Baconmunkar med öl- och chokladsås.

Shit. Det är höst. Har ni märkt det? Jag har nog inte riktigt fattat, blir chockad varje gång jag går ut och kylan griper tag i mina kinder och klämmer dem röda. Måste åka ut till Spånga, där i ett förråd hos svärföräldrarna ligger alla mina vinterkläder. Men hur ska jag lyckas komma dit utan att förfrysa händerna?!

Idag har varit en rätt improduktiv dag för min del. Åkte till Karolinska sjukhuset en sväng, de ville ha mitt kiss. Aaaah, det är jobbigt att vara så populär, alla vill ha en del av en liksom! Det blev nästan slagsmål på bussen mellan en barnvagnsmamma och en rollatortant. Ja, inte över mitt kiss alltså. Tanten vägrade flytta sig en millimeter så att barnvagnen skulle komma av, med förklaringen: "Jag är handikappad!". Så det var ett dödläge. Vagnen kom inte av och tanten ville inte röra sig. Det slutade med att jag och barnvagnsmamman lyfte rollatorn så att hon kunde komma förbi och av. Tanten satt och muttrade och surade. "Det är hennes fel (peka på barnvagnsmamman), jag är handikappad!".

Second handade lite givetvis också. Köpte en härlig, men schleten, cognacsfärgad skinnväska för 10:-. Och ett par klänningar, som var lite dyrare.

Mötte upp Hanna vid Odenplan och vi fikade ett par timmar. Väldigt mysigt. Ålderskillnadspolisen kom inte den här gången heller! Undrar om de stalkar mig för att se om jag hittar alla mina vänner på skolgården. De samlar info på mig för att kunna slå till big time. Sen blir jag 24-åringen med hela svenska folket.

Dagens rubrik då - baconmunkar med öl- och chokladsås. Jag sitter och kollar på Top Chef och denna härliga rätt lagades av en kock. Det känns lite som den där sketchen i Fem myror är fler än fyra elefanter. När Brasse ska laga nåt gott och lägger i allt gott som han gillar. Korv och karameller och vad det nu var. Men det blev inte gott! Fast allt han la i var gott, hur kan det komma sig?


Puss hej!

Jag sparkar in en öppen dörr.

Idag stod storhandling på schemat. Eller veckohandling, som det verkar heta numera. HERREGUD vad tråkigt det är! Bussbyte och släpning av varor. Uähk! Fast man känner sig rätt duktig när man kommer hem och fyller på kylen. Som en katt som fångat en råtta. Släpper den stolt på köksgolvet, kolla här va!

En sak jag bara måste ta upp, hur jävla B det än känns. Eftersom alla pratar om det, alla har sagt samma sak, men det KLIAR i mig. Det värker och gnager och ilar och irriterar. Svenska Hollywoodfruar. Vad ÄR det för freaks!? (Där sparkade jag in den redan vidöppna dörren.)

Anna Anka, har ingen lyckats missa. Hon säger massa dumma grejer om kvinnor och män, bla bla bla. Men det är inte det jag tycker är mest läskigt med henne, att hon har en kvinnosyn som var gammal redan för 100 år sen. Nej, det som skrämmer mig är hennes totala brist på själ och ödmjukhet och kärlek. Hon är så kall och känslolös. Kolla in i hennes ögon vid tillfälle. Själens spegel sägs det. Hon måste vara vampyr eller nåt, för den spegeln är tom. Brrr! Rysningar.

Maria Montazami pratar jättekonstigt. Släpigt, monotont och lite dovt. Undrar om hon har ett syndrom av nåt slag? She puts the hemskt in heminredning. Dränker hem i bruna kuddar med guldfransar och mörka träskåp och tattiga tavlor. Men hon är ändå liksom go på nåt vis. Som en efterbliven liten ponny, man vill bara klappa henne och mata henne med morötter.

Agnes Nicole Winter är skådis. Nej, det är hon inte. Hon säger saker medans en kamera filmar henne. Hon har nyligen gjort en film som man fick se en trailer på och.. oh.. my.. god. Det kan vara det sämsta jag någonsin sett. Hon var så glad när hon visat massa folk trailern för alla kom ut och skrattade och tyckte den var så rolig! Naw.. Skrattade de åt dig eller med dig? Undrar sa flundran. Men hon är i alla fall den mest jordnära av de här tre damerna och den som är mest normal. Hah!

Om du inte kollat på Svenska Hollywoodfruar så måste du faktiskt göra det, inga ursäkter! Finns på TV3 Play.

Köpte en väska idag också, en superfin, svart i fuskskinn. Från 60-talet. Inga bilder än, sorry! Nu ska jag jobba lite. Dessa små sötnosar ska upp på Tradera:

När ens liv är ens dröm.

Idag tog jag faktiskt itu med sådant jag skjutit upp och skjutit upp. Ringde samtal och postade papper och sånt dära. GUD vad skönt det är när man gjort sånt! Samtidigt känns det lite löjligt... Att sånt jag haft småångest för och fått magsår över bara tog nån timme att reda ut. Gick upp tidigt och hade satt av hela dagen för att fixa allt. Jaha, klockan 10 var allt klart. Haha! Tönt.

Just nu är Rulle på derby. Ja, så heter det visst när två fotbollslag från samma stad möts. Själv sitter jag här och tragglar med momsrapportering. Kreativa själar som jag borde slippa moms! Gnnmnsds. Jag har för långa naglar. De klicketiklackar mot tangenterna när jag skriver. Och ibland slår de till tangenten ovanför den jag vill klicka på.

Åh, justja! Pratade med Lidiya i telefonen idag. (Se förra inlägget.) Och jag frågade henne om hon hängt upp guldmedaljen.
- Jaa. Fast när jag vaknade imorse trodde jag att det bara var en dröm, allting. Sen såg jag medaljen på väggen och förstod att det inte var det!

Shit, det måste vara en av de bästa känslorna som finns. När ens liv är så bra att man tror det är en dröm man precis vaknat ur. Och så inser man att nej, det är sant! Grymt äre.

En del av helgens fynd har nu åkt upp på Tradera. KOLLA KOLLA! Och bjud, förstås.

Den här grymma kepsen kan du inte leva utan:

Och sneakers. Jag högg nästan av mig halva foten
så att jag skulle kunna behålla dem. Aaaah de är så himla fina!

Nu ska jag kolla på Dr Phil och kura ner mig under en filt. Puss!

Lidingöloppet och vilken jäkla dag!

Om du är inne här för att läsa om vintage får jag be dig scrolla ner eller vänta tills imorrn. För det här inlägget handlar om något heeelt annat, de tre L:n - löpning, lycka och Lidiya. Bubblare: Lidingöloppet.

Min familjesituation är lite speciell, fast ändå väldigt typisk. Skilda föräldrar och omgift pappa. Typiskt. Hans nya fru är från Etiopien. Lite speciellt. I alla fall, hon har en dotter sen ett tidigare äktenskap - Lidiya. 11 år och hur jäkla go som helst. Hon har varit med tidigare i bloggen, hon har stått modell åt mig. Borde väl kalla henne plastsyster eller något, men det känns som att markera distans. Hon är min syster, helt enkelt.

Imorse gick jag upp sjukt tidigt, nästan mitt i natten. Klockan stod på 8.30. Hu! Jag och Rulle åt frukost och tog oss ut till Lidingö. Jag hade inte riktigt fattat hur stort Lidingö-loppet var. Eller ja, loppet för vuxna var igår och det fattar jag ju att det var stort. Idag var loppen för ungdomar. Det gick gratisbussar från Ropsten och det var så jääääkla mycket folk! Jag blev nervös som satan.

Lidiya gillar visserligen att springa, men hon har aldrig tränat friidrott och hon har aldrig sprungit en tävling. Vi tänkte att vafan, hon är ju från Etiopien så det här ska nog gå bra! Och även om det inte gör det, så är det ju en erfarenhet. Vi stod redo att heja allihopa. I och med att hon aldrig sprungit på tid förut visste vi ju inte vad vi skulle förvänta oss. Jag höll bara tummarna för att hon inte skulle komma sist, för då skulle hon bli ledsen.

Först stod vi vid början och jag skrek som besatt när hon sprang förbi. 1,7 km är loppet på, vilket inte är speciellt långt för spänstiga ben. Så direkt när de sprungit förbi satte vi av mot målet. Där stod jag som en äggsjuk höna och väntade. Rulle försökte lugna ner mig men det var lönlöst. När speakern ropade att tre personer dragit ifrån höll jag andan.
- Först Elin, därefter Moa och trea ligger Lidiya Ararso!

Jag skrek rätt ut! Hjärtat slog så hårt, eller slog det alls? Jag vet inte. Jag hoppade på stället, kollade på den jävla klockan, kan de komma någon gång?! Småbarnsfamiljer sneglade skeptiskt på mig.

Speakern ropar igen hur det ser ut i ledningen.
- .... Lidiya Ararso på andra plats.

Shit. Hon kommer få medalj. Över 200 startande och hon kommer få medalj. Eller? Håller det i sig? Det är så svårt när man inte ser!

Så ser jag henne, hon kommer springande ensam. Hon har ingen teknik, inte som de andra. Hon bara springer. Och som hon gör det. När jag förstår att hon kommer vinna, hon kommer fan vinna, då skriker jag bara rätt ut. Skriker och gråter och folk bredvid mig kollar snett på mig. Blickarna var som såna man ger nån som går runt med en mjölkkartong på huvudet och dadada:ar om att utomjordingarna kommer. Men då ska ni bara veta, jag höll tillbaka. Hade det inte varit för era blickar hade jag flippat ur fullständigt. Sportiga föräldrar med sportiga barn. Säkert deras femhundrade lopp. De hejar lite lagom och klappar på ryggen. Ger en banan och nästa helg är det lopp någonannanstans. Men för mig var det här första loppet, första gången jag stått och kollat med hjärtat i halsen och ongjäveln springer in GULD. Anspänningen som bara släpper och lyckan av att det blev så mycket bättre än man ens skulle våga drömma om.

Jag hoppade i famnen på pappas fru, skönt att hon också skrek och grät, så behövde jag inte känna mig ensam. Vi sprang bort till Lidiya, där hon kom med sin guldmedalj. Åh herregud! Resten är lite av ett töcken. En friidrottstränare klev med stora steg direkt fram till Lidiya och värvade henne till en klubb. Hennes tid kom upp 05:39 - 3 sekunder från banrekordet. Prisutdelning. Foton. Intervju. Gratulationer och hela Etiopien skulle ringas eller ringde upp för att höra hur det gick. Barn som avundsjukt sneglade på hennes medalj. Jag som en sol.

Sen ramlade vi hem och jag däckade. Sov som en gris, dränkte hela soffan och mig själv i dräggel. Det var som att all energi var slut. Kroppen bara: nej, nu stänger vi av. Inte ens svälja tänker vi. Som om det skulle varit JAG som sprang! Men äh, det är säkert jobbigare att stå vid mållinjen och vänta med trummande hjärta och bultande hjärna och sneda blickar om man blir för högljudd eller för glad.

Ska avrunda här - GRATTIS LIDIYA! Du läser inte det här, men spela Roland. Jag tror på dig oavsett vad du tar dig för. Och jag kommer vara med dig och heja på varenda tävling. <3 Guld eller sist spelar ingen roll, du är bäst oavsett.

Här är resultatlistan!

Hundratals småtjejer som spurtar iväg.

Hon hänger med okej från början.

Hon kommer in på de sista 50 metrarna.

Hon kollar bakåt, men är lika ohotad som Bolt.

GULD!!!

Nadja Casadei är söt som kranskulla och ger lite presenter till guldtjejen.

Loppis-fyndardag

Idag har faktiskt varit en helt underbar dag! Träligt va? Det är alltid mer intressant att läsa om hemska dagar folk haft. När de tappar smöret och säljer pengarna, när de ramlar i hundbajs och blir vräkta. Det är mer action liksom. Harmoni är ett sömnmedel som heter duga. Men ni kanske får karma-poäng om ni läser och gläds med mig, vad vet jag?

Jag och Rulle gick upp tidigt (alldeles för tidigt för min smak, kl 10!!!!). För honom är det ju sovmorgon el grande, men för mig är det som att gå upp mitt i natten. Dukade fram smålyxig frukost, eller lyx.. Haha. Det var väl att ta i. Men det var inte en torr brödkant som man geggade in i lite smör, utan det var liksom pålägg och grönsaker och det var te och det var kaffe och ja. Det kändes lyxigt. Så sue me! Främst att äta tillsammans, det gör vi nästan aldrig på morgonen eftersom han går upp mitt i natten (kl 6-7!). Crazy.

Vi kollade på senaste avsnittet av Project Runway. Helt fel person vann den här veckan, fy fan. Klänningen såg ut som skräp med limrester på, men aiight. Ska inte spoila mer för er som inte sett.

Därefter gick vi till Skytteholmsparken (ligger här i Solna) där det var loppis. Det var mest barnkläder och sådär, men en del annat också. Rulle köpte några böcker och jag went crazy med väskor och annat småplock. Bilder finns sist i inlägget. Fick väldigt bra priser. Vill egentligen behålla allt själv, som vanligt. :D

Därefter tog vi tunnelbanan in till Slussen. Gick in på Emmaus och hittade ett par jättesöta stickade tumvantar. 250:-. He... he. Rulle köpte böcker.

Promenerade till Bellmansgatan där det var loppis. Min moster, hennes sambo och mina kusiner bor där och deras brf hade ordnat loppis. Det var jättedåligt med besökare dock, trist. Finns nog inget som gör att tiden står stilla så mycket som när man står och försöker sälja på en död loppis. Det fanns mycket fint, så you missed out!

Bl a fanns massa Jenny Hellström-babykläder. Jag ville nästan bli pregnant bara för att få köpa alla söta bodys och mössor.

Jag köpte en odd molly-jacka av min moster. Fick dock truga på henne betalningen. Hon verkar inte veta hur loppisar går till, hon försökte ge mig allt jag var intresserad av! Men till sist lyckades jag prångla på henne nån liten peng. Rulle köpte böcker.

Därefter gick vi till Sushi-stället som ligger precis bredvid, eftersom Rulle aldrig provat sushi. En skam för en infödd stockholmare. Han testade - blev inte så imponerad. Men nyss pratade jag med H i telefonen och hon berättade att det alltid är äckligt första gången. Som med knark. Eller är det tvärtom?

Resten av dagen har jag bara legat i soffan och läst, samt haft ett maratonsamtal i telefon med min bästa kompis. Perfekt, har dagen varit. Och så skall den fortsätta, för snart ska vi äta potatisgratäng. Amen.

Kika på mina bilder nu!

Solbrännan

Renskinnsväskan

Odd molly-jackan

En riktigt classy keps

Vattenmelon-plånka

Liten axelremsväska i skinn

Brett, stretchigt 80-talsskärp

Att komma igång

Jaha, då ska man försöka komma tillbaka i jobb-mode. På ett sätt är det inte svårt, eftersom jag älskar mitt jobb (att greja med vintage-kläder) och min chef (mig :D). Men det är svårt att trampa igång hela maskineriet. Det är som ett trassligt garnnystan och jag vet inte i vilken ände jag ska börja.

Idag har jag i alla fall skickat iväg lite viktiga mail och ringt några samtal. Har även varit på en mindre inköpsrunda, det blev ett par snygga sneakers från gram, en Fjällräven-jacka och en väska i konduktörsmodell. Tack tack! Skorna och jackan hade jag så gärna behållt själv, men de var inte i min storlek tyvärr. Buhu.

När jag kom hem från Turkiet fick jag massa presenter från min kille. Bl a en liten bok om handväskor. Fan, den var underbar. Fakta om handväskans uppkomst, varvat med designerinfo och määäängder med bilder på handväskor. Kan sitta och bläddra i den i timmar. Givetvis fick jag även några handväskor i present. En vit liten nätt sak i lack och en svart i fuskskinn från Guldhuvudet. <3

I vanliga fall är det ju meningen att den som varit på semester ska komma hem med presenter. Men jag hade så dåligt med pengar! Han fick i alla fall en för liten t-shirt av mig. Och en turkisk tidning. :/

Nu ska jag lägga mig så jag orkar upp imorrn, för DÅ är det dags att jobba på riktigt!

Puss och natt.

Turkblomma

I'm back, baby!

Hej hej hej heje hejehje - eller, som man säger i turkland, MERHABA!

I övrigt har jag inte lärt mig mycket turkiska. Bara fula ord och svordomar. Det är som det brukar vara. Behöver du någon gång säga hästk*k (censurerar lite för att jag inte vill ha hit folk som googlar på det ordet :D) kan du fråga mig. En turkisk bartender frågade oss vad "knullmongo" och "håll käften" betyder. Han fick visst höra det ofta, stackarn.

Jag har fått svinisen, eller njä, någon slags halsinfektion. Det smakar heltäckningsmatta i munnen och halsmandlarna är som stora, knottriga äpplen. Men solbränd har jag blivit! Jag brukar ju vara vit som snö, nu är jag lite mera.. äggskal. Min kille tänkte "shit vad smutsig hon är!" när han hämtade mig.

Historierna från Turkland är för många för att ta i ett enda inlägg, de får komma lite pö om pö. Foton på mina reskamrater kanske också kommer, måste checka med dem först. Men än så länge kan jag bjucka på lite blandade foton:

Får det lov att vara en vegetarisk rått?

Snygg skyltdocka. :/

Medelhav ååh medelhav aaah (sjunges till melodin från låten Moviestar)

Stod utanför vårt hotell:

Min resväska!

Nej jag har inte fått röda hund. Myggbett! Fyfan.

Hemlösa katter fanns det gott om. Fast de blev väldigt bortskämda av alla turister.

Turkish night på hotellet. Det innebar en kille i fatsuit, en magdansös, en gubbe som balanserade ölglas på huvudet och såna här eldspex.

Det blev en del såna här...

Vår private bartender, som gick under smeknamnet Cowboy.

"Tandpetare". Liksom whot? Värdefulla citattecken. :D

Semester!

Nu drar jag på semester! Återkommer 22 september. Förhoppningsvis med en del roliga berättelser och fina foton.

Ha det gött så länge och jag ska tänka på er när jag sitter på stranden med en paraplydrink i handen! :*

(Det är tråkigt med inlägg utan bilder, så här är några från mitt senaste dreadshår, var väl 1,5 år sen jag hade det. Åååh vad jag saknar det! Nu har jag inget hår alls, pga sjukdom. Aja, ska försöka tänka på att det kliade mycket och var otympligt. Hej!)

Packstress.

Idag gick solen aldrig riktigt upp, känns det som. Jag vaknade inte till, och så försvann liksom dagen. Mörkt ute redan vid halv åtta, gud vad deppigt! :/ Höst? Begone!

Ändå har jag fått en del gjort, förberedelser inför resan är i full gång! Just nu håller jag på att tvätta och packa. Packa för 14 dagar, så himla svårt! Behöver jag gummistövlar? Ett första hjälpen-kit? En sån där Båtsman-hund med whiskey i en flaska om halsen? Äh, jag har bara linnen och leggings, så det blir ju det jag packar. Vet inte varför jag hetsar upp mig. Om 3 dygn sitter jag förhoppningsvis på en strand med en paraplydrink i näven, woho!

Kameran ska med, så jag hoppas att jag kommer tillbaka med lite grymma foton. Solnedgång a la billigt vykort kanske.

Oh well, här är lite fler foton från senaste sessionen med Hanna. Hoppas ni sparar månadspengen så ni har råd att handla allt hon har på sig!

Städad onsdag.

Idag var det stor städdag. Jag har barrikaderat vår lilla etta med massa vintage-kläder, väskor och skor. Det har varit kassar och backar och kartonger. Eftersom jag snart ska till Turkiet i två veckor tänkte jag att det vore trevligt om jag städade upp lite innan jag sticker. Så jag stuvade undan grejerna i diverse förråd. Sen gick det av bara farten: jag dammsög, sorterade sopor, diskade, plockade undan tvätt. När jag skulle posta dagens beställningar (eller ja, tidigare Tradera-vinster) smet jag förbi den lokala second hand-affären, men det var inget nytt sen jag sist var där. Dock gillar jag att kolla in varje dag, så att ingen snor mina fynd!

Vädret var härligt, så jag drog vidare till det lilla centrumet och köpte en flarra vin åt min underbara kille. Han har lånat ut obscena summor pengar för att jag ska kunna komma iväg på min semester. Han står ut med att jag fyller hela lägenheten med mitt crap och han klagar aldrig. Bara stöttar, hjälper och kramar. Så himla fin är han! Så han fick komma hem till en städad lägenhet, färdig mat och en flaska vin. Då fick jag känna mig lite duktig också. :D

Imorrn ska jag ringa Apollo och dubbelkolla lite grejer, sen ska jag nog börja packa. På lördag åker jag ner till Göteborg för vidare transport på söndagen mot Turkiet. Gött mos, längtar efter en varm strand!

Nu, lite random foton, klänningar som kommer komma upp i webshoppen (när webshoppen kommer upp..)!

Kompis-polisen och frukttopp.

Idag var jag och storhandlade (GUD SÅ TRÅKIGT). Fyra bussresor och en jävla massa släpande. Vid såna tillfällen önskar jag att jag hade bil och körkort. Stockholms busschaufförer kör dessutom som facking biltjuvar. Så där står jag, mitt i en full buss, med femton kassar i varje hand och typ jonglerar med nån liter fil som flygit ur i en sväng. Näe, inte så jävla hot.

Hem och packa upp, därefter in till Odenplan och fika med min nyfunna vän och modell, Hanna. Jag är nästan lite rädd när jag hänger med henne, känns som att polisen ska komma. Får man verkligen umgås med 16-åringar när man är 24? Eller kommer kompis-polisen och undrar om jag inte har några vänner i min egen ålder? (Jag har faktiskt det.) 24-åringen och 16-åringen. Låter som ett pedofildrama i Aftonbladet, hu. 24-åringen fotograferade 16-åringen och la ut bilderna på nätet. Jag är ingen snuskgubbe, jag lovar!

Från det ena till det andra. Den här lilla frukttoppen köpte jag på Stadsmissionen för ett tag sen. Visst är den go?! Så himla konstig modell, men ändå majsig. Finns snart på ett VintageSmulor nära dig.