Skissa och gissa.

Jag har skissat lite. Klicka för fullstorlek:



När Rille såg den sista sa han förnärmat: Taskigt att rita av mig! Snacka om att vara ego.. som att jag inte gör annat än att sitta och tänka på och drömma om honom. Pffffff!

Visserligen handlar väl 97% av mina inlägg i den här bloggen om honom... Men ändå! Någonstans går gränsen, jag sitter inte och ritar av honom med en drömsk min och kärleksfulla suckar.

Eller. Okej då:


Mycket likt om jag får säga det själv. :D

www.vintagesmulor.se

Att handla upp skattepengarna!

Har du fått tillbaka på skatten? Då tycker jag du ska gå in på VintageSmulor och köpa upp varenda slant, för där finns massa gött. Fick du kvarskatt? Då behöver du muntras upp, in på VintageSmulor och köp en present till dig själv! Själv ska jag iväg nu och handla upp ett helt lager med vintage-gött. Woho!

Här är en skiss jag ritade igår, puss på er!

Comhem är djävulen och när jag köpte kroppsdelar i Eskilstuna.

Comhem försöker smula sönder min livsglädje. Och de är på god väg att lyckas. Det jag ska göra är att säga upp mitt abonnemang. Inte så svårt va?

Jag gick in på deras hemsida och klicketiklick, fylla i ett formulär och done! Fast.. 3 månaders uppsägningstid? Whot? TRE månader? Visste jag ens att jag skulle flytta för 3 månader sen? Min pojkvän föreslog att jag skulle ringa till dem, att det alltid är lite smidigare när man pratar med någon. Att de ibland kan rucka lite på reglerna när man pratar med dem. Så jag ringde.

- Du har plats nummer... 58... i kön.

Okej. Lalala.. Vänta vänta.

- Du har plats nummer... 42... i kön.

Det går rätt fort iaf, efter 20 minuter kommer jag fram till en operatör. Jag säger mitt ärende och hon är tyst en stund, sen säger hon att hon måste koppla mig vidare. Aiight. Hamnar i en NY kö!
- Du har plats nummer...20...i kön.

Lalala... Vänta vänta. Platsnumren blir lägre och längre, snart är det min tur. Så plötsligt hör jag hur signalerna ändras, så där som de gör innan man kopplas fram. Harklar mig. Planerar vad jag ska säga och drar in luft. Då. Då blir det tyst. Facking dödstyst. Och jag väntar i tystnaden. Blev till och med så desperat att jag sa ett:
- Hallå...?
Som försvann ut i tystnaden. Det finns inget värre än när man hamnar i det där ingenmanslandet. Man står inte i kö, man är inte framme. Men man har väntat så länge för att komma dit! Jag vill inte gå tillbaka till kön, I WON'T GO BACK! Men efter 5 minuter i tystnaden har de knäckt mig. Jag suckar och lägger på. Ringer på nytt upp det första numret.

- Du har plats nummer... 65... i kön.

Mamma mia, då kör vi igen. Vänta vänta vänta. 20 minuter igen. Och när jag kommer fram måste jag förstås kopplas vidare igen. Men jag frågar om det finns något direktnummer till abonnemangsdelen, så ifall jag hamnar i no mans land igen behöver jag inte stå i kö nummer ett. Men nej, allt hon kan göra är att koppla mig. Så, jag kommer till nästa kö.

- Du har plats nummer... 13... i kön.

Och när signalerna ändrades höll jag andan... Och jag kom fram! Behövde bara ha 1 månads uppsägningstid eftersom jag var gammal kund. Så öh, comhem var inte Djävulen. Haha! Fan vilken ointressant historia. Men det var min förmiddag det. Och jag stal din med den här historien, muahaha.

Dagens vintage då. Det här halsbandet är så jäkla gulligt tycker jag, funderar på att behålla det själv. Fast brunt är inte riktigt min färg. Men jag älskar verkligen designen, som plastdroppar liksom!

Och själva dockan är en rätt rolig historia. För många, många år sen annonserade en kille på Helgon.net om att han sålde skyltdockor och delar av skyltdockor. Han visade upp bilder på vad han hade att erbjuda och jag mailade honom. Jag har alltid gillat skyltdockor, tycker det är kul. Hade ingen användning för dem just då, men jag var sugen ändå. Vi bestämde att vi skulle ses i Eskilstuna, där han bodde då och då.

Det var en skön sommardag när jag och mamma åkte iväg i hennes bil. Utanför Pingstkyrkan i Eskilstuna mötte jag och min mamma upp två killar i en van. Vanen var full med kroppsdelar i plast. Jag köpte en arm, ett huvud och halvkroppstjejen här under. Folk kom ut från kyrkan och stirrade medans vi tog ut kroppsdelar i ljuset och köpslog om priser.



Jag har köpt en ny ritplatta också, min gamla funkade inte till min mac. I övrigt funkade den grejt, vilket är rätt skoj eftersom jag fick den i julklapp av min mamma för.. 10 år sen? Inte riktigt kanske, men gammal var den iaf. En av de första skisserna har ni här:



Nu måste jag fortsätta packa. På lördag går flyttlasset!

Tjing!

Bli Picasso - på 5 minuter!

Jag vet inte hur många böcker jag köpt som ska lära mig rita, måla, skissa, teckna, etc. För jag VILL verkligen kunna! Jag blir galet avundsjuk på alla som kan. Och jag är ändå en kreativ person som gillar färg och form, jag borde ha det i mig. Om jag bara kunde få lite hjälp på traven...

Så jag köper dem, bok efter bok. Lär dig rita i 5 enkla steg! Så här blir du en modetecknare! Måla landskap - du kan det! Etc, etc, etc. Och jag går på det varje gång. Tänker att, jamen det här låter ju bra. Om jag bara gör som de säger i boken så kommer det ju gå. Mm.. Mhm.

Så jag köper den jäkla boken för hela månadspengen (dyra är de alltid), sätter mig bekvämt, men inte FÖR bekvämt, tar fram papper och pennor, har bra belysning, sätter på grym musik, tar ett djupt andetag och knäcker ryggen på ännu how to-bok. Jag är full av förhoppningar för nu ska jag ju bli kostnär! Sug på den ni!

Det första man ska göra är alltid att rita en streckgubbe. Lätt som en plätt, så jag ritar en. Hah! Nu du, Picasso, passa dig. Kolla liksom:

Men sen blir det svårt. Då ska man klä på streckgubben hud och kläder och ansiktsdrag och 3D:a honom/henne. Och all hjälp man får till detta är att de visar hur det kommer se ut när det är halvklart och när det är klart. Jaha.. försöker lite, men för MIG ser det fan inte ut så! För mig ser det ut som att jag har spillt nåt runt en streckgubbe. Det jag behöver hjälp med är INTE att visa en bild på en perfekt påklädd gubbe. Jag har sett såna, varje dag på bussen. Jag vill ju veta hur man gör!

Det är liksom så jävla.. Som om man skulle köpa en gitarrkurs och någon bara skulle låta en först lyssna på en halv låt i första steget och sen på hela låten i andra steget. SÅ! Det är bara att du spelar sådär, som det lät nyss, så är du gitarrist sen!

Tack som fan.

Nu för tiden ritar jag nästan aldrig. För varje gång jag gör det påminns jag om alla böcker jag köpt. Och det känns så tragiskt! För vilka jävlar är det som köper "lär dig rita"-böcker? Jo, såna som aldrig har en chans att lära sig det. Aja, jag har min egen stil. Sa flickan som körde handen i köttkvarnen. Eller nåt sånt.

Bjuder på några gamla skisser jag hittade långt bak på hårddisken.