. Nu var det så dags! Det var en liten studio och Felix Herngren och Eric Idle var med i programmet. Sveinkul var det! Och efteråt fick jag träffa F & F och kirra ett F& F & F-foto:

Det var alla kändisar for now! Puss på er!

Etikettskolan: del 1

2011-09-13T11:00:00.000+02:00

Jag fick två etikettböcker av Rilles mamma häromveckan. Vet inte hur jag ska tolka det riktigt. Vill hon att jag ska sluta äta med händerna och torka munnen med finduken på middagsbjudningarna?

De är från 1933 och fulla av goda tips. Mycket hade jag inte en aning om. Man vill ju inte bete sig ohyfsat. Det tror jag inte ni vill heller, så välkomna till min etikettskola! Där väljer jag ut det viktigaste ur etikettböckerna och läxar upp er med.

Del 1: Pengalös i kollektivtrafiken - vad göra?

Alltså: först försöka lura av konduktören en gratisbiljett. Om det (mot förmodan) inte fungerar, låna pengar av en främmande kvinna på bussen/tåget/spårvagnen. Och om DET inte fungerar, låna av en främmande man. Inte bara det, du ska även ta denne främlings adress.

Lycka till!

Nygamla höstjackor

2011-09-12T10:31:00.003+02:00

Tjoho bloggläsare! Ni som tappert hänger kvar trots högst sporadisk uppdatering. Jag och Ralf har köpt nya höstjackor. Eller nya och nya, second hand förstås. Gillas?

300:- totalt för båda. Behöver knappast tillägga att vi blev väldigt nöjda.

Puss!

Orgelkonserter och enhjulingsshower.

2011-09-01T13:18:00.000+02:00

Ragge vände sig till mig idag och sa:
- Jag skulle kolla upp orgelkonserter i Stockholm för jag har tänkt gå på en, men när jag kommer in på en sida så...
- Vänta här nu! avbryter jag. Orgelkonsert? Vad.. va... hur.. VA?!

Jag fattar ingenting. Han har aldrig nämnt nåt om någon orgel. Och han är inget stort musikfan överlag. Och nu helt plötsligt har han planerat att gå på orgelkonserter. Vem är det här?! Om någon söker honom måste jag alltså säga: "han är tyvärr inte hemma, han är på orgelkonsert". Det hela känns mycket surrealistiskt.
R: - Vaddå, vad är det för konstigt med det? Jag har lyssnat på orgelmusik jättelänge!
F: - Jamen det är väl skitkonstigt eftersom jag aldrig hört talas om det, det kommer från ingenstans. Om jag helt plötsligt skulle sitta och googla enhjulingsföreställningar i hemlighet skulle du säkert vilja bli informerad.

Mycket underligt detta. I övrigt så gick jag nyss ut på promenad med grannens hund. Halvvägs bort på vår runda börjar det SPÖregna. Jag skriver SPÖ med stora bokstäver eftersom regndropparna var som knytnävar som boxade mig i skalp och rygg. Himlen var klarblå när jag gick iväg och så fort jag kommit in slutade det förstås regna. Gah.

Det är spännande med alla som börjar skolan nu tycker jag. Mycket nervositet och förväntningar i omlopp. Det känns precis lagom att delta så pass, men att slippa tentaångest och läxläsningsleda. Jag jobbar på med mina Vintagesmulor, jag! Så här till skolstart passar jag på att tipsa om lite skolväskor, de är ju så himla fina:

Puss!

Stinkande båtar.

2011-08-24T18:16:00.000+02:00

Gnägg! Idag var en sån där dag när man måste göra massa tråkiga ärenden. Inte ens sånt som är jätteskönt efter att man gjort det, utan såna som ger noll tillfredsställelse. När man skickar iväg blanketter som legat på hallbordet i 3 månader släpper ändå någon slags ångeststen från axlarna. Men att åka iväg och lämna en bokföringspärm ger nada nöjd känsla.

Kul att jag slängde mig med ett främmande ord om "hallbord" förresten. Haha! Bord i hallen, det är ju helknäppt, hur ska man ha plats med det?Allt utrymme i vår hall måste vara fritt för att dörrar ska kunna öppnas. Dessa dörrar får inte vara öppna samtidigt, då kan man stängas in/ut. Flera gånger har jag blivit instängd på toan för att Rugge glömt städskrubbsdörren öppen. Då får man sträcka ut en hand genom den lilla springan och veva och skrika "kokoooo!" tills man får hjälp.

I övrigt upptas hallen av stora, stinkande båtar. Eller förlåt! Raffes skor. Jag har rätt stora fötter för att vara tjej, storlek 39/40. Hörde förresten att den nya grejen tjejer ska ha ångest över är att de har för stora fötter. Man ska visst skrapa bort storleksmärkningen på undersidan och ljuga för sin partner och sina vänner.
- Aeeeh, jag har ju storlek 34 va.
- Okej, fast dina skor är ju större än mina och jag har storlek 38?
- Joo.. jag ville ha lite.. att växa i.

Fuck that. Dock tänker jag nu skamlöst mobba Rappe för hans gigantofötter. De tar ju upp hela hallen! Jag har som sagt rätt stora fötter för att vara tjej, men de ser ju ut som förkrympta bäbisfötter i jämförelse med hans monster. Ring foliehattarna, jag har hittat bigfoot! Och nu har han fått dille på att köpa springskor. Tydligen MÅSTE man bara ha olika skor för olika underlag och väder och dagsform och veckodag och för varje siffra i personnumret. Om en tv-meteorolog skaffar skägg måste han ha nya skor. Om balkongblommorna ser veka ut måste han ha nya skor. Om Maria Montazami säger någonting knasigt på ett sävligt sätt måste han ha nya skor. Ja, ni hajar. Vi har ungefär lika många par skor, men jag anser att jag borde ha tillstånd att ha fler än honom eftersom mina tar upp så mycket mindre plats. Se exempel på bilden.

Så, för att sammanfatta: Ruff borde förvara sina stinkande båtar på balkongen och dessutom köpa 10 par skor åt mig.

Puss!

Scener ur ett samboskap pt16

2011-08-22T11:08:00.001+02:00

Fikade med en kompis häromveckan och vi började prata om topp 3-lösgodistjafset som jag och Rulle hade häromåret. Kompisen är lika hängiven lösgodisfantast som jag så detta kan vi tala om i år. Fast den här gången kom hon på en egen lek. Topp 3 tv-serier!

Min lista blev:

Six feet under
Sopranos
Vänner

Hennes blev (hoppas jag minns rätt nu, annars får du skälla på mig!):

Six feet under
L-word
Seinfeld

När jag kom hem tänkte jag att jag skulle introducera leken för Rappe. Givetvis tyckte han att ramarna för leken var luddiga och regelverket för otydligt.
R: - Ska man ta med de här serierna till en öde ö och BARA få konsumera dem om och om igen? För i så fall vill man ju ta serier med långa och många säsonger. Eller är det mer som en slags Oscar man delar ut till de som är absolut bäst?
F: - Jamen näe, ingen öde ö. Bara de du tycker är bäst. Men det kanske ändå är bra med en genreblandning.
R: - Allright! Då blir min lista:

The wire
Deadwood
The office

F: - Ingen överlappning mellan våra listor. Om det här vore ett test i Veckorevyn skulle vi nog bli rekommenderade att göra slut. Måste säga att jag är förvånad över att du inte tog med Sopranos, det gjorde jag.
R: - Jamen... SOPRANOS. Den behöver man ju inte ta med, den är ju liksom... given.
F: - Öh? Är du dum eller, vad då given? Inga serier är givna, din lista är din lista.
R: - Men ska man ta med sånt är ju listan för kort!!!
F: - Poängen är att det ska vara kort, hade det varit "nämn dina topp 56 tv-serier" hade det inte varit så mycket en lek som bara en lista med serier du kollar på.
R: - Men det är ju som om någon skulle säga "nämn dina 3 favoriämnen", då tänker man ju typ gadolinium, för att dess Curie-temperatur ligger vid rumstemperatur eller cerium, för dess grunda 4f-tillstånd. Inte fan tänker man "åh, syre måste jag ju ha med!".
F: - JO OM MAN GILLAR ATT ANDAS! Du kan ju inte lägga undan några favo-favoriter bara för att du tycker de är för självklara för att uppta en plats på listan.
R: - Jo.
F: - Så, för att sammanfatta: Sopranos är som syre för dig?
R: - Ja.
F: - Men det får inte uppta en plats på Topp 3-listan?
R: - Nä...

F ö har Rulles hobbyafasi nu fött fram detta:
- "åka utomlandskortet" = passet
- lyssnarhuvuden (???) = hörlurar

Och jag håller på att åka ut från Drömstipendiet. :( Om ni gillar mig det minsta lillalilla så borde ni twittra och facebooka länken och shame:a alla era vänner och bekanta att rösta på mig. Ja, jag shame:ar just nu DIG. Funkar det? Hoppas! 500 röster borde jag väl kunna få ihop?

---->RÖSTA RÖSTA RÖSTA<----
---->SPRID SPRID SPRID<----

Puss på er!

4 år idag - eller R är min myrstack

2011-08-19T09:00:00.001+02:00

Så har ett år gått sedan mitt ode till R. Ett år till med dig och mig. Jag är pank igen (eller fortfarande) förstås, så min present blir en ny textvägg av kärlek. Hjärtat är lika fullt som plånboken är tom och jag skulle aldrig vilja ha det tvärtom.

Alex Schlman säger om sin fru: "att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Jag säger: blaha. Du borde testa att vara med R. Det är som att bli hyllad för att man klippt tånaglarna. Minimal insats, maximal utdelning. Bara att vakna med honom är att ha vunnit OS och Miss Universum och fått Nobelpriset. Och den känslan gör att man ständigt vill satsa allt.

Sommaräng eller het förortsbetong, vem bryr sig? Du och jag har gått med skavsår i Akalla, med pengar på fickan i London och suttit soltrötta på landet. Det är faktiskt ingen skillnad. Det är du och det är jag, allt som behövs. Och jag vill hålla så hårt i dig. Lika krampaktigt som en svettig guldpeng i en femåringshand på väg till godisaffären. Då och då försiktigt veckla upp handen för att se så du finns kvar. Kanske var du bara en hallucination i en sockerlängtande hjärna? Men du finns kvar. Du finns alltid kvar.

Att vara med dig är det bästa som finns. Ingen omskrivning eller försköning behövs egentligen. Att vara utan dig är att vänta på att vara med dig. Jag hatar att vänta.

Ibland undrar jag hur resten av världen klarar sig utan dig. Med myrslokens enfald; varför går folk bara förbi de här smaskiga myrstackarna utan att ens provsmaka? Aja, more for me! Den enes myrstack, den andres fysiklärare. Du är min myrstack, R. Och lika anpassad som myrslokens myrslokiga ansikte är för myrätande, lika anpassad är jag för dig och du för mig.

Du som vet allt om mig, vad jag gillar och ogillar. Aldrig har jag behövt upprepa mig (förutom med min avsmak inför wienerbröd, men det var inte för att du inte kom ihåg, utan för att du tyckte det var för sjukt för att vara sant). Du känner mig bättre än jag känner mig själv.

Hittar ett gammalt mail från dig, en trepunktslista. Punkt 1 var att du skulle handla på vägen hem. Punkt 2 var att du glömt mobilen hemma. Punkt 3 var: "Du är söt och underbar enligt ett oberoende forskningsinstitut i Lausanne." Det spricker upp en varm blomma i bröstet varje gång jag läser något från dig, hur tramsigt det än må vara.

Ibland undrar jag när den här fjantigt storögda förälskelsen ska lägga sig. Jag hoppas förstås på aldrig. Jag vill alltid känna så här. Första känslan är lycka när jag vaknar med din näsa i nacken och din andning mot min ryggrad. Och jag sover så bra med dina armar om mig i sömnen. Du gör det automatiskt, öppnar ditt täcke och låter mig krypa in, sen armarna om mig och fortsätta sova. I den famnen ryms ingen ångest och inga mardrömmar.

Och alla skratt! Jag unnar verkligen alla att få skratta som vi gör. Så där hämningslöst och fult, men skönt. Oavsett om det är åt mina danser eller dina små sketcher, åt dina jämförelser eller åt mina trötta sarkasmer. En kompis till mig brukar säga att den man kan fulskratta inför är den man verkligen älskar. Inte något tillgjort fniss, inte någon hand som döljer ojämna tänder, inte någon volymkontroll - bara fulskratt med alla sina gnäggande snorkningar och tillhörande miner. Och ditt skratt, gud ditt skratt. Jag jagar det som en knarkare jagar fixar, som ett barn jagar godis, som en katt jagar bekräftelse. Jag skämmer ut mig publikt bara för att få några sekunder av det. Det är livselixir i sin renaste form.

Och när du säger, du, som inte är de stora ordens man när det kommer till känsloyttringar:
- Jag blir lyckligare och lyckligare för varje dag med dig.
Då förstår jag precis vad du menar för hos mig är det samma sak. Jag antar att det avstannar någon gång, för hur länge kan något öka och öka utan att ta slut? Det låter som en matematikfråga, alltså inget för mig. Men jag vet att det finns ett oändlighetstecken inom matematiken i alla fall. Kanske finns det även för oss.

Låt oss göra allt tillsammans. Jag kan inte vänta! För att vara utan dig är att vänta på att vara med dig och jag vägrar vänta en enda sekund.

Poolfest vid massgraven

2011-08-16T08:49:00.000+02:00

Alla. Dessa. Bananflugor. Jag blir tokig! De förökar sig som de försöker ta över planeten och de har redan lyckats med mitt kök. Och jo jag vet jag vet, man kan göra fällor åt dem. Det har jag gjort - 50% vinäger och 50% honung och ett par droppar diskmedel. Detta har faktiskt inte gjorts helt utan samvetskval, trots att flugorna är så jobbiga. Kan en bananfluga känna dödsångest? Tänker den på sin familj när den vevar runt med ben och vingar utan att komma någonstans? Jag vill hellre tänka att den inte tänker alls, att dess mikroskopiska hjärna använder all sin kraft till att lyckas forma en känsla av "oj.".

När jag ser dem ligga där i burken, drunknade, tycker jag lite synd om dem. Tills jag ser kanten på burken. Där sitter ett helt gäng levande bananflugor och bara softar! Som om det var en poolkant de satt vid och inte en massgrav. Som om de var stekare och inte sörjande anhöriga. Då tänker att jag de där små hjärnorna nog inte kan känna så mycket. Jag blandar i ordning en fälla till.

Kavla kavla liten mage.

2011-08-09T10:14:00.000+02:00

Den här skylten såg jag utanför en pizzeria i Fredrikshamn, Danmark. Alltså.. vad i helvete. Hur osmakligt får det bli? En kvinna som kavlar ut sin egen mage - ?!

Nej du Mamma, den pizzan får du allt behålla.

Blå lagunen

2011-08-05T12:08:00.000+02:00

I onsdags åkte jag och Rulle till stranden! Jag har bara badat en gång i år och det var typ i maj, för en badgalning som jag räcker det inte på långa vägar. Så vi bestämde oss för att åka till Stockholms mest turkosa och sandstrandiga badplats: Blå lagunen på Ekerö. Det ligger väldigt bökigt till, först måste man åka buss typ 40 minuter från Brommaplan. Sen får man promenera mellan åkrar och genom en skog i ungefär 20 minuter.

Rulle <3

SEN! Sen är det strand och blått vatten för hela slanten. Mitt i granskogen. Det är bra att det ligger krångligt till, för trots att det var perfekt väder var stranden inte proppfull. Det blir väldigt snabbt djupt i vattnet så det är ingen idealisk strand för små barn. Skönt, för vid resten av Stockholms badplatser måste man tyvärr vada genom 250 meter barn och piss för att hitta en liten plätt vatten att vaska sig i. Icke vid Blå lagunen. Det här är mitt på dagen när det var som mest folk:

Jag och Rappe hade f ö med oss the matsäck of doom:

4 gigantiska ciabatta proppfulla med pålägg
2 paket kakor
2 chokladbitar
2 bananer
2 yogurtar med müsli
2,5 liter vatten
1 termos kaffe

Vi hade även med oss:

mobil/mp3spelare
4 böcker

Vi ville inte riskera att på något sätt bli hungriga, uttorkade eller uttråkade helt enkelt. Vi har ju BSUAAVUUIEES vet ni.

Efter en heldag i solen såg min vanligtvis kritvita hud ut så här:

Allt tyngre än en lätt bris känns nu som en handdukssnärt på min sönderbrända kropp. Men äh! Sol och bad, lätt värt det.

Nu drar jag till Västerås en snabbis över helgen. Ha det så fint små sommarduvor!

Pride!

2011-08-01T20:00:00.000+02:00

Idag börjar Pride här i Stockholm! Det är helt öppet och gratis i år. Själv vet jag inte hur mycket jag kommer hinna gå, men ska i alla fall kika in en debatt där en kompis är med. Tänkte tipsa om lite regnbågsfärgade fynd hos vintagesmulor.se (klicka på bilderna för att komma till respektive produkt):

Scener ur ett samboskap pt15

2011-07-28T12:14:00.000+02:00

Igår kom Raffe hem från att ha hjälpt sina föräldrar tapetsera hela dagen och gick direkt upp för att hjälpa grannen sätta upp lampor. När han kom ner igen var han döhungrig och skulle bara koka upp lite pasta att ha till sin redan klara köttfärssås. Koka upp vatten och slänga ner lite pasta, hur fel kan det gå? Mhm.

Jag satt vid min dator och hörde plötsligt en riktig jävla smäll! Jag kikar in i köket och ser en skyldig blick glo tillbaka mot mig över kylskåpets dörrkant.
- Den attackerade mig! försvarade han sig och pekade.

Ja, folk, nu är det dags att låsa fönster och dörrar. Det är inte ryssen eller dansken som kommer, det är osten! Under diskbänken låg osten och i resten av köket låg delarna från ostkupan utspridda.

Jag skakade på huvudet och återgick till mitt. Ungefär 2 minuter senare hördes ett falsettskrik och återigen kollar den där blicken på mig. Nu har han smält ner halva osthyveln - på sin tumme och alltså brännskadat sig.
- Men herregud, vad håller du på med?
- DU STRESSAR MIG!!!
- Jag stressar dig genom att sitta vid min dator?
- Ehh, JA!

Jag fortsätter med mitt tills nästa skrik kommer. Nu SUCKAR jag väldigt menande och slänger en blick mot köket igen. Han håller i en burk med hallon jag fått från en kompis. Den har han vält ut i kylen och spridit ut hallon + dess saft där. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Hur kan en enda människa orsaka så här mycket kaos på bara några minuter?

Nu är pastan färdigkokad och han har lyckats bre en macka, äntligen! Jag andas ut men hör plötsligt att det blir alldeles tyst därinne. Inte ett bra tecken. Han står vid kylen med en halvfull vattenflaska i handen. Resten har han hällt ut i kylen.

Ni minns väl Rulles hobbyafasi förresten? Här är några nya tillskott:

maghål = navel
konstgjord sol = lampa

Jag säger då det, kids. Det är sällan långtråkigt att vara sambo.

Nej, Din Sko, inte än.

2011-07-25T18:27:00.000+02:00

Det kvittrade till i mobilen idag:

Hej! Nu har höstens nyheter kommit in i våra butiker! Massor av fina boots i olika modeller.

Din Sko tryckte ner mig rejält i skorna med sitt till synes oskyldiga lilla reklamsms. Höstens nyheter. Var tog sommarens ändlösa ballerinaskofrossa vägen? Höst?

Som svensk är man (eller blir, om man är inflyttad) programmerad att leva för sommaren. Ladda upp med B12 under 3 knappa månader sol för att överleva 9 månaders liv med snö, is och mörker. Man måste ta tillvara på varenda solsekund och verkligen PRESSA sig iväg till stranden även när man inte vill, för annars kommer man ångra sig när chansen inte finns att göra det längre.

Jag vill inte go all Ledin on ya asses, men sommaren är kort, det mesta regnar bort. Nejmen, allvarligt, det är 25 juli idag. Det borde vara högsommar, jag borde sitta och svettas någonstans. Grinig över den här JÄVLA värmen som kokar min hjärna. Istället sitter jag här i raggsockor och tjocktröja och har inget problem alls att tänka. Tyvärr.

Jag gillar hösten - PÅ HÖSTEN. Men jag vill tröttna på sommaren först. Jag vill vara spyless på grillfester och parkhäng och sand i skorna. Jag vill känna mig klar med att det är ljust och varmt hela tiden. Vill längta efter att frysa.

Häromdagen såg jag barn som var ute och lekte. Iklädda overaller. OVERALLER! Föräldrar borde behöva oroa sig över överhettning av de små liven, inte köldskador. Det är mitt i juli. Måste upprepa det för mig själv, för det finns inget annat som påminner mig om det. Försöker ändå tänka att det här är en tillfällig vädersvacka, det repar sig, det tar sig, snart så. Snart brakar sommaren in och värmechockar sig in i våra hem och upp på Aftonbladets löpsedlar. Lyckas lura mig själv rätt bra, ända tills jag får sms från Din Sko. Det går säkert bra att sälja höstskor nu, så jag förstår er vilja att börja redan. Men snälla, vänta lite. Om vi ignorerar årstidselefanten i rummet ett tag till kanske hon ger sig och går.

Från juli -10 i skärgården

Rösta på min loppisdröm!

2011-07-16T10:00:00.000+02:00

Jag har chansen att vinna ett Drömstipendie på 25.000:- och för det vill jag (förstås) åka till en gigantisk loppis i USA! Men jag behöver era röster. Rösta gör du enkelt genom att klicka "Rösta" på den här sidan. Du får även väldigt gärna klicka på Like så att länken delas på Facebook, tipsa dina vänner eller dela på Twitter. Blir så glad för varje röst och vill verkligen, verkligen vinna.

Här är min motivering:

Du vet den där unkna lukten som finns i källare, på vindar och på loppisar? Lite gammalt, lite instängt, lite dammigt. Den som kanske får dig att vända i dörren och rynka på näsan. För mig är den som den renaste bergsluft för en sån där hurtbulle med Haglöfs-ryggsäck. Det är lukten av prickiga vintageklänningar från 50-talet, pastellfärgade handskar från 60-talet och orangebruna overaller från 70-talet. Visst, ofta gömt bland mängder av "Jag överlevde Bennys svensexa -97"-t-shirts och urtvättade kjolar från de stora kedjorna. Men jag har inget emot att gräva, sortera och leta. Nej, jag älskar det faktiskt. Varje gång jag reser är jag på loppisjakt. Jag, som annars är rätt bekväm, har inget emot att gå i avgaser flera mil i industriområden om det finns någon affär där som jag kan få leta runt i. Jag är som loppishulken - får oanade krafter när det vankas fynd.

Men jag börjar kunna Sveriges loppisscen. Jag skulle vilja se något helt annat. Andra märken, andra upplägg, annat utbud. Jag drömmer om att få åka till Rose Bowl Flea Market i Kalifornien. En av världens största och mest kända loppisar, med runt 20.000 besökare varje gång de har öppet (en gång i månaden). Det riktigt känns i hjärtat hur alla besökare är där och stjäl mina fina fynd gång efter gång och det finns ingenting jag kan göra för att försvara min fyndheder. Ge mig chansen att åka dit och bevisa mig! Att få andas den renaste bergsluften (för en loppisfyndare alltså: källarstank med luftkonditionering). Rösta på mig! Kanske hittar jag nåt knasigt fint åt dig i staterna.

Goa Göteborg!

2011-07-15T09:01:00.003+02:00

Idag åker jag till Göteborg! Hurra! Har min bästis där som jag träffar alldeles för sällan. Tågpriserna Sthlm-Gbg är ju helt galna. I alla fall om man inte köper obokat andraklass 5 månader i förväg. Nu får jag faktiskt skjuts ner, riktigt lyxigt. Och hem ska jag flyga. Det är första gången jag flyger inrikes, tycker verkligen man ska försöka undvika det för miljöns skull. Men jag har inte råd att ta tåget. Det är helt sjukt att det kan vara så mycket billigare, bekvämare och snabbare med flyg. Nåväl, jag flyger väldigt sällan överlag, så kolla inte på mig med den där blicken. Gå och trakassera någon årlig Thailandsresenär istället!

Uppdateringarna i bloggen kommer bli sporadiska om ens existerande tills jag kommer tillbaka (25:e juli). Rullo sköter skickande av eventuella ordrar i webshoppen så länge. Kollade f ö på väderprognosen - regn varje dag och runt 16 grader varmt. Seriöst, det här måste vara sämsta sommaren sen Dackefejden. Jag går runt i raggsockor och tjocktröjor och sneglar längtansfullt mot mina sommarklänningar.

Ha det så bra darlings, hörs snart!

Småtips!

2011-07-14T11:50:00.001+02:00

Blandar lite tips här för allas nöje (mest för mitt eget kanske):

Musik Snubblade över den här låten med Niki Yrla och tycker den är grym, in och lyssna.
Bloggerier Om man gillar klädinspiration, second hand-fyndande, söta tjejer och FANTASTISKA matbilder som gör en hungrig trots att man nyss ätit femrätters: besök Polichinelle.
XL-modell H&M söker en provmodell i storlek 50. Är du en kurvig kvinna i Sthlmsområdet kan det vara ett trevligt extrajobb.
Fina bilder Jag förstår mig inte riktigt på tumblr, men jag vet i alla fall att varje gång jag går in här får jag ont i hjärta och skalle av alla snygga bilder. På ett bra sätt.

Sånt här kan man hitta t. ex på tumblr:n länkad ovan (originallänk)

Fotografering idag.

2011-07-13T08:00:00.000+02:00

Idag ska jag vara assistent på en fotografering med Jessica Silversaga! Det är ett himla kul tema och jag hoppas vädrets makter är med oss. Kommer förhoppningsvis kunna visa lite bakom scenen-bilder sen. Så här blev några av fotona förra gången vi körde (publicerade i a doll's house magazine):

En del av kläderna är från vintagesmulor.se förstås! :) Kram på er.

Födelsedagspicknick

2011-07-12T10:20:00.000+02:00

Sådär, nu börjar jag äntligen bli människa igen. Det märks att man inte är 20 längre, om vi säger så. I lördags firade jag att jag fyllt 25 (för andra gången...). Eftersom det är omöjligt att ha fler än typ 5 personer i vår pluttlägenhet, bestämde jag mig för att köra en utomhusgrej, som en picknick. Fast utan mat. Vädret var konstigt nog på vår sida och solen sken precis lagom varmt hela dagen och kvällen. Vet inte hur många vi blev, runt 15 pers ungefär. Inte illa pinkat för att vara i stan mitt i sommarledigheterna. En bandare, filtar, rosé, chips och trevligt sällskap. Svårare än så behöver det inte vara. Älska sommaren! Hela världen blir ens vardagsrum och bara att gå utomhus är att vara på semester. Det är den fattiges årstid, helt klart.

Jag gillar inte att spamma ut bilder på andra utan att fråga om lov, så det blir sparsamt med pics här. Men jag lovar att det var fler än jag på partajet.

Puss på er!

På spåret-spelet = snoozefest.

2011-07-07T12:14:00.000+02:00

I tisdags åkte jag och Ryggsäcken till Uppsala för att second handa och käka middag med ett par vänner. Vi kom dit väl förberedda med kartor och en plan förstås. Att bara vandra runt och hoppas att man hittar nåt kul har aldrig varit min grej. Om man vet vad man gillar är det väl bättre att planera fram det?

Nåväl, 4 timmar och 5 second hand-affärer senare var vi nöjda. Eller ja, halvnöjda. För att vara Sveriges fjärde största stad levererade inte Uppsala som jag hoppats. Det finns säkert mycket bra om man åker utanför stan, men den här körkortslösa saten har ju inte möjlighet med sånt. Jaja, ett par fina grejer till vintagesmulor.se blev det i alla fall, bl a ett par örhängen med guldfärgade ankare!

Sedan gick vi vidare till middagen hos vännerna. Öl, vegetariska enchiladas, sallad och creme brulee. Vad har man i ansiktet efter en middag som den? Ett creme bruleende! Efter middagen skulle vi prova ett nytt spel de köpt: På spåret-spelet. Låter helt perfekt för På spåret-fantaster som oss. Spelet var en tjock bok med en liten digital display med några knappar.

Det hela kändes lite 80-taligt. Då var allt som hade knappar HIGH TECH och DIGITAAAALT. Nåväl, det var så simpelt att den där lilla apparaten slumpade fram ett nummer och då ska man bläddra i boken till rätt fråga (t. ex "Vad hette Astrid Lindgrens första bok?") och läsa den. Spelaren vars tur det är knappar in ett svar och man får veta om det är rätt eller fel. Sen är det nästa spelares tur. Ja, där har ni det. På spåret-spelet.

Men, undrar du kanske bestört, ska man inte resa någonstans? Ska det inte vara något resemoment där man ska gissa vilken stad man är på väg till? Nej nej, vad har du fått den befängda idén ifrån?! Varför skulle man göra det i På spåret-spelet? Tok där. Kompisen som köpt spelet (boken) för 300:- kände sig riktigt jäkla blåst. Hon blev så irriterad att hon vägrade vara med. Jag förstår henne. Den där förskönade miniräknaren i hörnet hånade hennes investering med varje pip.

Det är inte svårt att förvandla På spåret-konceptet till ett spel. Det lämpar sig t o m rätt bra för det. Man skulle kunna göra det med en dvd t. ex. Då kan det ju bli precis som i tv. Men vänta nu... det finns redan!

Med DVD:ns hjälp ger ni er ut på en resa och gissar vart ni är på väg. Därefter följer filmer och frågor om resmålet. Mellan resorna gissar ni på roliga kluringar. Den som har flest poäng efter tre resor vinner spelet.

Varför uppdatera det spelet när man kan nerdatera det? Att bara skriva tusentals vanliga frågor, sida efter sida, och förvänta sig att folk ska bli bländade av den snajsiga tekniken som medföljer - det går väl lika bra det? Äh! Kom igen, så dumma är vi inte. Tills jag googlade recensioner och såg att i stort sett alla har tyckt att det är "ROLIGASTE BOKEN!!!" och att de har "skrattat i timmar!!!". Konstigt. Vi satt och halvsov redan efter 2 frågor. Att sitta och slå i en tusentals sidor lång bok är inte bästa sättet att hålla igång en stämning. Men visst, jag kan också hitta på roliga spel. Både för dem som gillar att slå och slå i böcker och för dem som vill ha ett tv-programinspirerat spel:

Hitta ordet! Två spelare har varsin ordbok. En tredje person är domare och säger ett valfritt ord. Spelarna ska då så snabbt som möjligt hitta ordet i ordboken. Den som är snabbast får en poäng. Först till tio vinner. Det är ett väldigt digitalt spel, så det följer även med en kulram att hålla räkningen på.
Idol-spelet, psalmversionen. Ni kan vara hur många spelare som helst, minst 1 måste vara jury. I psalmboken som medföljer slår ni upp valfri sida och sjunger den psalmen. Därefter tar jurymedlemmen ett av de förtryckta omdömeskorten och läser från det. Får du t. ex "HALLELUJA MOMENT!" får du sjunga en gång till, men får du "Kan du teckenspråk? Inte? Det borde du lära dig, för du är tonDÖV!" är spelet slut för din del. Eftersom det här är ett spel från 2010-talat är det förstås lite hight tech. Så en minidisc med psalmmusiken följer med.

Det kanske är lite orättvist, jag menar, frågorna var ju helt okej egentligen. Det var mest den falska marknadsföringen som gjorde att vi blev så besvikna. Samt den onödiga elektroniken. Det är som om någon skulle säga till en: "DU HAR VUNNIT 86 MILJONER KRONOR!!!!! OCH HÄR FÅR DU EN ROBOT SOM KAN GÖRA DIN BOKFÖRING!!!" och sen: "eller oj, nej, jag såg fel, men här får du en mandelkubb och en laserpekare". Hade jag bara fått mandelkubben och laserpekaren direkt hade jag blivit galet glad, men precis efter 86-miljonerkronorochrobot-bluffen kan jag inte glädja mig åt det.

Slutsats: köp inte På spåret-spelet. Och om du ändå köper det, förvänta dig ett Vem vet mest?-spel med en glorifierad miniräknare i hörnet.

Vi vegetarianer äro missionärer för en högre moral!

2011-07-04T11:59:00.000+02:00

Igår var jag och R till svärföräldrarna för att fira min födelsedag i efterskott. Jag fick givetvis massa god mat, fina presenter och god tårta - som alltid. Bl. a fick jag den här roliga boken som tillhört svärfars mamma. Det är en vegetarisk kokbok från 1924.

Min första tanke: fanns det vegetarianer före 1970?! Efter en bläddring i boken verkar det ha varit lite... speciella människor som var veggo då. Det var inte för djurens skull, det fanns inte en tanke i de banorna. Bokens författare anser att kött är sjukligt och äckligt på massa olika sätt. Kött gör oss feta, sinnessjuka och svaga. Betänk att det på den här tiden inte fanns quorn eller andra lyxprodukter, så det var inte ett hellattjo alternativ att vara veg.

Jag tänkte att jag framöver kan underhålla med lite urklipp ur den här fina boken. Som inte bara bjuder på recept, utan även om vetenskaplig "fakta", varningar och dagsmenyer. Låt väl smaka!

Veggos är moralens väktare

Vegetarisk kost botar sinnessjukdom

Jag är katten vid kranen.

2011-07-01T09:51:00.000+02:00

Jag är så ofantligt dålig på att läsa bloggar just nu. Framförallt handlar det väl om att jag försöker att inte sitta så mycket vid datorn när jag är ledig, tvinga mig själv att göra andra saker. Det känns inte bra för vare sig kropp eller knopp att sitta och stirra in i en skärm hela sin vakna tid, som jag gjort tidigare. Det är inte helt lätt att bryta, eftersom många av mina vänner lättast nås via nätet. Eftersom jag kollat på tv på playkanalerna. Eftersom jag får nyheter och radio på nätet.

Men när jag insåg att jag, som tidigare hade flera böcker på gång jämt och plöjde minst en bok i veckan, läst ungefär 1 bok på 5 månader - då blev jag rädd. Jag har alltid läst mycket, storlånare på biblioteket som liten. Att promenera och läsa samtidigt har varit min standard så länge jag kan minnas. Aldrig utanför dörren utan minst en bok i väskan. Men efter intåget av min android-mobil har det lilla bokläsandet försvunnit totalt. Så jag har börjat datordetoxa när jag är ledig. Istället för att plöja forum facebook twitter bloggar forum facebook twitter i 18 flikar samtidigt stänger jag av skärmen (jag tänker inte stänga av datorn, någon måtta får det vara) och sätter mig på balkongen och läser en bok.

Det gör ju då att jag inte läser några bloggar alls på regelbunden basis. Det känns pissigt, för det finns så många grymma därute. Vassa, söta, roliga, smarta kvinnfolk (och en och annan man) som engagerat pumpar ut texter och bilder som jag verkligen vill ta del av. Men just nu... ja just nu blir det inte så.

Varför ska jag läsa din blogg när du inte läser min? kanske flera av er tänker. Och jag förstår om ni inte pallar läsa när ni inte får det utbytet. Jag förstår det, men just nu är det så här det är. Alternativet vore att sluta blogga tills jag har tid att både skriva/läsa, men det är egentligen inget riktigt alternativ. Jag kan inte sluta skriva, det vore som att sluta andas (ja, exakt så dramatiskt är det faktiskt). Jag vill skriva så att jag får träningsvärk i fingrarna och bortsvedda fingeravtryck. Jag vill skriva varenda tänkt och otänkt tanke, plita varenda upplevelse och ickeupplevelse i små tecken. Jag vill plåga tangentbordet tills det ber om nåd. Att skriva för mig är inte en uppgift att göra, det är en respit, ett naturtillstånd. Det är så jävla hemma som någonting kan bli.

Likt en katt som försöker dricka slut på vattnet i kranen försöker jag skriva slut på orden. Ett meningslöst arbete för oss båda och för min del älskar jag det. Folk säger att man måste läsa mycket för att bli bra på att skriva och det tror jag absolut är sant. Men måste jag välja mellan att skriva och att läsa så väljer jag det förstnämnda utan att blinka. Att inte läsa är trist, men att inte skriva är att dö.

Det är andra gången jag skriver det här inlägget, ironiskt nog. Bloggers autospar var ur spel och allt försvann. Att skriva om samma text två gånger är bland det tråkigaste som finns, men ändå är det roligare än det mesta eftersom det i alla fall är skrivande. Någon gång hoppas jag kunna dra in pengar på mitt skrivande. Det är ett av mina (inte längre) hemliga mål. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till, för jag är totalt ointresserad av att skriva det någon annan säger åt mig - en lyx få professionellt skrivande har råd med.

Kanske kommer det finnas ett fack för såna som mig i framtiden. Tills dess lever jag på syret skrivandet ger och till efterrätt käkar jag allt beröm jag får av er som läser. Det har faktiskt hänt flera gånger att folk drar citat från 1,5 år gamla blogginlägg som jag själv glömt. Min läsekrets är inte kaxigt stor, men fantastiskt hängiven. Det är jag stolt över med tanke på att bloggar oftast går ut på bilder/korta bildtexter. Att ni faktiskt orkar ta er igenom mina textmassor gång på gång, det är imponerande.

Jag är katten vid kranen och ni är husse/matte som står och filmar och säger "aaaw!". Era facebookkompisar kanske inte kommer like:a videon sen, men vad gör det? Det är ni och jag - det funkar väl?

Scener ur ett samboskap pt14.

2011-06-30T10:15:00.000+02:00

Häromkvällen låg vi i sängen med våra laptops, som vanligt. Plötsligt säger Rutger:
- Hm!
Han låter förvånad på rösten. Jag ser att han är inne på wikipedia och funderar på ifall jag verkligen vill fråga. Det kan nämligen komma precis vad som helst. Något om kvantmekanik, genmutationer eller MMA. Men nyfikenheten tar över.
F: - Vad?
R: - Kolla på den här bilden.

F: - Ja, det är ju hon. Som är med i massa farser. Tänker på löständer och "skojsiga" dialekter när jag ser henne.
R: - Ja, men det är inte det jag menar. Fotografen, det är ju Tore från FC Z.
F: - Öh, va?
R: - Jamen kolla i spegeln!

Jag kisar och försöker urskilja nåt. Alltså man ser ju att det står en person med en kamera där, men huruvida det är den gänglige Tore från dokusåpan FC Z som sändes för 6 år sedan - det kan jag faktiskt inte se.

F: - Äh, det är väl bara nån random snubbe. Du överanalyserar.
R: - Nej men det ÄR säkert han! Hur kan jag ta reda på det här?
Hans blick far över skärmen medans han scrollar. Han hittar wikipedianamnet på den som laddat upp bilden och går in på dennes sida för att se vad han laddat upp mer än denna bild. Om det är enbart poster om fysik och FC Z skulle det helt klart stärka Rulles case. Men det är en blandning som skulle kunna tillhöra vem som helst. Så han fortsätter med att googla på wikipediaanvändarnamnet + Tore. Mitt i prick. En post på forumet Flashback bekräftar att användaren faktiskt är Tore.

Det är ju creepy! Vad har han för jävla CSI-ögon?! Visst, när man VET det syns det ju att det är han. Men att från ingenstans plocka fram Tore från FC Z när man kolla på en bild på farsdrottningen Annika Andersson - det är bara sjukt. Inte ens hans egen mamma skulle reagera på att han var med på den där bilden.

Men det här är ju bra för mig att veta. Om jag gör nåt jag inte borde eller ljuger om var jag är - hamna för fan inte på någon bild. Inte ens i en reflektion på en kaffekanna bakom systrarna Graaf. Rulle will find it and Rulle will syna min bluff.

Sällskapsspelsrelaterade uppbrott.

2011-06-29T10:13:00.002+02:00

Cho bre! Nu är jag tillbaka i Solna. Mycket har hänt på en vecka.

Midsommarfirande. Det var precis som vanligt: allsång, massa god mat, alkohol, släkthäng. Längtar redan till nästa år. Jag och Riffo tog med hans berömda cheesecake, som förstås försvann på ett kick. Efter att man ätit den smakar alla andra cheesecakes som jord med grus. I övrigt fanns all midsommarmat man kan tänka sig och all sprit också. Jag och mina något yngre kusiner tyckte att sånghäftet behövde uppdateras till nästa år, så vi har tagit på oss att föra in 2000-talet i det. Som det är nu är den nyaste låten däri från typ -90. Och det är ganska mycket same same. Men nästa år får Rönnerdahl och Arja Saijonmaa trängas med 50 cent, Rihanna och Snook. Lovar att filma när 50+arna börar rappa!

Jag och Rippe på midsommarafton
Sällskapsspelande. Många timmars sällskapsspelande blev det... Mest TP. En ny sort där man förutom frågedelen också ska satsa pengar på ifall man tror att den som ska svara kommer svara rätt eller fel. Det kan lägga grunden till härliga gräl när man synar personen upp och ner för att till sist skjuta över hela sin hög med marker till "FEL". Sorry darling, tror inte du kan något om Danmarks geografi! Sällskapsspelsrelaterade uppbrott lär explodera när det här TP't börjar fylla butikshyllorna.
Tränande. Ja, faktiskt. Tränade varje dag i Västerås. Sprang i spåret och provade gymmet som brorsan/hans sambo har i bostadsrättsföreningen. Jäääklar vad fint det var! Sjukligt avis. Men ja ja, vi har faktiskt... ett bibliotek i vår BRF! (Sen att "biblioteket" är en liten skubb där folk hivar in sina sönderlästa Guillou's, det behöver man inte nämna.)
FYLLA ÅR! Ja, det är sant! Jag vet, jag fyllde ju nyss 25. Så jävla nyss att jag inte riktigt hunnit bo in mig. Det känns som att flytta redan innan jag hunnit packa upp tandborsten. Så jag körde en klassiker, fyllde 25 igen. Eftersom jag och Riff har dåligt med pengar i sommar har vi sagt att vi ska strunta i presenter i sak-form for now. Jag fick dock i present att bestämma allt under hela dagen. Det gjorde jag jävligt bra, om jag får säga det själv. Jag bestämde att Riket skulle diska och laga min favoriträtt (canneloni med spenat och 3 sorters ost), att vi skulle kolla på Breaking bad, att vi skulle dricka öl, att vi skulle köpa godis. Jag var en grymt bra diktator.
Sommar i p1 har börjat. Tipsa gärna om vad man inte bör missa! Själv tänker jag lyssna på: Sylvia Schwaag Serger, Dilsa Demirbag-Sten, Sara Stridsberg, Patrik Sjöberg, Leif GW och Daniel Adams-Ray. Men är förstås öppen för förslag.

Nu ska jag fortsätta jobba. Även om jag egentligen bara missade 2 jobbdagar, känns det som betydligt mer. Nu ska jag dyka ner i vintagehögen och sortera, fotografera, beskriva. Puss på er, hoppas ni hade en lika fin midsommar som jag.

Västra aros

2011-06-22T12:00:00.001+02:00

Wohoooooo! Äntligen ska jag åka till Västerås!!! Är så pepp att jag bara vill skutta runt och kasta grejer omkring mig!

Att någon kan bli så glad över att åka till Västerås kan verka osannolikt och kanske t o m lögnaktigt. Men jag har ju min älskade familj och en hel hop vänner där. Pga arbete och dåligt med pengar har jag inte kunnat åka dit sen.. februari tror jag det var senast. Det känns dumt att det går så lång tid när de bara finns 45 minuter bort med tåg, men så är det i alla fall. Nu blir det 5 dagars hängande med människorna jag är allra bekvämast med. Staden där jag kan gå runt och faktiskt ha minnen från de olika platserna (eller ja, det har jag väl här också, men mer av typen: "där köpte jag en knippe broccoli förra veckan" istället för "där lärde jag mig cykla".)

Vi kommer spela sällskapsspel, käka middag, fika, springa, gå i affärer och ha ett hejdundrande släktkalas på midsommar. På söndag fyller jag dessutom år! Peppad som få. Hoppas ni får en grym midsommar allihopa. Ses här igen efter helgen för avrapporterande.

Och justja, ordrar lagda på vintagesmulor.se 22-24 juni kommer skickas 27 juni. :) Kram!

50% rabatt - bara idag!

2011-06-21T12:00:00.002+02:00

Är det en vanlig dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Vintagesmulor.se’s födelsedag, hurra hurra hurra!

Det firar vi genom vår största rea någonsin: 50% rabatt på ALLT! Erbjudandet skickades ut imorse med nyhetsbrevet, så rean har redan pågått några timmar. Om en timme läggs erbjudandet upp på förstasidan i shoppen, så vill du ha bästa möjliga utgångsläge är det dags att kila in i shoppen direkt.

Rean gäller bara idag (fram till 00.00) och för att ta del av den anger du koden hurra i kassan.

vintagesmulor.se

Kram och tack för det här året! :)

Mamma till en 1-åring.

2011-06-20T10:00:00.010+02:00

Imorgon är det exakt ett år sedan jag slog upp (herregud, jag skrev "öpp" först, nu börjar kanske det här dialektala skrivsättet börjar gå för långt?) de ettor-och-nollor-baserade dörrarna till vintagesmulor.se. Jag var så stolt och så rädd. Det låter kanske tramsigt, men jag hade jobbat på den rätt jäkla länge. Först jobbade jag i ett år på en shop som aldrig blev av. Jag hann lägga in hundratals produkter i den shoppen, som jag till sist blev tvungen att bara lämna eftersom de som skulle sköta den aldrig kom till skott. Där förlorade jag OTROLIGT många arbetstimmar och en del av gnistan också. Men jag ville inte ge upp utan att ens ha testat på webshoplivet (den första shoppen blev aldrig ens öppnad - och tur var det, den var tokbuggig). På något vis snubblade jag över Wikinggruppen och det är en av mina bästa snubblingar förutom vurpan i den internetvrå där jag ramlade rätt på Rulle.

Jag, Rulle och designern på Wikinggruppen jobbade på designen uti minsta detalj. Bara en sån sak som att välja teckensnitt tog timmar. Det var mail och förslag fram och tillbaka, tills skalet äntligen var klart. Då var det "bara" att fylla på varor som gällde. Jag ville absolut inte öppna en halvfull shop. Det jag tycker saknas i andra vintage-webshoppar (främst de svenska) är ett brett utbud. De har typ 10 klänningar, 7 väskor och 2 kjolar. Man vill ju att det ska vara som när man går in i en välfylld fysisk butik. Inte tomma galgar. Jag satte som mål att lägga in 1000 unika produkter före öppnandet. Jag gick upp klockan 7 varje morgon, hämtade en 70-literslåda full med väskor, halsband, klänningar, kjolar, blusar mm och satte igång.

Fotografera
Redigera bilder
Ge artikelnummer
Undersöka varan noga
Skriva beskrivning
Ta mått
Lägga in produkten i shoppen
Placera den rätt i lagret
Börja om med nästa vara

Plötsligt förstod jag varför de flesta shoppar bara har några få varor - gud, vilken TID det tar bara att lägga in en enda produkt. Jag stretade vidare som i en dimma. Pratade artikelnummer i sömnen och jobbade som en robot. Upp, jobba 16 timmar, sova. Jag var nog inte speciellt rolig då för mina vänner/min familj och framförallt inte för Rulle. Jag har för mig att jag var uppe i 900 produkter när jag bestämde mig för att näe, nu kör vi! 20 juni skulle jag testköra för att se så att allt fungerade ordentligt, 21 juni skulle jag öppna. Men min mamma råkade läcka länken i någon minut den 20 juni. Och det ledde till en order på nästan 1000:-. Ganska grymt att få en sån order redan innan man öppnat.

21 juni. Jag tog tre djupa andetag. Sen pekade jag om domänen och pumpade ut länken överallt. Satt och kollade i adminpanelen på besökarna som strömmade in. Telefonen ringde med folk som lyckönskade (de som visste hur mycket och länge jag jobbat med shoppen). Och i just den stunden var det värt alla uppoffringar och allt strul, allt slit och all ångest.

Jag vet att jag inte skriver mycket om det här i bloggen, men att driva eget företag är till 30% ren och skär ångest. Det är rädslan för konkurs, det är stress över ekonomi, det är ett ständigt ifrågasättande:
- Gör jag rätt?
Det är snabba och långsamma beslut helt utan facit. Med bara tystnad till svar på alla frågor. Ingen att gömma sig bakom, varje misslyckande har bara en enda ansvarig - jag. Det är brev från Skatteverket på hallmattan, det är moms som ska deklareras, det är skatt som ska betalas. Det är tvekan, det är självkritik, det är orättvisa jämförelser. Det är ångest.

Usch. Det låter ju hemskt när man säger det så. Och vissa dagar önskar jag att jag vore löneslav på ett jobb där jag blev tillsagd: "gör A, B och C" och bara kunde smälta in i mängden. Men de dagarna är få. För det passar inte mig. Det är absolut inget fel på det, men det passar inte mig. Jag lever för de ångestfria 70%:en av företagandet. När man kan göra vad man vill. Vad man vill! Jag kan starta fler företag, jag kan lägga ner det här, jag kan ändra inriktning. Jag kan ringa vem som helst och representera mitt företag och jag kan säga vad som helst. Ingen kommer skälla ut mig eller undra vad jag håller på med. Okej, nu låter det som att jag älskar företagandet för att jag kan busringa och så är det inte riktigt.

Men jag älskar verkligen att ha mandat att genomföra vilka projekt jag vill. Jag älskar att få mail från nöjda kunder och veta att deras nöjdhet till 100% beror på mig. Jag älskar att veta att allt det jag har, hur litet det än må vara, har jag byggt själv. Jag älskar att jag nu kan säga: "Jag är egenföretagare" och låta som att jag vet vad jag håller på med. För nu gör jag fan det. Nästa år kommer säga hur det ska gå för Vintagesmulor och mig, 2 år brukar kunna säga en del om vart företaget är på väg. Än så länge ser det lovande ut och det är förstås tack vare er. Alla kunder, alla bloggläsare, alla som kommenterar på Facebook och Twitter.

1 år.
215 kunder (den som återkommit flest gånger har lagt 16 ordrar!)
500 fina vintagekläder som bytt ägare.

Tack för det här året allihopa! Nu kör vi igen. Min lilla ett-åring har lärt sig stå, nu är det dags att springa marathon-lopp.

PS: Imorgon blir det givetvis ett fett födelsedagsfirande! Håll koll i din mail, på Facebook eller här på bloggen för ett riktigt fett erbjudande. Du kommer inte vilja missa det. DS

Jättekoppen och ringaren

2011-06-17T13:57:00.000+02:00

Häromveckan hade Rocke sönder min favoritkopp. Den var hysteriskt ful, i brunorange med älvor runt om. Men så himla skön att dricka ur! Han påstår att jag hade sönder den, och jag önskar att det vore sant, för i så fall kan jag flytta saker med tankekraft. Och det låter ju faktiskt mer troligt att jag, med tankekraft från soffan, slog sönder örat, än att R hade sönder det när han stod där och "organiserade" disken. Absolut.

Har i alla fall varit på jakt efter en ersättningskopp. Har kikat på 5-6 loppisar och second hand-affärer utan att hitta något acceptabelt. Så strosade jag runt i en skräpaffä... förlåt, en lågprisaffär. Och där stod den. Snyggt rundad, blank och framförallt - ENORM! (Jag pratar fortfarande om en kopp hörru.) 20 spänn, som hittat. När jag kom hem för att visa mitt fynd stirrade R bara.
- Det där är väl ingen kopp, det är ju nån slags soppskål!

Sen tvingade han mig att mäta hur mycket den rymde. 0,7 liter. Perfekt, då behöver man bara fylla på den 3-4 ggr per dag.

Jättekoppen stoltserar bredvid R's lilla fjantkopp

Minns ni förresten att jag skrev förut om Rilles problem med ord? Att han bara kastar ur sig någonting deskriptivt om föremålet han söker, istället för att tänka i en halv sekund och inse vad det heter. Dessa är ständigt återkommande:

Ringaren (telefonen)
Pekaren (fjärrkontrollen)
Springarmbandet (gps-klocka för löpning)

Bubblare:

Datorsnöret (USB-sladd)
Klämmaren (häftapparat)

....

Trevlig helg på er! :*

Sånt man inte köper ens på rea.

2011-06-16T12:00:00.000+02:00

Lite malaria har väl ingen dött av?

2011-06-15T10:23:00.000+02:00

Toodles små duvor!

I helgen var jag på mitt livs första joggingdejt. Jag och Rass åkte ut till en kompis som bor på Ekerö med syftet att springa tillsammans alla tre. Och jag var skitpepp! Mitt 14-åriga goth-jag, ständigt skolkande från idrottslektionerna, undrar vad fan som hände?
- Det är en del mygg, sa kompisen innan vi gav oss ut i spåret. Vi rollade oss med lite "Dö, myggjävlar, DÖ!" eller vad medlet nu kan ha hetat. Jaja, lite mygg har ingen dött av (förutom den miljon som dör av malaria varje år då). Draperade i spandex hurtade vi iväg in i skogen. Och plötsligt var mitt lila linne gråsvart. De var ÖVERALLT! Och de var hur många som helst, har aldrig sett så mycket mygg! På ett sätt var det bra, för då sprang man utav bara helvete. Sprang i panik. Vid ett tillfälle gick mitt skosnöre upp. Jag böjde mig ner för att knyta det. Och plötsligt såg jag ut så här, fast med mygg istället för bin (och med skräck i blick istället för den där nöjda minen):

Jag utvecklade en egen springstil, till stort nöje för Rappe som sprang bakom mig. Hela tiden vevade jag med armar och händer runt ansiktet. I 6 km. Vi sprang genom ett naturreservat och det var himla fint. Önskar bara att myggen kunde varit någon annanstans.

Efter avslutad runda spontanåkte vi till en badplats och tog ett dopp - årets första! - och vattnet var jätteskönt! Därefter hem till kompisen och duscha. Ricke fick börja sätta ihop hennes sprillans nya Webergrill, hon och jag satte oss och sippade på varsitt glas vin. Arbetsfördelning när den är som bäst.

Kompisen hade köpt soja-choritzo till mig, som jag inte testat tidigare. Jäklar vad gott det var! Sommarens favomat, helt klart. Till det hade hon gjort en fantastisk potatissallad med äpple i. Och senare fick vi hemmagjord rabarberpaj med maräng. När vi var på väg hem på kvällen kändes det som att jag varit på semester i en vecka ungefär. Inte bara pga de 30 myggbetten jag ådragit mig, nej, mest på grund av den där avslappningen i kroppen som bara sol, bad, grill och lantluft kan ge. Ah, underbart!

Det händer förresten mycket skoj nästa vecka, både business-relaterat och privat. Mer info om det kommer, håll koll i bloggen! :)

Kram!

Hämnden.

2011-06-08T11:52:00.001+02:00

För någon vecka sedan skrev jag om anti-priset jag borde få för att jag övergav min pojkvän när han blev magsjuk. Hade jag trott på karma hade denna verkligen gjort sitt jobb eftersom JAG blev sjuk så fort jag återvände hem. Halsen svullnade igen, att svälja var som att trycka ett rivjärn mot ett öppet sår och hostan gjorde givetvis den också entré. Jahapp. Genom feberdimman befallde jag Reggie att sticka till sina föräldrar. Så där låg jag, dödssjuk (jooo, så kändes det faktiskt) och övergiven. KARMA! Han handlade dock soppa och glass åt mig innan han stack.

Så varför sa jag åt honom att sticka då? Vår lägenhet lämpar sig inte för sjukdom. Om man är en person som är ensam och sjuk fungerar det. Men om en är frisk och en är sjuk eller om båda är sjuka - då är den ett helvete. Hade vi haft en lägenhet med mer än 1 rum hade det gått bra:

Vid en frisk/en sjuk: Har man flera rum kan man ju liksom stänga in den sjuke i ett av dem och sedan pendla dit med jämna mellanrum med glass, kalla handdukar och dvd-byte. Det gynnar både sjuk-parten (som blir ompysslad då och då, men ändå får vara ifred och vila) och frisk-parten (som kan leva sitt liv som vanligt, men ändå får känna sig som en fin och god människa).
Vid båda sjuka: Kan man ändå dela på sig (en i soffan/en i sängen) så att man inte väcker varandra när den ene ÄNTLIGEN lyckats somna och den andre just då hamnat i febersvettningar och hostattacker.

I vår lägenhet finns det ju en bäddsoffa och en stol som enda sittmöjligheter. Om en person är sjuk och måste ligga i sängen några dagar är den andra personen hänvisad till stolsittning. TV:n ser man inte riktigt därifrån så något tv-tittande blir det inte tal om. Det känns som en plågsam vitrysk kortfilm: en person sängliggandes med hosta. Den andra sittande på en trästol, stirrandes ut i luften.

Nej, vår lägenhet är ingen ideal plats för sjukdom. Men det är ju himla skönt att man inte behöver bry sig om det så ofta.

Bild från i söndags, när jag var på kalas!

Idag ska jag på mat-event som LivingGreen håller i. Man får vin och info om rawfood och annat sköj! Och allt är givetvis grönt och eko. Lövs it! Kram på er, hoppas ni också blir bjudna på vin idag.

Photoshoot: hemmastudio

2011-05-30T12:36:00.000+02:00

Nu har det varit ganska lugnt med stylingar (har varit tvungen att fokusera på lite annat), men jag gjorde en för någon månad sen. Tänkte visa bilderna, tycker de blev skitsnygga om jag får säga't själv! Speciellt med tanke på att de är tagna i ett vardagsrum med vit bakgrund. Tycker Mårten lyckats jättebra med att få fram en strandig och mysig feeling.

Klicka på bilderna för förstoringar. Vilken är din favorit?

Styling: Frida / Vintagesmulor.se
Fotograf: Mårten Keijser
Make up/hår: Sara Floby
Modell: Anna H

Anti-priset

2011-05-27T17:01:00.000+02:00

Ibland önskar jag att det fanns ett pris för Världens bästa flickvän. Jag skulle givetvis inkassera det när jag handlat Rappes favoritvin (läs: nåt jag hade råd med) och lagat (läs: köpt) god mat åt oss en tisdagskväll. Eller när jag köpt en dammig fysikbok från 1926 på antikvariat och slagit in i fint papper bara för att fira honom för ingenting speciellt. Eller när jag skriver ett ode till den som jag älskar mer än all choklad i världen.

Men dagar som denna är jag glad att något sådant pris inte finns. För där det finns ett pris finns alltid ett anti-pris. Där det finns kanon, finns kalkon. Där det finns folkbildarpris finns också förvillarpris. Där det finns en Oscar finns också en Razzie.

Idag skulle jag förtjänat ett anti-pris, det är jag övertygad om. Igår var jag hos en kompis och drack vin, det blev rätt sent så jag kom hem runt ett. Ricke var fortfarande vaken och låg och vred sig i sängen. Kved att han mådde illa. Jag tänkte att han blivit lite exalterad över sin goda mat och bara käkat lite för mycket. Vi somnade. Jag vaknade åtta imorse av att hans klocka ringde - själv låg han inte i sängen. Det brukar aldrig ske. Det var konstigt tyst från toan (är man där så är det aldrig tyst, man hör alltid skvättande från badet eller bläddrande i tidningar ut i lägenheten). Jag tassade med stigande oro dit och öppnade försiktigt dörren. Han låg i badkaret och stirrade upp i taket. Förstod direkt att nåt var fel. Kände den där sötkvalmiga stanken som skjuter mina stresshormon i taket.
- Jag har spytt hela natten.

Åh. Nej. Stackars mig, är min första tanke. (Men det är inte därför jag förtjänar anti-priset, ty det blir värre.)
- Oj, stackare! Vill du ha nåt, kan jag göra nåt?
- Nej.

Paniken steg i mig. Fan alltså. Jag lider av emetofobi som bara blir värre och värre med åren. Klarar inte av att se folk spy, pallar inte spyhistorier och ABSOLUT inte spyljud. Skulle jag behöva kräkas själv vet jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Det låter ju som världens fjantigaste fobi, men det kan man väl säga om många fobier. Det är väl dess själva kärna: en irrationell rädsla för något. Jag klarar inte av att sitta i vår lilla lägenhet och lyssna på hans spyor och invänta att själv eventuellt smittas. Aaaah! Han hade spolat samtidigt som han spydde inatt för att maskera ljuden. Och passat på medan jag var ute med soporna på morgonen. För han vet hur jobbigt det är för mig.

Då gjorde jag det. Jag packade min väska och ringde svärföräldrarna som kom och hämtade mig på stört. Jag gjorde det. Jag tog mina grejer och lämnade den jag älskar mest när han mådde som sämst. (Paus för bu-rop.) Som försvar för mitt förkastliga beteende måste jag i alla fall klargöra det här: Reggo är väldigt konstig när han blir sjuk. Han vill inte ha någon sympati, han vill inte bli daltad med och han vill inte bli uppassad på. Skitkonstig alltså. Själv vill jag att alla ska stanna upp och bara vältra sig i sitt syndomtyckande. De ska åka till apotek och affär och förse mig med te, yogurt och mackor. De ska badda min panna med kall handduk och stryka mig försiktigt över kinden. Gärna säga upp sig från jobbet för att torka min snuviga näsa. Men Ruppe vill bara bli lämnad ifred. Dessutom blir han extra stressad av mig som paniskt skriker: SKA DU KRÄKAS NU?!?!?! så fort han rör minsta muskel. (Lite förståeligt.) Jag frågade om det var okej att jag stack.
- Ja, det är faktiskt bara skönt... stönade han från toan.

Så egentligen är jag bara extremt lyhörd inför min älsklings önskemål. Jag kanske ska ha bästhetspriset ändå. Men skulle Aftonbladet löpsedla min morgon skulle det inte se bra ut.

25-ÅRIG KVINNA
LÄMNADE SAMBO I SPYKAOS
- KUNGAHUSET RASAR!

Trevlig, spyfri helg på er!

Matlådenöjdheten

2011-05-25T12:20:00.000+02:00

Det finns en nöjdhet hos Räfsen som inte går att jämföra med någon annan. När leendet nästan går hela vägen runt huvudet och ögonen lyser som ficklampor i ett strömavbrott. Om hans "jag har just köpt en ny, tjock, obegriplig för alla normala människor-fysikbok"-nöjdhet skulle kunna ligga med hans "jag har köpt jättemycket bacon!"-nöjdhet så skulle den här nöjdheten vara deras kärleksbarn. Och det är matlådenöjdheten.

När han gör en matlåda slänger han inte bara ner lite gammal skit från längst in i kylen som han sedan grinigt tuggar i sig i någon sjavig matsal. Nej nej. Det ska givetvis vara perfektion i lådform. Olika lådor till olika innehåll, alternativt tetrispusslande för att allt ska ligga på bästa sätt. Och ju mer han får förbereda desto gladare blir han. När jag jobbade på Posten gjorde han ibland mina matlådor och det märktes rätt stor skillnad från hans strategi och min egen. Ena dagen hade jag med mig typ ett korvbröd jag hackat loss från frysryggen och smetat lite majonäs på och nästa dag hade jag med mig hemmagjord gnocci med kryddig tomatsås, parmesanost och krispig tomatsallad.

Det är kanske det här med att förbereda måltider. Det blir ju lite så när man först jobbar för någonting och får utdelningen mycket senare - då känns det som en present. Om man får lönen en måndagmorgon t. ex. Fan vad schysst, massa pengar! Och jag som bara varit på krogen och käkat ostbågar hela helgen. På samma sätt lurar Rulle sig själv genom att på kvällen duka fram så mycket frukostgrejer han bara kan. Han ställer fram glas, kopp, tallrik, maler kaffebönor och lägger fram bestick. På morgonen går han upp till dukat bord. Jag antar att han känner sig som en big shot då.
- Oj, har ni gjort iordning bara till lilla MIG? Tackar tackarrrr.

Idag stod han i köket med ryggen åt mig i typ 20 minuter. När han till sist vände sig om var det med ett leende som inte var av denna värld. Och med en entusiasm som sprätte fradga ur mungiporna. Han höll fram en skärbräda där han rullat ihop 4 pannkakor var och en för sig och sedan delat dem i små, exakt lika stora bitar.
- DET ÄR ÄPPELMOS I OCKSÅ! skrek han upphetsat.

Undrar om det kan vara ett yrke. Matlådedesigner (för innehållet alltså). Räpp är arbetslös i sommar, så är det någon som vill ha pimpade matlådor vet ni vart ni ska höra av er!

Scener ur ett samboskap pt13.

2011-05-19T10:54:00.001+02:00

F: - Hur stavar man till "bygd"? Är det "byggd" eller "bygd"? Allt ser fel ut.
R: - Vill du skriva landsbygd så är det "bygd". Fast vill du skriva "byggd som en grekisk gud" kan du bara skriva "Rulle".

BAH!

21 maj, då smäller det

2011-05-17T12:00:00.000+02:00

Det här med att allt ska hända på samma gång. Vad ska det vara bra för? Jag och ett gäng tjejer från ett internetforum brukar träffas 1-2 gånger per år. Sist var partajet hos mig (eller ja, i föreningens festlokal) och det var fruktansvärt roligt. Nu är det dags igen, fast denna gång hos en annan tjej. Vi har planerat lite löst sen i början på april. 21 maj bestämdes som datum. Jag kommer aldrig ihåg när folk fyller år, är lite nöjd med att jag ens kommer ihåg min egen, så givetvis hade jag glömt att Rappes mamma fyller år 21 maj. Hon ringde och bjöd in oss på kalas och jag var tvungen att tacka nej.

Sen får jag inbjudan till en inflyttningsfest jag väntat på lääänge. När? Jo 21 maj förstås! Var tvungten att tacka nej. Och nu har jag dessutom fått reda på att 21 maj är domedagen. :/ Får nog tacka nej till den också, JAG HAR INTE TID!!!

På tal om inget, en Yoda-mössa. Aww! Denna och fler roliga mössor finns här.

Kjam!

Nytt och grill

2011-05-16T09:27:00.000+02:00

Hallå skruttfior av diverse sorter! Ännu en grå måndag är här. Men jag är peppad som satan, ska lägga in massa nya grejer i shoppen. Vet att det varit lite dåligt på den fronten i några veckor, men nu är jag på gång igen. Förra veckan lades 22 nya grejer in, 2 av klänningarna har redan blivit sålda. Missa inte fler fynd, gå in på www.vintagesmulor.se miiiinst en gång om dagen!

I helgen åkte jag ut i obygden och hängde med ett gäng kompisar. Emma har ett hus (visst har jag vuxna vänner, de har egna hus och allt!) och en grill och en tomt. Shit, hon kommer få dras med mig i sommar, det är ett som är säkert. Jag har redan bjudit in mig själv på paj när hon plockat sin rabarber. Vi höll värmen med en liten eld i alla fall. Och käkade hemmagjord potatissallad med äpple, aaaah. Och pratade strunt i 7 timmar. Underbart!

Puss och kram på er!

Världens största tjänst?

2011-05-10T16:20:00.001+02:00

För någon månad sen skulle jag och Rappfisken åka till Uppsala. Det var i rusningstid en fredageftermiddag, så vi var inte direkt ensamma. Vi lyckades i alla fall få platser och slog oss ner.

Jag kollar upp och ser en kille som står med ett GIGANTISKT paket. Alltså ett riktigt paket, inslaget i brunpapper. Jag förstår inte ens hur han fått på det på tåget, det är säkert 2 meter långt och 1 meter högt (fortfarande alltså ett riktigt paket). Och jag undrar nyfiket vad som finns däri. När han börjar prata i telefonen blir jag tvungen att tjuvlyssna lite. Vilket inte är så svårt när man sitter/står ihopträngda i en tyst liten metallkorv.
- Tja, läget? ... Jorå, är på väg hem. Har med mig Johans tavla från Liljevalchs. ... Ja, han ville ha hem den så jag tog med den. Vad gör du då?

Det här reagerar jag på med BESTÖRTNING! Av flera olika anledningar.

Om jag hade tagit med mig Johans gigantiska tavla på ett tåg i fredagsrusningstid och jag sedan pratat med en annan vän i telefonen - då hade tavlan varit det enda samtalsämnet. Tavlan och vilken fantastisk vän jag är som släpar på Johans jävla tavla.
Jag skulle nämna minst 8 ggr att tavlan är gigantisk. Gigantisk!
Hur har Johan ens mage att be sin kompis om en dylik tjänst? Visste killen på tåget om tavlans storlek när han gick med på att ta med den? För om någon vän ringt mig och frågat om jag kunde ta med mig en tavla skulle jag nog sagt ja. Visst, det är jobbigt att släpa en tavla (och då tänker jag ändå på en tavla i typ storlek 30 x 50 cm) men vad gör man inte för en kompis? Hade jag då kommit och märkt att det inte var en tavla så mycket som en inslagen dörr - well... Jag hade inte stått på tåget mellan Stockholm och Uppsala med den, så mycket kan jag säga.
Har Johan verkligen varit snäll nog för att kunna kräva in tjänsten: "släpa ett pingisbord i rusningstrafik mellan Stockholm och uppsala"? KAN man överhuvudtaget vara så snäll?

Tilläggas ska också att killen inte ens hoppade av i Uppsala, utan fortsatte vidare på tåget uppåt i landet. Hur långt skulle han åka med jättetavlan egentligen?! Han var ju tvungen att stå vid den hela tiden och ursäktande nicka åt alla som fick klämma sig förbi.

Nej du Johan. Det här (ut)nyttjandet av vänner ställer jag mig VÄLDIGT tveksam till.

- Kan du ta med min tavla..?

Photoshoot: bikini

2011-05-09T11:48:00.000+02:00

Här är lite behind the sceens-bilder från en plåtning jag stylade på för ett par veckor sen. Fotografen heter Mårten Keijser och är himla duktig. Lägger förstås upp bilderna när jag får dem sen. :)

Temat var strandkänsla, men ändå med en mode-egde. Alltså inte för naket.

My maj.

2011-05-02T09:28:00.002+02:00

Shit, maj är verkligen en fullspäckad månad för mig. Mycket roligt att se fram emot, men lite stressande när man försöker klämma in alla nya saker som hela tiden dyker upp. Ska träffa internetvänner, gå på möten, springa Vårruset och se vetenskapsrapparen (ja, du läste rätt) Baba Brinkman. Woho!

Och så är det väl tänkt att jag ska hinna jobba också. Får försöka klämma in det någonstans! Hur ser ert maj ut? Fullspäckad kalender eller gapande tomma sidor? Nåt skoj på gång?

Kram!

Fräsch mat!

2011-04-29T12:04:00.000+02:00

I dessa tider är det många som tänker på vad de äter. Det ska vara ekologiskt, nyttigt och framförallt fräscht. Här finns mycket pengar att tjäna och det insåg märket Freshvale. Vilket himla bra namn, tänkte de. Det låter som "det fräscha valet", det kommer folk gilla. Men vad ska vi ha för mat? Jo, jag vet! Vi plastar in en HEL hamburgare, med ost och bröd och allt!

Vissa idéer är inte ens bra på pappret. Och ännu sämre när de stirrar torra på en från en hylla på Lidl:

Tips till alla dejtingsidor.

2011-04-26T16:19:00.001+02:00

Jag har ju tidigare skrivit om lösgodis och nu är det dags igen! Kan inte lova att det är sista gången heller. Jag och en vän började prata om lösgodis, vilka som är våra favoriter och vilka vi absolut inte förstår oss på. Efter c:a en halvtimmes diskussion inser jag att jag arbetat upp en ilska när jag tänker på människor som köper äckligt godis. Som dessa t. ex:

Jag skulle ha otroligt svårt att vara tillsammans med någon som hade kass godissmak. Rävens godissmak är inte fulländad, det ska gudarna veta, men vi har i alla fall överlappning. Se Venndiagram nedan.

Jag har ingen statistik på hur många förhållanden som kraschar pga splittringar i godissmak, men jag kan tänka mig att det ligger uppåt en 30-40%. Alla dejtingsidor låtsas som att det regnar och flamsar runt med ögonfärg, jobb, stad osv. Istället för att ge folk möjlighet att välja partner efter det som faktiskt räknas.

Det är en kontroversiell fråga, det vet jag. Men jag är inte rädd för att ta ställning. Fram för godispåseoutningar i dejtingsammanhang! Istället för ansiktsbilder, inför godispåsbilder.

Dejtingsidor: ta ert ansvar. Sluta låta människor köpa (godis)grisen i säcken! Fram för ärlighet, öppenhet och bra matchningar. Fram för godispåsen.

Vänskap.

2011-04-22T13:13:00.001+02:00

Ibland har man jobbiga dagar. Men när ens vänner åker över hela stan för att leverera en påse innehållande det på bilden nedan, då är det ganska lätt att vända de där dagarna.

Tack. <3

Och glad påsk mina kära läsare! :)

Vintagemässa, brunch och BiB.

2011-04-20T09:51:00.000+02:00

I helgen var det Vintagemässa här i Stockholm och undertecknad fanns förstås där. Dock inte som säljare, utan som storögd beundrare. Och även som skribent/fotograf för Livinggreen.se's räkning. Här kan ni läsa min artikel om mässan och även se en himla massa bilder.

Före mässan mötte jag upp ett gäng häftiga brudar (varav jag inte träffat någon tidigare, tack internet för mitt sociala liv!) på Strand för att käka brunch. Jag har inte ätit brunch förut, det har känts lite för hippt för mig. Som om jag poserar, som att alla skulle se och tänka att: "DU vet väl inget om brunch?!". Men det gick bra, jag blev inte nekad i dörren och de krävde inte brunchreferenser i kassan. Jag åt kall potatissallad, bröd, våfflor och vattenmelon. Förvirrat och gott.

Efter mässan åkte jag långt ut i förorten för att hänga med en kompis. Hon hade bullat upp med glass och vin. Vi tappade upp från BiB:en och hällde på fruktsoda. På förmiddagen: tvåhundrakronorsbrunch på Strand, på eftermiddagen: rött Gosa-vin och ICA's fruktsoda ute i Hässelby gård. Jag rör mig som en kameleont mellan samhällsskikten. Efter ett tag kom ännu en kompis med en stor tårta! Jag intog plats på balkongen och kände mig nöjd med livet.

Senare åkte kylskåpspoesin fram och de vackra dikter som någonsin komponerats placerades ut på kylen. Orden är dock av den snuskiga typen, så jag kan inte skriva ut några dikter här av rädsla för vilka avarter som skulle googla sig hit.

Kram å puss!

Fotografering: studio.

2011-04-11T10:00:00.001+02:00

Stylade en plåtning i januari som jag precis fick några bilder ifrån! Tycker de blev ruggigt fina. Klicka på bilderna för större versioner:

Foto: Gustaf Hagstrand
Styling: Frida Walström
Modell: Amaia Pires
MUA: Ulrikke Gran

Missfärgningar, mobiltvätt och joggbikt.

2011-04-06T09:45:00.000+02:00

Hej alla söta! Är det inte underbart när man har fullt upp? Ibland känns det förstås stressigt, men så fort det saktar ner igen inser man att det är som bäst när att göra-listan är full. Något som är trist är att det blir mindre tid till skrivande och läsande. Har inte loggat in på bloglovin' (sida som samlar ens favoritbloggar) på flera veckor, bävar för siffran för olästa inlägg där.

Men här kommer en liten sammanfattning av vad som hänt på sistonde:

Jag har misslyckats med att tvätta två gånger. Första gången lyckades jag missfärga en hel hög med kläder. Missfärga?! Och inte bara sådär att allt tonas, utan med stora färgstänk liksom. Jag trodde sånt var en myt från stenåldern, har alltid blandat hejvilt och det har aldrig hänt nåt. Andra gången lyckades jag tvätta Rappes mobil. Aj aj aj... Han hade visserligen tagit över sin mammas gamla tegelstenstelefon, så det var ingen sprillans ny iphone jag dränkte i Via color. Men ändå. Jag gick skamset upp och visade upp den döda telefonen med uppsvällt batteri och fuktig skärm. Jag sa att jag förstås köper en ny telefon åt honom, inget snack om saken. Men han kom med den brillianta idén att han tar min gamla telefon och så kan jag köpa en ny åt mig själv. Visst är det trevligt när man belönas för sina snedsteg?

Så nu har Ragge den här:

Och jag har den här:

Vet inte om jag erkänt det tidigare, men jag har börjat jogga. Helgalet, det trodde jag aldrig att jag skulle göra. Men det är faktiskt ganska skönt. Snabb är jag inte, men blir i alla fall lite snabbare varje gång.
Jag har varit på 2-årskalas för LivingGreen (eko-siten jag bloggar för). Det var grymt! Där fick man eko-chips och eko-vin i mängder och när man gick fick man en fet goodiebag med dyra eko-grejer.
Sålt mer än någonsin på vintagesmulor.se, hurra hurra hurra!
Funderat (men inte kommit fram till nåt) över den här kontaktannonsen:

Kram på er!

Min remake! Och din hjälp.

2011-04-03T12:40:00.004+02:00

Igår hade Stadsmissionen och Solna centrum ett jippo ihop. Det gick ut på att samla in kläder till Stadsmissionen och att göra lite reklam för Remake, Stadsmissionens avdelning som gör om gamla kläder/tyger till nya kläder och accessoarer.

Igår fick man ta med sig något plagg som man ville göra om och på plats fanns design- och sykunnigt folk som hjälpte en. Jag tog med mig en klänning vars tyg jag gillar, men som jag känner mig för instängd i. Kjolen var alldeles för lång (slutade vid halva vaden typ, vilket effektivt hugger av mina redan dvärgkorta ben), ärmarna var långa och den har dessutom polokrage. Det var liksom för mycket tyg, för mycket täckt. Kände mig som någon gammal nunna i den.

Så med hjälp av en supertrevlig, modepluggande tjej kortades kjolen och ärmarna. Se före/efterbilder nedan.

Fint? Vill du då hjälpa mig att vinna ett presentkort på 5000:-? Tänkte väl det!
1. Tryck Like på Solna centrums facebook-sida
2. Tryck Like på min bild i det här albumet
3. Mottag god karma och min eviga tacksamhet (den kommer löpande under åren, mest i form av goda tankar och kramar)

Scener ur ett samboskap pt12.

2011-03-28T13:22:00.001+02:00

Det var ett tag sen jag bjöd på en inblick i den ultimata tvåsamheten som samboskapet är. Men häromdagen pågick en mycket viktig diskussion i ~45 minuter som jag måste dela med mig av. Det handlade förstås om något som berör oss alla i dagens samhälle. Något som du själv säkert funderat över och kanske tagit ställning för/mot. Något som splittrar familjer och skördar offer. Jag pratar förstås om muffins.

R: - Fan vad jag föraktar muffins.
F: - De vill nog inte ha chans på dig heller.
R: - Jamen, det är ju världens mest meningslösa bakverk!
F: - Ursäkta? Mannen som älskar finska pinnar vill dela ut pris i meningslösa bakverksklassen? Det här känns lite som när Lasse Kronér kallade Let's dance för ett mupprogram trots att han själv lett Doobidoo.
R: - Finska pinnar är i alla fall ärliga med vad de är. Ja, de är lite torra...
F: - LITE?!
R: - Ja, de är lite torra men de står för det. Muffins försöker låtsas att de är saftiga, trots att de bara är.. blöta. Och ändå smuliga. Det är som att man tagit en äppelpaj, skrapat av alla smulor, dränkt dem i vatten och format dem till muffins.
F: - Don't quit your dayjob, Martha Stewart.
R: - Dessutom är det hela kulturen runt muffins som stör mig. Det är samma tjejer som "äter en sallad" som också "äter en muffin", eller nej förlåt, "en CUPCAKE". Det är ju bara en sockerkaka med någon karamellfärgad sockerlösning ringlad över! Men sockerkaka skulle man aldrig köpa, det är för gammalt och mossigt, nej, en CUPCAKE ska det vara. För att inte tala om matmuffins.
F: - Det är ju gott?
R: - Men det är ju inte mat och det är inte en efterrätt! Det är som en äcklig och bollformad macka utan pålägg! Mmm, GOTT!
F: - Jag gillar muffins.
R: - Du bara tror att du gillar det, eftersom du är tjej. Ni är indoktrinerade att gilla muffins och katter och sallad.

Observera att detta bara är ett utdrag, skulle jag skriva ner hela diskussionen skulle jag vara tvungen att ledigt idag. Muffins är uppenbarligen ett hett ämne som man kan säga mycket om. Något för Debatt att ta upp kanske? Skit i kärnkraft och skolan, det finns faktiskt viktiga bakverksfrågor att ta itu med!

Det rätta vintagehåret

2011-03-24T10:16:00.002+01:00

Om du vill ha en tidstypiskt frisyr till dina tidstypiska kläder rekommenderar jag Retroella. De stod också och sålde på Vintageloppisen och man blev helt tagen av de fina frisyrerna. De håller kurser, klipper och stylar och säljer även produkter. Salongen finns i Stockholm.

Jag har ju tyvärr inget hår själv, annars skulle jag gärna gå dit. Men ni får gå i mitt ställe! Gå och skaffa lite snygga pincurls eller vad det nu kan vara. Och kom ihåg att ta bilder på era fina hår sen.

Roliga kontaktannonser, del 3:

2011-03-22T11:00:00.000+01:00

Fram för mer ärlighet i kontaktannonser:

Jag blir så fruktansvärt nyfiken. För vem beskriver sig själv som tråkig? Jag har aldrig träffat någon som gjort det. Och jag har i mina dagar träffat en hel del människor som fått klockfabriker att stanna med sin monotona tråkighet. Ändå lovar jag dig att de skulle beskriva sig själva som, kanske inte festens höjdpunkt, men ändå roliga. De kanske inte är den skämtande typen, men de har ju humor i alla fall. Och har man humor kan man inte vara tråkig, så resonerar nog de flesta.

Så hur är den här tråkige mannen (som kanske är ensam i sitt slag)? Jag får för mig att han är världens roligaste. Eftersom de tråkigaste av människor ALDRIG skulle beskriva sig själva som tråkiga. Och de roligaste skulle aldrig kalla sig själva roliga.

Bara det faktum att han klämmer in vilket tecken han är född i var ju lite skojigt! Som att han fick slut på viktig info om sig själv efter "är tråkig och dricker ingen sprit" och bara drog till med nåt. "Gillar skogspromenader, hatar illrar. Och.. öh.. är född på en onsdag. Tjohej!" Sen var det även kul att kvinnan ska vara "c:a 59 år".

Ja, som sagt. Tråkig. Jag vet inte det jag, jag fick mig ett gott skratt i alla fall. Kanske kör han tekniken att undersälja sig själv så man ska få en positiv överraskning? Skriver man att man är rolig har man ju en del att leva upp till liksom.

SLUT PÅ ANALYS AV KONTAKTANNONS FÖR IDAG!

Vintageloppisen, så skoj!

2011-03-21T08:11:00.000+01:00

Igår var det vintage- och burleskloppis! Jäklar i min lilla lådda vad kul det var.

Det gick inte åt så mycket vintagegrejer, men jag hade med lite privata saker från mina goth-år (ej att förväxla med skottår) och de sålde som smör. Delade ut mängder av visitkort så jag hoppas att folk ska surfa runt i webshoppen i lugn och ro istället. Förutom försäljning var det svinkul att träffa massa folk, att dräggla över alla fina grejer som såldes och att gapande se alla häftiga stilar. Det var inte bara utställarna som klätt upp sig, även besökarna var svinsnygga. Och så blandade stilar! Skymtade allt från tuppkammar till vintagecurls. En tjej som sålde underkläder stod iklädd en lång korsettliknande sak i retrostil och hon såg verkligen ut som tagen från en pinup-bild. Det var som att hela hon fick en annan skärpa och kontrast än omgivningen också, jag trodde att jag kollade på en life size-bild så fort jag sneglade åt hennes håll.

Givetvis har jag inga bilder från loppisen (hej sämst!), men det fanns helt enkelt inte tid till att ta några. Det var full rulle hela tiden, har aldrig sett så mycket folk på en loppis tidigare. Och förutom försäljning var det 2 lotterier och flera burleskuppträdanden. Vilken dag alltså.

Den här tjusiga hatten sålde jag bl. a

Stort tack till svärmor som var med hela dagen och hjälpte till med allt från försäljning till prismärkning och skruvande av klädstång. <3 Det hade inte gått utan dig.

Idag skulle jag mest vilja ligga i sängen och ta igen mig. Men (som tur är) har jag jättemycket jobb att ta itu med. Hoppas ni får en produktiv måndag, kraaaam!

Vintageloppis 20 mars!

2011-03-19T13:53:00.000+01:00

Imorgon (söndag) är det dags för vintage- och burlesqueloppis i Stockholm! Här finns all info. Ta med dig kontanter och ett glatt shoppinghumör. Jag kommer ha med mig massor av klänningar, kappor, väskor och smycken. Bara sånt som inte finns inlagt i shoppen och dessutom till fördelaktiga priser. En liten liten sneak peak:

Det kommer ju dessutom lottas ut fina priser bland alla besökare. Bl a från Vintagesmulor: två fina väskor och 2 presentkort á 400:-.

Hoppas vi ses där om du har möjlighet! :)

Sportig förvaring.

2011-03-16T15:46:00.005+01:00

Jag var aldrig någon älskare av idrotten i skolan. Blotta tanken på de där jäkla ribbstolarna på väggarna ger mig lätt ångest. All innebandy, alla skrapsår och all svett. Huva! (No offence till min kompis Ulrika som utbildar sig till idrottslärare. Hade jag haft dig som lärare hade jag säkert gillat det.)

Men som förvaring för ens vintagefynd ger de mig bara en go känsla i magen! Kolla så tjusigt:

Bilder från Rochesters, där de även finns att köpa. Tips från Holly Springett.

Smörgåstäcke.. ost!

2011-03-14T16:33:00.000+01:00

Ragges hobbyafasi når ständigt nya höjder. Istället för att tänka i en halv sekund och komma på att fjärrkontroll heter just fjärrkontroll, så börjar han peka och prata osammanhängande.
- Den där som man pekar på tvn med... tvpekaren... med knappar, knappkontroll, fjärrkontrollen!

Andra höjdarord från veckan som gått är:

skrivpinne (penna)
ryggpåse (ryggsäck)
"den som låter pling plong" (mobilen)
"komma in genom dörren med" (nycklarna)

Oftast börjar han bara med att säga: "har du sett min thingy?". Thingy kan betyda allt ifrån mamma till kastrull. Så jag frågar: "vad menar du med thingy?". Och då sätter det igång.

Hade han varit 5 år hade det ju varit sött. Naaaw, vet du vad lilla Jessica kallade sin bok för idag? Sin bokstavspärm! Åååh så sött! Men när det är en 30+ civilingenjör - inte lika göllit.

Köp nåt från min shop så jag får råd med en hjärntransplantation till min bojfränd!

http://vintagesmulor.se/

Roliga kontaktannonser, del 2:

2011-03-12T16:31:00.002+01:00

Känner på mig att det här kommer bli en återkommande rubrik.

Trevlig helg på er!

Min magnet på din kyl.

2011-03-08T17:27:00.000+01:00

Igår skulle jag iväg och luncha med en kompis. Innan det skulle jag posta dagens webshopskörd, vilket (hurra!) bestod av rätt många paket. Jag stressade fram med mina kassar, lyssnandes på radio och säkerligen med min vanliga surmulna uppsyn. En tjej kommer runt ett hörn och ska precis gå förbi mig, när hon tvärt stannar och säger:
- Ursäkta.
Jag tänker att hon säkert vill ha vägbeskrivning och jag hittar ju fan ingenstans. Men hon ser så himla glad ut så jag tar av mig hörlurarna.
- Vilken himla fin kappa du har! Har du köpt den någonstans i närheten här eller?
(Det var DPK jag hade på mig.)
- Nej eller nja, den är från min vintageaffär, som finns på nätet.
- Vad spännande! Vad heter den då?
Jag börjar gräva i min väska och plånbok efter visitkort. Jag har precis beställt hem typ 800 nya, ändå lyckas jag alltid glömma dem hemma. Helt otroligt hittade jag ett och lämnade över det till henne. Hon kikar på det.
- Vintagesmulor... men vänta nu, jag har en magnet på min kyl från Vintagesmulor!

Jag har magnetvisitkort som jag sätter här och var på metalldetaljer i samhället. Har alltid tänkt att det vore skoj om folk tog hem dem och satte på sina kylskåp och givetvis också kikade in i min shop. Det var tydligen precis vad som hänt här - förutom att hon ännu inte kollat upp det på nätet.
- Men det måste jag ju göra nu! sa hon.

Du har väl också en Vintagesmulor-magnet på din kyl?

Så konstigt sammanträffande, men kul. Och dessutom himla roligt att någon stannar en bara för att ge en komplimang. Sånt borde man göra oftare, själv fegar jag nästan alltid ur. Ska försöka skärpa till mig nu när jag kände hur roligt det var att vara på andra sidan av komplimangen.

Har ni själv komplimangat eller blivit komplimangade på det sättet? Dela med er för sjutton!

Black swan.

2011-03-07T09:49:00.004+01:00

Igår bjöd Ravioli mig på bio. ÄNTLIGEN var det dags för Black swan! Såg en trailer i typ.. september 2010 och har längtat sedan dess. Var lite rädd för att jag skulle ha byggt upp mina förväntningar så pass under den tiden att ingen film kunde leva upp till det.

Om någon sagt till mig för ett år sen att jag skulle bli helt trollbunden av en film om balett, skulle jag snällt be dem lägga ner crackpipan och hålla käften. Men ja. JÄKLAR. Så fruktansvärt snygg film, fantastiskt skådespeleri, häftiga effekter, grymt foto... ja, jag har ingenting att klaga på, verkligen ingenting. Kolla, t o m filmaffischerna är top notch:

Vad väntar du på? Boka biljetter nu!

Kinderkoma.

2011-03-03T13:35:00.000+01:00

Här tänkte jag skriva något om drömmar. Jobb, mål, vägen dit. Men istället började jag drömma om min favoritkinder-choklad och nu är det blankt i skallen.

De ovan är mina absoluta favoriter och givetvis helt omöjliga att få tag på i Sverige. Har ni sett dem någonstans kan ni lätt köpa upp några hundra påsar och sälja till mig för hutlösa överpriser!

Undrar om Ralle gör slut med mig ifall jag importerar dem för 50:- påsen från någon tysk godissida? Jag tror att det är okej att importera choklad om man köper någon lyxig snobbsort. Men köper man barngodis är man nog bara tragisk.

Det var allt! Vi tar drömmarna en annan dag. :*

Myter om styling.

2011-03-02T10:00:00.002+01:00

För några veckor sedan gjorde jag en portfolioplåtning med Peter, en jätteduktig fotograf. Jag stylade förstås. De första bilderna jag fick var bilderna nedan. Tycker de blev himla fina!

Har fått kommentarer om att "jaha, men du som stylist gjorde väl inget?", vilket jag tycker är lite tråkigt. Om än en vanlig syn. Jag hade den själv för bara några år sen.

När man gör fotograferingar är det ett samarbete mellan flera personer. I dessa portfolioplåtningar handlar det om att välja tema, göra moodboard och sedan genomföra själva plåtningen. Mitt jobb som stylist är att tolka temat och känslan genom kläder och accessoarer. Jag måste även försöka komma på hur dessa ska användas. Man kan t. ex fylleknäppa koftor (alltså knäppa dem fel), vira kjolar runt halsden, sätta klänningar bak-och-fram. Det gäller att se vad som passar. På dessa bilder var det t. ex min idé att hänga halsbandet bakom ryggen.

Det handlar även lika mycket om att plocka bort som att sätta dit. Eller, nästan MER om att plocka bort skulle jag säga. Skala av, skala ner, plocka bort. I de flesta fall ska stylingen inte ta så jävla mycket plats, utan smälta in i helheten. Det är kanske det som är felet när jag lägger upp bilder här. Jag lägger fokus på mitt arbete, därför är det förstås det ni kollar på.

En annan myt är att det svåra med styling ska vara att klä på modellen. Det är det förstås inte, det är ingen stylist som påstår att det är svårt att hänga ett halsband på en modell. Det svåra är att välja ut plagg och accessoarer, att sätta ihop dessa så att de matchar temat och så att det blir en snygg bild. Det känns dock inte SVÅRT när man ser snygga bilder. "Bara att hänga på ett armband, skulle väl jag också kunna göra".

Klart det känns lätt när man ser fråga och svar, tal och facit samtidigt.

Stylist: Frida Walström, vintagesmulor.se

Fotograf: Peter Bengtsson Knochenhauer
MUA: Karin Törnqvist
Modell: Helena Rosenblad

Bloglovin'!

2011-03-01T09:49:00.003+01:00

Nu har jag skaffat bloglovin'! Istället för att bara säga åt andra att skaffa det. Har försökt använda mig av blogspots egen följar-greja tidigare, men den är rätt osmidig måste jag säga. Så om du inte redan gör det,

följ min blogg med bloglovin!

Vekast i norra Europa.

2011-02-28T15:55:00.000+01:00

Symptom: skakningar, frossa, obehagskänslor, illamående, hjärtklappning. Ångest? Nej, jag har bara druckit en kopp te.

Ja, då sitter man här igen och pimplar te. Svart te. Med koffein i. Varför gör jag så här mot mig själv?! Jag är en sån jävla tönt när det gäller koffein. Alla jag känner börjar morgonen med att inhalera 3 liter kolsvart kaffe. Själv behöver jag typ åka till sjukhuset om jag får i mig ett mikrogram av det svarta giftet.

Oftast dricker jag roiboos-te, utan koffein i. Och där är det inga problem. Man jag har även svart te hemma för de där dagarna då kroppen vägrar komma igång. Jag har dock sagt till mig själv att inte dricka mer än 1 kopp och inte senare än kl 12 (ja, på dagen). Annars spenderas kvällen i framstupa sidoläge, vibrerandes som en slagborr långt in på småtimmarna. Idag bröt jag båda reglerna och nu är frossan igång. ÄNDÅ fortsätter jag dricka teet medan jag skriver detta.

Det svart giftet för mig kanske inte alls är kaffe, utan snarare te. Kaffe har jag iaf vett att stå emot.

Det här är förresten min nyaste favoritklänning! Trots att den inte är vintage (men den är second hand).

Nu ska jag dricka klart min kopp te (...) och sen slå mig ner i nåt hörn för att tugga fradga tills Rappfisken kommer hem och räddar mig.

Pöss!

Fail.

2011-02-25T21:11:00.000+01:00

Folk i lokaltrafiken som spelar musik högt ur sina mobiler - FAN så irriterande! Har de råd med en iphone men inte med ett par lurar till? Eller tänker de att jaaaaag har ju så fantaaaaastisk musiksmak, det är bäst att jag delar med mig av den till alla! (Oftast brukar musiksmaken bestå av en Rihanna-låt som spelas om och om igen eller någon slags house.) Idag blev jag utsatt för detta musikblottande. Jag satt på tunnelbanan och hörde någon mobil fulskråla, trots att jag själv lyssnade på radio i min mp3-spelare. Alltså måste volymen vara rätt hög. Jag glodde irriterat och anklagande på mina medresenärer. De stirrade grinigt tillbaka, ingen övrig reaktion.

Plötsligt kände jag den där ilningen längs ryggraden. Den där som kommer när man står på Ica och inser att man borde vara i tandläkarens väntrum, den där som kommer när man inser att ens partner fyller år - igår, den där ilningen som är snabbare än delen av hjärnan som formulerar tankar. Jag sticker bävande ner handen i min ficka och drar upp mobilen. I samma takt som den kommer närmare och närmare ökar också ljudet. Fail, som kidsen brukar säga. Jag ser i spelaren att en låt varit på i ungefär 4 minuter. Så att köra någon "oj, det ringer, bäst att svara"-grej kan jag glömma. Det är bara att äga skammen. Och tacka gud för att det inte var någon låt ur mitt galleri för "låtar som är så pinsamma att gilla att de måste gömmas under mapprubriken 'jobbfiler'".

I övrigt blev jag idag bjuden på vegetarisk restaurang av svärmor. Det var en julklapp och himla skönt att kunna inkassera så här i trökigaste februari. Sen sprang vi i affärer och jag hittade 3 klänningar. Bl a denna godbit för 80 spänn:

Trevlig helg på er! Pöss!

Något i mig dör då.

2011-02-21T08:39:00.000+01:00

Alla förhoppningar sätts till idag. Idag. Ska jag. Åka till. IKEA! Jag hatar verkligen IKEA (no offence Kampis), får ångest bara av loggan. Tusenlapparna ångas bort från kontot så fort man sätter foten i ett av varuhusen. Och även om JAG bara köper en stekspade så får jag ångest av att se andra köpa kök. Det är såna extremt stora inköp, både pengamässigt och krångelmässigt. Och blickarna folk har speglar alltid just det, den där uppgivenheten inför vad som måste ske, men samtidigt en frågande panik. "Kan vi skita i det här? Kan vi bara lämna vår överfulla vagn och kuta ut?" Något i mig dör när jag irrar runt bland hyllor och toaborstar som aldrig heter FRIDA.

Dessutom ogillar jag verkligen att köpa grejer av vitt skild storlek. Om jag går till ICA är allt jag kommer hem med ganska likt varandra, både i storlek och i pris. Ett smörpaket, ett mjölkpaket, en klase bananer. Men när jag kommer ut från IKEA, släpandes på en soffa, en smörkniv och en kontorsstol, då känns det bara så jävla fel. När de scannar in priserna, 4.999:-, 5:-, 595:-, då känns det nästan olagligt. Man känner sig dessutom smutsig, som att man gått på världens enklaste knep. Man står och stirrar på mittenmuggen fast bollen ligger i trollkarlarens ficka.

Men om jag har såna problem med IKEA, varför är jag då så peppad över att åka dit idag? Jag ska köpa en bäddmadrass! Vår "säng" har ju sedan länge plågat mig om nätterna. Det är en bäddsoffa med tunn madrass och stålkonstruktion. När jag och Rävfen gick ner i vikt trodde vi att den skulle bli skönare. 90 kg mindre tyngd på den måste ju betyda att den blir skönare. Hah! Nej, det är bara som att vi tidigare var inlindade i flera täcken och nu ligger vi istället direkt på benen. Med den här bäddmadrassen har jag förhoppningar om ett nytt liv. Ett liv utan blåmärken på morgonkvisten. Ett liv där man kan sova på sidan. Ett liv där det är skönt att gå och lägga sig, inte en bestraffning.

Det är lite av en chansning, vi vet inte om sängen kommer gå att fälla ihop med bäddmadrass på. Men det är där jag sätter mitt hopp. Nu är det dags att komma ut från IKEA med ett leende som håller i sig till jul, istället för en skavande ångest och smutskänsla som aldrig riktigt går att duscha bort.

Antal

2011-02-17T15:21:00.003+01:00

köttbullar min sambo tycker att det är lagom att göra trots han är den enda som äter köttbullar här i hemmet: 862.

Kommer att tänka på Bamse, när farmor gör köttbullar åt draken. Räppe är alltså draken! Och farmor.

Jahaaaa, var det bara DET!

2011-02-16T10:51:00.002+01:00

Nina Hemmingsson

Glad onsdag på er!

90-talet ringde - du kan behålla't.

2011-02-14T15:36:00.002+01:00

Imorse när vi vaknade sa Rippel:
- Grattis på alla hjärtans dag. Eller vad man säger.

Detta är värt att påpeka av flera anledningar:

Säger man grattis? "Grattis att du har mig så du slipper vara ensam! Woho!" Vet visserligen inte vad alternativet är. "Hej på alla hjärtans dag!" kanske.
När jag träffade Röret hade han ingen aning om vad alla hjärtans dag var. Av princip föraktade han denna konstruerade högtid, sponsrad av gratulationskortsindustrin och gelegodistillverkarna. Vissa pojkvänner låtsas ju att de hatar alla hjärtans, fast de egentligen bara hatar att köpa presenter. Sån är - som ni vet om ni läst min blogg någon månad eller mer - inte Raffe. Jag får ju presenter var och varannan dag, så hans förakt för just den här dagen är nog geniunt och inte en snål täckmantel. Han har förlorat TP-pluppar pga att han inte vetat ens vilken månad alla hjärtans dag infaller. Och då snackar vi om mannen som kan allt om så väl obskyra, ukrainska konståkare som nobelpristagare och hinduismens alla jävla gudar. Men alla hjärtans dag - där är det blankt.

Förutom idag. För Räkan har nämligen börjat plugga. Och därför inhandlat en filofax! .... Sluta skratta, det är inte något konstigt med det (om man är en 12-årig tjej och året är 1994). Nej men allvarligt, skärp er nu. Det är faktiskt jättesmidigt med filofax. Han kan ju skriva ner telefonnumren till killarna han vill fråga chans på! Och där längst bak finns det ju plats för egna anteckningar, där kan han skriva små dikter. Rita hjärtan. Nästa inköp borde vara en sån där Mina vänner-bok och en scrunchie-tofs. 90-talet ringde (från en hemtelefon) och sa att du kan behålla hela skiten.

Ja, så här firar vi alla stjärtans dag i det här hemmet. Inget jävla vin och inga läskiga skaldjur eller mastiga chokladkakor eller raffiga raffset inslagna i guldpapper. Nej, han säger "grattis" till mig och jag skriver helt enkelt ett lätt hånfullt inlägg om honom. Mobbning är väl en slags present? Och så sparar man ju på presentpapper, det är snällt mot miljön.

Göra snökaoz på han.

2011-02-11T13:00:00.001+01:00

Någon gjorde snökaoz på världen. (Och med världen menar jag förstås det jag ser utanför mitt fönster, något annat är icke relevant för mig.)

:/

Att göra:

2011-02-10T10:42:00.000+01:00

Varje morgon sätter jag mig vid min dator och skriver ner vad som ska göras på min ATT GÖRA-lista. Jag har även en tom AVKLARAT-lista dit jag flyttar alla utförda göromål. Mest för att jag ska få en överblick, men också för att det är väldigt tillfredsställande att i slutet på dagen se på allt man fått gjort. Jag skriver upp det mesta, stort som smått, allt som tar minst 20 minuter att utföra.

Jag har också en lista med Ständiga planer. Sånt utan deadline, som ska göras "nån dag". Folk och företag som ska kontaktas.

Jag har även en lista med rubriken MÅL. Men den är så himla hemlig att jag inte ens vågar ta en screenshot på den. Man vill ju inte jinxa nåt. Det är dock bra att ha i ögonvrån när motivationen tryter.

Hur håller ni koll på allt ni vill få gjort? Har ni några bra "få ändan ur"-tips?

Roliga kontaktannonser:

2011-02-08T19:00:00.001+01:00

Älskar att läsa kontaktannonser. Nuförtiden verkar det vara kort och koncist som är på modet, inget tramsande med skogspromenader och sånt:

Glada-jag och arga-jag.

2011-02-07T16:44:00.000+01:00

Någon har hällt ut massa papper på golvet och rivit ner allting från hatthyllan. Det var inte jag, det var arga och stressade-jag. Och nu måste glada och tillfreds-jag städa upp efter den där slarvmajan. :( Som tur var är även arga-jag medveten om att en kamera som är värd 7.000 inte kan krossas i jakten på ett par nycklar. Även om det var precis vad arga-jag ville göra, så är arga-jags plånbok också ekande tom och kan inte ta sig råd med såna lyxutbrott. Det blir hon bara ännu argare av. Hon kastade papper istället. Mindre tillfredsställande, men skönare för glada-jag sen som bara behövde rafsa ihop några A4 istället för att gå en ABF-kurs i "Så här lagar du din kamera efter att den blivit överkörd och överbackad av en ångvält".

Arga-jag var dock TVUNGEN att kasta mobiltelefonen eftersom den fanns i handen vid utbrottets början. Men hade sinnesnärvaro nog att kasta den i soffan. Woho för arga-jag! Som visserligen borde lära sig att man inte hittar en nyckelknippa genom att kasta runt saker. Fast hon hittade dem ju till slut (de låg i ytterfacket på en ryggsäck...). Slutsats: att bete sig orimligt och barnsligt när man är arg löser problemen.

I lördags var jag stylingassistent och reflexskärmshållare åt Jessica (vintageportalen.se), och här kan ni se lite bilder från den plåtningen och även se min rygg och mina ben på ett par bilder!!! Rafflande!

Vad sägs om att köpa nåt snajsigt av mig förresten? Det är ingen jävla välgörenhet det här!

www.vintagesmulor.se

Puss!

Vintageloppis!

2011-02-04T12:00:00.004+01:00

Hörru! Den 20e mars ska du gå på vintageloppis i Stockholm, roligt va? Jag kommer vara där och sälja grejer som är så fina att jag ännu inte hittat ord för att beskriva dem. Mycket klänningar och väskor. Här är eventet på Facebook. Jag påminner när det börjar närma sig också, men skriv ner 20 mars i kalendern redan nu. Och vill du boka bord är det bäst att snabba på. Maila marika[at]marikasmith.se i så fall.

När? Söndag 20 mars, kl 12-18.
Var? Festvåningen Brunnsgatan 6, Stockholm.
Varför? För att köpa eller sälja eller bara mingla! Fina priser från vintagesmulor.se och Marika Smith design lottas ut bland alla besökare.
Pris? Inträde 40:- för shoppare. För säljare kostar ett bord 150:-.

Det som kommer lottas ut från Vintagesmulor är dessa två väskor plus 800:- i presentkort! Mums!

Puss och kram och hoppas vi ses den 20:e mars! :)
/F

Fejk MLP's

2011-02-03T20:28:00.000+01:00

Eftersom jag var barn sent 80-tal och tidigt 90-tal lekte jag förstås med My Little Pony. Så här i efterhand förstår jag inte riktigt vad man gjorde med dem. Jag gillade aldrig riktiga hästar, var absolut ingen hästtjej. Men förmodligen handlade det väl mest om att kamma manen och lukta på dem (de luktade plast, mmm, 80-talets motsvarighet till blommor).

Nuförtiden finns det många i min ålder som samlar på dess ponnysar. Det kan vara en guldgruva om man hittar rätt hästar i bra skick (det finns dem som betalar TUSEN kronor för en liten plasthäst!). Så jag brukar alltid kika efter dem när jag är på loppisar. Så här kan de se ut t. ex:

Men eftersom det var (och är) en populär leksak finns det hur många kopior som helst. Den ena fulare än den andra. I helgen såg jag några riktigt läskiga. Från sidan är de väl okej. De ser ut som att de fått gå i specialklass kanske, men snälla och söta i alla fall:

(den här ovanför ser ut som den nöjt säger "mmmmmmm")

Men framifrån....

HJALP! Ser ut som en otrevlig och puckad flodhäst!

Det var en läskig upplevelse. Det var allt jag ville ha sagt, cirkulera nu, här finns inget att se.
Pöss!

Roliga jobb

2011-01-31T12:00:00.001+01:00

Jag har redan mitt absoluta drömjobb. Det är som att jag har hittat på det själv. Och det har jag ju faktiskt också!

Gå på loppisar
Shoppa
Fotografera
Skriva

Och få betalt för det. Men ändå gillar jag att kolla runt på Arbetsförmedlingen. Det finns ju himla många roliga jobb. Som det här t. ex:

Betjänt! Finns det verkligen såna?

När jag skulle skriva in mig på arbetsförmedlingen för några år sen skulle man skriva inom vilket område man var kunnig/ville söka jobb. Jag ville välja ungefär: "något inom mode". Det gick inte. Man var tvungen att klicka sig vidare genom kategorier och underkategorier och underunderkategorier. Till sist satt jag där i en återvändsgränd och var tvungen att välja om jag var modist eller handskmakare.

Jag förstår att det är smidigt om man är så specifik som möjligt, men är det inte rätt vanligt idag att folk har lite allmänna kunskaper och färdigheter inom flera områden? Det lär ju vara mer vanligt än att man är utbildad handskmakare.

Hursomhelst är det roligt att kolla runt på ams.se. Vissa yrken har man aldrig ens reflekterat över, vissa känns bara helt fel att hitta på AMS. Dessa yrken har alla varsin egen kategori:

Krematoriemästare
Akrobat
Buddhistpräst
Textilkonstnär
Mimartist
Mimpedagog
Krigsarkivarie
Tävlingsryttare
Djurskötare, får

Tilläggas skall att det inte ligger några jobb ute för sökning i någon av ovanstående kategorier.

Puss!

Saker som jag och T9 inte är överens om:

2011-01-27T12:00:00.003+01:00

Jag: mjölkmustasch. T9: bojkotta.
Jag: klantskalle. T9: Katterjåkk.
Jag: klistermärken. T9: ljusterapi.
Jag: dubbelnougat. T9: dubbelmoral.
Jag: räkneverk. T9: Palmeutredningen.

Det känns som att jag och T9 behöver åka iväg på en sån här relationskurs och lära oss kommunicera.

Tulpanklänningen

2011-01-26T12:00:00.000+01:00

Tulpanklänningen jag fyndade häromveckan. Gud vad jag är kär i den! Tryck på Like om ni är avundsjuka. Eller om ni tycker den är ful. JAG VILL HA MASSA LIKE:S PÅ DETTA!

Puss!

Topp 3 kalla kårar-meningar

2011-01-24T21:06:00.001+01:00

Cho bre! Hur har ni haft det i helgen? Jag har haft det fullt upp av roligheter. Precis som det ska vara. Och idag har det varit smockfullt med jobb. Precis som det ska vara.

I fredags skulle jag styla en fotografering. Klockan 15 hade vi bestämt. Jag lallade runt lite på förmiddagen och tänkte mest ta det lugnt och förbereda mig. När klockan är 12.25 ringer telefonen. Och finns det någon värre kall kåre än den som kryper och äter sig in i ryggraden då telefonen ringer och man sitter där med smutsiga strumpor och utan smink och personen i andra änden säger:
- Hej, var är du?

Nummer två på värsta kåre-listan är: "du har min plånbok va?" (och man absolut inte har någon plånbok - för värre kåre byt ut plånbok mot unge), nummer tre är "kom du ihåg att ta med dig X?" (och det gjorde man förstås inte). Utom tävlan är: vi måste prata.

I alla fall stod ett helt gäng folk och väntade på mig - som satt med oborstade tänder på andra sidan stan. Det hade blivit fel någonstans, vi skulle ses 12 - inte 15. Det var bara att borsta tänderna och rusa iväg. Som tur var kunde de börja med smink/hår/riggning utan mig. Men fan alltså, den där paniken är inte härlig.

Själva fotograferingen skitkul förstås. En bakom kulisserna-bild:

Har lagt in massa nytt i shoppen idag också. Den här t. ex:

vintagesmulor.se

Pöss!

Scener ur ett samboskap pt11.

2011-01-20T12:00:00.002+01:00

F: *sitter vid datorn, gör ett ljud, en blandning mellan en snork och en grymtning*
R: - Snygg hörru.
F: - Vaddå, du såg väl inte hur jag såg ut? Kanske var skitsnygg när jag grymtsnorkade!
R: - Du var i alla fall jävligt ljudsnygg.

Photoshoot: lägenhet

2011-01-19T12:00:00.001+01:00

Jag och ett gäng gjorde en plåtning för ett tag sen. Inspirationen var American apparels reklamfoton. En slags osexig, hemmakänsla fast med en hel del hud. Jag och fotografen planerade ganska länge innan, han gjorde t o m en slags profil över vem vår karaktär var. Bilderna blev precis som jag tänkt mig, eller ja, bättre faktiskt!

Fotograf: Peter Bengtsson Knochenhauer
Stylist: Frida / Vintagesmulor
Modell: Hanna Svea
MUA: Karin Törnqvist

Klicka på bilderna för större storlek:

Puss!

Världens bästa väska!

2011-01-18T12:00:00.000+01:00

Det här är väskan jag fyndade förra veckan. Världens absolut bästa väska! KOLLA BARA PÅ DEN! AAAAH! :D

Puss!

Det är kul att vara ful.

2011-01-17T10:36:00.000+01:00

Mycket i vintagevärlden handlar ju om att vara söt. Inte konstigt, sött är gött! Och eftersom vi (the vintage gangz) klär oss i vad andra kanske kallar "tantklänningar" blir det ju rätt viktigt att inte se tantig ut i övrigt.

Var över till en kompis i fredags tillsammans med en tredje tjejkompis. Vi flamsade och tramsade som ett gäng dagiskids, sjöng (läs: skrek) gamla Disneylåtar, dansade (läs: fladdrade epileptiskt) och - klädde ut oss. Min kompis har ett oändligt antal peruker, käppar, svärd, masker etc. Barnet i mig (som aldrig hade en utklädnadslåda) blev alldeles prilligt.

En före-bild så ni har nåt att jämföra med:

Sött må vara gött, men det är fan kul att vara ful. Paraplyet är till för att slå små barn med!

(håll för tanthuvudet så ser ni att klänningen faktiskt är jättefin!)

Mer peruker och utklädningar åt folket. Jag kommer aldrig växa ifrån det i alla fall. Hoppas ni har en go måndag alla!

Puss!

Helgpepp!

2011-01-14T16:28:00.000+01:00

Tjohotjohej! Idag ska jag hem till en kompis och pimpla vin och käka ost. Imorrn ska jag till en annan kompis och käka middag. Och på söndag ska jag och Rauken på bio! Vilket jävla upplägg va? Är helt prillig av gladhet och pepp! Hoppas ni har lika mycket eller mer att se fram emot. Började f ö dagen med att shoppa 23 klänningar och 7 väskor. En av klänningarna är så söt att jag seriöst (seriöst) får lite ont i hjärtat när jag kollar på den. Och en av väskorna är hands down den coolaste jag någonsin sett. Den förtjänar ett eget inlägg, en egen hylla, en egen religion. Jag hade köpt den oavsett vad den kostade, tur för mig att loppisinnehavaren inte visste det när h*n prissatte.

För en gångs skull ska jag hålla mig kort, har ju pumpat ut inlägg den här veckan. Måste spela lite svårflirtad nu så ni inte tröttnar.

Trevlig helg sötnosar! Puss!

Jag har precis min smak.

2011-01-13T14:00:00.001+01:00

Googlade efter en grej, har fått lite dille på att ha rosetter i håret (aaa, 1,5 år efter alla andra, jag är lite efter i min smak, det får man vara när man gillar vintage). Så jag googlade hårkam rosett.

Första fem träffarna: vintagesmulor.se. Jag har visst precis min smak.

En kompis och jag diskuterade häromdagen och hon sa att hon ibland kan gå tillbaka och läsa gamla grejer hon skrivit (på forum eller i chattar eller vad det kan vara) och gapskratta åt hur rolig hon är. Jag erkände att det är precis samma sak här. Skamset.
- Jag kan inte hjälpa det, sa hon, jag har ju PRECIS min humor!

Och det är ju samma här! Jag har exakt min humor. Det kombinerat med extremt kasst minne gör det underbart att läsa gamla loggar, kom ihåg-listor och blogginlägg.

Tydligen har jag nu också exakt min smak. Det är som om jag är tvillingsjäl med mig själv.

Scener ur ett samboskap pt10.

2011-01-12T12:00:00.003+01:00

Ibland ger sig sambos ut i världen, utanför den trygga sambobubblan. Ibland kan de föra sig väl bland övrig befolkning, ibland inte.

På tåget. Bläddrar i en tidning. Visar stolt och glatt upp en sida för R.
F: - Kolla, min dator är med här! Haaa!
R: (tittar från tidningen och tillbaka till mig ett par gånger) - Om ens prylar är listade i ett budgetreportage i tidningen Kupé, då river man försiktigt ut den sidan och knölar ner i papperskorgen. Under inga omständigheter basunerar man stolt ut att man äger en av "Kupés bästa budgetklipp".
F: *snopen* (och börjar försiktigt riva av sidan. För att spara i en klippbok om när min DATOR VAR MED I KUPÉ, WOHO!)

Jag ser en banner, jag ser en banner...

2011-01-11T14:00:00.000+01:00

Ser ni att jag varit värsta hackern och fixat in en bannerlänk till min webshop här i bloggen? Kändes lite smått efterblivet att annonsera på andras bloggar men inte ha en banner på min egen. Så jag ettor-och-nollade ihop denna ----->

(Om det här inlägget är någon dag gammalt när du läser det är pilen totalt missvisande. Bannern finns i övre högra hörnet. Och här!):

Bokstavera mera.

2011-01-10T11:04:00.000+01:00

Nej, jag har inte dött efter helgerna-döden. Tvärtom faktiskt! Jag har varit och hälsat på la familia och la.. vänner i Västerås. På vägen dit ville jag skicka din mamma-sms till SJ. De försenade tåget med 5-10 minuter åt gången. I 1,5 timme. Trodde jag skulle få spel. När den typ 18 förseningen annonserades ville jag skrika könsord och svordomar av hela mitt hjärta. Men precis bredvid mig satt en liten, rödhårig flicka och stirrade med stora ögon på mig. Jag höll på att explodera och hatet mot SJ MÅSTE komma ut, men jag ville ju inte skrämma barnen liksom. Kom på en smart lösning. Bokstavera mera! Jag väste genom stängda käkar till Rulle:
- Jag blir G-A-L-E-N av de här J-Ä-V-L-A Ä-C-K-L-I-G-A H-O-R-U-G-N... H-O-R-U-N-G-N-A... VAFAN!!!

Det är facking svårt att bokstavera när man är jättearg. Kanske kan vara en ny gren i spelling bee's. Angry spelling bee. Kan bli roliga efterspel också när de glasögonprydda barnen börjar trasha inredningen.

Väl i Västerås spelade vi sällskapsspel, hade lite sen julklappsutdelning, gick på prisutdelning (plastsyrran vann Årets nykomling i sin friidrottsklubb), hälsade på min farmor, hälsade på ett par barndomskamrater till mig, hälsade på på mitt gamla jobb och bara hängde i största allmänhet. Var helt underbart. Och nu är det tillbaka till arbetet som gäller. Känner mig så peppad att jag skulle kunna skriva en peppbok! Julledigheta dig till välmående!. Och så en leende jag på framsidan. Armarna i kors över bröstet. Fullständigt trovärdig och avundsvärd i mitt mysiga välmående.

Har ingen bild på något som relaterar till vad jag gjort på sistone, så här kommer en bild på en t-shirt jag fått från Rapparn. Det är två pandor som sitter i en robot. Tjoho!

Scener ur ett samboskap pt9.

2011-01-03T18:39:00.000+01:00

Vår fjärrkontroll har varit försvunnen i över en vecka. Det har resulterat i att vi inte använt tv:n. Bra för elräkningen kanske, men rätt tråkigt när man vill zappa runt innan man ska sova.

Vi förvarar den alltid i bordet (bordet består typ av två ihopsatta skivor med ett utrymme mellan där man kan lägga grejer) men där var den inte. Vi har grävt runt under soffan, vi har vispat med armarna i dammet under tv:n, vi har rotat och rotat och suckat och suckat. Utan resultat. Nu har vi kommit till punkten då vi gett upp. Fjärrkontrollen har tydligen flyttat. Trist.

Idag stod jag och grejade med nåt när jag hör R säga: nejmen! Jag vänder mig om och ser honom hålla i nånting svart, plastigt - fjärrkontrollen! Hade nästan glömt hur den såg ut, min vän.
F: - Oj! Var hittade du den?
R: - Den låg ju här i bordet, där den alltid ligger.
F: - Jag trodde du hade kollat i bordet!
R: - Jag trodde DU hade kollat i bordet!

Så dumt. Det är som att hävda att alla gafflar har stulits och springa till polisstationen utan att ens glänta på besticklådan.

Nyårspartaj!

2011-01-02T11:42:00.000+01:00

Då så. Nu har vi sagt hejdå till 2010! Kommer kännas konstigt att skriva 2011, det ser ju jätteknäppt ut. 20 11. Som en kod för nånting. Mord med smörkniv.
- We have a 20 11, copy!

Jag och Rax var bjudna på storfest hos hans kompisar, Carro och Martin. Vi hade med oss varsin present till dem, det var en kombinerad julklapp/värdpresent/förlåtattviglömdevinflaskanviskullehaftmedosssist. R hade pysslat ihop fina etiketter med rim till paketen. Kan du gissa vad som fanns i det här paketet? Svaret finns längst ner i inlägget!*

Carro fick den här lilla smyckesasken:

Hennes etikett:

Vi var 18 pers i en 2:a, visserligen rätt stor men ändå. Det krävdes lite organisation. Så alla gäster fick ett område som de hjälpte till att ansvara över: förrätt, huvudrätt, efterrätt, kaffe osv. Rask var ansvarig för vinet. På min lapp stod "snacks". Skönt! tänkte jag först. Det kan jag ju inte fucka upp. Men sen: äeeh vänta nu. Vad är det här för pik?! Jag blev samhallskvoterad! Snacks liksom. Hälla upp chips ur en påse i en skål. En unge skulle klara det, en APELSIN skulle klara det. Mina bordsgäster diskuterade hur de skulle tillaga köttet och jag kände att jag var längst ner i hierarkin. Tills jag hörde en kille säga:
- Jag är ansvarig för vattnet!

He he he. Jag var inte LÄNGST ner ändå.

Det visade sig dock att snacks var lite mer än bara chips. Det var knäck och några slags praliner av vit choklad och saffran. Dessa skulle delas ut och sen ställas tillbaka i kylen. Svårigheten i chipsuppgiften låg inte i själva utförandet, utan helt enkelt i att komma ihåg att ta fram dem.

Jag misslyckades kapitalt. När det var snackstime satt jag i ett sovrum i 3 timmar och pratade vintage (den var oväntad va?), KD, homeopati samt huruvida en av gästerna haft på sig bandana en gång för 6 år sen (det var två röster mot och en röst för). Så när jag väl lallade ut hade någon annan gjort mitt jobb. Kändes pinsamt. Speciellt med tanke på att vatten-killen tog sitt uppdrag sjukt seriöst och sprang runt och servade iskallt, kolsyrat vatten under HELA festen. Plötsligt sjönk jag i hierarkin igen.

Nästa fest är det nog bäst om jag är ansvarig för nåt mindre. Typ.. sugrör. Och klarar jag det kan jag bli befodrad till drinkpinnar året efter.

Maten fick vi inga bilder på, eftersom vi båda var i någon slags matpsykos. Till förrätt fick jag kronärtskockshjärta, till huvudrätt tonfisk med någon potatisgrej (som var så god att jag nästan fick hallisar) och grönkålssallad, till efterrätt saffransparfait och punschparfait.

Drack massa vin. Och vatten. Kände mig som jesus. Pratade privatiserad sjukvård, vintagehattar, bajs, etc etc etc. Som man gör. Eller som jag och tre till gjorde medans de andra dansade. När jag kom ut hade Rårakan knytit upp sin fluga och knäppt upp skjortan. Tydligen hade han vid ett tillfälle dansat med flugan spexigt knyten runt huvudet.

Jag är kluven till det här med att lägga upp festbilder. Jag vill själv inte hamna helt rödvinssvullen, med hängbuk och trippelhaka, gapskrattande med grönkål mellan framtänderna på någon främlings blogg. Och även om jag och Rupp givetvis bara tog snygga och smickrande bilder så känns det lite.. ja jag vet inte. Det känns inte bra att lägga upp bilder på folk utan att fråga först. Någon kanske har ljugit om var de var på nyår och så smackar jag upp massa bildbevis. Eller så kanske de bara inte vill ha sin nuna strösslad över the internetz.

Nåväl, jag tar better safe than sorry och hänger bara ut mig och R. Och vinglas.
Ruskprick i sommelierkostymen - uppkavlade ärmar och förkläde.

03.18, puss på världens bästa Rävsax!

Runt 04 började vandringen hemåt. Givetvis missade vi vår tunnelbana precis och fick vänta i 25 minuter. Aaaah! Ni som inte bor i Sthlm kanske inte har det så, men här i stan är det i alla fall spyfest varje helg. Ju närmare helgens epicentrum (runt 02-tiden natten mellan lördag/söndag) man kommer och ju närmare stadens centrum man kommer, desto mer spyor blir det. Varför tror ni det heter Spy bar egentligen? På T-centralen och vid Kungsträdgården får man för åka slalom runt spyorna. Nyårsafton, eller spyårsafton kanske man ska kalla det, verkar vara alla spygladas högtid. Såg det ena maginnehållet efter det andra. Not nice.

Sen hem och gnugga av sig sminket (läs: smeta ut det i ansiktet) och brutaldäcka runt 05.30. Hade en himla grym kväll måste jag säga!

Gott nytt år på er alla läsare, nu kör vi.

*Greven av Monte Cristo, 2 böcker.

2010. PS.

2010-12-31T13:00:00.000+01:00

PS. Jag och Rapp har dragit ner rejält på kolhydraterna. Vi har hållt på sen i september och tillsammans gått ner 75 kg (han 45, jag 30). Känns svinbra! Vi kommer fortsätta köra på så länge det känns bra. Kanske börja med lite fullkornsbröd och sånt sen. För ja, vi äter inte: ris, pasta, potatis, bröd, flingor. Och inte heller quinoa, couscous och sånt. Det har varit en stor omställning, men helt klart värt det. Numera unnar vi oss en godisbit ibland.

PS 2. Jag har börjat blogga på ett ställe till! På Livinggreen.se skriver jag om second hand och vintage. Så får du inte tillräckligt i den här bloggen är Vintagebloggen ett bra tillskott. Du får inte sluta läsa här dock! DS.

Vintagesmulor 2010, jul-dec

2010-12-30T13:09:00.000+01:00

Fortsättning av årssammanfattningen. Del 1 finns här.

JULI

Månaden började med att jag blev shame:ad av min kastrull:

Eftersom adrenalinruschen som kommer av en bra fyndtur uteblev, somnade vi på tunnelbanan. Den tog fem år tillbaka in till stan, gah! Jag köpte tre små färskpotatisar på Coop, vilket kändes så jävla ovärt. Men vad ska man göra? Räkan gillar inte potatis och jag äter inte fler till en måltid. Och det är inte gott att spara och värma upp potatis tycker jag.

Att skala och koka tre minimala potatisar känns så ofattbart sorgligt, av någon anledning. Jag vill lägga ner sju till bara för att hävda mig gentemot kastrullen. Hallå, jag är inte ensam! Jag har en hel, frodig italiensk familj vid bordet därborta, hör du inte att de ropar "eeeyyyy" i bästa Sopranos-anda? Eller fem par på parmiddag. Så håll käften kastrulljävel, DU kan vara ensam! Potatisarna suckar och sneglar på varandra, vart fan ä brudarna?

Jag kontaktannonsade efter en vän med pool. Och jag och Rips spenderade väldigt mycket tid på gräsmattan utanför huset.

Vi blev utsatta för vuvuzuela-terror.

Någon granne har knappat hem en vuvuzuela åt sin unge på ebay. Först fattade jag inte vad det var som lät. Det var ett ojämnt blåsljud, som från en åttaåring på sin första, motvilliga trombonlektion. En åttaåring med abnorma lungor och minimal musikalisk talang. Balkongen skallrade, trots att det var en granne som bor över en väg och upp i en skog!

Jag fann ett utomlandsiskt paradis mitt i Stockholm.

Jag hade en åsikt om vädret, såg Raskens förvandlas till Ernst och blev bloggfest-hjärntvättad.

Sen schhh:ade jag Schulman. Ett inlägg som fick en revival för någon månad sen då flera bloggar länkade till det. Och jag brutalsågade Micael Dahlens sommarprat - ett av mina mest lästa inlägg faktiskt.

AUGUSTI

Rio tvingade mig att fotografera mat som ser ut som prylar, i Brödväskan och Kaviarsnigeln:

Jag drömde om SL-kort. Och SJ årskort guld. Jag förklarade varför Räkmackan alltid heter olika saker i Namnburkan.

Jag och R firade 3 år tillsammans och jag skrev ett ode till honom.

3 år. Visst, det är inte guldbröllop och det fantastiska är ju inte att "nu har vi stått ut med varandra i TRE år!", det fantastiska är att det känts som två sekunder. Att om det ska vara så här vill jag aldrig att det ska ta slut. Samtidigt som jag inte vet vem jag var innan jag träffade dig. Det var eoner sen, och det var nyss.

Vi åkte till ett vintagefritt Tallin, jag genomförde min första styling och min vän Lina gifte sig!

Månaden avslutades med en GÄSTBLOGGARE! Så exotiskt! Det var Räkan. Mindre exotiskt. Men ändå himla bra.

SEPTEMBER

Jag ordvitsade och var på kräftskiva. Sa farväl till sommaren. Motvilligt från mitt håll. Fuck you från sommarens håll. Hösten och sommaren har nån slags pakt.

Jag skrev en guide om hur man rengör en emaljkanna. (Fick faktiskt en googling häromdagen till det inlägget! Yey, jag har hjälpt nån!).

Jag skaffade fakturabetalning till webshoppen, stylade fler fotograferingar och levde i ett allmänt kaos av vintagekläder och dylika installationer av R:

Jag hade partaj och Risken förberedde allt och städade allt. Jag var på mitt livs första bloggträff med afiori.com!

OKTOBER

Vi var på föreläsning med Hans Rosling och jag sörjde 50-öringen som försvann.

Jag är så gammal att jag minns när 10-öringarna fanns och försvann. De var pyttesmå, jättesöta faktiskt. När de skulle försvinna sa mina föräldrar till mig att leta upp mina innan något visst datum. De tänkte ju så att jag kunde använda dem. Men jag trodde att polisen skulle komma efter det där sista datumet och leta igenom hemmet efter undangömda 10-öringar. Jag trodde att de efter det där datumet skulle bli olagliga att inneha. Jag grävde som besatt runt i mitt rum och när jag, två dagar efter stoppdatum, hittade en burk med tioöringar sköt jag gråtfärdig in burken bakom bokhyllan. Höll tummarna för att pengapolisen inte skulle leta just där.

Jag ställde de här existensiella frågorna:

Kan man bli arg för att någon hänger kavajer i ens trapphus? Kan man hänga kavajer i någons trapphus bara för att jävlas

Jag sökte efter DPK och oroade mig för att vibrera ut från ett fönster. Och fortsatte styla fotograferingar förstås! Samt pumpa ut vintagevaror i Sverige.

NOVEMBER

Jag kunde inte låta bli att såga Micael Dahlen igen. Skäms på mig! Jag gick på afiori's utställning och hade den här fina vintageklänningen på mig:

Insåg att det är ett tag kvar tills jag och R eventuellt skaffar några barn:

PS. Haha! Nu hör jag Rullschki prata i telefonen med en vän som snart ska få barn. De verkar prata om vad som inhandlats.
R: - Jag tror det räcker med en hink.
(Den andra personen säger nåt, förmodligen "öh?"
R: - Jamen istället för barnsäng, barnvagn och sånt. Billigt och praktiskt! Du kan ju tvätta barnet i den också. Och hänga upp hinken i ett rep, vips, så har du en gunga.

Ni vänner som frågar när det är dags för mig och R att multiplicera oss - det är inte dags riktigt än... DS

Vintagesmulor fick sitt första omnämnande i pressen/media/vaddetkallasnuförtiden. Hurra!

Jag shame:ade min svärmor till att lära sig blogspots kommentarsfunktion. Det fungerade:

Inger sa...

Hej nån,

En enveten svärmor i Spånga
sökt bloggkonsten länge att fånga
Hon kryssa hit, hon kryssa dit
- det blev mest bara skit -
men ida blev rätt kryss ganska många!

Jag är på G....

Kram,
Inger

Fattas bara, sen jag gjort den här fina guiden:

Jag avslutade månaden med att håna iphoneinnehavare. Något som hyllades till största delen av iphoneinnehavare! Väldigt trevligt.

DECEMBER

Jag gick på Megaloppisen i Solna och noterade en tveksam förhandlingstaktik bland loppisprylarna. Jag och R hade svårt att sova i vår obekväma bäddsoffa och jag bad lite till någon slags gud.

Jag funderade över säkerhetsbranschen. Vad är vi egentligen så rädda för och är det rimligt?

Det känns som att de här säkerhetsaffärerna bara profiterar på den allmänna otrygghet folk känner. Det är mänskligt att känna så, för livet är skört. Men inte blir det mindre skört för att vi förstärker ytterdörren med metall eller installerar en dörrklocka för 4.000. Hur dör vi egentligen? Om vi tar bort åldersdöd.

Vi blir dödade av någon nära.
Vi tar livet av oss.
Vi halkar i duschen.

Knappast någonting som säkerhetsaffärerna skyddar oss mot. Om någon innehavare av en dylik affär läser här kan jag ge förslag till lite nya varor att ta in, så ni faktiskt kan hjälpa oss:

Bad boyfriend-detector (den perfekta julklappen!)
Ett kompisgäng och en dvdbox
Halkmatta till dusch/badkar

Jag delade tågresa med en riktigt go kille och efterlyste honom, eftersom jag kände att han var min bästis. Sen funderade jag över det här med gift wrapping-rooms och var på måste-ha-listan de egentligen hamnar.

Och här är årets mest pantade inlägg (höhöhöööö)! Sen blev det jul, men det minns vi alla för det var typ i förrgår.

Det var det! Imorrn planerar jag att skriva lite om sånt som hänt som jag inte tagit upp i bloggen. Behind the scenes kan man säga.

Gott nytt år på er, hoppas ni orkar med mig nästa år också! Puss!

Vintagesmulor 2010, jan-jun

2010-12-29T12:00:00.001+01:00

Ännu ett år har passerat. Det känns helt sinnessjukt, det var ju jul nyss? När jag var liten blev jag så MAKALÖST trött på vuxna som ständigt tjatade om hur fort tiden går och hur stoooor man blivit. Nu är det jag som går runt och rabblar som en afasisk åldring om hur snabbt tiden går. Och så fort jag ser ett barn har det växt minst en meter sen sist och åldrats 10 år. Hur är det möjligt? Det är ju inte konstigt att man ständigt måste påminna sig om att tiden går och att man blir äldre. Näää fan vad deppigt det här blev nu!

Därför ska jag sammanfatta året, så vi alla ser att jag faktiskt gjort nånting (håll nu tummarna för att det är vad som visas). Delar upp sammanfattningen i två delar eftersom den blir jävligt mastigt.

JANUARI

Jag och Ralle började det nya året i Västerås. Min farmor fyllde 80 bast och bjöd på partaj.

Sen åkte vi hem och frös rövarna av oss. Vi blev inbjudna till svärmor och svärfar för att värma upp våra stela leder. Vi kollade på Let's Dance och jag berättade för Jessica Almenäs (vet inte om hon hörde mig) att hennes stylist hatar henne, pga skärpflärpet (a k a plastbråcket) och den illasittande klänningen här:

Jag sörjde förlusten av bevakare nr 10 på min blogg och undrade varför jag blivit dumpad.

Gjorde jag något fel? Skrattade jag för högt åt fel saker i filmen, tröttnade du på min blöta handduk på golvet? Var det sättet jag alltid suckade när jag såg djurbäbisar på TV eller att jag gillar att ha BÅDE ost och marmelad på mackan? När blev allt vardag och försvann passionen utan att jag märkte det? När började jag göra dig besviken? När började du läsa Elin Kling bakom ryggen på mig? Du, bevakare nr 10. Hur blev det så här?

FEBRUARI

Passerade till tonerna av Domenicer - Bög, mamma, kines.

Jag åkte till Göteborg och upplevde givetvis tågstrul. Det känns väl aktuellare än någonsin i desse tideeeer.

Jag skrev guiden Second hand no no's som beskriver olika beteenden på second hand-scenen. Förutom Stölden (nedan) berättade jag om Dissen, Lappslängningen, Prutandet, Chocken, Påstjafset och Trängandet.

Stölden. Inte att lägga pälsmössan under din trikåtröja för att sedan vagga ut som en gravid. Inte den typen av stöld, för den är förstås helt okej! Nej, nu var jag skojsig. I alla fall. Stölden jag pratar om är att sno något som någon annan redan paxat. Att de bara kollar på den räcker inte, men håller de i en del av varan anses den vara paxad för stunden. Exempel: Jag och R var på en second hand-affär och på en hylla ovanför mitt huvud såg han ett par skor. Jag stod och kollade på klänningarna som hängde under och likaså gjorde en kvinna bredvid mig. R säger till mig: kolla de där skorna! och pekar på dem. Varpå kvinnan blixtsnabbt kollar dit och rycker ner ena skon. Hon granskar den länge och väl innan hon sen ställer tillbaka den. Beteendet är: vedervärdigt.

Jag ifrågasatte varför Andreas Carlsson får en utmärkelsen Månadens pappa och irriterade mig på att jag själv "naaaw":ar åt pappalediga pappor.

Jag och R blev magsjuka. Det fanns inget roligt att skriva om det. Jag är fortfarande traumatiserad. Ibland när han borstar tänderna och spottar får jag för mig att han spyr, känner kallsvetten krypa längs ryggraden och kollar om det finns några nödutgångar. ALDRIG MER!

Jag myntade den smidiga förkortningen BSUAAVUUIEES. Klicka på länken för att få veta vad det är och varför det fick mig att falla för Rullskridskon!

MARS

Jag tipsade om mina bästa podcasts, fikade med Hanna och gratulerade alla män på internationella kvinnodagen.

Jag föreslog att Hallonbergen skulle byta namn till Fulberget eller fällas för falsk marknadsföring.

Jag gjorde en rolig felhörning:

Sen gick jag in på det lokala ICA:t. Dit går jag nästan varje dag för att handla/posta paket/hämta ut paket, så jag har blivit lite tjenis med en av tjejerna som jobbar där. Hon satt i kassan när jag kom in och slängde upp toapappret på bandet. Hon hejade glatt på mig och sa:
- Men vad fin du är!
- Tack tack!
- Du ser väldigt hårig ut, sa hon leende.

Hmm. Tänka tänka. Hårig? Det är nog det sista jag är. Jag frågade förvirrat:
- Sa du att jag såg hårig ut?
Hon började skratta och sa:
- VÅRIG sa jag!

Dags att tvätta öronen kanske. Annars är det en ganska bra komplimang till någon som (som jag) har alopecia areata. Vi vill inget hellre än att bli lite mer håriga!

Jag berättade om Stolen som innebar ett problem när vi skulle bjuda på middag. Jag hatade CSI. Jag skrev ett inlägg om mode vs modeindustrin som blev väldigt uppskattat. Ett utdrag:

Det är som att kvinnor måste vara förslavade i varje jävla del av vardagen. Finns det ingen man att be om lov, fixar vi en kvinna som kan bestämma över oss. Typ blondinbella. Snälla, säg vad jag ska bära! Jag vågar inte lita på mig själv.

Jag förklarade varför Moderaterna är som utklädde, rappande, 50+ Hasse på en ungdomsgård. Och jag jobbade och jobbade med min webshop.

APRIL

Jag hatade Lyckohjulet som gick JÄMT.

Och så vinsterna, då. Vi säger att den som vinner har samlat ihop typ 30.000:-. Va?! Tänker du nu. Det är ju jättemycket för ett skabbigt dagprogram på svensk tv. Jamen de får inte 30.000, de får shoppa för det. Jaha, tänker du nu. Men det får man ju mycket för, är det presentkort på typ IKEA och H&M?

Nehej, de tävlande får gå in i olika menyer på en skärm och välja priser tills de kommer upp i summan de vunnit. Det är typ överblivna premiepresenter från "köp Hemmets Journal och få en pulsklocka på köpet"-kampanjer som prissatts godtyckligt med ett par extra nollor. En handmixer, 2000:-. En paket tuggummi 850:-. En helg i Enköping, precis vid E18! Fria avgaser. 14.600:-.

Jag gaggade om att vinna på lotto och tidsresor, vann en apa och tyckte att Barbapappa var ett pervo:

Jag gjorde ett gediget arbete med att kolla igenom TIMMAR av dåliga-bra dokusåpor för att kunna ge er en redig guide. Sen vann jag p3-prylar tack vare Rippans värdelösa ordvits! Avrundade det hela med ett inlägg som skulle passa lika bra på en t-shirt som på en knapp: Kål - not cool. Socialstyrelsens nästa kampanj kanske?!

I övrigt fortsatte jag jobba med webshoppen. Jag la in varor som en galning, mitt mål var att ha 1000 innan jag öppnade.

MAJ

Började maj med att skratta lite åt Brenda Hamptons försök att skriva om sex. Jag såg en hetsätande humla:

Igår gick jag förbi en humla som låg på marken och vältrade sig i nåt grönt jox som trillat ner i MÄNGDER från träden. Han hetsåt verkligen! Jag petade honom lite åt sidan så att han inte skulle bli överkörd av någon cykel. Han märkte mig inte ens. När jag gick samma väg tillbaka 2 timmar senare låg han kvar! Eller ja, på andra sidan gatan. Fortfarande ätandes. Tjockis! skrek jag. Inte. You go to TOWN on that maddafackin nature sheeit! skrek jag. Inte.

Jag kollade på honom, garvade lite och gick vidare.

Sen konstaterade jag att gratis är gott och att bibliotek är en bra symbol för det. Jag solade på gräsmattan utanför huset och lyssnade på ljudböcker streamade från biblioteket. (Åh, hur långt bort verkar det inte att SOLA när man nu sitter inomhus och huttrar med tredubbla tröjor?)

Jag la in varor i shoppen. Och gjorde bilder till den:

JUNI

Webshoppen blev klar! Och jag började strula med banker och sånt för att få igång en betalningslösning. Jag kan säga att sånt VERKLIGEN inte är anpassat för småföretagare. Det kostar en miljon och är strul, strul, strul.

Jag lekte skogsturk och tok-använde skorna jag fått i present av Rullskridskon:

Sen fick jag ännu mer presenter. Mysigt! Men på dagtid fortsatte allt trassel med banker och annat. Jag blev så trött på allt att jag drog. Till Katrineholm! Sen kom jag hem och ljög om ICA-Stig.

Betalningslösningen till shoppen blev klar! Precis innan jag skulle iväg på kryssning, så lanseringen fick vänta lite.

Den 21 juni var det dags. Öppnandet av vintagesmulor.se! Jag kände mig så sjukt stolt när jag äntligen kunde pumpa ut länken till alla jag kände. Höll ett litet tacktal också, för det kändes fan som att jag vunnit något slags pris:

Tack revisorn för dina mailpepp och otaliga svar på mina nervösa frågor, tack till Wikinggruppen för den grymma shoppen, tack alla bloggläsare som inte gett upp på mig. :D Och givetvis, tack till alla vänner och familj som lyssnat på mitt ändlösa tragglande om siffror och strul. Och Rulle. Utan dig skulle det aldrig blivit någon shopp, på sin höjd en lysröd hemsida med Times new roman-text "Tjöp pra kleder av mej" och någon gif-bild (se nedan) samt en hotmail-adress.

Jag fyllde 25 och hade en mardrömsresa till och en drömresa från Västerås. Jag blev vuxen.

25 år. Det låter stabilt på nåt vis. En grund att bygga på, nej en grund som man redan byggt lite på. Ett lusthus och ett utedass, the rest is soon to come. Men det ser lovande ut!

Blev återigen bortskämd med presenter.

Det var januari till juni det. Har du orkat ända hit? Utan att scrolla förbi och skumläsa? Imponerande!

Återkom imorgon för del två! :)

Scener ur ett samboskap pt8.

2010-12-28T15:41:00.000+01:00

*en duns hörs*
R: - AArrdjjlll! (R's göra-illa-sig-skrik, låter som en blandning mellan en arg fågel och ett dagisbarn)
F: - Vad hände?!
R: - Den slog mig! *kollar argt ut mot hallen*
F: - Vilken då?
R: - Den... den där.
F: - Vad?
R: - Den... den som... som man stänger igen dörrhålet med.
F: - *tystnad* Dörren?
R: - Ja, just det!

Julen!

2010-12-27T13:23:00.000+01:00

Julen spenderades som vanligt hos Rabarbers föräldrar. Det är samma procedur varje år och jag beskrev flödesschemat så väl förra året att jag hänvisar dit nu med. I år var dock min mamma med också.

Så här såg jag ut! Röd vintageklänning, rött/guldigt vintagediadem och guldigt vintagehalsband. Oh yes!

Risgrynsgröten:

Det fanns faktiskt väldigt många tomtar, var man än kollade blickade någon luvförsedd skäggis tillbaka.

Mat och dryck fanns förstås så det räckte och blev över. Jag åt rotfruktsgratäng och quornbullar. Och julvört! Första gången jag äter potatis och riktigt bröd på 4 månader. Pretty krejsy. Barnen åt plättar och osten hade en liten krage på sig, väldigt sött.

I år satte vi upp lite regler för julklappsinköpen, så det inte skulle bli hysteri. Ändå såg julklappshögen större ut än någonsin. Och enligt barnen var den också det. Man får väl lita på dem, barn blir nämligen mattesnillen när det gäller julklappar.

Jag fick massor av bra julklappar! Av Rulle fick jag två vintageklänningar, 2 tröjor, en halsduk, 2 armband, ett halsband och säkert nåt mer också. Det mesta var köpt second hand vilket verkligen gladde mig! Samma gällde mina julklappar till honom. Bilder på det jag fick kommer allteftersom, men här är två av grejerna (eftersom de låg på skrivbordet nu):

Go fortsättning på er!

God jul kära vänner!

2010-12-24T10:00:00.000+01:00

God jul på er! Hoppas ni får en ääääckligt bra dag med fina presenter och god mat och goa skratt.

Puss puss puss!

DPK x 2

2010-12-22T21:42:00.000+01:00

Ni kanske minns mitt gnäll för ett tag sen om att jag inte hade någon ordentlig vinterjacka? Att jag drömde om att hitta DPK - Den Perfekta Kappan.

Så här skrev jag:

DPK ska vara varm och snygg och gratis tack. Insvängd vid midjan och därefter utställd. Med stora knappar och rund krage med fuskpäls. Svart eller röd med nån liten twist. Var finns du DPK?

Jag har varit på.. jag vet inte hur många loppisar och second hand sedan dess. Jag har provat minst 30 kappor, ingen har suttit bra. Jag har i stort sett gett upp.

Så kommer Rappe hem häromdagen med massor av kassar. Förutom att handla min favoritramlösa (Soda Streamen är paj), sojakorv och lyxig mörk choklad har han också köpt kläder. Till mig! En svart spetsklänning med rosett, satt helt perfekt. Och en kappa! Helt underbart fin, mörkbrun med stora knappar och en ljus fuskpälskrage. Den var inte storleksmärkt, men han hade chansat ändå. Båda grejerna var givetvis vintage.

Och den satt som om den var gjord för just mig. Lagom tajt för att inte sitta som en säck, och lagom otajt för att jag kan ha en tröja under. Den fyller alla kriterier - förutom att den inte är svart eller röd, men brun är ju färgen däremellan så jag tycker ändå att den rutan kan kryssas i.

DPK - Den Perfekta Kappan

DPK - Den Perfekta Killen!

Pantat.

2010-12-19T20:00:00.001+01:00

Det här fick mig att börja skratta eller gråta (minns inte vilket jag valde, det var ett tag sen):

Det är alltså ett TJOCKT plastskydd fastsatt över skänk-knappen på en pantmaskin. Om du inte är en van pantare så kan jag förklara: det finns två knappar, en där man får ut ett kvitto och kan hämta sina pantpengar i kassan, och en där man kan skänka sina kronor till Röda korset. Fattiga barn and all that jazz.

Men eftersom knapparna sitter i närheten av varandra och folk som bekant är ganska dumma i huvudet händer det att människor trycker på "fel" knapp. Nu ska du gissa vilken knapp som är "fel". Är det fel att skänka pengar till fattiga folk eller fel att ta sina kronor själv?

Det är givetvis det första alternativet.

Jag tycker inte att människor är puckade för att de inte vill skänka sin pant eller för att de inte trycker på rätt knapp. Jag tycker är människor är puckade för att de klagar på mataffärerna över sina "förlorade" pantpengar så pass att affärerna känner sig tvingade att sätta en fet plastkåpa över skänka-knappen.

Okej att det känns surt när man pantat 500 flaskor och det var alla pengar man hade och de råkade gå upp i rök. Men hur fungerar man om man klagar på affären för det? Och för att affären ska sätta ett sånt skydd över krävs ju att fler än 1 person klagar fler än 1 gång. Det måste ju vara ett ständigt återkommande problem. Att folk blir arga för att de råkat skänka pengar.

Jag förstår mig inte på folk. Vad säger ni, plastkåpa över gåvoknappen - hiss eller diss? Vill någon av er erkänna att ni är dem som gått och klagat på råkskänkta pantpengar? Speak up!

Helt hysteriskt snyggt.

2010-12-17T15:00:00.000+01:00

Har ni sett att det det går Helt hysteriskt-repriser nästan jämt på kanal 9? I love it. Sjukt inspirerande i klädväg! Man får kanske skala bort och skala om lite, men man måste bara älska kreativiteten:

Onödiga rum.

2010-12-15T19:33:00.000+01:00

Idag har jag julklappsshoppat! Tyvärr hittade jag mest klappar till de jag redan köpt åt. Så några får en fet julklappshög, andra får en julklapps...kram. Det är miljövänligt! Och livet är inte rättvist, lika bra att barnen lär sig det direkt.

Raxen köpte presentpapper och snören för 200:-. .... Och det var inte som att vi inte hade något hemma, här kan man ju inte gå en meter utan att snava över något pressat papperssnöre färgat med änglars tårar, endast 297:-/meter. Nu sitter han med ett barnsligt leende och viker försiktigt snygga kanter på paketen.

När man blir rik och kan köpa ett hus eller en lägenhet som är alldeles för stor, så får väldigt onödiga sysslor/prylar egna rum. Det kan vara kolasnören-rummet (där man har hyllor fulla med kolasnören), påsrummet (där man förvarar alla sina påsar, galet välorganiserat och sorterat efter tjocklek på plasten etc) eller tänkarrummet (en stol, inget annat, så man kan få fram riktigt bra tänk). Jag har en känsla av att vårt första onödiga rum kommer bli ett gift wrapping room - alltså ett presentinslagningsrum.

Candy Spelling, Tori Spellings mamma, lever drömmen:

Spelling has three gift-wrapping rooms in the home, including the smallest for everyday gifts (pictured). [...] The other two wrapping rooms include one in the attic, which has a shrink-wrap machine, and one in the basement devoted solely to wrapping Christmas and Easter gifts.

Hon har alltså inte bara ETT paketinslagningsrum, utan TRE. Kom igen! Det känns lite panikartat på nåt vis. Som att de köpte monsterhuset, gick runt och bestämde vad som skulle vara vad men fick slut på rumidéer.
- Vafan! Det är ju 18 rum kvar. Vad ska vi göra?
- Badrum?
- Vi har redan 23 stycken...
- Öh.. Dockmuseum?
- Har vi redan! (OBS SANT!!!!)
- Paket..inslagningsrum?
- Vi har ju redan ett.. men okej, ett till. Mer?
- Bio?
- Finns. (OBS SANT!!!)
- Bowlingbana?
- Finns. (OBS SANT!!!)
- Men vafan! Ta ett till paketinslagningsrum, ingen kommer märka nåt.

Ovan är en någorlunda korrekt återgiven konversation mellan Aaron och Candy Spellling. OBS SANT!!-en är från mig där jag nyss återgett något som är 100% sant.

Scener ur ett samboskap pt7.

2010-12-11T08:50:00.000+01:00

Imorse runt 06.22 väckte jag mig själv och Ripsen genom att klart och tydligt säga:
- Vad är det där för välbesökt bröllopstårta? Den är ju helt fullsatt!

Jag vaknade ju medans jag sa det och jag förstod direkt hur konstigt det lät (även om det fortfarande kändes helt logiskt). Rulle reste sig på armbågen och la sitt ansikte 2 mm från mitt (han är väldigt närsynt) för att kolla om jag var vaken. Jag låtsades att jag fortfarande sov och efter en stund la han sig och somnade om igen.

Det sägs ju att om man sätter oändligt många apor framför oändligt många skrivmaskiner kommer de till slut ha skrivit Shakespeares samlade verk. Undrar hur lång tid det tar innan de lyckas få ihop nånting om en välbesökt och fullsatt bröllopstårta.