När man bara är två person och det finns två banor (om än ej avdelade från varandra) så tänker jag att då kan man ju ta varsin! En simperson och en simbana. Perfekt! Det finns nämligen en nackdel med simma i ring-systemet. Man måste hela tiden anpassa sig efter den som är före/efter. Man blir påskyndad eller nersegad. Man måste hela tiden kolla bakåt för att se var den andra är. Allt detta kan man lätt slippa om man bara är två personer. Det är bara att ta varsin bana!
Jag hade ingen lust att stanna simgubben och förklara för honom hur fint jag tänkt ut det, utan jag tänkte att jag visar istället. Han har säkert inte hört mig ändå, hade väl öronen fulla med vatten. Eller öronhår. I alla fall, jag började simma på bana 2. BARA bana 2. För att han skulle se och förstå: 1 bana, 1 person - ahaaaa!
Men gubben fick ingen uppenbarelse. Nej, gubben fortsatte simma i ring. Vilket ju gjorde att vi möttes ibland. Krock på g, gubben väjde surt undan. Jag - nöjd, nu kanske han förstår. Det gjorde han inte. Han ringsimmade vidare. När vi möttes tredje gången hade han något nytt i blicken, det var inte den lilla irritationen jag sett tidigare. Nej, nu var det något mer bestämt. Han simmade snabbare och snabbare, rakt emot mig. Frontalkrock i antågande. Chicken race i Vasalundshallen. Mano a tjejo. Och precis innan våra pannor slog emot slängde jag mig under linan. Fan, men jag ville inte bli skallad! Han hade stort höve, hade knäckt min sköra skalle som en nöt!
Jag fortsatte dock att simma i bana 2. Gubben gick upp efter vår close encounter. Han trodde kanske att han vunnit hela kriget, men hörru, simgubbe, så lätt går det inte att vinna över mig. Vi ses nog igen och är det bara vi två tänker jag gasa på i bana 2 utav bara helvete! Håll i löständerna, för jag har skaffat pannimplantat i metall. Let's race grandpa'.
Vidare till viktigare saker: kolla vilken mysig mössa! Den ska du bjuda på. In på min Tradera och lägg ett bud nu!





Pusshej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar