Vekast i norra Europa.

Symptom: skakningar, frossa, obehagskänslor, illamående, hjärtklappning. Ångest? Nej, jag har bara druckit en kopp te.

Ja, då sitter man här igen och pimplar te. Svart te. Med koffein i. Varför gör jag så här mot mig själv?! Jag är en sån jävla tönt när det gäller koffein. Alla jag känner börjar morgonen med att inhalera 3 liter kolsvart kaffe. Själv behöver jag typ åka till sjukhuset om jag får i mig ett mikrogram av det svarta giftet.

Oftast dricker jag roiboos-te, utan koffein i. Och där är det inga problem. Man jag har även svart te hemma för de där dagarna då kroppen vägrar komma igång. Jag har dock sagt till mig själv att inte dricka mer än 1 kopp och inte senare än kl 12 (ja, på dagen). Annars spenderas kvällen i framstupa sidoläge, vibrerandes som en slagborr långt in på småtimmarna. Idag bröt jag båda reglerna och nu är frossan igång. ÄNDÅ fortsätter jag dricka teet medan jag skriver detta.

Det svart giftet för mig kanske inte alls är kaffe, utan snarare te. Kaffe har jag iaf vett att stå emot.

Det här är förresten min nyaste favoritklänning! Trots att den inte är vintage (men den är second hand).

Nu ska jag dricka klart min kopp te (...) och sen slå mig ner i nåt hörn för att tugga fradga tills Rappfisken kommer hem och räddar mig.

Pöss!

Fail.

Folk i lokaltrafiken som spelar musik högt ur sina mobiler - FAN så irriterande! Har de råd med en iphone men inte med ett par lurar till? Eller tänker de att jaaaaag har ju så fantaaaaastisk musiksmak, det är bäst att jag delar med mig av den till alla! (Oftast brukar musiksmaken bestå av en Rihanna-låt som spelas om och om igen eller någon slags house.) Idag blev jag utsatt för detta musikblottande. Jag satt på tunnelbanan och hörde någon mobil fulskråla, trots att jag själv lyssnade på radio i min mp3-spelare. Alltså måste volymen vara rätt hög. Jag glodde irriterat och anklagande på mina medresenärer. De stirrade grinigt tillbaka, ingen övrig reaktion.

Plötsligt kände jag den där ilningen längs ryggraden. Den där som kommer när man står på Ica och inser att man borde vara i tandläkarens väntrum, den där som kommer när man inser att ens partner fyller år - igår, den där ilningen som är snabbare än delen av hjärnan som formulerar tankar. Jag sticker bävande ner handen i min ficka och drar upp mobilen. I samma takt som den kommer närmare och närmare ökar också ljudet. Fail, som kidsen brukar säga. Jag ser i spelaren att en låt varit på i ungefär 4 minuter. Så att köra någon "oj, det ringer, bäst att svara"-grej kan jag glömma. Det är bara att äga skammen. Och tacka gud för att det inte var någon låt ur mitt galleri för "låtar som är så pinsamma att gilla att de måste gömmas under mapprubriken 'jobbfiler'".


I övrigt blev jag idag bjuden på vegetarisk restaurang av svärmor. Det var en julklapp och himla skönt att kunna inkassera så här i trökigaste februari. Sen sprang vi i affärer och jag hittade 3 klänningar. Bl a denna godbit för 80 spänn:



Trevlig helg på er! Pöss!

Något i mig dör då.

Alla förhoppningar sätts till idag. Idag. Ska jag. Åka till. IKEA! Jag hatar verkligen IKEA (no offence Kampis), får ångest bara av loggan. Tusenlapparna ångas bort från kontot så fort man sätter foten i ett av varuhusen. Och även om JAG bara köper en stekspade så får jag ångest av att se andra köpa kök. Det är såna extremt stora inköp, både pengamässigt och krångelmässigt. Och blickarna folk har speglar alltid just det, den där uppgivenheten inför vad som måste ske, men samtidigt en frågande panik. "Kan vi skita i det här? Kan vi bara lämna vår överfulla vagn och kuta ut?" Något i mig dör när jag irrar runt bland hyllor och toaborstar som aldrig heter FRIDA.

Dessutom ogillar jag verkligen att köpa grejer av vitt skild storlek. Om jag går till ICA är allt jag kommer hem med ganska likt varandra, både i storlek och i pris. Ett smörpaket, ett mjölkpaket, en klase bananer. Men när jag kommer ut från IKEA, släpandes på en soffa, en smörkniv och en kontorsstol, då känns det bara så jävla fel. När de scannar in priserna, 4.999:-, 5:-, 595:-, då känns det nästan olagligt. Man känner sig dessutom smutsig, som att man gått på världens enklaste knep. Man står och stirrar på mittenmuggen fast bollen ligger i trollkarlarens ficka.

Men om jag har såna problem med IKEA, varför är jag då så peppad över att åka dit idag? Jag ska köpa en bäddmadrass! Vår "säng" har ju sedan länge plågat mig om nätterna. Det är en bäddsoffa med tunn madrass och stålkonstruktion. När jag och Rävfen gick ner i vikt trodde vi att den skulle bli skönare. 90 kg mindre tyngd på den måste ju betyda att den blir skönare. Hah! Nej, det är bara som att vi tidigare var inlindade i flera täcken och nu ligger vi istället direkt på benen. Med den här bäddmadrassen har jag förhoppningar om ett nytt liv. Ett liv utan blåmärken på morgonkvisten. Ett liv där man kan sova på sidan. Ett liv där det är skönt att gå och lägga sig, inte en bestraffning.

Det är lite av en chansning, vi vet inte om sängen kommer gå att fälla ihop med bäddmadrass på. Men det är där jag sätter mitt hopp. Nu är det dags att komma ut från IKEA med ett leende som håller i sig till jul, istället för en skavande ångest och smutskänsla som aldrig riktigt går att duscha bort.

Antal

köttbullar min sambo tycker att det är lagom att göra trots han är den enda som äter köttbullar här i hemmet: 862.



Kommer att tänka på Bamse, när farmor gör köttbullar åt draken. Räppe är alltså draken! Och farmor.

Jahaaaa, var det bara DET!

Nina Hemmingsson

Glad onsdag på er!

90-talet ringde - du kan behålla't.

Imorse när vi vaknade sa Rippel:
- Grattis på alla hjärtans dag. Eller vad man säger.

Detta är värt att påpeka av flera anledningar:

1. Säger man grattis? "Grattis att du har mig så du slipper vara ensam! Woho!" Vet visserligen inte vad alternativet är. "Hej på alla hjärtans dag!" kanske.
   
2. När jag träffade Röret hade han ingen aning om vad alla hjärtans dag var. Av princip föraktade han denna konstruerade högtid, sponsrad av gratulationskortsindustrin och gelegodistillverkarna. Vissa pojkvänner låtsas ju att de hatar alla hjärtans, fast de egentligen bara hatar att köpa presenter. Sån är - som ni vet om ni läst min blogg någon månad eller mer - inte Raffe. Jag får ju presenter var och varannan dag, så hans förakt för just den här dagen är nog geniunt och inte en snål täckmantel. Han har förlorat TP-pluppar pga att han inte vetat ens vilken månad alla hjärtans dag infaller. Och då snackar vi om mannen som kan allt om så väl obskyra, ukrainska konståkare som nobelpristagare och hinduismens alla jävla gudar. Men alla hjärtans dag - där är det blankt.

Förutom idag. För Räkan har nämligen börjat plugga. Och därför inhandlat en filofax! .... Sluta skratta, det är inte något konstigt med det (om man är en 12-årig tjej och året är 1994). Nej men allvarligt, skärp er nu. Det är faktiskt jättesmidigt med filofax. Han kan ju skriva ner telefonnumren till killarna han vill fråga chans på! Och där längst bak finns det ju plats för egna anteckningar, där kan han skriva små dikter. Rita hjärtan. Nästa inköp borde vara en sån där Mina vänner-bok och en scrunchie-tofs. 90-talet ringde (från en hemtelefon) och sa att du kan behålla hela skiten.




Ja, så här firar vi alla stjärtans dag i det här hemmet. Inget jävla vin och inga läskiga skaldjur eller mastiga chokladkakor eller raffiga raffset inslagna i guldpapper. Nej, han säger "grattis" till mig och jag skriver helt enkelt ett lätt hånfullt inlägg om honom. Mobbning är väl en slags present? Och så sparar man ju på presentpapper, det är snällt mot miljön.

Göra snökaoz på han.

Någon gjorde snökaoz på världen. (Och med världen menar jag förstås det jag ser utanför mitt fönster, något annat är icke relevant för mig.)





:/

Att göra:

Varje morgon sätter jag mig vid min dator och skriver ner vad som ska göras på min ATT GÖRA-lista. Jag har även en tom AVKLARAT-lista dit jag flyttar alla utförda göromål. Mest för att jag ska få en överblick, men också för att det är väldigt tillfredsställande att i slutet på dagen se på allt man fått gjort. Jag skriver upp det mesta, stort som smått, allt som tar minst 20 minuter att utföra.

Jag har också en lista med Ständiga planer. Sånt utan deadline, som ska göras "nån dag". Folk och företag som ska kontaktas.

Jag har även en lista med rubriken MÅL. Men den är så himla hemlig att jag inte ens vågar ta en screenshot på den. Man vill ju inte jinxa nåt. Det är dock bra att ha i ögonvrån när motivationen tryter.

Hur håller ni koll på allt ni vill få gjort? Har ni några bra "få ändan ur"-tips?

Roliga kontaktannonser:

Älskar att läsa kontaktannonser. Nuförtiden verkar det vara kort och koncist som är på modet, inget tramsande med skogspromenader och sånt:

Glada-jag och arga-jag.

Någon har hällt ut massa papper på golvet och rivit ner allting från hatthyllan. Det var inte jag, det var arga och stressade-jag. Och nu måste glada och tillfreds-jag städa upp efter den där slarvmajan. :( Som tur var är även arga-jag medveten om att en kamera som är värd 7.000 inte kan krossas i jakten på ett par nycklar. Även om det var precis vad arga-jag ville göra, så är arga-jags plånbok också ekande tom och kan inte ta sig råd med såna lyxutbrott. Det blir hon bara ännu argare av. Hon kastade papper istället. Mindre tillfredsställande, men skönare för glada-jag sen som bara behövde rafsa ihop några A4 istället för att gå en ABF-kurs i "Så här lagar du din kamera efter att den blivit överkörd och överbackad av en ångvält".

Arga-jag var dock TVUNGEN att kasta mobiltelefonen eftersom den fanns i handen vid utbrottets början. Men hade sinnesnärvaro nog att kasta den i soffan. Woho för arga-jag! Som visserligen borde lära sig att man inte hittar en nyckelknippa genom att kasta runt saker. Fast hon hittade dem ju till slut (de låg i ytterfacket på en ryggsäck...). Slutsats: att bete sig orimligt och barnsligt när man är arg löser problemen.

I lördags var jag stylingassistent och reflexskärmshållare åt Jessica (vintageportalen.se), och här kan ni se lite bilder från den plåtningen och även se min rygg och mina ben på ett par bilder!!! Rafflande!

Vad sägs om att köpa nåt snajsigt av mig förresten? Det är ingen jävla välgörenhet det här!

www.vintagesmulor.se

Puss!

Vintageloppis!

Hörru! Den 20e mars ska du gå på vintageloppis i Stockholm, roligt va? Jag kommer vara där och sälja grejer som är så fina att jag ännu inte hittat ord för att beskriva dem. Mycket klänningar och väskor. Här är eventet på Facebook. Jag påminner när det börjar närma sig också, men skriv ner 20 mars i kalendern redan nu. Och vill du boka bord är det bäst att snabba på. Maila marika[at]marikasmith.se i så fall.

När? Söndag 20 mars, kl 12-18.
Var? Festvåningen Brunnsgatan 6, Stockholm.
Varför? För att köpa eller sälja eller bara mingla! Fina priser från vintagesmulor.se och Marika Smith design lottas ut bland alla besökare.
Pris? Inträde 40:- för shoppare. För säljare kostar ett bord 150:-.


Det som kommer lottas ut från Vintagesmulor är dessa två väskor plus 800:- i presentkort! Mums!




Puss och kram och hoppas vi ses den 20:e mars! :)
/F

Fejk MLP's

Eftersom jag var barn sent 80-tal och tidigt 90-tal lekte jag förstås med My Little Pony. Så här i efterhand förstår jag inte riktigt vad man gjorde med dem. Jag gillade aldrig riktiga hästar, var absolut ingen hästtjej. Men förmodligen handlade det väl mest om att kamma manen och lukta på dem (de luktade plast, mmm, 80-talets motsvarighet till blommor).


Nuförtiden finns det många i min ålder som samlar på dess ponnysar. Det kan vara en guldgruva om man hittar rätt hästar i bra skick (det finns dem som betalar TUSEN kronor för en liten plasthäst!). Så jag brukar alltid kika efter dem när jag är på loppisar. Så här kan de se ut t. ex:



Men eftersom det var (och är) en populär leksak finns det hur många kopior som helst. Den ena fulare än den andra. I helgen såg jag några riktigt läskiga. Från sidan är de väl okej. De ser ut som att de fått gå i specialklass kanske, men snälla och söta i alla fall:

(den här ovanför ser ut som den nöjt säger "mmmmmmm")

Men framifrån....


HJALP! Ser ut som en otrevlig och puckad flodhäst!


Det var en läskig upplevelse. Det var allt jag ville ha sagt, cirkulera nu, här finns inget att se.
Pöss!