Scener ur ett samboskap pt15

Igår kom Raffe hem från att ha hjälpt sina föräldrar tapetsera hela dagen och gick direkt upp för att hjälpa grannen sätta upp lampor. När han kom ner igen var han döhungrig och skulle bara koka upp lite pasta att ha till sin redan klara köttfärssås. Koka upp vatten och slänga ner lite pasta, hur fel kan det gå? Mhm.

Jag satt vid min dator och hörde plötsligt en riktig jävla smäll! Jag kikar in i köket och ser en skyldig blick glo tillbaka mot mig över kylskåpets dörrkant.
- Den attackerade mig! försvarade han sig och pekade.

Ja, folk, nu är det dags att låsa fönster och dörrar. Det är inte ryssen eller dansken som kommer, det är osten! Under diskbänken låg osten och i resten av köket låg delarna från ostkupan utspridda.

Jag skakade på huvudet och återgick till mitt. Ungefär 2 minuter senare hördes ett falsettskrik och återigen kollar den där blicken på mig. Nu har han smält ner halva osthyveln - på sin tumme och alltså brännskadat sig.
- Men herregud, vad håller du på med?
- DU STRESSAR MIG!!!
- Jag stressar dig genom att sitta vid min dator?
- Ehh, JA!

Jag fortsätter med mitt tills nästa skrik kommer. Nu SUCKAR jag väldigt menande och slänger en blick mot köket igen. Han håller i en burk med hallon jag fått från en kompis. Den har han vält ut i kylen och spridit ut hallon + dess saft där. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Hur kan en enda människa orsaka så här mycket kaos på bara några minuter?

Nu är pastan färdigkokad och han har lyckats bre en macka, äntligen! Jag andas ut men hör plötsligt att det blir alldeles tyst därinne. Inte ett bra tecken. Han står vid kylen med en halvfull vattenflaska i handen. Resten har han hällt ut i kylen.


Ni minns väl Rulles hobbyafasi förresten? Här är några nya tillskott:

• maghål = navel
• konstgjord sol = lampa

Jag säger då det, kids. Det är sällan långtråkigt att vara sambo.