Ragge vände sig till mig idag och sa:
- Jag skulle kolla upp orgelkonserter i Stockholm för jag har tänkt gå på en, men när jag kommer in på en sida så...
- Vänta här nu! avbryter jag. Orgelkonsert? Vad.. va... hur.. VA?!
Jag fattar ingenting. Han har aldrig nämnt nåt om någon orgel. Och han är inget stort musikfan överlag. Och nu helt plötsligt har han planerat att gå på orgelkonserter. Vem är det här?! Om någon söker honom måste jag alltså säga: "han är tyvärr inte hemma, han är på orgelkonsert". Det hela känns mycket surrealistiskt.
R: - Vaddå, vad är det för konstigt med det? Jag har lyssnat på orgelmusik jättelänge!
F: - Jamen det är väl skitkonstigt eftersom jag aldrig hört talas om det, det kommer från ingenstans. Om jag helt plötsligt skulle sitta och googla enhjulingsföreställningar i hemlighet skulle du säkert vilja bli informerad.
Mycket underligt detta. I övrigt så gick jag nyss ut på promenad med grannens hund. Halvvägs bort på vår runda börjar det SPÖregna. Jag skriver SPÖ med stora bokstäver eftersom regndropparna var som knytnävar som boxade mig i skalp och rygg. Himlen var klarblå när jag gick iväg och så fort jag kommit in slutade det förstås regna. Gah.
Det är spännande med alla som börjar skolan nu tycker jag. Mycket nervositet och förväntningar i omlopp. Det känns precis lagom att delta så pass, men att slippa tentaångest och läxläsningsleda. Jag jobbar på med mina Vintagesmulor, jag! Så här till skolstart passar jag på att tipsa om lite skolväskor, de är ju så himla fina:
Idag börjar Pride här i Stockholm! Det är helt öppet och gratis i år. Själv vet jag inte hur mycket jag kommer hinna gå, men ska i alla fall kika in en debatt där en kompis är med. Tänkte tipsa om lite regnbågsfärgade fynd hos vintagesmulor.se (klicka på bilderna för att komma till respektive produkt):
Wohoooooo! Äntligen ska jag åka till Västerås!!! Är så pepp att jag bara vill skutta runt och kasta grejer omkring mig!
Att någon kan bli så glad över att åka till Västerås kan verka osannolikt och kanske t o m lögnaktigt. Men jag har ju min älskade familj och en hel hop vänner där. Pga arbete och dåligt med pengar har jag inte kunnat åka dit sen.. februari tror jag det var senast. Det känns dumt att det går så lång tid när de bara finns 45 minuter bort med tåg, men så är det i alla fall. Nu blir det 5 dagars hängande med människorna jag är allra bekvämast med. Staden där jag kan gå runt och faktiskt ha minnen från de olika platserna (eller ja, det har jag väl här också, men mer av typen: "där köpte jag en knippe broccoli förra veckan" istället för "där lärde jag mig cykla".)
Vi kommer spela sällskapsspel, käka middag, fika, springa, gå i affärer och ha ett hejdundrande släktkalas på midsommar. På söndag fyller jag dessutom år! Peppad som få. Hoppas ni får en grym midsommar allihopa. Ses här igen efter helgen för avrapporterande.
Och justja, ordrar lagda på vintagesmulor.se 22-24 juni kommer skickas 27 juni. :) Kram!
Är det en vanlig dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Vintagesmulor.se’s födelsedag, hurra hurra hurra!
Det firar vi genom vår största rea någonsin: 50% rabatt på ALLT! Erbjudandet skickades ut imorse med nyhetsbrevet, så rean har redan pågått några timmar. Om en timme läggs erbjudandet upp på förstasidan i shoppen, så vill du ha bästa möjliga utgångsläge är det dags att kila in i shoppen direkt.
Rean gäller bara idag (fram till 00.00) och för att ta del av den anger du koden hurra i kassan.
Imorgon är det exakt ett år sedan jag slog upp (herregud, jag skrev "öpp" först, nu börjar kanske det här dialektala skrivsättet börjar gå för långt?) de ettor-och-nollor-baserade dörrarna till vintagesmulor.se. Jag var så stolt och så rädd. Det låter kanske tramsigt, men jag hade jobbat på den rätt jäkla länge. Först jobbade jag i ett år på en shop som aldrig blev av. Jag hann lägga in hundratals produkter i den shoppen, som jag till sist blev tvungen att bara lämna eftersom de som skulle sköta den aldrig kom till skott. Där förlorade jag OTROLIGT många arbetstimmar och en del av gnistan också. Men jag ville inte ge upp utan att ens ha testat på webshoplivet (den första shoppen blev aldrig ens öppnad - och tur var det, den var tokbuggig). På något vis snubblade jag över Wikinggruppen och det är en av mina bästa snubblingar förutom vurpan i den internetvrå där jag ramlade rätt på Rulle.
Jag, Rulle och designern på Wikinggruppen jobbade på designen uti minsta detalj. Bara en sån sak som att välja teckensnitt tog timmar. Det var mail och förslag fram och tillbaka, tills skalet äntligen var klart. Då var det "bara" att fylla på varor som gällde. Jag ville absolut inte öppna en halvfull shop. Det jag tycker saknas i andra vintage-webshoppar (främst de svenska) är ett brett utbud. De har typ 10 klänningar, 7 väskor och 2 kjolar. Man vill ju att det ska vara som när man går in i en välfylld fysisk butik. Inte tomma galgar. Jag satte som mål att lägga in 1000 unika produkter före öppnandet. Jag gick upp klockan 7 varje morgon, hämtade en 70-literslåda full med väskor, halsband, klänningar, kjolar, blusar mm och satte igång.
Fotografera
Redigera bilder
Ge artikelnummer
Undersöka varan noga
Skriva beskrivning
Ta mått
Lägga in produkten i shoppen
Placera den rätt i lagret
Börja om med nästa vara
Plötsligt förstod jag varför de flesta shoppar bara har några få varor - gud, vilken TID det tar bara att lägga in en enda produkt. Jag stretade vidare som i en dimma. Pratade artikelnummer i sömnen och jobbade som en robot. Upp, jobba 16 timmar, sova. Jag var nog inte speciellt rolig då för mina vänner/min familj och framförallt inte för Rulle. Jag har för mig att jag var uppe i 900 produkter när jag bestämde mig för att näe, nu kör vi! 20 juni skulle jag testköra för att se så att allt fungerade ordentligt, 21 juni skulle jag öppna. Men min mamma råkade läcka länken i någon minut den 20 juni. Och det ledde till en order på nästan 1000:-. Ganska grymt att få en sån order redan innan man öppnat.
21 juni. Jag tog tre djupa andetag. Sen pekade jag om domänen och pumpade ut länken överallt. Satt och kollade i adminpanelen på besökarna som strömmade in. Telefonen ringde med folk som lyckönskade (de som visste hur mycket och länge jag jobbat med shoppen). Och i just den stunden var det värt alla uppoffringar och allt strul, allt slit och all ångest.
Jag vet att jag inte skriver mycket om det här i bloggen, men att driva eget företag är till 30% ren och skär ångest. Det är rädslan för konkurs, det är stress över ekonomi, det är ett ständigt ifrågasättande: - Gör jag rätt? Det är snabba och långsamma beslut helt utan facit. Med bara tystnad till svar på alla frågor. Ingen att gömma sig bakom, varje misslyckande har bara en enda ansvarig - jag. Det är brev från Skatteverket på hallmattan, det är moms som ska deklareras, det är skatt som ska betalas. Det är tvekan, det är självkritik, det är orättvisa jämförelser. Det är ångest.
Usch. Det låter ju hemskt när man säger det så. Och vissa dagar önskar jag att jag vore löneslav på ett jobb där jag blev tillsagd: "gör A, B och C" och bara kunde smälta in i mängden. Men de dagarna är få. För det passar inte mig. Det är absolut inget fel på det, men det passar inte mig. Jag lever för de ångestfria 70%:en av företagandet. När man kan göra vad man vill. Vad man vill! Jag kan starta fler företag, jag kan lägga ner det här, jag kan ändra inriktning. Jag kan ringa vem som helst och representera mitt företag och jag kan säga vad som helst. Ingen kommer skälla ut mig eller undra vad jag håller på med. Okej, nu låter det som att jag älskar företagandet för att jag kan busringa och så är det inte riktigt.
Men jag älskar verkligen att ha mandat att genomföra vilka projekt jag vill. Jag älskar att få mail från nöjda kunder och veta att deras nöjdhet till 100% beror på mig. Jag älskar att veta att allt det jag har, hur litet det än må vara, har jag byggt själv. Jag älskar att jag nu kan säga: "Jag är egenföretagare" och låta som att jag vet vad jag håller på med. För nu gör jag fan det. Nästa år kommer säga hur det ska gå för Vintagesmulor och mig, 2 år brukar kunna säga en del om vart företaget är på väg. Än så länge ser det lovande ut och det är förstås tack vare er. Alla kunder, alla bloggläsare, alla som kommenterar på Facebook och Twitter.
1 år. 215 kunder (den som återkommit flest gånger har lagt 16 ordrar!) 500 fina vintagekläder som bytt ägare.
Tack för det här året allihopa! Nu kör vi igen. Min lilla ett-åring har lärt sig stå, nu är det dags att springa marathon-lopp.
PS: Imorgon blir det givetvis ett fett födelsedagsfirande! Håll koll i din mail, på Facebook eller här på bloggen för ett riktigt fett erbjudande. Du kommer inte vilja missa det. DS
Hallå skruttfior av diverse sorter! Ännu en grå måndag är här. Men jag är peppad som satan, ska lägga in massa nya grejer i shoppen. Vet att det varit lite dåligt på den fronten i några veckor, men nu är jag på gång igen. Förra veckan lades 22 nya grejer in, 2 av klänningarna har redan blivit sålda. Missa inte fler fynd, gå in på www.vintagesmulor.se miiiinst en gång om dagen!
I helgen åkte jag ut i obygden och hängde med ett gäng kompisar. Emma har ett hus (visst har jag vuxna vänner, de har egna hus och allt!) och en grill och en tomt. Shit, hon kommer få dras med mig i sommar, det är ett som är säkert. Jag har redan bjudit in mig själv på paj när hon plockat sin rabarber. Vi höll värmen med en liten eld i alla fall. Och käkade hemmagjord potatissallad med äpple, aaaah. Och pratade strunt i 7 timmar. Underbart!
Igår var det vintage- och burleskloppis! Jäklar i min lilla lådda vad kul det var.
Det gick inte åt så mycket vintagegrejer, men jag hade med lite privata saker från mina goth-år (ej att förväxla med skottår) och de sålde som smör. Delade ut mängder av visitkort så jag hoppas att folk ska surfa runt i webshoppen i lugn och ro istället. Förutom försäljning var det svinkul att träffa massa folk, att dräggla över alla fina grejer som såldes och att gapande se alla häftiga stilar. Det var inte bara utställarna som klätt upp sig, även besökarna var svinsnygga. Och så blandade stilar! Skymtade allt från tuppkammar till vintagecurls. En tjej som sålde underkläder stod iklädd en lång korsettliknande sak i retrostil och hon såg verkligen ut som tagen från en pinup-bild. Det var som att hela hon fick en annan skärpa och kontrast än omgivningen också, jag trodde att jag kollade på en life size-bild så fort jag sneglade åt hennes håll.
Givetvis har jag inga bilder från loppisen (hej sämst!), men det fanns helt enkelt inte tid till att ta några. Det var full rulle hela tiden, har aldrig sett så mycket folk på en loppis tidigare. Och förutom försäljning var det 2 lotterier och flera burleskuppträdanden. Vilken dag alltså.
Den här tjusiga hatten sålde jag bl. a
Stort tack till svärmor som var med hela dagen och hjälpte till med allt från försäljning till prismärkning och skruvande av klädstång. <3 Det hade inte gått utan dig.
Idag skulle jag mest vilja ligga i sängen och ta igen mig. Men (som tur är) har jag jättemycket jobb att ta itu med. Hoppas ni får en produktiv måndag, kraaaam!
Ragges hobbyafasi når ständigt nya höjder. Istället för att tänka i en halv sekund och komma på att fjärrkontroll heter just fjärrkontroll, så börjar han peka och prata osammanhängande. - Den där som man pekar på tvn med... tvpekaren... med knappar, knappkontroll, fjärrkontrollen!
Andra höjdarord från veckan som gått är:
skrivpinne (penna)
ryggpåse (ryggsäck)
"den som låter pling plong" (mobilen)
"komma in genom dörren med" (nycklarna)
Oftast börjar han bara med att säga: "har du sett min thingy?". Thingy kan betyda allt ifrån mamma till kastrull. Så jag frågar: "vad menar du med thingy?". Och då sätter det igång.
Hade han varit 5 år hade det ju varit sött. Naaaw, vet du vad lilla Jessica kallade sin bok för idag? Sin bokstavspärm! Åååh så sött! Men när det är en 30+ civilingenjör - inte lika göllit.
Köp nåt från min shop så jag får råd med en hjärntransplantation till min bojfränd!
Igår skulle jag iväg och luncha med en kompis. Innan det skulle jag posta dagens webshopskörd, vilket (hurra!) bestod av rätt många paket. Jag stressade fram med mina kassar, lyssnandes på radio och säkerligen med min vanliga surmulna uppsyn. En tjej kommer runt ett hörn och ska precis gå förbi mig, när hon tvärt stannar och säger: - Ursäkta. Jag tänker att hon säkert vill ha vägbeskrivning och jag hittar ju fan ingenstans. Men hon ser så himla glad ut så jag tar av mig hörlurarna. - Vilken himla fin kappa du har! Har du köpt den någonstans i närheten här eller? (Det var DPK jag hade på mig.) - Nej eller nja, den är från min vintageaffär, som finns på nätet. - Vad spännande! Vad heter den då? Jag börjar gräva i min väska och plånbok efter visitkort. Jag har precis beställt hem typ 800 nya, ändå lyckas jag alltid glömma dem hemma. Helt otroligt hittade jag ett och lämnade över det till henne. Hon kikar på det. - Vintagesmulor... men vänta nu, jag har en magnet på min kyl från Vintagesmulor!
Jag har magnetvisitkort som jag sätter här och var på metalldetaljer i samhället. Har alltid tänkt att det vore skoj om folk tog hem dem och satte på sina kylskåp och givetvis också kikade in i min shop. Det var tydligen precis vad som hänt här - förutom att hon ännu inte kollat upp det på nätet. - Men det måste jag ju göra nu! sa hon.
Du har väl också en Vintagesmulor-magnet på din kyl?
Så konstigt sammanträffande, men kul. Och dessutom himla roligt att någon stannar en bara för att ge en komplimang. Sånt borde man göra oftare, själv fegar jag nästan alltid ur. Ska försöka skärpa till mig nu när jag kände hur roligt det var att vara på andra sidan av komplimangen.
Har ni själv komplimangat eller blivit komplimangade på det sättet? Dela med er för sjutton!
Nu har jag skaffat bloglovin'! Istället för att bara säga åt andra att skaffa det. Har försökt använda mig av blogspots egen följar-greja tidigare, men den är rätt osmidig måste jag säga. Så om du inte redan gör det,
Varje morgon sätter jag mig vid min dator och skriver ner vad som ska göras på min ATT GÖRA-lista. Jag har även en tom AVKLARAT-lista dit jag flyttar alla utförda göromål. Mest för att jag ska få en överblick, men också för att det är väldigt tillfredsställande att i slutet på dagen se på allt man fått gjort. Jag skriver upp det mesta, stort som smått, allt som tar minst 20 minuter att utföra.
Jag har också en lista med Ständiga planer. Sånt utan deadline, som ska göras "nån dag". Folk och företag som ska kontaktas.
Jag har även en lista med rubriken MÅL. Men den är så himla hemlig att jag inte ens vågar ta en screenshot på den. Man vill ju inte jinxa nåt. Det är dock bra att ha i ögonvrån när motivationen tryter.
Hur håller ni koll på allt ni vill få gjort? Har ni några bra "få ändan ur"-tips?
Någon har hällt ut massa papper på golvet och rivit ner allting från hatthyllan. Det var inte jag, det var arga och stressade-jag. Och nu måste glada och tillfreds-jag städa upp efter den där slarvmajan. :( Som tur var är även arga-jag medveten om att en kamera som är värd 7.000 inte kan krossas i jakten på ett par nycklar. Även om det var precis vad arga-jag ville göra, så är arga-jags plånbok också ekande tom och kan inte ta sig råd med såna lyxutbrott. Det blir hon bara ännu argare av. Hon kastade papper istället. Mindre tillfredsställande, men skönare för glada-jag sen som bara behövde rafsa ihop några A4 istället för att gå en ABF-kurs i "Så här lagar du din kamera efter att den blivit överkörd och överbackad av en ångvält".
Arga-jag var dock TVUNGEN att kasta mobiltelefonen eftersom den fanns i handen vid utbrottets början. Men hade sinnesnärvaro nog att kasta den i soffan. Woho för arga-jag! Som visserligen borde lära sig att man inte hittar en nyckelknippa genom att kasta runt saker. Fast hon hittade dem ju till slut (de låg i ytterfacket på en ryggsäck...). Slutsats: att bete sig orimligt och barnsligt när man är arg löser problemen.
I lördags var jag stylingassistent och reflexskärmshållare åt Jessica (vintageportalen.se), och här kan ni se lite bilder från den plåtningen och även se min rygg och mina ben på ett par bilder!!! Rafflande!
Vad sägs om att köpa nåt snajsigt av mig förresten? Det är ingen jävla välgörenhet det här!
Hörru! Den 20e mars ska du gå på vintageloppis i Stockholm, roligt va? Jag kommer vara där och sälja grejer som är så fina att jag ännu inte hittat ord för att beskriva dem. Mycket klänningar och väskor. Här är eventet på Facebook. Jag påminner när det börjar närma sig också, men skriv ner 20 mars i kalendern redan nu. Och vill du boka bord är det bäst att snabba på. Maila marika[at]marikasmith.se i så fall.
När? Söndag 20 mars, kl 12-18. Var? Festvåningen Brunnsgatan 6, Stockholm. Varför? För att köpa eller sälja eller bara mingla! Fina priser från vintagesmulor.se och Marika Smith design lottas ut bland alla besökare. Pris? Inträde 40:- för shoppare. För säljare kostar ett bord 150:-.
Det som kommer lottas ut från Vintagesmulor är dessa två väskor plus 800:- i presentkort! Mums!
Puss och kram och hoppas vi ses den 20:e mars! :) /F
Tulpanklänningen jag fyndade häromveckan. Gud vad jag är kär i den! Tryck på Like om ni är avundsjuka. Eller om ni tycker den är ful. JAG VILL HA MASSA LIKE:S PÅ DETTA!
Jag och ett gäng gjorde en plåtning för ett tag sen. Inspirationen var American apparels reklamfoton. En slags osexig, hemmakänsla fast med en hel del hud. Jag och fotografen planerade ganska länge innan, han gjorde t o m en slags profil över vem vår karaktär var. Bilderna blev precis som jag tänkt mig, eller ja, bättre faktiskt!
Googlade efter en grej, har fått lite dille på att ha rosetter i håret (aaa, 1,5 år efter alla andra, jag är lite efter i min smak, det får man vara när man gillar vintage). Så jag googlade hårkam rosett.
Första fem träffarna: vintagesmulor.se. Jag har visst precis min smak.
En kompis och jag diskuterade häromdagen och hon sa att hon ibland kan gå tillbaka och läsa gamla grejer hon skrivit (på forum eller i chattar eller vad det kan vara) och gapskratta åt hur rolig hon är. Jag erkände att det är precis samma sak här. Skamset. - Jag kan inte hjälpa det, sa hon, jag har ju PRECIS min humor!
Och det är ju samma här! Jag har exakt min humor. Det kombinerat med extremt kasst minne gör det underbart att läsa gamla loggar, kom ihåg-listor och blogginlägg.
Tydligen har jag nu också exakt min smak. Det är som om jag är tvillingsjäl med mig själv.
Ser ni att jag varit värsta hackern och fixat in en bannerlänk till min webshop här i bloggen? Kändes lite smått efterblivet att annonsera på andras bloggar men inte ha en banner på min egen. Så jag ettor-och-nollade ihop denna ----->
(Om det här inlägget är någon dag gammalt när du läser det är pilen totalt missvisande. Bannern finns i övre högra hörnet. Och här!):
Ännu ett år har passerat. Det känns helt sinnessjukt, det var ju jul nyss? När jag var liten blev jag så MAKALÖST trött på vuxna som ständigt tjatade om hur fort tiden går och hur stoooor man blivit. Nu är det jag som går runt och rabblar som en afasisk åldring om hur snabbt tiden går. Och så fort jag ser ett barn har det växt minst en meter sen sist och åldrats 10 år. Hur är det möjligt? Det är ju inte konstigt att man ständigt måste påminna sig om att tiden går och att man blir äldre. Näää fan vad deppigt det här blev nu!
Därför ska jag sammanfatta året, så vi alla ser att jag faktiskt gjort nånting (håll nu tummarna för att det är vad som visas). Delar upp sammanfattningen i två delar eftersom den blir jävligt mastigt.
Sen åkte vi hem och frös rövarna av oss. Vi blev inbjudna till svärmor och svärfar för att värma upp våra stela leder. Vi kollade på Let's Dance och jag berättade för Jessica Almenäs (vet inte om hon hörde mig) att hennes stylist hatar henne, pga skärpflärpet (a k a plastbråcket) och den illasittande klänningen här:
Gjorde jag något fel? Skrattade jag för högt åt fel saker i filmen, tröttnade du på min blöta handduk på golvet? Var det sättet jag alltid suckade när jag såg djurbäbisar på TV eller att jag gillar att ha BÅDE ost och marmelad på mackan? När blev allt vardag och försvann passionen utan att jag märkte det? När började jag göra dig besviken? När började du läsa Elin Kling bakom ryggen på mig? Du, bevakare nr 10. Hur blev det så här?
FEBRUARI
Passerade till tonerna av Domenicer - Bög, mamma, kines.
Jag åkte till Göteborg och upplevde givetvis tågstrul. Det känns väl aktuellare än någonsin i desse tideeeer.
Jag skrev guiden Second hand no no's som beskriver olika beteenden på second hand-scenen. Förutom Stölden (nedan) berättade jag om Dissen, Lappslängningen, Prutandet, Chocken, Påstjafset och Trängandet.
Stölden. Inte att lägga pälsmössan under din trikåtröja för att sedan vagga ut som en gravid. Inte den typen av stöld, för den är förstås helt okej! Nej, nu var jag skojsig. I alla fall. Stölden jag pratar om är att sno något som någon annan redan paxat. Att de bara kollar på den räcker inte, men håller de i en del av varan anses den vara paxad för stunden. Exempel: Jag och R var på en second hand-affär och på en hylla ovanför mitt huvud såg han ett par skor. Jag stod och kollade på klänningarna som hängde under och likaså gjorde en kvinna bredvid mig. R säger till mig: kolla de där skorna! och pekar på dem. Varpå kvinnan blixtsnabbt kollar dit och rycker ner ena skon. Hon granskar den länge och väl innan hon sen ställer tillbaka den. Beteendet är: vedervärdigt.
Jag och R blev magsjuka. Det fanns inget roligt att skriva om det. Jag är fortfarande traumatiserad. Ibland när han borstar tänderna och spottar får jag för mig att han spyr, känner kallsvetten krypa längs ryggraden och kollar om det finns några nödutgångar. ALDRIG MER!
Sen gick jag in på det lokala ICA:t. Dit går jag nästan varje dag för att handla/posta paket/hämta ut paket, så jag har blivit lite tjenis med en av tjejerna som jobbar där. Hon satt i kassan när jag kom in och slängde upp toapappret på bandet. Hon hejade glatt på mig och sa: - Men vad fin du är! - Tack tack! - Du ser väldigt hårig ut, sa hon leende.
Hmm. Tänka tänka. Hårig? Det är nog det sista jag är. Jag frågade förvirrat: - Sa du att jag såg hårig ut? Hon började skratta och sa: - VÅRIG sa jag!
Dags att tvätta öronen kanske. Annars är det en ganska bra komplimang till någon som (som jag) har alopecia areata. Vi vill inget hellre än att bli lite mer håriga!
Jag berättade om Stolen som innebar ett problem när vi skulle bjuda på middag. Jag hatade CSI. Jag skrev ett inlägg om mode vs modeindustrin som blev väldigt uppskattat. Ett utdrag:
Det är som att kvinnor måste vara förslavade i varje jävla del av vardagen. Finns det ingen man att be om lov, fixar vi en kvinna som kan bestämma över oss. Typ blondinbella. Snälla, säg vad jag ska bära! Jag vågar inte lita på mig själv.
Och så vinsterna, då. Vi säger att den som vinner har samlat ihop typ 30.000:-. Va?! Tänker du nu. Det är ju jättemycket för ett skabbigt dagprogram på svensk tv. Jamen de får inte 30.000, de får shoppa för det. Jaha, tänker du nu. Men det får man ju mycket för, är det presentkort på typ IKEA och H&M?
Nehej, de tävlande får gå in i olika menyer på en skärm och välja priser tills de kommer upp i summan de vunnit. Det är typ överblivna premiepresenter från "köp Hemmets Journal och få en pulsklocka på köpet"-kampanjer som prissatts godtyckligt med ett par extra nollor. En handmixer, 2000:-. En paket tuggummi 850:-. En helg i Enköping, precis vid E18! Fria avgaser. 14.600:-.
Jag gjorde ett gediget arbete med att kolla igenom TIMMAR av dåliga-bra dokusåpor för att kunna ge er en redig guide. Sen vann jag p3-prylar tack vare Rippans värdelösa ordvits! Avrundade det hela med ett inlägg som skulle passa lika bra på en t-shirt som på en knapp: Kål - not cool. Socialstyrelsens nästa kampanj kanske?!
I övrigt fortsatte jag jobba med webshoppen. Jag la in varor som en galning, mitt mål var att ha 1000 innan jag öppnade.
Igår gick jag förbi en humla som låg på marken och vältrade sig i nåt grönt jox som trillat ner i MÄNGDER från träden. Han hetsåt verkligen! Jag petade honom lite åt sidan så att han inte skulle bli överkörd av någon cykel. Han märkte mig inte ens. När jag gick samma väg tillbaka 2 timmar senare låg han kvar! Eller ja, på andra sidan gatan. Fortfarande ätandes. Tjockis! skrek jag. Inte. You go to TOWN on that maddafackin nature sheeit! skrek jag. Inte.
Jag kollade på honom, garvade lite och gick vidare.
Sen konstaterade jag att gratis är gott och att bibliotek är en bra symbol för det. Jag solade på gräsmattan utanför huset och lyssnade på ljudböcker streamade från biblioteket. (Åh, hur långt bort verkar det inte att SOLA när man nu sitter inomhus och huttrar med tredubbla tröjor?)
Jag la in varor i shoppen. Och gjorde bilder till den:
JUNI
Webshoppen blev klar! Och jag började strula med banker och sånt för att få igång en betalningslösning. Jag kan säga att sånt VERKLIGEN inte är anpassat för småföretagare. Det kostar en miljon och är strul, strul, strul.
Jag lekte skogsturk och tok-använde skorna jag fått i present av Rullskridskon:
Betalningslösningen till shoppen blev klar! Precis innan jag skulle iväg på kryssning, så lanseringen fick vänta lite.
Den 21 juni var det dags. Öppnandet av vintagesmulor.se! Jag kände mig så sjukt stolt när jag äntligen kunde pumpa ut länken till alla jag kände. Höll ett litet tacktal också, för det kändes fan som att jag vunnit något slags pris:
Tack revisorn för dina mailpepp och otaliga svar på mina nervösa frågor, tack till Wikinggruppen för den grymma shoppen, tack alla bloggläsare som inte gett upp på mig. :D Och givetvis, tack till alla vänner och familj som lyssnat på mitt ändlösa tragglande om siffror och strul. Och Rulle. Utan dig skulle det aldrig blivit någon shopp, på sin höjd en lysröd hemsida med Times new roman-text "Tjöp pra kleder av mej" och någon gif-bild (se nedan) samt en hotmail-adress.
Jag fyllde 25 och hade en mardrömsresa till och en drömresa från Västerås. Jag blev vuxen.
25 år. Det låter stabilt på nåt vis. En grund att bygga på, nej en grund som man redan byggt lite på. Ett lusthus och ett utedass, the rest is soon to come. Men det ser lovande ut!
För någon månad sen gjorde jag en fotografering som var grymt kul. Fotografen är busy busy med att resa jorden runt (inte ett dugg avis, hur kan man vilja byta bort snöstorm och signalfel mot sol och coolt jobb? pffff) men två av bilderna har blivit redigerade iaf!
VintageSmulor har varit med i sin första artikel! Det är kunden och bloggaren Hanna från Hannas virrvarr som pratat gott om oss i den Finlandsbaserade nättidningen peppar.fi.
– Hon som driver Vintagesmulor svarade att hon främst säljer inom Sverige men att hon kan göra ett undantag och tog ingen extra fraktkostnad av mig. Eftersom det handlar om småskalig verksamhet är servicen och kundbetjäningen ofta väldigt bra på nätloppisar. Det är mycket trevligare än att beställa från stora klädkedjor.
Åh, vad det värmer! Ni anar inte. Och äntligen får jag skaffa en sån där "Press"-flik till butiken. Känner mig mäkta mallig.
Vill du också uppleva väldigt bra service och kundbetjäning? Vill du också uppleva något trevligare än att beställa från stora kedjor? Vill du också ha unika plagg av god kvalitet? Välkommen:
Jag lever för vintage och jobbar hårt för att föra varje vintage-plagg tillbaka till dess rättmätige ägare, alltså den som kommer älska plagget som det förtjänar!
Jag försöker även att inspirera med foton, färg och form.
Handla gärna nåt från mig på www.vintagesmulor.se!
För att det ska bli lättare att läsa bloggen kan det vara bra att veta följande: närhelst du ser ord såsom Resebyrån, Rastplatsen, Raffe, Reginald etc - då är det min sambo R som åsyftas.
Kommentera gärna, följ gärna, sprid gärna! Puss på dig.
Inlägg
