Digital tystnad.

En sak jag aldrig snackar om: musik. Musik är som mat eller resor eller sex, det ska upplevas, inte pratas om. Fast i och för sig, så kan man väl säga om allt. Livet ska levas, inte pratas om. Helt plötsligt blir alla ämnen tabu. Man ska gå runt och UPPLEVA allt, och hålla käften. Nej, det är inte riktigt så jag menar, utan bara.. Äh, jag tycker helt enkelt inte att det är speciellt intressant att läsa om musik. Det går inte att pränta ner på ett bra sätt. Att överföra känslan till text går bara inte. Men många försöker, de citerar textrad på textrad i sina bloggar. Och jag förstår dem, vissa textrader är som en blixt rätt in i hjärtat, som strömavbrott i skallen. Men magin försvinner mellan öronen och fingrarna. Det är nog lite som att försöka förklara en dröm. Hur det kan vara världens jobbigaste mardröm att man missar bussen in till stan, hur det kan vara en underbar dröm att man köpt ett par blå träskor, hur det kan vara helt normalt att äta spagetti med näsan i en dröm.

Så, trots att jag vet allt det här om musik, tänker jag skriva lite nu om en artist.

Mitt piano - Små små steg har jag spelat 500 gånger på Spotify. Jag tycker inte hon sjunger speciellt bra egentligen, men hon har någonting. Dialekten och rösten och musik väger upp det. Och nu kommer hon äntligen med en ny singel! Och den är faktiskt lika bra som förra låten. Den här handlar om ett av mina favoritämnen att älta - tystnader.

Så sjukt mycket saker man kan läsa in i tystnader. Jag är en sån som börjar analysera direkt, efter en sekunds tystnad. Dialoger - vare sig de är via sms, mail, i telefon eller face to face - ska vara rappa. Inte riktigt som Gilmore Girls, de pratar ju fan i ultrarapid.

Hela den här rädslan för tystnad är nog en direkt konsekvens av att vara ett stadsbarn uppväxt med dator och mobil i spjälsängen. Man ska kunna nå allt och alla hela tiden och man ska kunna bli nådd. Och det kan man. Så när det blir tyst tappar man totalt fotfästet. Inga mail, inga sms, tyst telefon. Vad har hänt?! En tystnad som är så tom att den blir full av någonting.

Tänk om man skulle skickas tillbaka i tiden några hundra år, det blir nästan bara tragiskt att tänka. Jag, med mina hundratals sms per dag. Ska man istället skicka ett brev och vänta på att någon alkad postiljon ska rida iväg med det till andra sidan landet? Och sen samma grej för att få svar. Där kan vi snacka plågsam tystnad.

Mitt pianos nya låt heter Du säger ingenting det säger allt. Lyssna på den på YouTube!

Fan, vad deppigt det där inlägget kändes nurå! För att väga upp kan jag avsluta med att säga att jag varit iväg på äventyr i helgen och inhandlat lite glajor. Har precis lagt upp dem i webshoppen (som jag hoppas kunna öppna någon gång i juli).



Ha en bra kväll! :*

Med en enkel tulipan.

Det är svårt att sova på nätterna nu, det är så ljust och varmt. Då känns det konstigt att gå och lägga sig. Så jag är jäkligt trött på mornarna, tycker det är ett helvete att gå upp. Men inte idag.

Idag väcktes jag av ett stycke sambo som stod vid sängen och sjöng "med en enkel tulipan, på bemärkelsedan". Yes, du har gissat rätt, jag fyller år idag! För ganska precis 24 år sen (klockan 12 på dagen) skrek jag för första gången för fulla muggar på Västerås BB, and I haven't shut up since.

Jag vet att det är träligt att läsa om folks fantastiska förhållanden, bla bla bla liksom. Men jag måste verkligen göra lite reklam för min pojkvän. Han är fantastisk jämt, men runt födelsedagar/jul är han en freakkin gudagåva. Han har ett helt skåp fullt med presentsnören, presentpapper, silkespapper etc. Han slår in i olika papper (aldrig att två paket skulle få se likadana ut, vilken hädelse!), med olika snören och ja. Det ser alltid så himla fint ut, man vill knappt öppna dem.

Och eftersom jag älskar rosa och katter köper han såna papper när han ska slå in till mig. .

Så vad fick jag då? Jo, för det första fick jag frukost på sängen. Färskt bröd, juice (utan fruktkött, precis som jag gillar), kardemummabulle från Råsunda hembageri (det KAN vara historiens godaste bullar) och en hel hög med vattenmelon. Mmmm.

Presenterna då. Det första jag öppnade var ett meterlångt och aptungt paket. Det var en grymt fin, asgammal skärm. En sån man ställer upp och använder för att visa typ diabilder och sånt på. Den var så sjukt retro, råfin! Blå i gedigen metall. Jag ska ha den som bakgrund när jag fotar kläder. Woho!

Sen fick jag ännu en retrogrej, ett par skovärmare:

Jag tvättar rätt ofta vintage-skor jag köpt inför försäljning, och då kan man sätta i de här så torkar de fortare :D Så jävla rolig grej, som blå, varma metallfötter.


Och så fick jag en gigantisk burk, full med mumsiga grejer från lush. Shampoo och tvål och badbomber. Aaaaah...




Och två böcker. Hey Dolly, som jag velat läsa länge. Och Alexandra-mannen, som jag inte ens visste att det fanns en bok om. Har redan börjat läsa den.

Oooooch grymma smycken som en tjej på Hairdrobe (ett hårforum jag är med på) tillverkar. De är så JÄVLA fina! Gjorda av gamla klockdelar och sånt tror jag. Fick ett halsband och ett par örhängen!

Ja, det var det! Och klockan är knappt halv tolv än. Snart ska vi iväg och handla och sen blir det middag och fika och sånt hos svärföräldrarna. Och givetvis ska vi även se på fotbollen.

Ha en bra dag allihopa! :*

Enmansföretagets firmafest och en frottéklänning.

Att vara egen företagare är ensamt. Är det? Jag har visserligen bara varit det i snart två månader, men i alla fall. Det beror förstås på vad man har för företag, om man är ute och träffar folk och så.

Men man är ensam på så sätt att man inte har någon att diskutera företagets problem och framgångar med. Ingen att fira eller grina med. Personalfesterna blir lite patetiska tillställningar. Bara jag, en partyhatt och en stor jäkla bålskål.
- SCHKÅL! För ett bra år!

Men äh, mina personalfester kommer bli med kunder och vänner och familj. För fester måste man ha, det motiverar de anställda (alltså mig). :D Är lite sugen på att ha ett partaj när jag startar webshoppen också, fast hur funkar det egentligen? Ska man ha en internetfest då eller? Mina kunder finns ju på internätet. Skicka en spotify-playlist till alla ("det här är musiken vi lyssnar på") och ha en multi-chatt på msn. Äh, det känns väl lite sisådär.. Internet är överlägset IRL i de flesta fall, men inte när det gäller fester.

Justja, det jag tänkte säga om ensamhet i företaget. Hittills har jag inte varit speciellt ensam, eftersom jag åkt runt och handlat upp ett lager. Då har jag träffat en hel hop underbara tjejer, kvinnor, damer och tanter i alla möjliga åldrar. Jag har virrat runt med hemmagjorda kartor i regn och stekande sol. Jag har åkt buss, bil och tåg. Jag har fått se foton och tidningsurklipp. Jag har fått höra historier om släkter, resor, relationer, personer och platser. Jag har hjälpt till med datorer och kameror.

Det har varit extremt roligt att åka runt, att aldrig veta vad man kommer få se och vem man kommer få träffa. Att inte bara köpa kläder utan att också få höra historierna runt dem och t o m få se foton. Det är nog det som är min motsvarighet till fikaraster.

Annars trivs jag med att jobba ensam. En ljudbok i öronen bara, så är jag redo för det mesta. Idag spenderade jag största delen av dagen till inköp och fotografering. Den här klänningen t. ex. Man blir glad bara man ser den! En blommig dröm i frotté. Perfekt för stranden, eller hur?




I övrigt arbetar jag med att få igång en webshop. Jag hyr en, men det är ju ändå massa detaljer att fixa. En liten detalj är att fotografera och lägga upp alla varor... Justja, den lilla detaljen.

Gonatt på er! :*

Midsommarfirandet och gaaammal resväska.

Hade ni en fin midsommar? Det hade jag! Vi har en tradition, vi samlas alltid (pappas sida av släkten) hemma hos min faster som bor en bit utanför Västerås. Det kallas "landet" fast det är inte landet egentligen. Det är en sån där liten förort eller vad man ska säga. De har inga affärer, men de har en mack. Där hänger kidsen helgtid, röker och dricker folköl. Tjafsar lite och spottar snus. Hånglar och åker moppe. Ja, ni vet.

Jag och min kille tog tåget till Västerås runt lunch på midsommarafton. Så jävla dumt. Det var ju ett tåg som gick från Stockholm till Göteborg. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om dessa mardrömsresor och nu, när det var midsommar, var det fler än vanligt som skulle åka.

Vi skulle hoppa på i Sundbyberg, bara några minuter från Stockholms Central. Redan då var tåget PROPPFULLT. Vi fick lite panik, för det var verkligen fullt-fullt. Folk stod ända ner på nedersta trappsteget. Vi hörde visselpipan tjuta, den som säger att "nu tänker tåget åka", och då kastade vi oss in i närmaste dörr. Svingade upp våra väskor och mosade in oss ovanpå ett gäng andra svettiga resenärer. När dörrarna stängdes började vi omorganisera oss lite, men det var fortfarande jäkligt fullt.

Ja, det var en mardrömsresa av det vanliga slaget. Fullt med folk som ska fram och tillbaka till restaurangvagnen, fullt med folk som vägrar tro att hela tåget är lika fullt överallt och klämmer sig igenom vagn efter vagn - bara för att märka att tåget faktiskt ÄR lika fullt överallt.

När vi kommit ut till min faster och hennes man var alla andra redan där, så det var bara att ta en välkomstdrink och mingla (läs: vingla) runt lite. Sen blev det mat. Och sång. Och mat. Och sång. Och lekar! Och fika. Och sång.

Jag förlorade gång på gång i pilkastning mot min svägerska. Hon var nog dopad på något vis, tyckte jag såg henne stå och pilla i en enlitersburk som det stod STEROIDER på. Eller så var det en potatis hon åt till sillen. Jaja, samma sak! Jag var med i det vinnande laget i fyra-kampen (en gren försvann). Jag skrålade med i alla allsångslåtar. Jag drack cider och öl och vin och mådde allmänt gott.

Halv elva låg jag, min kille, min brorsa och hans tjej och sov i en soffa. Gamlingarna dansade som galningar på altanen, till Proud Mary. Jag vet inte hur länge de höll igång, för vi drog hem och somnade om. Lite pinsamt att kidsen gav upp först av alla, men äh. Jag har inget att bevisa för någon!

Givetvis har jag också lagt upp massa auktioner, här kommer ett litet axplock (auktionerna finns HÄR):

En vintage/antik rund resväska:



Lärarinne-aktig klänning:



Dessutom MÄÄÄNGER av grymma vintage-halsband. In och kika nu! :*

En midsommarnattsdröm i spets.

Kikar bara in en snabbis för att säga glad midsommar! Jag jobbar rätt mycket, igår fotade jag kläder hela dagen. Bl a den här fina vintage-bröllopsklänningen. En midsommarnattsdröm i spets.

Glad midsommar på er :*

Hur 1 förråd blev 3, och clips.

Jag höll på att stöka runt på vinden häromdagen och blev frustrerad över att allt jag ville ha in inte fick plats. Bara ett jäkla vindsförråd på två pers. Varav en pers (jag) med en jääääkla massa grejer. Jag gick runt lite och kikade in i andras förråd, bara för att se vilka förvaringslösningar de hade. Då ser jag att varje förråd är märkt med siffror och att samma siffor återkommer på mindre förråd som finns undangömda. Jag kollar upp våra siffor 2-5-2, och mycket riktigt finns även de på ett litet förråd där bak. Ett förråd som är tomt och utan lås. Glatt springer jag ner till min kille och frågar om han möjligtvis har missat att han har TVÅ förråd. Han ställer sig tveksam till det hela, men letar bland sina bostadspapper. Och där ligger ett papper där det står antecknat:
"Bostaden har 3 förråd, 2 på vinden och 1 i källaren. Märkta med 2-5-2.". Vi kollar på varandra och kutar ner i källaren. Mycket riktigt, där finns ett TILL förråd!

Vi bor i Sveriges minsta lägenhet. Jag tror fanimej att förrådsutrymmena tillsammans är bra mycket större än lägenheten, så det här blev ju som julafton.

När jag flyttade in i min förra lägenhet sa hyresvärden flera gånger, med seriös min och obruten ögonkontakt:
- Det första du gör när du flyttar in är att du går ner i källaren och sätter ett lås på ditt förråd.

Tydligen är folk annars snabba med att antingen sno förrådet eller bara med att fylla det med crap. I vårt nyfunna källarförråd hade någon gjort det sistnämda. Det var fullt med gigantiska sopsäckar, fullproppade med all möjlig skit.

Vi har varken bil eller körkort och det var för mycket för att rymmas i svärföräldrarnas bil. Dessutom känns det tråkigt att behöva tigga skjuts av dem. Så vi beslutade oss för att kolla igenom vad som fanns i säckarna, kanske fanns något man kunde skänka bort och annat man kunde sortera upp vid sopsorteringsstationen längre bort. Vi satte också upp en lapp och gav grannarna en chans att claima sitt skit om det var nån som lagt in det där "så länge". Men icke.

När vi började gå igenom säckarna blev det rätt uppenbart att det var någon som tömt ur en äldre dams lägenhet och helt enkelt inte orkat gå igenom alla ENORMA mängder med papper som hon sparat. Så de hivade bara ner allt i säckar och ställde det i vårt förråd. Vissa saker kändes lite sorgligt att slänga, men vad ska man göra liksom? Uppenbarligen är det ingen som brytt sig om att ta hand om grejerna.

Släktträd, foton, brev. Men också reklam, gamla tidningar och skräp. Jag hittade något slags utdrag ur asgamla register. Där stod det:
"Fröken Emma berättade vid husförhör att hon blivit lägrad av en Soldat Andersson. Denna är troligtvis Ingeborgs fader."

Sånt kan ni vara jäkligt glada över att det inte finns nu, husförhör alltså. Där ni måste lista vilka som "lägrat" er.

Nåväl, 8 timmar senare var förrådet nästan tomt. Nu sitter ett lås på för att förhindra framtida slöfockar från att proppa in sopor där. Och Gullis brev och föreningspapper kommer återvinnas för att bli nya brev och föreningspapper. RIP.

Dagens vintage-tips är clipsörhängen, de här är ett axplock av vad jag har ute just nu. In och kika på VintageSmulors Tradera-auktioner. Jag har lagt ut en jääääkla massa på sistone. 70 auktioner ute just nu, det finns nåt för alla smaker.

Att handla upp skattepengarna!

Har du fått tillbaka på skatten? Då tycker jag du ska gå in på VintageSmulor och köpa upp varenda slant, för där finns massa gött. Fick du kvarskatt? Då behöver du muntras upp, in på VintageSmulor och köp en present till dig själv! Själv ska jag iväg nu och handla upp ett helt lager med vintage-gött. Woho!

Här är en skiss jag ritade igår, puss på er!

Att bära en skrivare genom Stockholm och bad-gear!

Idag åkte jag för att hämta och betala en skrivare som jag köpt in till VintageSmulor. Att hämta den i deras butik kostade tjugo spänn, men att få den skickad hem till sig (eller ja, till ett ICA i närheten) kostade ett par hundra. Fattig som jag är tänkte jag att äh, jag kan väl åka och hämta den själv. Min kille frågade om jag verkligen kunde ta den själv och jag sa att det går säkert bra. Hur tung kan en skrivare vara? De är ju oftast bara lite dator-grå plast som man lätt kan slänga ner i en ica-kasse och spatsera iväg med.

Jag ritade en liten karta (ja, ritade, eftersom jag ännu inte hade någon skrivare!) och gav mig av. Kollektivtrafiken tog mig nästan ända fram med tunnelbana och buss. Kvitterade och betalade (min plånbok ligger på intensivvård efter den smällen) och fick en ENORM kartong framskjuten mot mig av tjejen bakom disken.

Jag tackade för mig och lyfte kartongen. Eller.. gjorde jag det? Jag böjde på benen, greppade de två utstansade handtagen i jättekartongen och sedan sträckte jag på ben och rygg. Det knastrade lite i ryggraden men kartongen stod lugnt och stilla kvar. Jag satte in mig i Magnus Samuelsson-mode och försökte igen. Marklyft, 500 kg. Eller ja, den här vägde väl "bara" 15-20 kg. Bara. Jag bär sällan något tyngre än ett vattenglas och då kör jag ändå tvåhandsfattning.

Tjejen i kassan såg mina problem och öppnade snällt dörren åt mig. Jag var lite sugen på att fråga om hon hade lust att följa med mig till Solna och öppna alla dörrar på vägen dit. Plus typ.. bära kartongen.

Föreställ dig: mitt ansikte, rött av ansträngning och svettblankt. Någon åder i pannan pulserar hårt, blodet som slår mot åderväggarna och vill UT, snart exploderar den fan. Håret klibbar mot tinningarna, kartongen som skär in i mina ömmande handflator.

Nämnde jag att det här var när jag gått FEM meter? Jag överdriver inte för komisk effekt, det var fem meter. Och enda anledningen till att jag klarade det så långt var att jag ville komma bort från skyltfönstret till företaget.

Så, så fortsatte jag hela vägen hem, med paus var femte meter. Ibland lekte jag hjälte och tog mig fram sju meter. Det straffade sig hårt med ett lila-rött, bultande ansikte och en andhämtning som maraton-löpare skulle håna.

Tunnelbana. Tunnelbanebyte. Upp i dagsljus, vänta på buss. Buss hem. Aldrig har väl promenaden från busshållplatsen varit så LÅNG. Och den är ändå skrattretande kort. Ja, nej, det är ingenting jag gör om, kan jag ju säga. Huden i mina händer är bortskavd och underarmarna är blåtonade där kartongen slagit i vid varje steg jag tagit.


Dagens vintage är ett par solglajor jag fnissade förtjust över när jag hittade. Och: massa grymma baddräkter. Se och njut. Och KÖP!

Klicka på bilderna så blir de större! Eller gå in och kika på dem i auktionerna: VintageSmulors Tradera-auktioner!

Glasögon (utan styrka) med nedfällbara solglas! Nördigare (läs: häftigare) än så blir det fanimej inte.




Vintagebaddräkt från Kanter's of Scandinavia.




Prickig halterneck-baddräkt från abecita.




Gryyyyyyhyhyyyyym vintage-baddräkt från Kronan.




Ha det fint! :*
/Frida

Pannkakor och skor. Pannka(s)kor!

Min kille står och steker pannkakor just nu, jag sitter och väntar på att han ska ha stekt hela berget, så vi kan sätta oss och äta sen. Det luktar fantastiskt, balkongdörren står öppen för att förhindra att brandlarmet ska skrika i panik var tredje sekund. Stekoset blåser iväg till grannarna, som bergis blir avundsjuka och säger till varann:
- Du, kan vi inte äta pannkaka någon dag?

Om jag sneglar ut på balkongen ser jag ett spindelnät som gnistrar i solen. På golvet bredvid mig ligger en stor hög med väskor som väntar på att fotograferas, beskrivas och säljas. På andra sidan ligger ett berg med blandat osorterat. En puderdosa från 60-talet, klänningar och väskor i alla former och färger, baddräkter etc etc etc. Så mycket fint att jag får lite hjärtsnörp. Trots spindelnätet måste jag säga att livet känns för jäkla gött idag!

Jag har varit ute hela dagen och handlat kläder till företaget, nu har jag så mycket fint att det nästan är jobbigt. Fast bara nästan. Ett angenämnt problem, om man så säger.

Just nu pumpar jag ut grejer på Tradera, och det döa läget där gör att det är köparens marknad. Så passa på, det finns kap att göra, inte bara hos mig (fast mest där förstås :D).

Mycket fina skor har jag fått in, så det finns det up the wazoo, du måste gå in och kolla! VintageSmulors auktioner. Här är vad som finns ute just nu i skoväg, den ena gobiten efter den andra. Och i alla möjliga storlekar!
















Nu ska jag avnjuta lite pannkakor i solen, kram på er!