Hur fullt är ett tåg? Och en bildgåta.

Jag har ett distansförhållande, det är inte långt emellan oss egentligen - tar under en timme med tåg. 52 minuter. Ibland svischar de där minuterna förbi, det går nästan FÖR fort. Men aldrig på söndagar, på söndagar står tiden stilla.

På söndagar måste man dela tåg med alla som ska åka från Stockholm till Göteborg, och ja, det råkar vara ungefär HELA Göteborg. De har av någon anledning åkt till Stockholm över helgen och är nu på väg hem. Det är en salig blandning av äldre par, bakfulla rockerkids och småbarnsfamiljer med barnvagnar och kexsmulor, i mungiporna.

Jag försöker alltid att undvika att åka hem på söndagar, men ibland har jag inget val. Idag var en sån dag.

Att säga att tåget är fullt är en grov underdrift. Månen är kanske full, Tommy Körberg är definitivt full, men intercity-tåget mellan Stockholm och Göteborg valfri söndag runt lunch är smockat. Ni vet när man ser nyhetsinslag och filmer från Indien och sånt? När folk sitter på busstaken och hänger ut genom tågfönstren? Så är det inte. Men det är den svenska motsvarigheten till det! Nämligen att man står och klibbar ihop med ett gäng okända människor.

Idag hände dock någonting underligt, jag fick en sittplats! Ja, alltså på söndagar innebär sittplats att man får tillräckligt med golvutrymme för att sätta sig ner, inte att man får en stol att sitta i (haha! skämtare där). För det mesta får man bara nog med plats för fötterna, inget rövutrymme. Men idag lyckades jag sno åt mig ett trappsteg, kändes riktigt lyxigt. Ända tills röven somnade mellan mig och det räfflade metallgolvet. Nåväl, det är iaf bättre än för några veckor sen. Då stod jag i en svettig dubbelmacka mellan två tanter. Det måste ha varit "luktande maträtternas dag" för varenda jäkel snacksade på något stinkande. Apelsiner blandades med salami och tonfisk och kaviar och ägg. Och allt strösslades med svett. Och barnens tårar, som ett domino, det började i ena änden av tåget och fortplantade sig genom alla vagnar.

Personalen som ropar ut i högtalarna: - Vi vet att det är väldigt fullt idag. Men vi följer våra regler som säger att vi ska släppa på folk ända tills det är helt fullt, alltså tills dörrarna inte går att stänga. Först då räknas en vagn som full.

Aha, så det är inte förrän då som en vagn är smockfull. Eller som jag säger, Tommy Körberg goes on vinprovning-full. Aja, idag var den bara Tommy Körberg runt lunch-full, så jag har väl ingen anledning att klaga.

Över till något annat. Någon som vet vad det här är för märke? Det gröna alltså. Har hittat liknande i flera av mina vintage-väskor, oftast i de som är lite finare. Någon som vet vad det är? Jag har googlat sönder fingrarna men kommer ingenstans! Den som har svaret får givetvis en present. :*

Hjärtformade solglasögon och loppis-race!

Idag har jag besökt 2 loppisar och shoppat en hel del fint. Det kommer upp på Tradera allt eftersom!

I övrigt har det varit slappt, eller jag har runnit runt en hel del. Totalt har det blivit 12-13 second hand-affärer och loppisar de senaste dagarna. Och även en del pappersarbete. Ikväll ska jag dock ta det lugnt, det blir väl kolla på Robinson med pojkvännen.

Imorrn ska jag hem till Västerås. Måste betala räkningar och börja packa inför flytten. Isch, det ser jag INTE fram emot.

Vi pratar om något roligare istället - som hjärtformade solglasögon! In och köp innan någon annan hinner före. VintageSmulor på Tradera

Den enes död, den andres.. fynd?

Yo yo yo!

Idag har jag varit knee-deep i kadaver hela dagen. Drog till Åkersberga för att hämta upp en skyltdocka jag köpt på en konkursauktion online. Det var första gången jag handlat på en sån och det var rätt skoj! Fast samtidigt.. När man själv är i uppstartsfasen av ett företag känns det läskigt att se hur andra går omkull. Det känns lite som att.. Alltså de säljer verkligen ALLT. Från kaffekannan i fikarummet till hyllor och inredning, till lager, till glömda paraplyer. En halväten yogurt som någon skrivit Yvonne på med grön spritpenna. Allt.

Därefter åkte jag in till stan och kikade på kronofogdens exekutiva auktion. Och det är ju också samma sak. Att gå runt där och kolla kändes.. skamligt. Tzatziki, Morsan och Polisen på dvd. Vilken liten unge har suttit och hållit hårt i den, men gråtandes fått släppa? För Mamma har tagit sms-lån och nu är det utmätning. Varje krona räknas, räknas av på skuldberget! En nallebjörn, lite gråten på - fem spänn!

Äh, jag kanske överdriver. Och jag tror verkligen inte att kronofogden är onda, men som sagt, det var något skamligt över att vara där. Jag köpte ingenting. Jag älskar loppisar och auktioner, men det känns bättre när båda parter är nöjda. Det känns mindre bra när den ena parten skulle kunna vara ett gråtande barn liksom.

Vidare då, Metro hade en miljöspecial idag, sånt gillar jag! Alla kan göra nåt litet. Som att handla second hand, HINT HINT!


I övrigt håller jag på att fundera på nästa tävling, priset är klart och det blir riktigt najs! Håll koll. Tjing så länge!

Skattskrivning och en b-o-k

Halleluja! Nu är skatte- och avgiftsanmälan inskickad. Om allt går väl drar Vintagesmulor igång sin verksamhet 1 maj. Givetvis ska vi fira det på olika sätt, så håll koll på bloggen! Det kommer bli presenter och tävlingar och allt sånt som är skoj!


Idag har jag skrivit lite, i ett stort word-dokument. Jag håller på att skriva på Den Stora Romanen, precis som alla andra kvinnor med färgat hår. Jag har skrivit ungefär en tredjedel kanske, det är rekord för mig. Jag har flera gånger börjat skriva på böcker men tröttnat på huvudpersonen efter 10-20 sidor. Och hur ska då någon annan orka läsa? Om jag inte ens gör det. Jag har böcker inom mig, det är jag helt säker på. Hur bra de är, det är en annan diskussion. Men jag får någon slags prestationspanik så fort jag skriver med tanken att det ska bli något större än 1 A4-ark. Det är lite därför jag undvikit hela den här blogggrejen så länge. Man måste försöka hålla den vid liv, man måste skriva ofta, mycket, bra. Inte bara ett par klatchiga rader och sen vänta på belöningen. Jag kunde inte ens döpa dokumentet till bok.doc, eftersom det kändes som en blytyngd över mig och som att de tomma, vita sidorna var hånskrattande blekta förlagständer. Så jag döpte den till bk.doc. Och så låtsades jag att det stod för något helt annat. Man måste lura hjärnan, lalala, jag ska bara skriva några sidor hära. INGEN PRESS!

Du är irriterad nu va? På att det står blogggrejen där uppe. Man kan inte ha tre g på rad, för i helvete Frida! tänker du, med rynkade ögonbryn. Det lär man sig ju redan i lågstadiet. Men jag gör det som en tjänst till min pojkvän, Rille. Han tycker att vi ska försöka införa tre likadana konsonanter i rad i det svenska språket. Jag tycker att det ser fult ut, men egentligen har han ju rätt. Det blir förvirringar! Glasskål, vad menas? En skål i glas, en skål med glass? PANIK!


Så, nu har jag gjort mitt bidrag till din kamp baby.


Solglajor är på väg upp på Tradera, nedan syns ett axplock. In och kika: http://www.tradera.com/auktioner/VintageSmulor

Vinnaren i tävlingen och nu är det på allvar

Nu är tävlingen slut! Lite ljummet deltagande måste jag säga, men äh, det kommer fler tävlingar! Vinnaren är........ ruphus! Skicka din adress till mig, så får du prellen på posten nästa vecka.

Jag håller redan på att fundera på nästa tävling. Är det något speciellt ni vill vinna? En väska? Solglajor? Skor? Använd kommentarsfunktionen.

Idag ska jag till Skatteverket på en one-on-one. Nu jäklar ska här skaffas F-skattsedel! Om jag inte blir skrämd. Nej men det ska bli spännande. Efter mötet ska jag åka till Stöckhölm och min pojkvän. På fredag ska jag vara barnvakt och på lördag drar jag hem till Westaroze igen.

I övrigt då? På tradera har jag bland annat lagt upp de här underbara grejorna:

En maxiklänning från 60 eller 70-tal:



En adidasjacka från 80-talet!




En handväska med gobelänglock



In och fynda!

http://www.tradera.com/auktioner/VintageSmulor

Tjat, prutande och en 50-årig kjol.

Ämen nu är ni väl lite sega? Fler bidrag till tävlingen tack! Det är ju superenkelt, rimma lite och vinn! Skicka länken vidare till era vänner också. Jag kan försöka få igång er, ska spåna fram nåt snabbt:
"Jag gillar kanske inte din blogg,
men ge mig vinsten och en fet grogg."


Nå väl, jag ska inte tjata. Eller jo, det ska jag, men inte just nu. Nu ska jag tjata om sommaren! Fyfan, den är ju nästan här. Helt otroligt. Solen skiner långt in på natten (well, TYP iaf). Jag längtar efter ljumma nätter och söta drinkar, små dagsutflykter, bad, ja, jag längtar t o m efter att smälta bort i nersvettade lakan och bli söndertuggad av myggor! Slap a fästing on me så kör vi, jag är redo.

Jag och min mamma har spenderat hela påskhelgen på en loppis. Vi har försökt sälja alla udda prylar som ligger hemma, och det har väl gått sisådär. Jag försökte sälja en xbox med en jäääkla massa tillbehör som var värd ungefär 1300:-. Jag satte en prislapp på 1200:- och tänkte ha en prutmån på 200:-, det är lite väl billigt egentligen men jag använder den ju inte, så vafan. I alla fall, fick såna sjuka skambud. Jag tycker visserligen att det hör till att förhandla på loppisar, men då mer att man tar famnen full av udda strumpor och hackiga vaser och malätna prydnadsgetter och batterier från -76 och säger: "du får 50 spänn för allt", snarare än att man erbjuder någon en hunka för nåt som är prissatt till 1200... För ja, när jag säger skambud så menar jag verkligen skambud. 200:- var det en som erbjöd mig! Jag skrattade bara, för det var ju ett skämt för mig. Då får jag mer för bara hälften av tillbehören om jag lägger ut det på Tradera.

Det prutades till höger och vänster och min mamma är inte mycket för sånt, men hon lärde sig snart. Ville hon ha 15:- för en sak, prissatte hon den till 30:-. Trots att man har prislapp på så frågar folk alltid vad det kostar, eftersom de inte är nöjda med vad som står på lappen.
- Egentligen 30, men vi kan säga 20:-, säger man då.
- 15:-, säger de.
Och deal, då har man fått vad man ville ha för grejen till slut ändå. Det tar sin lilla tid, men man kommer inte undan dansen.

Veckans fynd är en kjol jag köpt från en söt liten tant. Hon använde den i början på 50-talet, men den passade henne inte längre så hon ville att den skulle tjäna någon annan de kommande decennierna. Den är röd med vita prickar, har underbara små volanger och sjunger sonetter om sommaren som komma skall (inte bokstavligen, men liksom symboliskt). Kjolen kommer åka upp på tradera under kvällen eller morgondagen, så håll koll. Och ja, ni kan ju kika redan nu, finns massa annat gott vintage där redan nu: VintageSmulor!

Här har ni bilderna, ut i solen med er nu! :* OBS! Klicka på bilderna för att de ska bli större!

Tävla och vinn en vintage-necessär full med godis!

Wööuups! Fel på en instälkning. Ni som inte har konton har inte kunnat kommentera, men nu går det bra. Tävla tävla tävla!

---

Något jag verkligen ä-hä-hääääääääälskar är tävlingar! Både att arrangera och att delta. Den här ska jag inte delta i, men DU ska däremot göra det!

Tävlingen går ut på att:
Skriv ett rim om varför just du ska vinna! Längd spelar ingen roll och nödrim är väldigt välkomna.

Regler:
Skriv in ditt bidrag som en kommentar till det här inlägget, senast kl 12 den 15 april. Alla får delta! Vinnaren presenteras i bloggen och ska då kontakta mig med sin adress.

Pris:
Den här supersöta necessären fullproppad med vardagslyx för dig.



Så kom igen nu, en sån liten prestation från dig kan bli ett sånt här sött pris. Och lägg gärna till min blogg bland dina favoriter, för det kommer garanterat fler tävlingar.

:*

Världens bästa lesbian och hur jag blir en superhjälte

Jag har aldrig riktigt varit strosa-runt-typen. Speciellt inte när det kommer till shopping. Jag vill ha en klar uppfattning om vart jag ska och jag vill klara av resor dit och hem med militärisk precision.

Jag älskar dig Karin Boye, du är en av de bästa lesbianerna som gått på denna jord, men du kände nog inte till vintage-utflykterna. För OM du gjort det skulle I rörelse sett väldigt annorlunda ut (se den förstorade raden, det är den jag är skeptisk till):

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.

Det är faktiskt inte så, när vi snackar dessa utflykter. Färden är faktiskt helt och håller oviktig, det är målet som gör mödan värd.

När man kommer fram till en ny affär, allra helst när de ligger i något skitigt industriområde, och man tar de där första stegen över tröskeln. Känslan då, just då - för då kan det här vara himmelriket, allt jag vill ha kan finnas här. I den här dammiga före detta fabriken kan det ligga guld och vänta på mig, under en gammal tom Smirnofflaska som någon kristen prissatt till 10:-. Och för att få uppleva den där känslan har jag vadat genom lera, sprungit längs en motorväg, åkt tåg, buss, riksha, enhjuling - you name it, jag har gjort det.

Många gånger hittar jag förstås inget guld, ibland inte ens en bajskorv inslagen i guldpapper. Men jag tycker aldrig att det är ovärt, för jag bockar av affären på min lista och tänker att nästa gång kanske jag hittar något. Det är ju däri spänningen ligger, att man aldrig vet vad man kommer hitta, eller när/var/hur man kommer hitta det. Så vafan, Karin, du har väl rätt ändårå! Damn you, and your ways.

Varje gång jag ska till en ny stad förbereder jag mig genom att kolla på hitta.se (eller motsvarande), krafsa ner adresser, rita kartor, skriva av busstidtabeller. Jag har ingen skrivare, men det gör liksom inget. Det är kul att rita upp en personlig färdväg, skriva en lista på alla affärer och bocka av dem en efter en.

Det roligaste är nog hur jag förändras när det gäller vintage-utflykter. I vanliga fall är jag slö, ger mig ogärna ut i dagsljus, är rädd för nya platser, har kasst lokalsinne, blir trött/hungrig/törstig/kissnödig (ja, som ett barn) efter 5 minuter, får skoskav, huvudvärk, jag blir för varm, för kall, för otålig (ja, som ett barn) efter 5 minuter. Jag blir gnällig, tjurig och stampar med foten i marken (ja, som valfri Robinson-deltagare). Jag har på mig en kliig tröja, jag har glömt min mössa, jag har en sten i skon, jag har.. ja. Ni förstår.

När det vankas vintage-utflykt snör jag på mig ett par rejäla vandringskängor i gryningen. Äter en rejäl frukost bestående försvarets hudsalva och en sån där stenhård brun macka, en sån man slog ihjäl Palme med. Kartan ligger givetvis redan klar och väskan är färdigpackad, bara en novis skulle packa samma dag man ska iväg. Mössan på, vantar på och kissa en sista gång. Förklara för blåsan att that's it för idag, blåsan ser allvarlig ut och snörper ihop sig. Aj aj kapten! GPS:en vi alla har i hjärnan slås igång och mina blickar är målsökande missiler som letar efter sådant som kanske inte finns med på kartan. Alltid redo. Men vad fan.. Tröjan stramar lite över ryggen, nej den stramar som FAN, den spricker upp! Stora revor äter sig genom tyget och blottar min, för säsongen helt rätta, mintgröna hud. Nu har Frida stuckit hem och kollat på nån såpa, som den lata jäveln hon är. Nu har Hulken tagit över, och hon har ett uppdrag att slutföra.

I samma sekund som sista affären på listan är avklarad, sticker Hulken iväg. Kvar står Frida. Jäkligt vilse i någon förort till Malmköping. Hungrig, törstig och är jag inte lite kissnödig också? Jo, VÄLDIGT kissnödig till och med. Och varm, varm, VARM! Och vad tunga kassarna är, ahhhhhhhh. Skavsår i händerna och svettpärlor som letar sig nerför halsen och innanför den äckliga tröjan som bara sticks och kliar.

Ja, Hulken sticker i samma sekund som uppdraget är slutfört. På något sätt lyckas jag alltid ta mig hem igen, men under hemresan, med alla åsnebyten och kamelritter det innebär, tänker jag alltid: kommer jag orka göra det här igen? Jag kollar på mina såriga händer, känner mina värkande axlar och uppköttade skavsår på fötterna. Kommer jag orka någonsin igen?

Och det gör jag alltid, för Hulken behöver bara vila någon dag, sen är hon tillbaka. Fit for fight. Fit to fight for fashion! En alliteration Karin Boye skulle blitt stolt över. Och så är vi där igen, dags att knyta ihop påsen för dagen och vi gör det med en bild på världens bästa lesbian, Karin Boye. Jag tror hon skulle varit en jävel på vintage-utflykter.

Soldräkter och en etiopisk syster

Idag ska jag åka till en närliggande stad för att kika i två vintage-affärer. Den ena ska lägga ner så förmodligen är det rätt urplockat, men äh, kan vara kul att kika ändå! Återkommer med om jag fyndar något.

Det här är f ö min syster, lika bra att ni vänjer er vid hennes söta nuna för hon är min ständigt återkommande modell. Syster? Sa du syster? undrar ni kanske. Är du också liten, smal och brun? Nej, det är jag inte, jag är raka motsatsen faktiskt. Blekfet och svennig är jag. Men hennes mamma är gift med min pappa, så så är det.



ÅTER TILL VINTAGE!

Ett av de senaste fynden som jag är sjukt nöjd med är den här soldräkten från 40-talet. Som en baddräkt fast liksom, ja, mycket finare och mindre praktisk. :D Kolla vad jäkla söt den är! Den kommer jag sälja till sommaren, så håll utkik.

Bli Picasso - på 5 minuter!

Jag vet inte hur många böcker jag köpt som ska lära mig rita, måla, skissa, teckna, etc. För jag VILL verkligen kunna! Jag blir galet avundsjuk på alla som kan. Och jag är ändå en kreativ person som gillar färg och form, jag borde ha det i mig. Om jag bara kunde få lite hjälp på traven...

Så jag köper dem, bok efter bok. Lär dig rita i 5 enkla steg! Så här blir du en modetecknare! Måla landskap - du kan det! Etc, etc, etc. Och jag går på det varje gång. Tänker att, jamen det här låter ju bra. Om jag bara gör som de säger i boken så kommer det ju gå. Mm.. Mhm.

Så jag köper den jäkla boken för hela månadspengen (dyra är de alltid), sätter mig bekvämt, men inte FÖR bekvämt, tar fram papper och pennor, har bra belysning, sätter på grym musik, tar ett djupt andetag och knäcker ryggen på ännu how to-bok. Jag är full av förhoppningar för nu ska jag ju bli kostnär! Sug på den ni!

Det första man ska göra är alltid att rita en streckgubbe. Lätt som en plätt, så jag ritar en. Hah! Nu du, Picasso, passa dig. Kolla liksom:

Men sen blir det svårt. Då ska man klä på streckgubben hud och kläder och ansiktsdrag och 3D:a honom/henne. Och all hjälp man får till detta är att de visar hur det kommer se ut när det är halvklart och när det är klart. Jaha.. försöker lite, men för MIG ser det fan inte ut så! För mig ser det ut som att jag har spillt nåt runt en streckgubbe. Det jag behöver hjälp med är INTE att visa en bild på en perfekt påklädd gubbe. Jag har sett såna, varje dag på bussen. Jag vill ju veta hur man gör!

Det är liksom så jävla.. Som om man skulle köpa en gitarrkurs och någon bara skulle låta en först lyssna på en halv låt i första steget och sen på hela låten i andra steget. SÅ! Det är bara att du spelar sådär, som det lät nyss, så är du gitarrist sen!

Tack som fan.

Nu för tiden ritar jag nästan aldrig. För varje gång jag gör det påminns jag om alla böcker jag köpt. Och det känns så tragiskt! För vilka jävlar är det som köper "lär dig rita"-böcker? Jo, såna som aldrig har en chans att lära sig det. Aja, jag har min egen stil. Sa flickan som körde handen i köttkvarnen. Eller nåt sånt.

Bjuder på några gamla skisser jag hittade långt bak på hårddisken.

Handskar, handens aftonklänning.

Handsken. Denna handens fängelse under en stor del av 1900-talet. Varje finger fick sin egen lilla cell, pang bom stängt. Ingen idé att fixa naglarna, de syns ju ändå inte. Och aldrig fick man känna bäbishud mot sin hand, och hur känns egentligen tyget i den där klänningen? Ingen som vet, ingen som vet. Men nu är vi fria, både höger och vänster! Fria att känna på varenda liten rabieshund och smutsiga handtag.



Nu är händerna frisläppta! Så, bör vi inte behålla det så? Jag säger - nja. Jag väljer att inte se handskarna som ett fängelse, utan som en skyddande kokong. En blomma som sluter sina skyddande blad runt ett skört innandöme. Halleluja!

I skrivande stund är jag så långt ifrån en söt liten dam som man kan komma. Jag har ingen frisyr, ett grått noppigt linne och ett par mjukisbrallor instoppade i strumporna. Så tro mig när jag säger att jag inte tycker att man ska trippa runt med handskar jämt. Det är inte det jag försöker sälja in här.

Men ända sen jag var en liten fjortis har jag tyckt att det lättaste sättet att känna sig lite fin är accessoarer. Och handskar är nog det allra bästaste sättet. Det låter så oerhört fånigt när man säger det, men har du testat? När man går ut med ett par söta handskar på händerna så sträcker man liksom lite extra på sig. Man känner sig fin, speciell.

För idag är det i stort sett ingen som har handskar som en accessoar, utan man drar på sig några, av restgarner hemstickade, tumvantar på vintern och tar av dem till våren. Men resten av året då?

Handen är en synlig kroppsdel som hos de flesta går helt utan utsmyckning! Jag skulle vilja säga att handsken är handens aftonklänning. Fast den kan lika gärna vara handens.. fin-kjol. För det är ju det som är det bästa med handskar, de går att matcha ihop med i stort sett alla stilar och alla outfits. De tar knappt någon plats i garderoben och de är lättskötta och lättförvarade.


Och handskar finns i så sjuuuukt många olika material och färger och längder. Man kan variera i all evighet!


Okej, nu går vi vidare med en massa inspirationsbilder! Alla är tagna av mig och alla handskar är mina, eller har varit mina. Enjoy!