Fail.

Folk i lokaltrafiken som spelar musik högt ur sina mobiler - FAN så irriterande! Har de råd med en iphone men inte med ett par lurar till? Eller tänker de att jaaaaag har ju så fantaaaaastisk musiksmak, det är bäst att jag delar med mig av den till alla! (Oftast brukar musiksmaken bestå av en Rihanna-låt som spelas om och om igen eller någon slags house.) Idag blev jag utsatt för detta musikblottande. Jag satt på tunnelbanan och hörde någon mobil fulskråla, trots att jag själv lyssnade på radio i min mp3-spelare. Alltså måste volymen vara rätt hög. Jag glodde irriterat och anklagande på mina medresenärer. De stirrade grinigt tillbaka, ingen övrig reaktion.

Plötsligt kände jag den där ilningen längs ryggraden. Den där som kommer när man står på Ica och inser att man borde vara i tandläkarens väntrum, den där som kommer när man inser att ens partner fyller år - igår, den där ilningen som är snabbare än delen av hjärnan som formulerar tankar. Jag sticker bävande ner handen i min ficka och drar upp mobilen. I samma takt som den kommer närmare och närmare ökar också ljudet. Fail, som kidsen brukar säga. Jag ser i spelaren att en låt varit på i ungefär 4 minuter. Så att köra någon "oj, det ringer, bäst att svara"-grej kan jag glömma. Det är bara att äga skammen. Och tacka gud för att det inte var någon låt ur mitt galleri för "låtar som är så pinsamma att gilla att de måste gömmas under mapprubriken 'jobbfiler'".


I övrigt blev jag idag bjuden på vegetarisk restaurang av svärmor. Det var en julklapp och himla skönt att kunna inkassera så här i trökigaste februari. Sen sprang vi i affärer och jag hittade 3 klänningar. Bl a denna godbit för 80 spänn:



Trevlig helg på er! Pöss!