Investerare sökes till spännande projekt

Det är jag som är Riskokaren. Rådvill. Revsuga (en perennväxt - look it up). Eftersom jag är avundsjuk på Fiskmåsens blogg frågade jag om hon inte kunde tänka sig en gästbloggare, vilket hon kunde. Det gav mig direkt hjärtklappning och prestationsångest. Man kunde tro att Jamaicanska 4 x 100 m-laget bett mig ta sista sträckan på OS. Naken. I alla fall, on with the show.

Varje morgon går jag och Finhatten ut och promenerar, vanligtvis kring "sjöarna" där vi bor. Citationstecken är nödvändiga för att ni inte ska få bilder av en orörd Victoriasjö med färgglada ciklider och exotiska fåglar framför er. Tänk er istället en stinkande dypöl full av gräsänder och dumpat byggmaterial.

När vi gått nästan hela varvet hörde jag ett "Uääääh!" och frågade vad som felade. Fantan pekade på en liten slemmig, rödgulbrun igel på vägen. Jag himlade med ögonen à la "I'm a man" och trots att jag har passerat 30-strecket kunde jag inte låta bli att fråga hur mycket pengar hon skulle kräva för att hålla igeln i munnen i en minut. När slutar sånt bli roligt? Svar: never! Hennes ansiktsuttryck när hon tänkte på den slemmiga lite krabaten i munnen påminde mig om hur offren i Saw såg ut när de förstod att de var tvungna gräva ut en nyckel ur sin kompis mage.


I alla fall kommer hon till slut fram till siffran 1 miljon. Då tar leken vanligtvis slut och jag tänker därför: var finns alla rika vettvillingar som är villiga att investera i en sådan här "affärsidé"? Varför hoppar det aldrig fram en liten knubbig indier i tredelad kostym från Savile Row och en fet sedelbunt i handen och utropar "I'll take it!" Det är helt klart en köpares marknad; folk överallt fantiserar om 500 000 kr för att klippa av lillfingret med en sekatör eller hångla med Lill-Marit Bugge för en tusenlapp (sjuka sjuka människor). Går man in på den här marknaden innan andra aktörer hunnit etablera sig kan man bli marknadsledande utan problem. Lyssnar ni Dagens affärer, nästa affärsboom är avslöjad.

Fikonet avslutar alltid sina blogginlägg med vintagefynd och jag kan inte vara sämre. Det här finns inte i någon webshop utan är sånt jag köpt de senaste veckorna för min egen skull.


Gammal fjällrävenjacka.



Playboy-skor.



En bok med klassiska förolämpningar som jag ska nyttja för att smäda mina fiender. Vad sägs om följande hån mot gurkor av Samuel Johnson: "A cucumber should be well sliced, and dressed with pepper and vinegar, and then thrown out, as good for nothing." Oh no you didn't!



Tack för mig. *bugar och går ut baklänges*

/R

Ett bröllop noll begravning.

Jag gillar egentligen inte att göra reklam för andra företag, för jag vill hjärntvätta er så ni tror att mitt företag är det enda som finns. Visserligen blir det lite jobbigt när ni hysteriskt gapar om mjölk och ipren och skridskor till barnen, men det är priset man får betala. MEN nu måste jag faktiskt peppa ett annat företag. Hotell Du Nord i Linköping. Gud vad jag blev kär i det stället! Jag och min vän Isobel skulle bo där en natt. Vi valde det för att det var det billigaste vi hittade och dessutom på krypavstånd från stationen. Vi hade bokat det minsta dubbelrummet, 690:- för oss båda (inkl frukost), perfa. De var skitgulliga på telefon och jag fick en bra känsla redan där. När vi kommer dit är det första tjejen i receptionen säger att de uppgraderat oss. Jamentackar!

Hon ska visa oss rummet och vi går över den lilla gården. Hon pekar upp mot tre fönster,
- Där är ert rum.

Jag och Isobel bara kollar på varann. När vi kommit uppför trätrappan och går in ser vi rum efter rum efter rum. Det tar nästan inte slut! Två sovrum (varav ett med en stor dubbelsäng, det andra med en kontorsdel och en säng) samt ett stort kök med en liten matplats och ett rymligt badrum med dusch. Det var galet. Tre gånger större än min och Rutnätets lägenhet. Så fort receptionisten stängt dörren bakom oss pep vi ikapp och skuttade runt. Vi spred ut våra pinaler så mycket som möjligt bara för att vi kunde, slog på och av TV:n, välte oss själva över alla sängar. Och det fanns dörrar! Isobel piff-och-puff-pep fram:
- Om du går in där och så stänger du dörren och så knackar jag på!
Jag sprang in, drog igen dörren och när knackningen kom slet jag upp dörren och skrek: "hallå hallå!". Vi skrattade ihjäl oss och var med andra ord omognare än bananerna jag såg på Ica häromdan. Det var freakin' underbart! Ja, hela hotellet var faktiskt skitmysigt och personalen var sjukt trevlig. Oftast känner i alla fall jag att hotell är bättre i teorin, när man väl kommer dit är det bara söndersträckta lakan och konstiga, inramade planscher. Men här kröp man ner mellan supermjuka lakan och sov som en elchockad gris. Frukosten var asgod den med! Ja, nej, för fan. Åk till Linköping och bo på hotell Du Nord. Jo! Gör det PRONTO!

Bröllopet var obeskrivligt. Det var goth och det var nörderier och det var kärlek och det var Daniel & Lina. Jag och Lina känner varandra sedan många år genom ett hårforum på nätet. Vi har dock bara träffats en enda gång tidigare. Lite weird kanske, men det kändes fullt naturligt.

Med på bröllopet var även fler hårfjantar, så det blev som en liten träff där. Muchos roligt! Jag och Isobel bjöd upp hela gänget på en fördrink i salongen mellan bröllopet och festen. Jag satt och pöste i en fotölj och Iso sprang runt och serverade alla. Det kändes fint, som att ha en 50-talshustru. Senare gav jag henne ett skjut (det hade hon gjort sig förtjänt av) och en hurring (så hon inte ska tro att hon är nåt).

Lite bilder från LOS BRÖLLOP:

Stort grattis återigen, sötnunor! Det här kommer gå galant.

Bröllopsresa.

Kollar ni också in här då och då och undrar varför inget skrivs? Jag med. Mycket irriterande, vilken seg jävel som har den här bloggen. Jag och Ricke har snackat om att han kanske kan få äran att gästblogga här. Vad tror ni, vore inte det spännande?! Bara nåt inlägg eller så, han får ju inte bli stöddig.

NU ska den här sega jäveln, tillsammans med en rödhårig liten sak, tåga sig till en av sveriges alla köpingar för att grina sig igenom världens finaste bröllop. Och sen festa sig igenom natten (eller ja, till nio eller nåt, jag lär väl bli trött då).

GRATTIS till den eviga kärleken, Daniel och Lina!







www.vintagesmulor.se

Scener ur ett samboskap pt3.

Jag fuldansar med luftjuckningar, handklappningar och arg, spänd haka. Justin Timberlake i hörlurarna och jag stänger in R i ett hörn och dansar mot honom.
R: (rädd) - Vad gör du?!
F: - I'M BRINGING SEXY BACK!
R: - You brought it back and destroyed it.




www.vintagesmulor.se

Modefoton från Gamla stan

Här kommer några av bilderna från fotograferingen jag stylade igår! Fint?

Fotograf: Jeanette Nilsson
Modell: Towe Carlsson
Stylist: Frida Walström
Makeup: Ulrikke Johannessen

Min första styling!

Hur ofta kan man helt ärligt säga att en dröm går i uppfyllelse? Inte särskilt ofta. Och med det menar jag inte att alla går runt och är olyckliga jämt, utan snarare om att vi drömmer om de stora sakerna, och de små sakerna gör oss lyckliga i vardagen. En kram från den vi älskar, att hitta en hunka man glömt i vinterjackfickan, en promenad och ett lyssnande öra från en vän. Medan vi drömmer om att vinna Idol eller att flytta till Spanien eller få barn.

Igår fick jag barn i Idol-finalen i Spanien. Drömstorhetsmässigt. Jag stylade en modefotografering. Det är något jag velat göra HUR länge som helst, kan inte ens minnas första gången jag drömde om det. Kanske första gången jag insåg att det fanns ett yrke som går ut på att klä upp folk.

Det var ett TFP-projekt, alltså ingen får betalt och ingen betalar. Alla använder sedan bilderna till sina portfolios. Det var jag (stylist), fotografen Jeanette Nilsson, make up-artisten Ulrikke Johannessen och modellen Towe Carlsson. De två förstnämnda har lagt upp lite bakom kulisserna-bilder på sina bloggar, se länkarna.

Jag var faktiskt inte speciellt nervös innan. Vilket gjorde mig nervös. Jag blir ju nervös bara jag ska köpa en ny sorts bröd på ica, varför är jag inte döden dö-nervös av ett drömförverkligande?

Jag åkte till Gamla stan och hittade fotografen. Modellen satt bredvid henne, så jag sträckte glatt fram handen och sa: hej hej!. Dock var det inte alls modellen som satt bredvid henne, utan bara någon helt random tjej som väntade på en kompis. Efter mitt hej-övergrepp flydde hon iväg en bit och kastade rädda blickar mot mig.

Modellen och MUA:n kom och vi gick upp bland gränderna. Modellen sminkades (inför diverse storögda turister). Jag och fotografen gick runt och hon hittade en gränd som var både folktom och mångsidig. Sen körde vi igång. Jag hann inte riktigt vara nervös då heller, jag var för upptagen med att ha roligt. Dels var själva grejen att få vara med och utforma en fotografering helt galet intressant och dels var tjejerna så himla trevliga. Samarbetet flöt över gränserna utan att någons integritet blev skadad. Dessutom var de så jäkla duktiga. ÅH! Det var så KUL, jag fick träningsvärk i varenda muskel och glömde äta och hade för lite kläder på mig men det. var. SÅ. kul.

Jag fick även lära mig att använda en reflexskärm! Det ni, det är det inte alla som kan! Lite in progress-bilder tagna med min crappy mobilkamera:



Fotona från fotosessionen kommer i ett eget inlägg (under kvällen kanske), håller på att få bilderna via mail nu. Iiih, spännande!



www.vintagesmulor.se

Scener ur ett samboskap, pt2.

F: - Kan du ladda hem X åt mig?
R: - Om du gör kaffe åt mig.
F: - Okej! Säg till när nerladdningen är igång och hur snabbt den går. Ju snabbare den är, desto snabbare gör jag ditt kaffe.
R: - Meh. Aja, nu är den igång... 1.3 Mb/sekund.
F: - Ljuger du?
R: - Nej!
Jag börjar diska presskannan i glas (en av R's favoritkaffegrunkor). KNASTER säger det när en 10 cm lång spricka sätter sig från kant till botten. Jag är ingen stark person, jag är nog en av de svagaste på mitt postnummer (och då bor det många födda på 20-talet här i området) så sånt här händer mig aldrig. Glas krossas inte av mina händers styrka, ÄGG krossas inte av mina händers styrka. Skamsen vänder jag mig till R.
F: - Eh.. jag.. jag råkade liksom ha sönder din presskanna.
R: - Äh det gör inget, jag ljög om hastigheten, den går bara 300 kb/s. Call it even?
F: - Ja!

Ett gott samboskap. Det handlar om givande och tagande, pojkar och flickor. Om lika delar lögner och skada av egendom.

Stockholm - Tallinn - Stockholm.

Jag har varit i Estland! Det var jag, min älskade Rubbe samt min bror och hans tjej. Vi åkte en 40-timmarskryssning Stockholm-Tallinn-Stockholm.

Nu har jag kryssningshangover. Inte för att jag var full igår, nää. Men man blir så fantastiskt seg av att äta konstig färje-mat och knappt få någon friskluft och att bara se guld guld guld och heltäckningsmatta var man än kollar.

Vi sprang runt inne i Tallinn i 5 timmar eller något. Jag och Ragge ville givetvis se om det fanns några goa second hand-ställen. Och varför inte dela med mig lite av min nyfunna visdom?

Fridas second hand-guide: Tallinn
Så du ska åka till Tallinn. Gillar du 60-talsklänningar i glada mönster? Gillar du kvalitetsväskor i kraftigt skinn? Gillar du vippiga 50-talskjolar? Gillar du skjortor, kavajer och blusar av klassiska snitt? Gillar du kvalitetskläder i kvalitetsmaterial? Stanna i så fall hemma.

Redan när jag googlade inför Tallinn-resan fick jag dåliga vibbar, de enda sajter som ens nämnde second hand-affärer talade bara om en enda affär. Och den verkade vara nerlagd (det var den också, märkte vi när vi för säkerhets skull gick dit). Vi gick ändå runt och kikade och hittade faktiskt några affärer. Bl a Humana - som har jättemycket fint här i Sverige. Men i Tallinn var det katastrofalt. Likadant på de övriga marknaderna och affärerna vi hittade. Allt som fanns var urtvättade och noppiga Lindex- och H&M-kläder. Inget äldre än 2001 och inget nyare än 2005. Katastrof. Det verkar ju vara så att vintagekläderna stannar i Sverige, medan billighetskläderna skickas till Estland.

Vid slutet av shoppingrundan var både jag och Rulle så utsvultna efter något vintage-fynd att vi hade köpt VAD SOM HELST bara det var äldre än -97. Men det blev inget. Utom en flaska Dooleys och lite indiskt käk (som säkert var lite nyare än så). Missförstå mig inte, jag gillar verkligen Tallin - men second hand-mässigt var det ett bottennapp av aldrig skådat slag. Om någon nu tycker att jag har fel så är ni välkomna att kommentera och tipsa om grymma vintage-affärer i Tallinn. Annars får VintageSmulor öppna en filial när vi blitt stora nog.

I övrigt har jag:

• spelat airhockey
• vunnit 80 kronor på en enarmad bandit
• storögt kollat på krejsy-dansande människor i alla åldrar
• blivit förhörd av en skånsk gubbe om varför det inte finns några glada nyheter
• tuggat åksjuketuggummi som bedövade hela min mun
• app-app-app!:at en man som påstod att danska är mer som en svensk dialekt än som ett helt annat språk
• haft fickan full med sedlar (estniska - de tog slut efter att vi köpt typ en kopp kaffe)
• övertalat Reagan att vi INTE ska köpa 80%ig fulvodka ("men varför inte, då behöver man ju bara hälften så mycket som om man köper 40%ig!?")
• sett diverse uppträdanden och undrat om man ska vara glad för artisternas skull för att de kan försörja sig på sin hobby, eller ledsen för deras skull för att de jobbar på ett skabbigt kryssningsfartyg?

Det var Estland det.

Och justja. Tack tack tack alla som kommenterat, länkat och peppat om min kärleksförklaring till R. Ni fattar nog inte hur glad jag blir! Det är läskigt att öppna sig. Speciellt om kärlek, allt kan lätt bli klyschigt. Det är ju klyschigt att älska och bli älskad. Men det är väl så att vissa klyschor kan man leva med, lätt.

Nu kom jag att tänka på "skämtet" Rigmor körde hela resan: "det är inte lett att vara est, men balt". Buuuu!


Har förresten bytt ut en av reaktionsknapparna till Like. Och det finns delningsknappar under varje inlägg om du skulle vilja lura hit dina facebook-vänner eller bloggläsare eller så.

Och kolla vilken fin väska jag la in häromdan på vintagesmulor.se:

3 år idag - eller ode till R.

Nu är det tre år sen du och jag blev du och jag blev vi två blev en. Visst är det fjantigt med kärlek? Men jag är fjantig och nu kommer min chans att fjanta ur alldeles. Och den tar jag, fan vad jag tar den, jag tar den så jävla mycket att ingen annan någonsin tagit den hälften så mycket.

Om jag på riktigt hade alla pengar jag har i mitt huvud hade jag köpt en resa åt oss. Första klass till New York, swooosh. Eller till någon strand. Eller tågluff i Europa. Eller en busskupong in till stan. Jag har bara mynt i en burk, det räcker inte ens till Sumpan. Men jag har alla ord i hela världen och de ska jag vräka över dig och alla som står i närheten. Ta fram paraplyerna.

Att vakna bredvid dig på morgonen. Om jag vaknar först blir jag lite sprattlig och sprallig, vill upp och kolla mailen, se vad som hänt i världen. Men du vill att världen ska vänta lite på oss och hur kan man låta bli att krypa in i värmen och somna om? Med dig snosandes i nacken och två armar som håller om.

Att diskutera högljutt och inte kunna enas, men ändå inte vara osams. Eller, ibland blir jag osams med dig, men då kramar du mig bara och säger okej, jag ändrar mig. Och en döv kan höra att du inte alls ändrat dig, jag skrattar och kramar tillbaka. Du har fan fel, men jag älskar dig.

Att lämna hemmet är en puss är en kram är ett "hör av mig sen!". Är att vara älskad var man än går. Att komma hem är att få dörren öppnad och bli insläppt i en kram. Alltid. Även om jag så bara kastat soporna.

Att få ett sms: "Fan vad du är söt!". Du sitter bara en meter ifrån.

Att veta att vilka problem jag än har, hjälper du mig att lösa dem. När jag fick världens köttigaste skavsår släppte du allt och sprang till mig med nya skor. 2 km bort. När jag åkt vilse (ja, jag gör sånt...) telefonguidade du mig lugnt i 1 timme, tills jag hittat rätt. Du har kommit springande med alvedon, jacka, paraply, bok, nycklar, busskort- jag minns inte allt. Hur jag än klantar mig kommer du alltid springande med botemedel och kram.

Alla dessa presenter. När vi precis blivit tillsammans sågs vi bara på helgerna och då var det presenter varje gång vi sågs, varje gång! I över ett år. Det var inte diamantringar varje gång dock - ibland var det en flaska vin och halsduken jag glömt hos dig förra veckan. Men ändå.

Jag har aldrig fått blommor av dig. Aldrig fått ett enda guldsmycke. Och det älskar jag dig för. Jag hatar ju blommor och guldsmycken. Däremot har jag fått ett oändligt antal tröjor, klänningar, smycken (i plast och silver), väskor, skor, tidningar, böcker, prylar. Du har betalat mina räkningar när mitt konto sagt noll och min blick sagt åhnej. Du har aldrig suckat, har alltid sagt: "det är ingen stor grej, nu är det löst!".


Du är inte perfekt - vem är det? Men du är perfekt för mig. Specialdesignad, specialbeställd, helknäpp och inte alls vad jag trodde att jag ville ha. Men som är perfekt för mig, uti varenda knasdans och köksskrammel. Det är nog så med oss, vi fattade inte vad vi ville ha och behövde. Tur att nåt ändå fixade det. Jag tror att man kan förvilla sig själv med sina krav och preferenser. Får mig att tänka på Den rätte av Erik Lindorm:

Jag hade tänkt dig blond
och lång över allt förstånd
med en energisk haka,
du, som i dröm och vaka
varit mitt ideal.
Blond och högväxt och smal.

Och så kom du dock
mörk och kortväxt och tjock,
med hakan i nervikt krage
och en början till mage.
Sådan kliver du in
i min själ och mitt skinn.

Allting blev skapat om,
när du kom.
Allting slog du itu.
Du, du!

3 år. Visst, det är inte guldbröllop och det fantastiska är ju inte att "nu har vi stått ut med varandra i TRE år!", det fantastiska är att det känts som två sekunder. Att om det ska vara så här vill jag aldrig att det ska ta slut. Samtidigt som jag inte vet vem jag var innan jag träffade dig. Det var eoner sen, och det var nyss.


Jag älskar dig R.

Väsk-madness.

Nu har vi lagt ut en massa väskor på Tradera! Fler kommer. Checka in:

VintageSmulors auktioner

Och hittar du inget där som passar, så har vi ju en webshop full med go'saker:

vintagesmulor.se

Skissa och gissa.

Jag har skissat lite. Klicka för fullstorlek:



När Rille såg den sista sa han förnärmat: Taskigt att rita av mig! Snacka om att vara ego.. som att jag inte gör annat än att sitta och tänka på och drömma om honom. Pffffff!

Visserligen handlar väl 97% av mina inlägg i den här bloggen om honom... Men ändå! Någonstans går gränsen, jag sitter inte och ritar av honom med en drömsk min och kärleksfulla suckar.

Eller. Okej då:


Mycket likt om jag får säga det själv. :D

www.vintagesmulor.se

50 år och ingen Beyonce.

Förra helgen var jag på fest. Ett tvillingpar jag känner fyllde 25 och hade således 50-årsfest. Trots detta var det väldigt dåligt med gamlingsrap (när en 60+are klär ut sig i bak-och-fram-vänd keps och adidasjacka och vevar med händerna samtidigt som den stöter ur sig: å ja ba å han ba å viiiiiiiiiiii ba!) och ekivoka epos på rim. Hursomhelst var det väldigt trevligt. Det man märker när man kommer från en liten stad (Västerås är, trots sin plats som Sveriges sjätte största stad, en LITEN stad) är samma sak som man märker på Facebook. Kvällen kantades av:
- Nämen! Hur känner NI varandra?!

Det var en skön blandning av gamla klasskamrater, gamla grannar, gamla arbetskamrater och diverse blandningar (en gammal granne och klasskamrat som har barn med en gammal arbetskamrats syrra!).

Det är spännande på något vis att se hur nät ligger över hela ens bekantskapskrets och skapar nya nät som täcker större områden. Man blir vän med någon tjej man läste en ekonomikurs med för 6 år sen - och ser att hon känner ens kusin, ens barndsomsvän och en internetvän. Alla är i olika åldrar och från olika städer.

På communityt helgon.se finns en funktion som heter Världen är liten. Den går till så här: du klickar runt bland profiler och kommer in på någon total främling - X. Du klickar på Världen är liten och då hittar Helgon kortaste "vägen" mellan er. X är vän med A, A är vän med B och B är vän med dig. Världen är liten!

Nu kom jag att tänka på en grej ur Vänner. Monica och Chandler har lagt bud på ett hus och grannhuset är även det ute till försäljning. De går dit för att kika och då är ett annat par där på visning. Givetvis är kvinnan Chandlers hemska exflickvän Janice, som alltid dyker upp på de mest jobbiga ställen.
- What a small world! kraxar Janice.
- And yet I never run in to Beyonce, säger Chandler.

---

Hos VintageSmulor är frakten 49:- oavsett hur mycket du handlar - förutom om du handlar för över 1000:-, då är frakten gratis! Vi skickar snabbt och vi skickar med Posten.
Välkommen:
www.vintagesmulor.se