2,5 år och 327 inlägg. Fler smeknamn på R än i någon annan blogg. Stylingar och vintage och loppisar och företagande i en salig röra.
Och det här 328:e inlägget blir det sista i den här bloggen. Nu är det dags att gå vidare, nu har den gjort sitt. Den har utvecklats mer och mer åt det privata hållet, för att det är vad jag gillar att skriva om och vad ni gillar att läsa om. Och det har varit internt, mysigt och som att sitta med ett gäng vänner och gagga. Helt underbart! Men det finns egentligen ingen poäng med att göra det under företagsflagg. Snarare hämmar det, för det privata och företagandet stretar åt lite olika håll. Men företaget finns alltså kvar i allra högsta grad, fortsätt handla och tipsa era vänner! Bloggen har dock gjort sitt och puttas nu, så värdigt det bara går, utför ättestupan. 2,5 år är ingen ålder på en häst, men för en blogg är det en livstid.
Tack alla som hängt med under åren! Som länkat hit, som kommenterat, som peppat och hejat och skrattat. Utan er hade jag lagt ner för länge sen, blivit en av alla dessa bloggar med typ 3 inlägg. Och alla inlägg är "hej bloggen förlåt att jag inte bloggat på ett tag!!!". Jag är himla glad att det inte blev så, för nu har jag mitt livs hittills bästa tid dokumenterad i text och bild här. Med era kloka och roliga tillrop.
Men det finns förstås någon mer att tacka. Någon som stått ut med mitt ständiga nedtecknande av dennes dumheter, klokheter och misstag. Någon som hela tiden - ursäkta megaklyschigt uttryck - bjudit på sig själv. Rickard. Evig kärlek till dig! Det känns himla kul att vi har essensen av vårt förhållande - nämligen flams, trams och loppisar - på pränt här. Visserligen bara ur min synvinkel, men vi vet ju båda två att det alltid är jag som har rätt.
Eftersom jag lider av kronisk tangentbordsdiarré kommer jag givetvis fortsätta skriva. Men jag vet inte riktigt var. Det hade ju t. ex varit himla fint att kunna få betalt för att skriva. Vi får se var jag hamnar, höll ögon och öron öppna.
Om du gillat att läsa den här bloggen kan du väl länka till ditt favoritinlägg i en kommentar. Och kanske säga varför du gillade just det. Det skulle kännas som en fin avslutning!
Puss på er, ses på internet!
Inlägg
7 kommentarer:
Så himla sorgligt att du lägger ner, du är så himla bra på att skriva! Du får säga till om du börjar blogga igen, någon annastans!
Mina favoritinlägg har nog varit dina scener ut ett samboskap, och ovanligt roligt var nog ändå detta:
http://vintagesmulor.blogspot.com/2010/12/scener-ur-ett-samboskap-pt8.html
Ha det så bra Frida! Tack för en fin blogg! Det har varit kul att samarbeta med dig!
Nämen... neeej!
Trodde du gillade att blogga? Kan du inte i så fall "bara" låta bloggen bli personlig då, bara svida om den i anonyma vintagekläder och skriva vidare? Oh well, man gör som man vill, men... Neeeej!
Jag olajkar totalt. Jag vill ha den kvar precis som den är. Den är klok och det personliga är just det som ger den toutchen. Fortsätt fortsätt fortsätt! Om inte här så någon annanstans dit vi hittar.
Helt omotiverat fick jag "Vem vill nu se alla tårar" av Wilmer X i huvudet nu. På skånska. FÖRSTÅR du vad du gör mot mig? Men jag ska inte ljuga. Jag vet hur det känns. går i samma tankebanor som du. Vill inte sluta skriva dock, men hade kanske hellre tillhört en kollektiv blogg där jag inte är ensam om pressen att hålla den uppdaterad och intressant. Hur som helst. Mitt favoritinlägg är så klart det här: http://vintagesmulor.blogspot.com/2010/03/grattis-alla-man.html
Det första jag läste <3. Jag tackar dig och denna blogg för att vi har träffats. Och glöm inte att den här dagen är den första på resten av ditt liv och att cancer är en dum sjukdom och att elallergiker bor i... husvagn? Ja.
Jag hoppas att du snart hittar din nya blogg så att jag slipper sakna dina ord alltför länge. Det finns massor av guldkorn så detta är bara ett i en stor mängd: http://vintagesmulor.blogspot.com/2010/12/scener-ur-ett-samboskap-pt7.html
Jag gillar det särskilt för att jag har något liknande för mig fast när jag håller på och somnar. Anneli och jag pratar i telefon rätt sent och ibland kan det hända att jag till exempel kommenterar antalet förställningar i min närhet. Jag hör, både av Annelis tystnad och mina egna ord, att det där blev för tokigt. :)
Rörställningar var det. Inte Förställningar.
Amanda: Tack själv för den här tiden! <3 Och tack för ditt favoinlägg, det är ett av mina favoriter också. Dörrhål. Hah. Vi ses på the internetz!
afiori: Jo, älskar att blogga, eller ja, att skriva överhuvudtaget. Det måste jag göra om jag inte ska gå under, hur dramatiskt det än må låta. Men just den här ambivalenta formen har gjort sitt. Mot nya mål!
Jull: Gull! Det lär bli fortsättning någonannanstans, vet inte var och när bara. :)
Fiat: Åh, vad kul att se att det var din första kommentar! Kommer ihåg det nu. Jo, ibland blir det lite tungt att rodda en blogg helt själv.
Marina: Sömnprat är skoj! Det känns bara så FRUKTANSVÄRT pinsamt precis när man gör det själv. Och då försöker man förklara sig ur knipan, vilket bara gör allting värre. Jaja, skoj för de som lyssnar i alla fall. Tack för den här tiden!
Skicka en kommentar