Ifånigt.

Seriöst. What's up? Hur många procent av alla som har mobiltelefon har en iphone? 98? Var man än kollar ser man dem, börjar nästan tro att jag hallucinerar. Eller att det spelas in en iphonereklam varje gång jag åker tunnelbana.

Visserligen märks väl iphonebäraren mer än vanligmobiltelefon-bäraren. Den förstnämnde kan nämligen inte klä på sig utan get dressed-applikationen. Varje moment i vardagen måste övervakas, kontrolleras och godkännas av telefonen.

Det allra vanligaste citatet från iphone-innehavare:
- Jag förstår inte hur jag klarade mig innan jag hade den här.

En kärleksfull blick mot den lilla rektangeln, mjukt inpackad i ett fodral. Vaggar den som en bäbis. Och alla dessa applikationer. Min "favorit" är nog den där man kan låtsasdricka ur telefonen. VAFAN! Skämtglas med dricka från Buttericks har väl inte varit roligt sen man var fem? Och nu spexar vuxna män och kvinnor som aldrig förr.



Jag tycker faktiskt att det är läskigt. Ja, telefonen är smidig för att surfa och med gps och allt vad det är. Fine, jag kan förstå att den är praktisk och rolig and all that jazz. Men måste den fylla så många platser? Måste den vara din bäbis, din hjärna, din doktor, ditt allt? Har du sett till din sambo/man/fru/unge på ett tag? Är du säker på att de inte lämnat dig för 6 månader sen och att du varit för upptagen med öldrickarspex för att märka det?


Nu tänker ni att jag bara är bitter och önskar att jag också hade råd med en. Om jag var rik skulle jag köpa en! Garanterat, stämplat, färdigt. Absolut. Om jag var rik skulle jag säkert köpa en jävla massa onödiga grejer. En sportbil, en vräkig lägenhet i flera våningar, ett nytt ansikte, en bikini vävd av kolasnören. (Har min priolista uppsatt på en vägg här.)

Njut för guds skull av era lyxiga telefoner, ni arbetar väl hårt för att ha råd med dem. Men kom ihåg att riktig öl smakar bättre än en animation av öl (funkar som metafor för er som inte gillar öl).

Och jag vet att det här inlägget inte kommer få en enda "Like", eftersom alla är i andra lägret. Ni läser det här på er iphone och snart går ni in och klickar bort mig från bloglovin. Alternativt Twittrar något beskt om bakåtsträvare och avundsjuka haggor. Det är fiiiine.

För när motrörelsen kommer, då du. Mot ett gäng pensionärer och jag, med en sån här mobil i ett fast grepp,



har du inte en chans. Pajar våra telefoner behöver vi bara en femma och en telefonkiosk för att ersätta den, pajar din måste du ha ett 20-mannateam och 300 nya apparater för att hjälpa dig med allt du tvingat din hjärna att glömma.

Fotografering.

För någon månad sen gjorde jag en fotografering som var grymt kul. Fotografen är busy busy med att resa jorden runt (inte ett dugg avis, hur kan man vilja byta bort snöstorm och signalfel mot sol och coolt jobb? pffff) men två av bilderna har blivit redigerade iaf!

Klicka på bilderna för större storlek.

Fotograf: Christian Gustavsson
Modell: Agneta Falk
Make up/hår: Mia Högfeldt
Stylist: Jag!

Alla kläder/accessoarer kommer från Vintagesmulor.se förstås, men allt är inte inlagt i shoppen riktigt än.

Skam, den enda sanna motivationen.

Min svärmor brukar läsa min blogg (ha! sa ju att det inte bara är min mamma som läser här), men hon har aldrig kommenterat. Hon har försökt, både en och tre gånger. Men det är det ena felet efter det andra. Jag och Repertoaren har förklarat grundligt hur man klarar sig igenom hinder som captcha, google-inloggning och annat. Men ännu ingen kommentar.

Själv tror jag det är brist på press, för jag säger alltid att det är luuuuugnt! Ingen brådska! Men nu är det dags att skruva upp pressen lite.

Anledningen till att folk går ner i vikt med Viktväktarna är ju inte för att tallriksmodellen är kung, vem blir mätt på två makaroner, en lightköttbulle och 5 salladsblad? Det är SKAM! Som förr i tiden när man fick gå fram och väga sig inför alla.
- Jasså Stina... PLUS 1,7 kilo. Jahaja.
- Jo alltså.. får jag gå på toa och väga igen?
(Sen hör man bara en bil starta ute på gatan.)

Och antingen kommer Stina tillbaka veckan efter och har gått ner 4 kg, eller så kommer hon inte tillbaka alls. Och nu sätter jag samma typ av press på Svärmor. Antingen kommer hon aldrig läsa här igen eller så kämpar hon fram en kommentar.

För nu är ögonen på dig. Alla läsare sitter här och uppdaterar, stirrar på kommentarsfältet. När kommer den?

Skam är f ö en väldigt bra källa till motivation. Den får en att städa innan man får besök (så fort man slutar skämmas över dammtussarna slutar man städa helt), att hänga med någorlunda i politiken (vem bryr sig egentligen om vilken gubbe som sitter var, men det är ju pinsamt att ha noll koll när folk snackar vid fikabordet), att sköta om sitt yttre (skämsigt att träffa gamla klasskompisar som drar efter andan när de träffar en, eller frågar när man var med om trafikolyckan eller när barnet ska födas) osv.

Så, lyckas jag shame:a min svärmor till att lära sig kommentarsfunktionen? Fortsättning följer!

Här är f ö guiden jag gjorde och skickade över för ett tag sen:

Stoppa (inte) pressarna!

VintageSmulor har varit med i sin första artikel! Det är kunden och bloggaren Hanna från Hannas virrvarr som pratat gott om oss i den Finlandsbaserade nättidningen peppar.fi.

Här är artikeln. Ett utdrag:

– Hon som driver Vintagesmulor svarade att hon främst säljer inom Sverige men att hon kan göra ett undantag och tog ingen extra fraktkostnad av mig. Eftersom det handlar om småskalig verksamhet är servicen och kundbetjäningen ofta väldigt bra på nätloppisar. Det är mycket trevligare än att beställa från stora klädkedjor.

Åh, vad det värmer! Ni anar inte. Och äntligen får jag skaffa en sån där "Press"-flik till butiken. Känner mig mäkta mallig.

Vill du också uppleva väldigt bra service och kundbetjäning? Vill du också uppleva något trevligare än att beställa från stora kedjor? Vill du också ha unika plagg av god kvalitet? Välkommen:

www.vintagesmulor.se

Det är inte dags än.

Hej å hallå bloggboken!

I lördags var jag på vernissage av Maria-Thérèse (afiori) Andersson i Gamla stan. Var jäkligt tufft, hon är himla duktig. Tycker ni ska gå dit och kika, den ligger innanför en antikaffär så ni get ya'r antiquing on också. Köpmangatan 11 i Stockholm, spring dit nu!

I övrigt har jag stylat en fotografering, väntat på bilder från en gammal fotografering och köpt en ny klänning. Har förstås ätit och sovit några gånger också, men det kanske inte är så jätteintressant. Kan maila ett ät- och sov-schema till er som behöver det. Här är klänningen, fångad av en cräppy webcam:


Givetvis en vintageklänning. Och vintageörhängen. Likadana örhängen finns i shoppen, kika:

www.vintagesmulor.se

PS. Haha! Nu hör jag Rullschki prata i telefonen med en vän som snart ska få barn. De verkar prata om vad som inhandlats.
R: - Jag tror det räcker med en hink.
(Den andra personen säger nåt, förmodligen "öh?"
R: - Jamen istället för barnsäng, barnvagn och sånt. Billigt och praktiskt! Du kan ju tvätta barnet i den också. Och hänga upp hinken i ett rep, vips, så har du en gunga.

Ni vänner som frågar när det är dags för mig och R att multiplicera oss - det är inte dags riktigt än... DS

Scener ur ett samboskap pt6.

Rattirattira drar på mig en mössa långt ner i pannan, petar sen ut mina öron så de står rätt ut och är lite vinklade, som rödtonade chips.
R: - Du ser ut som Toker!
F: *vindar med ögonen och låter tungan hänga utanför munnen*
R: - Är de människor?
F: - Eh.. va?
R: - Ja, är de människor?
F: - Du undrar om DVÄRGARNA är människor? VAD skulle de annars vara?
R: - Jamen, jag vet inte, björnar? Eller hundar?
F: - ...
F: - De småväxtas riksförbund skulle nog ha ett och annat att säga till dig.
R: - Jamen de är ju tecknade! Som Långben, han är ju hund och har kläder på sig. Man vet aldrig om tecknade figurer är hundar!
F: - Ja, fast det heter ju fan inte Snövit och de 7 dvärgschnauzrarna!

Skräp-tv.

Jag gillar ju skräp-tv. Orkar inte ens skämmas för det! Förra säsongen av Paradise Hotel följde jag förstås slaviskt och jag var peppad som en gymnasieungdom inför student nu när det vankades nytt.

Det är 40 avsnitt och de är väldigt korta (20 min) så det blir ju inte action i alla avsnitt. Det vet man redan från början. Så jag började kolla (läs: vi började kolla, men jag vet inte om jag får outa Raketforskarens intresse av snask. oops, gjorde det visst ändå) och inväntade bråk, fylla, otrohet, backstabbing och framförallt riktiga original. Personligheter som bara finns på tv. Väntade och kollade. Men inget hände. INGET!

TV6 tog från början betalt för att visa programmen på nätet, så långt tänkte jag inte ens sträcka mig när jag fortfarande trodde att det skulle bli bra. Jag kollade på tv. Väntade och väntade. Efter ett tag gav TV6 upp sin giriga pengajakt och la ut avsnitten gratis. Jag antar att de insåg att om folk knappt orkar slå på rätt kanal för att se skiten, så kommer de knappast surfa in på Viasat och betala flera hundra för det.



Jag misstänker att produktionen blev frustrerad under inspelningen, för det görs fler och fler desperata försök att elda upp någon slags stämning, att skapa tjafs och allianser. Man försöker med mer alkohol, korkade lekar, striptease etc. Men det går inte. Det blir nåt litet tjafs, sen återgår allt till det normala. Det vill säga att paren går runt och håller hand, man spelar lite kort och badar i poolen. Sätt upp en kamera på nåt russinhotell i Spanien istället! Slår vad om att det t o m är mer drama där.


Förresten, bli medlem i vår Facebook-grupp om du inte redan är det! Där får du rabatter, tävlingar och annat skoj. Kom ihåg att VintageSmulor älskar dig!

Semisågning.

På svtplay finns fram till 1 dec det sista avsnittet av Sommarpratarna. I Sommarpratarna träffas folk som varit med i Sommar i P1 och käkar middag och snackar. Rätt intressant. I det här senaste avsnittet var Micael Dahlén med.

Gnnn.

Mina två mest lästa inlägg är dels min kärleksförklaring till Rökelsen och dels min sågning av Micael Dahléns sommarprat. Tycker det är dags att reprisera den, sågningen alltså. Men den är rätt lång så ni får klicka på länken och läsa.

Tänkte nu följa upp med en semisågning av Micaels medverkan i Sommarpratarna i SVT. Och nu verkar det väl mer än någonsin som att jag är en galen hater som förföljer Micke, men så är icke fallet. Jag har aldrig sett eller hört talas om honom förutom vid dessa två tillfällen. Och då har jag inte rusat åstad för att få tag på just honom, jag har sett/lyssnat på i stort sett alla program och då råkar han tyvärr ingå.



Först ska jag ge lite cred. Han är faktiskt inte så irriterande när han pratar om mer lättsamma ämnen. Familj t. ex. Men när han kommer in på favoritämnet (sig själv) då blir det outhärdligt igen. Han maler på om sina svarta naglar, hur ovanlig och svart han är. Finns det något vanligare än att känna sig ovanlig? Tror inte det. Problemet är att han tänkt ut svar på de vanligaste frågorna han får och vill få. Och dessa svar ska staplas på varandra oavsett om frågan kommit eller ej. Det blir fantastiskt krystat.

Han talar även om att alla andra såååå gärna vill prata om hans svarta naglar. Men snälle lille vän! Det är DU SJÄLV som gör det! Du berättar ju själv att det tog dig över 20 år att ens våga måla en enda liten nagel. Och när du väl gjorde det så var det det största som hänt din personlighet (okej, DET sa du inte, men det kan man läsa mellan raderna). När en människa sätter så stor betydelse vid någonting är det klart att det är vad andra märker.
- Hur föddes din idé med de svarta naglarna? frågar Rikard Wolff. Och du, Rikard. Jag har ALL förståelse för att du ställde den här urdumma frågan - jag skulle förmodligen göra samma sak. Vad i helvete ska man annars fråga. Men det låter ju inte mindre idiotiskt för det. Jag visste inte att det var Micke som uppfann nagellack på män, men nu vet jag ju det då.


Och - hahaha! Han jämställer självskadebeteende med nagelmålande. "Att måla naglarna är som att sticka nålar under huden eller skära sig". Det gillar jag förvisso, alltså tänk om alla som har självskadeproblematik skulle kunna måla naglarna istället. Tänk vad lätt, lägg ner BUP, lägg ner halva psykvården och öppna lite fler L'Oréal-diskar bara.

Han pratar även om att han är en provokatör. Och här vill jag säga NEJ!!!!!!!!!111 1!1!J Men uppenbarligen blir jag ju provocerad så tyvärr kan jag inte säga så. Men jag kan tydliggöra att jag inte blir provoderad för att han har radikala tankar eller är så jäääävla annorlunda. Utan för att han har en otroligt pompös och snedvriden självbild.

Men jag måste ändå säga att jag fått en bättre bild av honom nu än efter Sommarpratet. Han kanske inte är en sån som ska hålla monologer, utan mer delta på ett hörn i dialoger om väder, julen och blöjor. Sen försvinna in i mörkret (pun intended).

Avslutar med ett av mina favoritcitat av Micke:
- De här svartlackade naglarna är en del av mig, de är en del av svärtan i mig.

Vilket får mig att tänka på denna t-shirt:

Smått & gott.

Hej docknyllen! Hur är det med er? Bra hoppas jag, annars får ni säga till så styr jag upp nåt skojigt. Glöm inte tävlingen, den är kul! Sista dagen idag. Ursäkta den supertråkiga rubriken, kom inte på nåt fyndigt! :(

Har faktiskt tankar på att fixa en mingelkväll för VintageSmulor. Det är inget köptvång förstås, men jag tänkte att om man är sugen på att prova några kläder så kan det vara rätt tillfälle. Och så kan man förstås dricka bubbel och snacka vintage med andra söta damer och annat roligt. UMGÅS helt enkelt och inte bakom en datorskärm.

Jag vill bara inte riskera att sitta där ensam med tre flaskor rosa champagne som smakar dockhuvud och blomma och ha partyhatten på sned liksom leendet som stelnat i ansiktet. Buhu! Ja ja, säg till om ni är intresserade! Det blir i Stockholm i så fall.

Häromdagen var jag hos en kompis och blev bjuden på ostkaka med grädde och stora koppar te. Lite hundgos stal jag också, eftersom jag är husdjurshandikappad. Mina catz befinner sig i Västerås eftersom vi bor för smått här och således tar jag alla chanser jag får att gosa djur.



Idag ska vi fira Rulltårtan! Imorrn fyller han år, en jävla massa år. Fast det spelar ingen roll, han är ju en gubbe at heart så ju äldre han blir desto närmare sitt riktiga jag kommer han. Det är praktiskt också, man behöver aldrig förändra sina presenter. Bara gubbkeps gubbkeps gubbkeps i kvadrat!

Det är väl vad som händer här hos mig. Samt jobb jobb jobb och det är förstås trevligt. Jag har trots allt världens bästa jobb.

Har lagt in nya varor, in och köp:

www.vintagesmulor.se