Vintagesmulors julkrönika

Att fira jul hos mina svärföräldrar är lite som att praktisera på Perfekt Jul AB. Varenda element som "ska" finnas i ett juligt hem finns där. Inget ont om jularna hemma hos min familj, de var riktigt härliga de med. Och i början var där också jul, jul, strålande jul. Det var bara det att till slut var det ingen som riktigt orkade anstränga sig. Det började med att granen (i plast) slutade tas fram. Den låg långt in i klädkammaren och äh, jobbigt. Vi la klapparna på en stol istället (OBS SANT!). Och julpyntskartongen stod bra där den stod. Man ska ju ändå snart ta ner allt! Vilket man inte gör. Och så är man sista huset som har kvar tomtar i fönstren. Man blir en grannattraktion i huslängan. Och i hetaste juli har man blivit blind för adventsljusstaken och julstjärnan i fönstret. Men det har inte grannens hökblick. Nej, det var bara så enkelt att ingen orkade anstränga sig längre, så julpyntet dog av, mer och mer för varje år.

Men här, hemma hos svärfar och svärmor, behöver man inte anstränga sig alls, julen bara serveras åt en. Haha, nej usch vad hemskt det låter! Men det är faktiskt så. Man bara sitter i julefröjden och blir matad med diverse läckerheter i både flytande och fast form. Det är förväntan och det är julkänsla, men helt utan prestationsångest och med minimal julbakfylla (alltså den där tomheten när paketen är öppnade och julen är slut).

Jag tror jag ska börja inackordera min egen familj i Spångas julglädje. Smyga in dem en å en, år efter år. Bengtssons kommer inte veta what hit them, snart kommer julbordet vara proppfullt med hungriga Västeråsare som storögt petar på granan.
- Dän änte av plast dän, änte!

Julafton 2009 såg ut så här:
10.00 Besök på kyrkogården
11.15-12.15 Gå över till svärföräldrarnas grannar/vänner för att dricka dry martini. Eller vin för oss som inte gillade det. Äta julgodis och snacka skit.
12.15-14.15 Matlagning. Eller för mig som är latmask - sitta i en soffa och vila upp mig inför den stundande maten.
14.15-15.00 MAT! Det fanns typ 13 rätter till mig, trots att jag var den enda veggon. I övrigt var det fullt med konstiga fiskar och ålar, köttbullar, korv, potatis, sill, skinka, rödbetssallad... ja allt. Och snaps och öl förstås.
15.00-17.00 Kalle. Sen väntan på julklapparna. Svärfar somnade i sin rimstuga, vilket försenade utdelningen ytterliggare.
17.00-19.30 Julklappsutdelning, julklappsöppning, julklappsfrossa.
19.30-20.30 Fika. Julgröt. Gissningslek*. Slappande tills jag och Rullebör begav oss hemåt.

* Gissningsleken är en tradition som snabbt blivit min favorit. Det går till så att svärmor köper nån liten pryl (inte för dyr) och slår in. Vi andra ska sedan gissa vad det är. Paketet går runt från person till person, man får en gissning/fråga per runda. Sen lämnar man över paketet till nästa person som då får klämma och gissa. Man får bara ställa ja- och nej-frågor som alltså ska leda en fram till vad det är. Den som gissar rätt får paketet! Det börjar alltid trevligt och uppsluppet. Sen kommer kluriga frågor som svärmor får svårt att svara ja eller nej på. Hon börjar tveka, vill svara njae, (vilket inte är tillåtet), Ruccola börjar ryta om REGLERNA, svärmor undrar varför det alltid blir så här, och jag skrattar mig till kramp.
- Kan man ha den till matlagning?
- Har jag en sån här hemma?
- Är den gjord av plast?
- Tillhör den mineralriket?

Nja. Njaee.. Jag vet inte. Nja. Eller va?

- REGLERNA! JA ELLER NEJ! Rugge högröd i ansiktet. Och så vinner någon annan! Då är det justitiemord! För den VAR ju gjord av plast och hade han bara fått ett klart svar där så hade han faktiskt vetat att det var en handukskrok. Och svärmor undrar varför det alltid blir så här.

Här kommer den feta listan med julklappar jag fick:

• Samsung S5230 rosa
  
• Textilpennor
• Sytråd i alla möjliga färger
• Massor av ansiktsmasker
• Body butter från The Body shop
• Ett par lila mocka-handskar
• En etikettpistol (som man sätter fast prislappar i kläder med)
• Massor av plastfjuppar till pistolen ovan
• Minneskort till mobilen
• Minneskort till kameran (4 gb)
• Rosa ryggsäck/dragväska
• Textillim
• 1 trisslott (vann 50:-!)
• 1 flaska vin
• 1 ögonskugga från viva la diva
• Sminkborttagningsservetter

Bortskämd? Ja! Nu kör vi bildkavalkad!

Tomte!

Hängande tomtar.

Julrim till mig. Det var en pekskärmsmobil!

Ett till julrim till mig. Eller... det var ett Seinfeld-citat. <3> (Citat från avsnittet The Butter shave.)

En bit av min julklappshög.

Kreativaste inslagningen stod Hanna för. En rosett i syntethår prydde Kicksplastpåsen! :D

Mmm.. julmat.

God fortsättning på er!

God jul!

Ja, riktigt jävla originellt. Men det är i alla fall vad jag önskar er, en god jul! Rätt å slätt.

Ät en jäkla massa julgröt och choklad, det ska i alla fall jag göra.

Och när ni tröttnat på svärföräldrar och gammeltanter och paketsnören kan ni alltid smyga iväg till datorn och bjuda på en sen julklapp till er själva: www.vintagesmulor.se. Vi har inte julstängt!






Kram!

Att lyxa till det lite.

Jag tycker det är lite läskigt med lyx. Alltså, om jag badar med en schweindyr tvål från nåt ställe där jag egentligen inte har råd att köpa en påse ens, då är allt jag kan tänka på: vad kostar det här och vad skulle jag kunna gjort för det istället? Varje lödder, varje liten tvålflaga. Det är pengar som rinner ut i avloppet! Och så är det meningen att man ska relaxa och njuuuuta. Vem kan det när man typ spolat ner en veckohandlingsbudget i avloppet? Jag blir fiolsträngsspänd istället.

Eller när man är ute och äter på restaurang. Då vill jag inte bara ha "god mat", för vad fan är det? Min sambo kan göra jättegod mat till båda oss inkl en massa matlådor för typ 50 spänn. 50 spänn får man inte ens ett glas vatten för på såna där ställen med stärkta vita dukar och lika stärkta vita servitörer. Jag blir stressad om jag bara får god mat. Jag vill ha något jag verkligen inte kan göra hemma, typ.. ja jag vet inte. En gåsformad quornfilé. Med supertunna spaghettiflätor. Ett matkonstverk i 3D. Annars kan jag inte tänka på annat än att: "det här skulle kosta mig 7:- om jag gjorde det hemma...". Sen bidrar det nog att jag är veggopeggo och alla fisförnäma restauranger tycker då att det räcker med lite överkokt pasta och en burk krossade tomater.

Vill återigen påminna om att bli ett fan till VintageSmulor på Facebook. Så du håller dig uppdaterad om allt nytt! Senare kommer tävlingar och annat mumsigt.

Smålandskassen har tagit över Sverige. Och jag råkar ha en ute på Tradera just nu! En väldigt fin, en, dessutom. In och kika på den och massa annat gott, här -> www.vintagesmulor.se

Danska räknerebusar - och nu finns vi på Facebook!

Danskar, alltså.. I love you guys, men hur fan räknar ni? Jag VET att det är världens äldsta spaning, men jag kan bara inte förstå att det inte blir mer uppmärksammat än det är. Varför skrivs inte böcker om, varför pryds inte varje löpseled med, varför ordnas inte demonstrationer mot deras pårökta räknesätt? Varför dela upp allt i hur många tjog det är? Varför inte bara säga EXAKT hur mycket det är?

Jag gillar rebusar och gåtor as much as the next guy, men när inte när jag vill veta hur mycket en tröja kostar. Då vill jag ha en siffra, inte ett räknetal. Näe, sjukt är vad det är. Och moraliskt förkastligt.

Och åh, justja! En nyhet. Jag vet inte vad poängen är riktigt än.. Men jag kommer i alla fall ha lite tävlingar där sen och sådär! Sånt är ju alltid kul! Så bli medlem i VintageSmulor's Facebook-grupp. Jag kissar ner mig av lycka över varje ny medlem. Så gör min dag och bli medlem där! Tipsa gärna dina kompisar också, om du har någon som gillar vintage-grejer.


Massa nytt på Tradera, in å kika! KLICK!







Hej svejs!

Får jag pensionärsrabatt?

Jaaa Erik vann! Eller var det Calle? Jag är rätt jäkla ointresserad måste jag säga. Putmagen vann inte i alla fall, sen kommer jag inte ihåg vad han heter.

Igår var jag och Rulle så mycket pensionärer att om min farmor sett oss hade hon pekat finger och skrattat. Sen tagit upp höger pekfinger och tumme till pannan, LOSERS! Vi började med att vara "lite krassliga". Bara det hade ju räckt. Men näe, sedan fortsatte det med att jag diskade vår lilla disk. Att ha en liten disk känns som typiskt gamlingsbeteende, de låter det aldrig bli ett stort berg av tallrikar och glas och koppar och bestick med mögeltäcke i alla regnbågens färger. Som man sedan kröner med en såsintorkad kastrull och snabbt backar bakåt, av rädsla för att hela skiten ska falla. Ett Mount Everest, för stort att bestiga. Så därför sitter man där och dricker kaffe ur äggkoppar, äter mat med foundue-gafflar, slurpar flingor ut en freesbee som låg och skräpade på golvet. SÅ gör unga människor, lite härligt bohem-slarvigt. Inte fan står de och diskar två koppar. Men okej, så gjorde jag i alla fall. Medans Racke tvättade. Jag blev väldigt glad över att tvättstugan var ledig en fredagkväll, kan man tänka sig! Det är ju då man verkligen HAR TID att tvätta. Hrrm. Sen åt vi soppa. Jag sa:
- Mmm vad gott det var med soppa!

:/

Sen kollade vi på På spåret. Jag drack 1 cider. R drack 1 öl. Vi skrattade gott åt Fredrik Lindströms fnösketorra lustigheter. Några grannar skulle ha fest och hade satt upp en lapp om det i hissen. Jag hörde några ute på en balkong som snackade och jag sa:
- Nu har de visst börjat partaja!

Ordagrant sa jag så! Torrt konstaterande. Fler pensionärssaker jag gör:

• Jag följer Plus. Jag missar det alltid på tv så jag brukar se det på svtplay. Jag gömmer spelarfönstret bakom nåt annat fönster så att Rulle inte ska se vad jag gör. Första gången han såg det här beteendet blev han väldigt chockad och sneglade skeptiskt på mig i flera dagar. Han har kommit på mig några fler gånger men jag kan inte sluta!
• Jag har varit inne på PRO's "Sveriges billigaste matkasse" för att se var det är billigast att handla mat.
• Jag gillar mandelkubb.

Moving on. Jag la upp lite nytt på Tradera igår, bl a den här hjärtinfarktsfina skolväskan (new old stock, oanvänd från 60-talet), och den grymma tyllkjolen ni ser här under. Många auktioner går ut idag, så passa på att ropa hem nåt fint till jul eller nyår. In å kika! KLICK!

Men jag vill ju bara förändra världen.

Det låter lite desillusionerat. Som Winona Ryder i Vänner.

Rachel: - Oh, you're in real estate?
W: - No, that's an old card. I wanted to get out of that and really help people. Make a difference.
R: - Wow.. So what do you do now?
W: - I'm a party planner.

Lite så känns det om man ska säga att man handlar med begagnade kläder för att förändra världen. Men nu skiter jag faktiskt i hur det låter! Hur ska man kunna bli nåt annat än sprängfärdig av mallighet när man får ett sånt här mail efter skickad vara?

Frida!

Du skrev att man inte skulle ångra sig om man köpte denna blus.
Du hade såååååååå rätt detta är mitt bästa köp någonsin.

Tack Tack Tack..........

Sara

Det gjorde min dag, kan jag säga. Och det känns som att jag förändrat något. Satt någon slags boll i rullning. Skickat ut positiv energi i universum. Som kaninförökar sig.

Om jag ska vara helt brutalt ärlig är det så här det ligger till. Min ambition, innerst innerst inne, är att förändra världen. Ha! Jag ville skriva att "man" vill "nog" förändra världen, men näe fyfan, bort med alla blygsamt tjejiga omskrivningar. JAG VILL GÖRA SKILLNAD. Jag vill ändra världen en liten bit i taget. Ett skramligt 80-talsörhänge i taget. Och jag tänker inte göra det själv, nevah. Ni ska ju hjälpa till, ni ska ju GÖRA det. Så in och bidra, in och sparka bollen en bit på väg. Köp en julklapp till dig själv eller nån annan. Klick!

Att förlora i backgammon.

Jag tror jag måste fråga min mamma om jag hade en bad experience med backgammon när jag var liten. Om jag såg henne bli mördad av ett backgammonbräde, eller om jag satte backgammonpluppar i halsen så jag nästan dog.

Jag ska ta det från början.

Racke har lärt mig hur man spelar backgammon. Jag kommer ihåg första gången vi spelade, det var i London, i november för två år sedan. Jag förlorade givetvis och jag tyckte spelet var rätt trist. Jag förstod inte hur man skulle tänka och jag var inte intresserad av att lära mig. That's that. Samtalsämnet kom upp då och då, eftersom det är hans favoritspel, men vi spelade inte igen. Förrän för ett par veckor sedan.

Först körde vi en provomgång så jag skulle lära mig igen, hade ju glömt reglerna. Sedan körde vi en riktig omgång. Som jag förlorade. Och.. jag vet inte hur jag ska beskriva vad som händer i mig. Det går fort, fort som fan. Först känner jag ingenting, vi sitter och spelar. Sen äter han mina pluppar hela tiden (vilket gör att jag kommer närmare och närmare förlust) och flyttar fram sina egna. Och när jag ser att det är förlorat, då händer det.

Det är som att någon slaktat mina barn och pissat på liken. Jag känner en sån obeskrivlig VREDE inom mig som är helt omöjlig att tygla. Om ni läser min blogg regelbundet vet ni att jag tidigare skrev om min ilska mot teknik som inte fungerar. Den ilskan är som glädje i jämförelse med den här känslan. För det är något mer. Förnedring. Ja! Kristalliserad förnedring i sin renaste form. Fångarna i Abu ghraib, gå och lägg er. Ni har inte spelat Backgammon, det märker jag. När R slår sina dubbelsexor och flyttar runt sina jävla pluppar... Svettpärlor bryter fram i min panna och min käke spänns bara jag tänker på det.

Allt blir svart och luften blir lite svårandad, så man måste ta djupa snabba andetag genom näsan. Allt är svart. Det är som om djävulen tagit över allt som var jag för en sekund sen. För inte fan är det jag som kastar tärningsburken HÅRT i väggen och slänger tärningarna i papperskorgen. Och det är VERKLIGEN inte jag som skriker åt min fantastiska pojkvän att han kan ta sitt skitspel och köra upp i röven. Det kan väl inte heller vara jag som verkligen menar det. Inte är det jag som blir sur om han vill spela igen ("klart du vill piska mig igen") - och ännu surare om han INTE vill spela igen ("klart du vill sluta NU, när du ligger på topp").

Jag säger inte att jag är en bra förlorare när det gäller andra spel, för det är jag inte. Jag blir lite grinig och tycker att allt är riggat. Men så HÄR har det aldrig varit med något annat. Backgammon. Min akilleshäl. Om någon vill ta död på mig på ett originellt sätt kommer de tvinga mig att spela Backgammon gång på gång. Det kommer bli sånt övertryck i mitt huvud att det helt enkelt flyger av. Fjoooo! Iväg som en champagne-kork.

Vi har testat att spela fem gånger, varav jag har vunnit en gång. Då blev jag lite glad, men den glädjen var inte alls i proportion till ilskan och hatet jag känner när jag förlorar. Så det är inte ens värt det de gånger man vinner. Det är halvtrist att vinna, och helvete att förlora.

Nu har R utlyst en Backgammon-fri zon. Denna zon inkluderar alla platser där jag befinner mig.

Om att bli upptäckt.

Jag har funderat på det här med att bli upptäckt. För det är vad jag i hemlighet går runt och vill bli. Eller ja, inte om jag står och petar näsan i smyg eller nåt. Men ni hajar, alltså bli upptäckt. Det är något som är extra fint med det, både att bli upptäckt och att vara upptäckare. Idol-juryns meriter är alltid att de upptäckt en massa jävlar. Att de plockat upp nålen ur höstacken. Att de kunde se skillnad på Robyn och bara vilken tondöv Konsum-kassörska som helst.

Jag läser ofta jobbannonser. Jag vet inte riktigt varför, vad är det jag letar efter? Jag älskar verkligen mitt företag, människorna jag träffar, kläderna jag får förvalta ett tag för att sedan lämna vidare till fantastiska kunder. Jag älskar det! Jag vaknar varje måndag och älskar att det är dags för en ny vecka. Givetvis är det segt, stressande, pressande och ångestframkallande ibland också. Men ingenting är så negativt att jag ens funderar på att lägga ner.

Men ändå sitter jag där. På jobbsökarsajterna. Ändå läser jag där. I Metro jobb. Dels är det väl att jag vill se om en sån som jag är nåt att ha på arbetsmarknaden. Om det är någon som saknar mig, någon som SKRIKER efter en sån som just mig. Jag hittar aldrig någonting. Aldrig står det någonting om att de söker någon som är lite morgontrött, men som måste komma igång rätt tidigt om den ska komma igång alls. De söker ingen som slår bakut av att bli för styrd och underkastad en massa regler, men som ändå behöver ramar och riktlinjer för att inte panika ihop i en liten hög på golvet. Någon som är kreativ, men inte speciellt bra på att kanalisera kreativiteten. Någon som kan lite sömnad, lite vävning, lite rita, lite foto, lite skriva, lite av mycket, men inte tillräckligt mycket av någonting för att kunna kalla det en talang eller färdighet. De söker aldrig någon som är outbildad, men som har ett stort hjärta och mycket vilja. De söker helt enkelt inte mig. Jag letar och letar, läser och läser, men ingenting passar. Det är som när man är febrig och ens egen hud känns alldeles för trång, och man vrider och vänder på sig - ingen ställning är bekväm. Jag är en feber på arbetsmarknaden, eller också är det arbetsmarknaden som är min feber. Men jag letar ändå.

Nej, egentligen vet jag nog att en jobbannons inte är svaret på min förvirrade icke-formulerade fråga. Lösningen är att bli upptäckt. Upptäckt. Hör ni hur det låter? "Jag blev upptäckt igår." Någon såg mig, såg vem jag var och förstod att det här är något värdefullt. Någon såg mig och tänkte: det här är något jag vill snappa upp och stämpla mitt namn på. Fast det gäller ju bara inom kultur och sånt, estetiskt. Där är det grymt att bli upptäckt, det är nästan något skämmigt med att jobba sig dit man är. Man ska inte skicka in manus till förlag gång på gång på gång på gång på gång, nej, man ska skriva för byrålådan och kanske skicka in en novell någon gång, som en blyg viol. Lite "inte ska väl jag..." ska lysa runt kuvertet. Och någon i juryn läser den och upptäcker en.

Egentligen ska man själv ha så LITE som möjligt att göra med sin framgång. Man ska inte ha några stora ambitioner, kanske några tysta drömmar i bakhuvudet. Man ska sitta och fisa i soffan när dörren sparkas in av förlag/agenter/producenter/regissörer, som bara MÅSTE ha en!
- Vi upptäckte din blogg/myspace-sida/statistroll i Vita Lögner - vi måste ha dig!

Man ska ha talangen, men inte den där påstridiga envisheten och självsäkerheten som krävs. Det är ett moment 22. Jag sätter mig i soffan nu. Och väntar på att dörren ska sparkas in.

---

Fast först måste jag bara säga att på Tradera finns mycket fint. Bl a en herrans massa väskor. Allt från svart lackväska, till en 80-tals Liz Claiborne (där jobbar Tim Gunn! ni som sett Project Runway vet), till en giganto Adidas-bag från 80-talet, till.. ja, en herrans massa mer. Det är nog lättast om ni kikar in -> KLICK!













Over and out!

Loppisstrategi.

I helgen var jag och Ruck-rack på loppis! Oj oj oj vad vi fyndade. Allt kommer dyka upp på Tradera, det ska bara fotas och beskrivas. Så det är det jag har fullt upp med. Nedan syns fynden från lördagen, söndagens skörd är inte fotad. Däribland: en pälskrage, en The Bridge-väska, tre portföljer, marimekko-klänningar och massa mer.



Jag blir så stressad när jag köar för att komma in på loppisar. Varje person som går in före mig är en potentiell fyndstjälare. Men som ni ser fick jag ändå med mig en del.

Jag och Ralle diskuterade strategin dagen innan. Vi ritade på en whiteboardtavla, likt fotbollstränare inför stora matcher. En karta över lokalen. En analys över motståndarna (de andra loppisbesökarna) - vi hatar dem. Ett klart mål: fynda. Vi skulle dela upp oss så snart som möjligt innanför dörren, Raskens skulle ta ett ganska snabbt högervarv runt och scanna efter uppenbara fynd. Han är lång som en stång och kan således utnyttja sin längd till vår fördel. Jag skulle ta ett vänstervarv och kika lite mer noggrant, på golv och i lådor, eftersom jag är kort. Sen skulle vi gå ett varv tillsammans så att han kunde visa fynd han inte varit helt säker på och som jag kunde godkänna eller neka. Det var det stora rummet, det lilla rummet tog vi tillsammans, då tog vi varsin sida i gångarna. Med militärisk precision sökte våra blickar över högar med trasiga he-man-gubbar och stångar fyllda av noppiga Lindex-plagg. För någonstans därinne finns kanske guldkornen, en 50-talsväska eller en 60-talsklänning.

Efter några timmar var vi helt slut och kunde dessutom inte bära mer. Då är man fan klar. Så vi begav oss hemåt, för att vila upp oss och badda händer som blivit såriga och valkiga av allt bärande. Fötter ömmande av allt spring på betonggolv och huvudet kaputt av anstängning. Vila. Nästa dag var det nämligen dags igen. Åh, jag älskar mitt jobb (läses helt utan sarkastiskt tonfall)!

Dagens tips: knytblus och levis-skjortor! In och köp julklappar till dig själv och andra, nu nu nu nu. KLICK!