Scener ur ett samboskap pt15

Igår kom Raffe hem från att ha hjälpt sina föräldrar tapetsera hela dagen och gick direkt upp för att hjälpa grannen sätta upp lampor. När han kom ner igen var han döhungrig och skulle bara koka upp lite pasta att ha till sin redan klara köttfärssås. Koka upp vatten och slänga ner lite pasta, hur fel kan det gå? Mhm.

Jag satt vid min dator och hörde plötsligt en riktig jävla smäll! Jag kikar in i köket och ser en skyldig blick glo tillbaka mot mig över kylskåpets dörrkant.
- Den attackerade mig! försvarade han sig och pekade.

Ja, folk, nu är det dags att låsa fönster och dörrar. Det är inte ryssen eller dansken som kommer, det är osten! Under diskbänken låg osten och i resten av köket låg delarna från ostkupan utspridda.

Jag skakade på huvudet och återgick till mitt. Ungefär 2 minuter senare hördes ett falsettskrik och återigen kollar den där blicken på mig. Nu har han smält ner halva osthyveln - på sin tumme och alltså brännskadat sig.
- Men herregud, vad håller du på med?
- DU STRESSAR MIG!!!
- Jag stressar dig genom att sitta vid min dator?
- Ehh, JA!

Jag fortsätter med mitt tills nästa skrik kommer. Nu SUCKAR jag väldigt menande och slänger en blick mot köket igen. Han håller i en burk med hallon jag fått från en kompis. Den har han vält ut i kylen och spridit ut hallon + dess saft där. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Hur kan en enda människa orsaka så här mycket kaos på bara några minuter?

Nu är pastan färdigkokad och han har lyckats bre en macka, äntligen! Jag andas ut men hör plötsligt att det blir alldeles tyst därinne. Inte ett bra tecken. Han står vid kylen med en halvfull vattenflaska i handen. Resten har han hällt ut i kylen.


Ni minns väl Rulles hobbyafasi förresten? Här är några nya tillskott:

• maghål = navel
• konstgjord sol = lampa

Jag säger då det, kids. Det är sällan långtråkigt att vara sambo.

Nej, Din Sko, inte än.

Det kvittrade till i mobilen idag:

Hej! Nu har höstens nyheter kommit in i våra butiker! Massor av fina boots i olika modeller.

Din Sko tryckte ner mig rejält i skorna med sitt till synes oskyldiga lilla reklamsms. Höstens nyheter. Var tog sommarens ändlösa ballerinaskofrossa vägen? Höst?

Som svensk är man (eller blir, om man är inflyttad) programmerad att leva för sommaren. Ladda upp med B12 under 3 knappa månader sol för att överleva 9 månaders liv med snö, is och mörker. Man måste ta tillvara på varenda solsekund och verkligen PRESSA sig iväg till stranden även när man inte vill, för annars kommer man ångra sig när chansen inte finns att göra det längre.

Jag vill inte go all Ledin on ya asses, men sommaren är kort, det mesta regnar bort. Nejmen, allvarligt, det är 25 juli idag. Det borde vara högsommar, jag borde sitta och svettas någonstans. Grinig över den här JÄVLA värmen som kokar min hjärna. Istället sitter jag här i raggsockor och tjocktröja och har inget problem alls att tänka. Tyvärr.

Jag gillar hösten - PÅ HÖSTEN. Men jag vill tröttna på sommaren först. Jag vill vara spyless på grillfester och parkhäng och sand i skorna. Jag vill känna mig klar med att det är ljust och varmt hela tiden. Vill längta efter att frysa.

Häromdagen såg jag barn som var ute och lekte. Iklädda overaller. OVERALLER! Föräldrar borde behöva oroa sig över överhettning av de små liven, inte köldskador. Det är mitt i juli. Måste upprepa det för mig själv, för det finns inget annat som påminner mig om det. Försöker ändå tänka att det här är en tillfällig vädersvacka, det repar sig, det tar sig, snart så. Snart brakar sommaren in och värmechockar sig in i våra hem och upp på Aftonbladets löpsedlar. Lyckas lura mig själv rätt bra, ända tills jag får sms från Din Sko. Det går säkert bra att sälja höstskor nu, så jag förstår er vilja att börja redan. Men snälla, vänta lite. Om vi ignorerar årstidselefanten i rummet ett tag till kanske hon ger sig och går.

Från juli -10 i skärgården

Rösta på min loppisdröm!

Jag har chansen att vinna ett Drömstipendie på 25.000:- och för det vill jag (förstås) åka till en gigantisk loppis i USA! Men jag behöver era röster. Rösta gör du enkelt genom att klicka "Rösta" på den här sidan. Du får även väldigt gärna klicka på Like så att länken delas på Facebook, tipsa dina vänner eller dela på Twitter. Blir så glad för varje röst och vill verkligen, verkligen vinna.

Här är min motivering:

Du vet den där unkna lukten som finns i källare, på vindar och på loppisar? Lite gammalt, lite instängt, lite dammigt. Den som kanske får dig att vända i dörren och rynka på näsan. För mig är den som den renaste bergsluft för en sån där hurtbulle med Haglöfs-ryggsäck. Det är lukten av prickiga vintageklänningar från 50-talet, pastellfärgade handskar från 60-talet och orangebruna overaller från 70-talet. Visst, ofta gömt bland mängder av "Jag överlevde Bennys svensexa -97"-t-shirts och urtvättade kjolar från de stora kedjorna. Men jag har inget emot att gräva, sortera och leta. Nej, jag älskar det faktiskt. Varje gång jag reser är jag på loppisjakt. Jag, som annars är rätt bekväm, har inget emot att gå i avgaser flera mil i industriområden om det finns någon affär där som jag kan få leta runt i. Jag är som loppishulken - får oanade krafter när det vankas fynd.

Men jag börjar kunna Sveriges loppisscen. Jag skulle vilja se något helt annat. Andra märken, andra upplägg, annat utbud. Jag drömmer om att få åka till Rose Bowl Flea Market i Kalifornien. En av världens största och mest kända loppisar, med runt 20.000 besökare varje gång de har öppet (en gång i månaden). Det riktigt känns i hjärtat hur alla besökare är där och stjäl mina fina fynd gång efter gång och det finns ingenting jag kan göra för att försvara min fyndheder. Ge mig chansen att åka dit och bevisa mig! Att få andas den renaste bergsluften (för en loppisfyndare alltså: källarstank med luftkonditionering). Rösta på mig! Kanske hittar jag nåt knasigt fint åt dig i staterna.

Goa Göteborg!

Idag åker jag till Göteborg! Hurra! Har min bästis där som jag träffar alldeles för sällan. Tågpriserna Sthlm-Gbg är ju helt galna. I alla fall om man inte köper obokat andraklass 5 månader i förväg. Nu får jag faktiskt skjuts ner, riktigt lyxigt. Och hem ska jag flyga. Det är första gången jag flyger inrikes, tycker verkligen man ska försöka undvika det för miljöns skull. Men jag har inte råd att ta tåget. Det är helt sjukt att det kan vara så mycket billigare, bekvämare och snabbare med flyg. Nåväl, jag flyger väldigt sällan överlag, så kolla inte på mig med den där blicken. Gå och trakassera någon årlig Thailandsresenär istället!

Uppdateringarna i bloggen kommer bli sporadiska om ens existerande tills jag kommer tillbaka (25:e juli). Rullo sköter skickande av eventuella ordrar i webshoppen så länge. Kollade f ö på väderprognosen - regn varje dag och runt 16 grader varmt. Seriöst, det här måste vara sämsta sommaren sen Dackefejden. Jag går runt i raggsockor och tjocktröjor och sneglar längtansfullt mot mina sommarklänningar.


Ha det så bra darlings, hörs snart!

Småtips!

Blandar lite tips här för allas nöje (mest för mitt eget kanske):

Musik Snubblade över den här låten med Niki Yrla och tycker den är grym, in och lyssna.
Bloggerier Om man gillar klädinspiration, second hand-fyndande, söta tjejer och FANTASTISKA matbilder som gör en hungrig trots att man nyss ätit femrätters: besök Polichinelle.
XL-modell H&M söker en provmodell i storlek 50. Är du en kurvig kvinna i Sthlmsområdet kan det vara ett trevligt extrajobb.
Fina bilder Jag förstår mig inte riktigt på tumblr, men jag vet i alla fall att varje gång jag går in här får jag ont i hjärta och skalle av alla snygga bilder. På ett bra sätt.

Sånt här kan man hitta t. ex på tumblr:n länkad ovan (originallänk)

Fotografering idag.

Idag ska jag vara assistent på en fotografering med Jessica Silversaga! Det är ett himla kul tema och jag hoppas vädrets makter är med oss. Kommer förhoppningsvis kunna visa lite bakom scenen-bilder sen. Så här blev några av fotona förra gången vi körde (publicerade i a doll's house magazine):



En del av kläderna är från vintagesmulor.se förstås! :) Kram på er.

Födelsedagspicknick

Sådär, nu börjar jag äntligen bli människa igen. Det märks att man inte är 20 längre, om vi säger så. I lördags firade jag att jag fyllt 25 (för andra gången...). Eftersom det är omöjligt att ha fler än typ 5 personer i vår pluttlägenhet, bestämde jag mig för att köra en utomhusgrej, som en picknick. Fast utan mat. Vädret var konstigt nog på vår sida och solen sken precis lagom varmt hela dagen och kvällen. Vet inte hur många vi blev, runt 15 pers ungefär. Inte illa pinkat för att vara i stan mitt i sommarledigheterna. En bandare, filtar, rosé, chips och trevligt sällskap. Svårare än så behöver det inte vara. Älska sommaren! Hela världen blir ens vardagsrum och bara att gå utomhus är att vara på semester. Det är den fattiges årstid, helt klart.

Jag gillar inte att spamma ut bilder på andra utan att fråga om lov, så det blir sparsamt med pics här. Men jag lovar att det var fler än jag på partajet.


Puss på er!

På spåret-spelet = snoozefest.

I tisdags åkte jag och Ryggsäcken till Uppsala för att second handa och käka middag med ett par vänner. Vi kom dit väl förberedda med kartor och en plan förstås. Att bara vandra runt och hoppas att man hittar nåt kul har aldrig varit min grej. Om man vet vad man gillar är det väl bättre att planera fram det?

Nåväl, 4 timmar och 5 second hand-affärer senare var vi nöjda. Eller ja, halvnöjda. För att vara Sveriges fjärde största stad levererade inte Uppsala som jag hoppats. Det finns säkert mycket bra om man åker utanför stan, men den här körkortslösa saten har ju inte möjlighet med sånt. Jaja, ett par fina grejer till vintagesmulor.se blev det i alla fall, bl a ett par örhängen med guldfärgade ankare!

Sedan gick vi vidare till middagen hos vännerna. Öl, vegetariska enchiladas, sallad och creme brulee. Vad har man i ansiktet efter en middag som den? Ett creme bruleende! Efter middagen skulle vi prova ett nytt spel de köpt: På spåret-spelet. Låter helt perfekt för På spåret-fantaster som oss. Spelet var en tjock bok med en liten digital display med några knappar.


Det hela kändes lite 80-taligt. Då var allt som hade knappar HIGH TECH och DIGITAAAALT. Nåväl, det var så simpelt att den där lilla apparaten slumpade fram ett nummer och då ska man bläddra i boken till rätt fråga (t. ex "Vad hette Astrid Lindgrens första bok?") och läsa den. Spelaren vars tur det är knappar in ett svar och man får veta om det är rätt eller fel. Sen är det nästa spelares tur. Ja, där har ni det. På spåret-spelet.

Men, undrar du kanske bestört, ska man inte resa någonstans? Ska det inte vara något resemoment där man ska gissa vilken stad man är på väg till? Nej nej, vad har du fått den befängda idén ifrån?! Varför skulle man göra det i På spåret-spelet? Tok där. Kompisen som köpt spelet (boken) för 300:- kände sig riktigt jäkla blåst. Hon blev så irriterad att hon vägrade vara med. Jag förstår henne. Den där förskönade miniräknaren i hörnet hånade hennes investering med varje pip.

Det är inte svårt att förvandla På spåret-konceptet till ett spel. Det lämpar sig t o m rätt bra för det. Man skulle kunna göra det med en dvd t. ex. Då kan det ju bli precis som i tv. Men vänta nu... det finns redan!

Med DVD:ns hjälp ger ni er ut på en resa och gissar vart ni är på väg. Därefter följer filmer och frågor om resmålet. Mellan resorna gissar ni på roliga kluringar. Den som har flest poäng efter tre resor vinner spelet.

Varför uppdatera det spelet när man kan nerdatera det? Att bara skriva tusentals vanliga frågor, sida efter sida, och förvänta sig att folk ska bli bländade av den snajsiga tekniken som medföljer - det går väl lika bra det? Äh! Kom igen, så dumma är vi inte. Tills jag googlade recensioner och såg att i stort sett alla har tyckt att det är "ROLIGASTE BOKEN!!!" och att de har "skrattat i timmar!!!". Konstigt. Vi satt och halvsov redan efter 2 frågor. Att sitta och slå i en tusentals sidor lång bok är inte bästa sättet att hålla igång en stämning. Men visst, jag kan också hitta på roliga spel. Både för dem som gillar att slå och slå i böcker och för dem som vill ha ett tv-programinspirerat spel:

• Hitta ordet! Två spelare har varsin ordbok. En tredje person är domare och säger ett valfritt ord. Spelarna ska då så snabbt som möjligt hitta ordet i ordboken. Den som är snabbast får en poäng. Först till tio vinner. Det är ett väldigt digitalt spel, så det följer även med en kulram att hålla räkningen på.
• Idol-spelet, psalmversionen. Ni kan vara hur många spelare som helst, minst 1 måste vara jury. I psalmboken som medföljer slår ni upp valfri sida och sjunger den psalmen. Därefter tar jurymedlemmen ett av de förtryckta omdömeskorten och läser från det. Får du t. ex "HALLELUJA MOMENT!" får du sjunga en gång till, men får du "Kan du teckenspråk? Inte? Det borde du lära dig, för du är tonDÖV!" är spelet slut för din del. Eftersom det här är ett spel från 2010-talat är det förstås lite hight tech. Så en minidisc med psalmmusiken följer med.

Det kanske är lite orättvist, jag menar, frågorna var ju helt okej egentligen. Det var mest den falska marknadsföringen som gjorde att vi blev så besvikna. Samt den onödiga elektroniken. Det är som om någon skulle säga till en: "DU HAR VUNNIT 86 MILJONER KRONOR!!!!! OCH HÄR FÅR DU EN ROBOT SOM KAN GÖRA DIN BOKFÖRING!!!" och sen: "eller oj, nej, jag såg fel, men här får du en mandelkubb och en laserpekare". Hade jag bara fått mandelkubben och laserpekaren direkt hade jag blivit galet glad, men precis efter 86-miljonerkronorochrobot-bluffen kan jag inte glädja mig åt det.

Slutsats: köp inte På spåret-spelet. Och om du ändå köper det, förvänta dig ett Vem vet mest?-spel med en glorifierad miniräknare i hörnet.

Vi vegetarianer äro missionärer för en högre moral!

Igår var jag och R till svärföräldrarna för att fira min födelsedag i efterskott. Jag fick givetvis massa god mat, fina presenter och god tårta - som alltid. Bl. a fick jag den här roliga boken som tillhört svärfars mamma. Det är en vegetarisk kokbok från 1924.



Min första tanke: fanns det vegetarianer före 1970?! Efter en bläddring i boken verkar det ha varit lite... speciella människor som var veggo då. Det var inte för djurens skull, det fanns inte en tanke i de banorna. Bokens författare anser att kött är sjukligt och äckligt på massa olika sätt. Kött gör oss feta, sinnessjuka och svaga. Betänk att det på den här tiden inte fanns quorn eller andra lyxprodukter, så det var inte ett hellattjo alternativ att vara veg.

Jag tänkte att jag framöver kan underhålla med lite urklipp ur den här fina boken. Som inte bara bjuder på recept, utan även om vetenskaplig "fakta", varningar och dagsmenyer. Låt väl smaka!

Veggos är moralens väktare

Vegetarisk kost botar sinnessjukdom

Jag är katten vid kranen.

Jag är så ofantligt dålig på att läsa bloggar just nu. Framförallt handlar det väl om att jag försöker att inte sitta så mycket vid datorn när jag är ledig, tvinga mig själv att göra andra saker. Det känns inte bra för vare sig kropp eller knopp att sitta och stirra in i en skärm hela sin vakna tid, som jag gjort tidigare. Det är inte helt lätt att bryta, eftersom många av mina vänner lättast nås via nätet. Eftersom jag kollat på tv på playkanalerna. Eftersom jag får nyheter och radio på nätet.

Men när jag insåg att jag, som tidigare hade flera böcker på gång jämt och plöjde minst en bok i veckan, läst ungefär 1 bok på 5 månader - då blev jag rädd. Jag har alltid läst mycket, storlånare på biblioteket som liten. Att promenera och läsa samtidigt har varit min standard så länge jag kan minnas. Aldrig utanför dörren utan minst en bok i väskan. Men efter intåget av min android-mobil har det lilla bokläsandet försvunnit totalt. Så jag har börjat datordetoxa när jag är ledig. Istället för att plöja forum facebook twitter bloggar forum facebook twitter i 18 flikar samtidigt stänger jag av skärmen (jag tänker inte stänga av datorn, någon måtta får det vara) och sätter mig på balkongen och läser en bok.

Det gör ju då att jag inte läser några bloggar alls på regelbunden basis. Det känns pissigt, för det finns så många grymma därute. Vassa, söta, roliga, smarta kvinnfolk (och en och annan man) som engagerat pumpar ut texter och bilder som jag verkligen vill ta del av. Men just nu... ja just nu blir det inte så.

Varför ska jag läsa din blogg när du inte läser min? kanske flera av er tänker. Och jag förstår om ni inte pallar läsa när ni inte får det utbytet. Jag förstår det, men just nu är det så här det är. Alternativet vore att sluta blogga tills jag har tid att både skriva/läsa, men det är egentligen inget riktigt alternativ. Jag kan inte sluta skriva, det vore som att sluta andas (ja, exakt så dramatiskt är det faktiskt). Jag vill skriva så att jag får träningsvärk i fingrarna och bortsvedda fingeravtryck. Jag vill skriva varenda tänkt och otänkt tanke, plita varenda upplevelse och ickeupplevelse i små tecken. Jag vill plåga tangentbordet tills det ber om nåd. Att skriva för mig är inte en uppgift att göra, det är en respit, ett naturtillstånd. Det är så jävla hemma som någonting kan bli.

Likt en katt som försöker dricka slut på vattnet i kranen försöker jag skriva slut på orden. Ett meningslöst arbete för oss båda och för min del älskar jag det. Folk säger att man måste läsa mycket för att bli bra på att skriva och det tror jag absolut är sant. Men måste jag välja mellan att skriva och att läsa så väljer jag det förstnämnda utan att blinka. Att inte läsa är trist, men att inte skriva är att dö.

Det är andra gången jag skriver det här inlägget, ironiskt nog. Bloggers autospar var ur spel och allt försvann. Att skriva om samma text två gånger är bland det tråkigaste som finns, men ändå är det roligare än det mesta eftersom det i alla fall är skrivande. Någon gång hoppas jag kunna dra in pengar på mitt skrivande. Det är ett av mina (inte längre) hemliga mål. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till, för jag är totalt ointresserad av att skriva det någon annan säger åt mig - en lyx få professionellt skrivande har råd med.

Kanske kommer det finnas ett fack för såna som mig i framtiden. Tills dess lever jag på syret skrivandet ger och till efterrätt käkar jag allt beröm jag får av er som läser. Det har faktiskt hänt flera gånger att folk drar citat från 1,5 år gamla blogginlägg som jag själv glömt. Min läsekrets är inte kaxigt stor, men fantastiskt hängiven. Det är jag stolt över med tanke på att bloggar oftast går ut på bilder/korta bildtexter. Att ni faktiskt orkar ta er igenom mina textmassor gång på gång, det är imponerande.

Jag är katten vid kranen och ni är husse/matte som står och filmar och säger "aaaw!". Era facebookkompisar kanske inte kommer like:a videon sen, men vad gör det? Det är ni och jag - det funkar väl?