Jag sitter här och sträckkollar på Keeping up with the Kardashians medan jag arbetar. (500 varor inlagda i shoppen hittills.) Aja, det är i alla fall en dokusåpa som handlar om familjen Kardashian. Mamman är gift med Bruce Jenner, en OS-stjärna från 70-talet. Jag hade knappt hört talas om någon av personerna i familjen innan jag började kolla på såpan, så stå ut med min eventuella okunskap.
Först när jag såg Bruce tänkte jag att han hade varit med i en eldsvåda eller något. Han har den typen av stram, glänsande, randig hud. Och ansiktet ser helt ihopplockat ut, inte format av tid utan av tändstickor. Googlade för att se vilken olycka han varit med om. Olyckan hette fåfänga. Han har betalat många slantar för att se ut som han gör. Men men, han är visst inte helt nöjd. Så han gjorde ett par operationer till förra året, för att fixa till spektaklet. En tidslinje över hans ansikte, kolla här (klicka):
Det konstigaste är att han i dokusåpan känns väldigt.. jordnära. Visserligen i relation till Kardashian-syrrorna, men ändå. Nej huvva, vad folk gör med sig själva. Så fruktansvärt onödigt.
Här är en till sneak-peak från webshoppen som komma skall:
Det här med gamla människor och mat som luktar bajs. Vad är grejen med det egentligen?
Ibland går jag runt i lägenheten och undrar varför det stinker gammal kattlåda och diarréig kattröv (mina katter och deras kattlåda är ju 15 mil härifrån). Går runt och sniffar mig mot avlopp och Rulles kalsonger. men kan inte hitta boven i dramat. Förrän jag bestämmer mig för att det måste vara soporna, "de ska ut!" och öppnar trapphusdörren - och ryggar tillbaka. Sväljer en sur uppstötning. Att någon skulle vilja ÄTA det som luktar så där - det är obegripligt. Jag vill dränka det i WC-anka och spola tre gånger. Och vädra. Och sätta upp en förlåt-lapp i hissen.
Jag tänker mig stanken som en sån där grön dimma, som i tecknade serier när något luktar illa. Den färdas från stekpannan eller ugnen hos den som lagar maten och uppför eller nerför trappor (vet inte på vilken våning denne bor), in genom våra dörrspringor och rätt upp i min hjärna genom näsan.
Så vad handlar det här om? Den här besattheten av rövluktande mat. Är det någon slags likgiltighet inför livets och människans meningslöshet? "Allt kommer ändå ut som skit, så varför anstränga sig?" typ.
Fast visst, nu är jag lite orättvis kanske. Jag har inga belägg för att det är husets äldre invånare som lagar denna stinkande mat, det kanske är de yngre? Är det någon ny trend att kids börjar laga mat som består till 98% av kål? KålKids. Skapa en grupp på Facebook så jag kan hålla koll på er!
Någon gång skulle jag vilja kunna komma in i trapphuset och känna lukten av pannkakor eller tacos eller.. vitlök. Istället för pannkaka, silad och processad och utpressad genom en människa.
Nu ska jag lägga in den här klänningen i webshoppen! Har fortfarande inget öppningsdatum, men jag hoppas att det blir snart i alla fall. Vill så gärna visa allt arbete jag lagt ner och alla fina grejer jag har!
Woho! Jag vann precis en liten tävling. Helt på andras meriter, som vanligt, men ändå! Jag skrev sms:et. ;D
Satt och lyssnade på Humorhimlen i P3 eftersom det var tema Pang prego. Mitt bästa program. De körde en Våga vitsa (ett återkommande inslag i Pang prego där man ska hitta på kassa ordvitsar) som tävling. Jag är inte bra på sånt, men jag gillar verkligen tävlingar. Spelar ingen roll om man kan vinna.. jord. Jag ska ha't.
Så jag frågade Rulle. Det är hans bästa gren, han spottar ut dem på löpande band. Oftast följt av en dödsblick från mig.
MEN nu har det äntligen betalat sig. Åratal av: - Fan vad din spökkostym luktar illa! - Ja... dålig andedräkt.
har äntligen burit frukt.
Jag smsade in den och de läste upp den! Som först av 3. Och så skulle Josefin Johansson välja vinnaren, och hon valde MIG! Vi är som bästa kompisar nu kan man säga. Jag jobbar nästan på P3.
Så nu ska jag få massa P3-crap hemskickat! Fan så gött, jag älskar presenter och att vinna :D
Puss hej!
Aaaah nu ville ni veta vitsen va? Okejrå! Vinnarvitsen på tema kontorsmaterial:
Klockan är tjugo över åtta (nu är den tjugo över nio, det har tagit en timme att skriva klart inlägget!) och jag har varit vaken i snart två timmar (galet! men när solen hostar mig i ansiktet och pojkvännen mal kaffebönor är det lätt att vakna). Har druckit te, ätit två mackor med ost och gurka samt redigerat några bilder.
Jag har även kollat på 1,5 avsnitt av The bad girls club (sen sa megavideo STOPP!). Någon som sett det? Jag kan inte hjälpa det, men jag älskar den där typen av dokusåpor. Alltså - stäng in ett gäng explosiva idioter i ett hus och.. se vad som händer. Inte Big Brother, det blir för sterilt. Det var ett experiment som kittlade oss på rätt ställe för 10 år sen, nu behöver man inte låsa in folk för att skapa drama. Tvärtom!
Fridas lista över bästa dokusåporna där idioter slängs in i ett hus och börjar kalla varandra HO'BAG och SKANKBOX och TRASHYASSBITCH:
5. The Real World Antal säsonger: 23 Den officiella poängen: Att 7 främlingar ska leva tillsammans i ett hus och jobba. Den riktiga poängen: Att ta 7 stereotyper som passar illa ihop med varandra (homofob - homosexuell, slampa - amish, etc) och hoppas på bråk. Dessutom tvingar man deltagarna att jobba, vilket ska leda till lite strul eftersom de oftast är ute och festar. Antal fistfights: Obetydlig mängd. Betyg:3/5. Vissa säsonger är smaskiga, andra är helt poänglösa. Därav medelbetyget.
4. The Girls of Hedsor Hall Antal säsonger: 1. Den officiella poängen: Att ta ett gäng out of control tjejer till England och uppfostra dem. Tänk My Fair Lady. Den egentliga poängen: Att hetsa tjejerna mot varandra, skapa bråk och intriger. Tänk My Fair Lady - med Eliza Dolittle på crack. I AIN'T DOIN' THAT, YOU BITCHASSMOTHAFUCKA'! Antal fistfights: Medel. Betyg: 3/5. Det är roligt att se hur galet de brukar bete sig. När de spelar upp videos hemifrån på tjejerna, och de sitter med händerna i knät, röda kinder och blicken fastnaglad i golvet. Alltmedan deras video-jag drar body-shots från en strippa, drar ut någon tjejs löshår och får en bot för public urination. Men när de sen ska lära sig binda blommor och sitta med korslagda ben är det en riktig snoozefest.
3. Tool Academy Antal säsonger: 3. Den officiella poängen: Att ta ett gäng "tools" (svin, as, rövhål) och få ordning på dem. Deras illa behandlade fruar/flickvänner är de som anmält dem. Varje vecka går de igenom en ny lektion och kämpar om att få en badge. Ämnena är t. ex: commitment, fidelity, honesty. Den som är kvar i slutet vinner pengar. Den egentliga poängen: Att visa upp dessa grisar i sin fulla prakt, med hjälp av videofilmer och lögndetektortest. I början säger sig produktionsbolaget leta efter deltagare till "The ultimate party-man!" eller nåt sånt. Och för att komma med i programmet och ha chans att vinna pengar ska de visa hur de festar. Killarna sätter igång, de hånglar med strippor och inhalerar Jägermeister och streakar - när plötsligt deras fruar/tjejer kommer in och en Tool academy-skylt exponeras. Wooooops! Sen fortsätter förnedringen med fler videofilmer, otroheter, lögner etc. Antal fistfights: Låg/medel. Betyg:4/5. En svag fyra. Terapitimmarna och meningslösa tävlingar upptar största delen av programmet. Vilket är totalt ointressant. Men alla dessa förinspelade videofilmer leder till en hel del "you *beeep*ing *beeep* *beeep* mother*beeep*". Och det drar ändå upp betyget ett snäpp!
2. Jersey shore Antal säsonger: 1 (men en till kommer till sommarn, tjoho!). Den officiella poängen: Att ett gäng guidos och guidettes (se bild nedan) ska ha sköj en sommar vid stranden. Den egentliga poängen: Att ett gäng puckade, men älskvärda, guidos och guidettes ska ha en sköj sommar i solariet. Antal fistfights: Medel. Betyg:5/5. Den som castade Jersey Shore borde få ett pris av något slag. Serien har blivit ENORM i USA och alla medverkanden har blivit stjärnor. I vanliga fall är de som blir mest omtalade och ihågkomna från dokusåpor, de som är störst idioter. Men här.. ja jag vet inte. Man blir liksom lite kär i dem allihop. De är som fabeldjur. Från en helt annan värld. Där hårvax är hårdvaluta och solarielampor utsöndrar syre.
1. The Bad girls club Antal säsonger: 4. Den officiella poängen: Öh.. Att de dåliga tjejerna ska bättra sig kanske? Fast inget görs aktivt för att detta ska ske (terapi och sånt är tråkig tv). Den egentliga poängen: Att kasta in en hög med HELgalna tjejer i ett hus. De skriker och slåss för ingenting och det är spännande att se vem som först dödar vem. Antal fistfights: Mer än alla andra tv-program i hela världen sammanlagt. Betyg:5/5.
Tanisha från säsong 2 var en riktig bråkstake, här är lite smakprov.
Har du tröttnat kan du väl iaf hoppa till 1:30 i klippet nedan. POP OFF, POP OFF, POP OFF, POP OFF!
Nu måste jag faktiskt jobba, det här tog längre tid än räknat. Hoppas ni kollar på serierna jag tipsat om så vi kan diskutera dem sen! :D
Idag var det besök hos svärmor och svärfar som gällde. Svärmor ville att jag skulle ge henne lite tipz'n'trix om hur man säljer på Tradera. Vi behövde nåt att lägga ut, bara så jag kunde visa henne hur man gör. Så hon rotade och grävde, och hittade en liten kartongask. I den låg något som såg ut som en blandning mellan en spruta och en fästingborttagare. Jag ryste till.
- Man lagar strumpbyxor med den, förklarade hon snabbt när hon såg min skeptiska min.
Så jävla smart! Jag älskar den här typen av gamla grejer. Som förr inte var något speciellt sådär, men som nu känns så jävla specifikt och liksom.. onödigt fast ändå livsnödvändigt. En komjölkningskjol och ett armbågsskydd för bakning.
Tidigare har jag t. ex hittat en väskkrok hos svärisarna. Den låg i sin egen lilla plastficka med en bildbeskrivning till. Man hänger den vid bordskanten när man är på middag, och så hänger man dit sin lilla handväska! Så man slipper ställa den på golvet eller på bordet (inte okej).
Tycker ni ska gå in och bjuda på strumpbyxmaskelagaren. Bara bruksanvisningen är värd en hundring, den var skitkul. Sådär gammeldags hurtig!
Jag har vunnit en apa! Den goa maddis hade en klurig formel i ett av sina inlägg:
∀x∃yT(x,y)
Vafan är det liksom? Meeeeen nu är det bra att ha en pojkvän vars idé om "spännande" läsning är att bläddra i tjocka, gamla böcker fulla med sån där obegriplig dynga. Uppånervända bokstäver, vafan ä dä?! Och konstiga krumelurer. Sånt förstår inte jag mig på. Om man kunde förstå vad formeln betydde skulle man vinna en teckning, och det ville jag! Så Rullebör förklarade för mig:
För alla x existerar ett y, sådant att x och y tycker om varandra. Alltså: det finns någon för alla därute.
Rätt fint! Och jag vann förstås en teckning. Igår trillade den in här och håvade in goa skratt och hurrarop.
Inget för er som gillar realistisk konst, det här är nämligen apstrakt:
Den lille parveln har dessutom vintagesmulors klänning på sig! Aaaw! Apfint, är vad det är. En ram ska införskaffas, sen åker han upp på väggen.
Webshopsdesignen är förresten klar! Nu ska den bara.. implementeras. Osäker om jag använder det där ordet rätt, men jag är för trött och hungrig för att orka googla't. Det går alltså framåt, har inget öppningsdatum klart än dock. Stay tuned!
Igår postade en kompis en grej på min vägg på Facebook. Inget ont till dig som gjorde det, jag vet att du är snäll uti fingerspetsarna! Men. Det stod så här: "dina kompisar har svarat på frågor om dig, klicka här för att få se!". Jag klickade och fick allowa någon application (hatar att göra det, jag tror alltid att den direkt kommer börja skicka massa idiotiska kedjebrev till alla jag känner) och kom vidare till själva sidan.
Där stod en lång lista med massa olika frågor om mig. Och bredvid stod svaren som folk (det antyddes att det var många) gett. Det var ja- och nej-frågor och svaren varierade.
Do you think Frida is a good kisser? NO Do you think Frida has a cute profile picture? NO Do you think Frida is attractive? NO Are you embarassed to be around Frida? YES
Jag vill inte veta om folk tycker att jag är ful och tjock och hjulbent och gråbent och enbent. Jag har inte frågat! Så varför får jag svaren (om än anonyma) slängda i mitt ansikte?
Man fick alltså inte se vem som sagt vad. En del av svaren var "snälla" (Has Frida made you laugh? Yes ...........), en del var taskiga (se ovan). För att få se vem som svarat vad skulle man spela nåt jävla spel och spara ihop credits. Sen kunde man KÖPA facit, en fråga i taget.
Nu skulle jag leta upp den där app:en, för att ta screenshots så ni fick se. Men jag hittar den inte! Hittade dock något liknande. Där var de inte lika "smarta", för där ser man inga svar heller, utan man måste köpa dem också. Vilket gör att man kan inbilla sig att alla svarat snällt. För vem svarar att någon av ens vänner är ful i ett jävla facebook-quiz? Antingen tror man att quizen är kopplad till en lögndetektor eller så är man bara en mobbare.
Aja, här är en screenshot av den här andra app:en, inte lika taskiga frågor här dock:
Man kunde f. ö köpa svaren med riktiga pengar. Haha!
Alltså, sammanfattningsvis är det så här: dina vänner sitter glatt och säger att du har hängröv och dålig andedräkt och ser ut som en kompost i fejan. Men vill du veta VEM så får du betala för det! Well where the fuck do I sign up!?
- Jag har oroat mig för en grej. Tänk om jag skulle skickas tillbaka i tiden. Då vet jag inte vilka aktier jag skulle köpa! Det är ju det första man tänker att man borde göra, köpa massa aktier. Men jag har ingen koll på aktiekurserna idag! Jag skulle vara helt lost! Det gör mig stressad och jag tänker varje dag att jag måste sätta mig in i det NU.
Det är sånt här vi pratar om. Eller ja, vi pratar om riktiga saker också. Om politik, litteratur och relationer. Men det blir vääääldigt mycket "om du vann 100 miljoner...". Det gäller ju att vara förberedd!
Jag spelar faktiskt på lotto. Jag, paps och bror har en stående rad sen.. flera år tillbaka. Nu har det gått så långt att man inte KAN sluta med den där jävla raden, för tänk om den då slår in nästa vecka? Samtidigt som man funderar lite på hur stor potten varit om man vara sparat pengarna istället. Några tusen i alla fall. Aja, det är kaffepengar när jag sopar hem en sån där oversize-check proppfull med nollor!
Lyssnade på Verkligheten i P3 när det handlade om folk som vunnit miljonvinster. De intervjuade en tant som vunnit 19 miljoner på Postkodmiljonären. De frågade henne vad hon gjort för pengarna? Det var trots allt 1,5 år sen hon vann dem. - Ingenting. Ingenting? - Jo, vi satte in nya fönster. Panorama-fönster eller nåt sånt? - Nej nej, vi bara bytte ut vara vanliga fönster, det var dags. Har du inte gjort nåt annat? - Man ska inte slösa.
GNNNN! Alltså.. jo. Ibland ska man det. Det är ju det som är att leva! Inte att skuldsätta sig, för det sätter ju käppar i hjulet för det framtida levandet. Men 19 miljoner. Man skulle kunna köpa 2 miljoner refreshers utan att det ens MÄRKS på kontot!
Folk som slösar och inte ser något värde i pengar provocerar mig. Såna som får pengar av pappa hela tiden, så fort det krisar. Men det provocerar mig ännu mer att en vanlig person (en nyligen pensionerad städerska) vinner nästan 20 miljoner och bara sitter och håller på dem. LEV! Spendera, res, bjud, skänk - gör någonting! Bidra till samhället, hjälp till i en tid av ekonomisk kris - köp en lyxkryssning! Alltid är det någon ungdom som får ett diskjobb där.
Hon lät som att hon var stolt över att hon inte använt pengarna. Vad väntar hon på? Man får ju inte ta med sig skiten när man dör. I'm all for att spara, men då ska man ju spara TILL någonting. Inte bara samla pengar på hög. Ingen behöver 19 miljoner i buffert.
Ricke är ju fysiker. Han säger att han (som inte spelar på lotto) har lika stor chans att vinna på lotto som jag (som spelar på lotto). Jag tror honom inte. Och när jag vinner kommer han få se. Då ska jag köpa en tidsmaskin, skicka tillbaka honom 10 år i tiden och skratta när han stressat försöker välja vilken internetaktie han ska köpa.
Igår var jag och Repmånaden en sväng på loppis. Köpte lite kläder till Vintagesmulor (alltså företaget) samt en bok som kan vara bra att ha. Ibland har kläderna jag köper fläckar och att få bort dem kan vara en hel vetenskap. Vad kan då vara bättre att ha än en bok om fläckar?! 50 öre, ett riktigt kap.
Det står förstås om hur man får bort vin- och gräsfläckar. Men även om lite ovanligare fläckar. Jamen ni vet, när man råkat kladda liktornsmedel på sin finaste festblåsa? Då behöver man bara.. Eller näe, det tänker jag inte säga. Vill ni veta får ni vackert köpa boken själv, era snåljåpar! Därav censuren nedan.
Såg den här reklamen från Campus Telge när jag var inne på hotmail. Bor det en ingengör i dig? Nä men kanske en grammaticker. Ingen gör som en ingengör!
Jag ska inte vara kaxig, jag måste alltid googla innan jag ska skriva det. Ingenjör. Det var rätt va? Ja. Men om jag skulle göra en fet annons skulle jag nog be en person eller två att korrläsa i alla fall.
Kissie vet vad en ingenjör är, det är en slags programledare!
Förutom ordet ingenjör måste jag alltid fundera på om sopor har ett eller två p innan jag skriver det. Måste tänka: "soppa äta, sopa slänga". I verkliga livet är dock detta inget stort problem. Rulle har sällan (ska inte säga aldrig, jag är trots allt bara människa) behövt slita mig ur sopkorgen och förklarat för mig att "det där är sopor, inte soppa!".
Det finns mycket saker man kan bli beroende av. Och behöva hjälp ur. Alkoholberoende. Heroinmissbruk. Sociala medier-beroende.
Det sistnämnda är när man måste uppdatera sin blogg/twitter/facebook hela tiden. Såg på Efter tio för nån vecka sen, då snackade de om det fenomenet. Hur vanligt det blir och hur farligt det är!!! Med i studion fanns bl a Egoina, en stor bloggare. Hon lever på sitt bloggande och ansåg sig inte ha något problem med det, så varför just hon var där var lite oklart. Men Malou ville gärna prata om beroenden och besatthet, inte om att kunna leva på sitt bloggande. Så hela tiden försökte hon styra in samtalet där. När Egoina inte gick med på att kalla sig själv beroende, gick Malou över huvudet på henne och frågade någon beroendespecialist ifall Egoina var beroende och hur hon ska komma ur detta. Äh, så jävla fjamsigt.
Klart man lägger några timmar om dagen på att uppdatera sin blogg om det är ens jobb. Är man beroende då? Malou borde kanske göra interventions på vilket kontor som helst. Slita pappersbuntar ur händerna på förvirrade sekreterare. - DU ÄR BEROENDE AV ATT ARKIVERA DE HÄR FILERNA!!!!
Jag skulle säga att Malou är beroende av att sitta och vara menlös i tv. Hah, nu kom jag och tänka på en sågning jag läst om Malou! Måste hitta den... Hmm.. Här! HAHA! Av Sandra Engström i Nöjesguiden. Krönikan är 3,5 år gammal men ändå lika aktuell. Ett utdrag:
Sveriges sämsta programledare, tv-journalist och debattledare Malou von Sievers har av TV4 lanserats som Sveriges Oprah och blandar självmord med blomster-skötsel i två timmar i Efter tio. Malou praktiserar självmassage över de rynkiga rödflammiga brösten med samma döda blick som när hon intervjuar överlevare från diskoteksbranden i Göteborg, och det är en ren plåga för oss som tittar. Som en ko på väg till slakteriet fortsätter hon att idissla trots att hon måste veta att sändningstiden är ett sätt för TV4 att säga "Malou, vi ska nog inte ses mer".
När jag googlade på Egoina såg jag att hennes mamma också bloggar. Under namnet "egoinasmamma". Ämen vafan. Jag hatar verkligen när folk ska vara "Johans pappa" eller "Emils mamma". Är ni ingen egen person? Är ni BARA en mamma eller en pappa åt en liten prins/prinsessa? Skärpning. I det här fallet handlar det visserligen bara om att åka snålskjuts, vilket är behövligt. Har inte sett en tråkigare blogg sen.. någonsin. Att kolla på hur en formfranska börjar mögla skulle vara roligare än att följa den där bloggen. Som ändå får 40 kommentarer när hon skriver att hon ska börja spela Bingolotto.
I alla fall, det här inläggets rubrik syftar på en artikel jag hittade i Metro. "Led dig själv ur självhjälpsfällan". Fan vad journalisten måste jobbat med den rubriken. - Jag kan ju inte skriva "Hjälp dig själv ur självhjälpsfällan", det blir lite motsägelsefullt. "Ta dig ur självhjälpsfällan"? Njaeee. "Led dig själv ur självhjälpsfällan"? Ja! Perfekt!
Perfekt alltså. Eller ÄR det det? Haha, så JÄVLA dum artikel. Det handlar om en kille som fastnade i "självhjälpsfällan". Och nu hjälper han andra (alltså säljer föreläsningar) om hur man ska hjälpa sig själv att sluta lyssna på alla dessa självhjälpsföreläsningar. Det är ju för dumt för att vara sant.
Jag ska skriva en bok tror jag. "Hur du blir rik snabbt!" - catchy titel va? Inuti ska alla sidor vara blanka, utom den sista. Där står det: "börja med att sluta lägga ut pengar på såna här skitböcker".
Idag var dagen d. Megaloppis i Solna. Det är den gigantiska loppisen som är här i stan 2 gånger per år. De hyr Solnahallen och smäller upp en jäääkla massa bord med stuff på. Man får betala 30 spänn för att komma in, men det brukar det vara värt.
Senaste var i november och jäklar. Vi var där i tusen timmar och ramlade sedan hem med armarna bångnande av väskor fulla med väskor fulla med andra fina saker. Jag var helt snurrig, hjärnarns belöningssystem satt ur funktion pga överproduktion. Ja, se själva. Knappt några pengar gick åt heller.
Så givetvis var jag peppad även nu. Jag har laddat i flera månader. Längtat och längtat. Imorse gick vi upp klockan åtta, laddade med rejäl frukost, fyllde plånböckerna med blandade valörer, tog kvittoblocket och lunkade iväg till Solnahallen.
Kön var betydligt längre än sist. Och värre blev den. Här syns en bit av den ringlande kön bakom oss, då stod vi ändå ett par hundra meter från ingången:
Jag trodde att folk kanske skulle vara upptagna med att.. äta ägg. Och sånt. Men de var tydligen på shoppinghumör precis som jag!
När vi äntligen blev insläppta galopperade jag och Rulle iväg, likt två getter på grönbete, med hela världen (Solnahallen) som vår grönskande hage. Men kanske snart la sig den exalterade stämningen. Den första hallen var inte fullsatt med bord, och den andra hallen var inte ens öppen! I vanliga fall brukar den första hallen vara proppfull, den andra hallen brukar vara till hälften fylld av skivförsäljare och till hälften av vanliga loppisförsäljare. Men inte den här gången alltså.
Vi gick runt några varv, köpte förstås några väskor och några klänningar. Helt okej grejer. Men inga hjärnblödningsskapande fynd som sist, inte ens i närheten. Inga gamla skolväskor för 10:-, inga Marimekko-klänningar för 30:-. Det var som att gå på Myrorna eller vad som helst. En av säljarna kände igen mig från sist dock. - Var inte du här förra året? Och köpte massa väskor?
He.. he. Jag? NÄVVER! Sa jag, och köpte 5 väskor.
Men äh, helhetsintrycket var snopet. Jaha. Vi gick hem efter bara nån timme. Aaaah jag är så besviken!
Imorrn ska jag dock dit igen, med min bästa kompis som helt oväntat freestylat upp hit från Götet. Jag hoppas verkligen att det är fler säljare då, har ju redan sålt in den här loppisen till henne som att det är Guds gåva till mänskligheten. Att den är sjukt stor och smockfull med billiga vintage-grejer. Inte halvfull med vanliga H&M-kläder.
Så här ser kopparna ut! De jag köpte i västerås. Sorry för suddiga bilder, men visst är de söta?
Igår skrev jag om dagens version av Lyckohjulet, som inte blivit någon publiksuccé. Vilket inte är så konstigt om man sänder tolv på vardagar. Men de har ett program som sänds på lördagar klockan 20.00 också. Som floppar loss. Och där har de av någon anledning satt in Annika Jankell och min gamle fiende Fredrik Virtanen.
Vi hade lite av ett beef för typ.. tio år sen eller nåt. När han var i ropet. Han hade en blogg där han skrev typ: "jag dricker kaffe. Nu är jag glad. Idag träffade jag Papa Dee. Jag är en mediapojke." Och jag tyckte den var lite tråkig, så i all välmening skickade jag ett ganska långt mail där jag föreslog att om inget spännande någonsin händer honom så kan han väl ljuga lite. Eller mycket. Och att jag skulle ha gjort det bättre ungefär. I all välmening, alltså!
Han blev "jätteledsen" och la ut hela mailet inkl mitt fullständiga namn på sin blogg (som faktiskt hade väldigt många läsare). Det tyckte jag var lite nedrigt och bad honom ta bort det. Då tyckte han att "jahaaa, var det inte så lätt att skriva för folk ändå?". Jag blev bara så orolig att han skulle lägga upp mitt namn igen och att jag skulle bli internetmobbad tillbaka till apstadiet, att jag svarade: "touché". Fast jag inte alls tyckte att det var touché. Det är ju skillnad att lägga ut privata mail och ba: can't take the heat?!?! och att själv lägga ut egenskrivna blogginlägg.
Dessutom var jag typ 14. Men visst Freddan, du vann den ronden. *rulla med ögonen*
Justja, han hade sin sluta-röka-blogg också! Något dummare har jag inte skådat. Aftonbladet slog på stort, hade en egen sida för den och promote:ade den överallt. Bloggen var exakt såhär: 30 dagar kvar till rökfritt!!! [...] 7 dagar kvar till rökfritt!!! 6 dagar kvar till rökfritt!!! 5 dagar kvar till rökfritt!!! 4 dagar kvar till rökfritt!!! 3 dagar kvar till rökfritt!!! 2 dagar kvar till rökfritt!!! 1 dagar kvar till rökfritt!!! Äh det gick inte *halsbloss*.
Och ja Fredrik, nu när du lördagsgooglar dig själv och kommer in här. Så bli inte ledsen igen. Jag har ingenting emot dig som person. Du är säkert jättego! Slår vad om att du lagar grymma pastarätter och att du är en sån man kan ringa till när ens kille gjort slut, så tar du ut en på en krogrunda och säger: "Äh, du var ändå alltid för bra för honom". Du luktar säkert gott. Och bleker dina skosnören så de alltid är spanking vita.
Men. Din medverkan i Lyckohjulets lördagsprogram? Vad går den ut på? Du och Annika Jankell sitter där och spelar upp klipp. Här är Girls just wanna have fun. Här är Knip Lanefeldt. Det där var på 80-talet, minns ni det?
Jag förstår inte vad det har med någonting att göra. Och framförallt inte varför NÅGON (som inte är släkt med de som syns i TV) skulle vilja kolla.
Avslutar med ett citat från senaste Filter (angående Baren): "Den då inflytelserika Fredrik Virtanen ..."
Ouch! Det är väl det sista såna som han vill höra. Att de var inflytelserika DÅ. Ah well. Du har kommit med i min blogg iaf, och den läses av typ.. 30 pers om dagen! Så, du är på väg upp igen.
När man är sjuk. i mitt fall förkyld, tvingas man göra många saker man inte vanligtvis skulle göra.
Snyta sönder huden under näsan.
Sova 22 timmar per dygn.
Hosta sönder ett par revben.
Svälja och andas med en hals som är som ett öppet köttsår.
Men det absolut smärtsammaste har ändå varit att kolla på Miljonlotteriets Lyckohjulet på TV3. Nog för att dag-tv är känt för att vara dåligt, det är ju lite av grejen. Men det får väl ändå finnas gränser?
För er som inte sett det (förmodligen alla) kan jag sammanfatta hur det fungerar. Tre tävlanden ska försöka samla ihop så mycket pengar som möjligt. Mest pengar i slutet vinner. Pengar får man genom att snurra på ett hjul och gissa en konsonant i ett ord/en mening som de tävlande ska lösa. Det är lite som hänga gubbe. Fast med ett hjul.
Programledare är Hans Wiklund och Hannah Graaf. Den sistnämnda är faktiskt det allra bästa i den här produktionen. Mest för att hon inte tvångsmässigt låter käften gå. Den förstnämnda har nog fått nån slags Wipeout-stroke, och tror att "de gillar när jag beter mig så i ett program, då passar det i alla program!". Men nej, Hasse, det gör inte det. I lättsam, hjärndöd dagunderhållning, där diverse vanligt folk ska försöka gissa på ett ord, passar sig inte häcklande.
Hans försöker fylla de tystnader som uppstår då personerna ska snurra på hjulet. Oftast med bitchiga pikar riktade åt Hannah, som inte ens får chans att svara, för hjulet snurrar i kanske 7 sekunder. Det finns heller inte tid att ställa frågor till deltagarna där, i hjultystnaden. - Jaaa, Ann-Marie, du jobbar med utsatta barn? - Ja det är väldigt giv... - Och där får du gissa konsonant för 500 kronor!
Hans Wiklund är förmodligen tillsagd att fylla varenda tyst sekund med "skojsiga" kommentarer, men det lämnar oss tittare bara trötta. Han är den där jobbiga kollegan som aldrig kan låta tystnaden ligga en enda sekund på lunchrasten. - Höhö, vad tyst det blev nu! Alla ba började äta och då blev det tyst. Helt tyst liksom, så jävla konstigt? Var det gott det där? Vad äter du? Är det skomakarlåda? Det ser gott ut! Gud vad tyst det blev, eko-eko-EKO!
Hans Wiklund. Jag ber dig. Vi vill äta vår lunch i tystnad. I alla fall om alternativet är ditt poänglösa babblande om hur du står och hur kul allt är och hur mycket Hannah Graaf läser bibeln och så vidare.
Och så vinsterna, då. Vi säger att den som vinner har samlat ihop typ 30.000:-. Va?! Tänker du nu. Det är ju jättemycket för ett skabbigt dagprogram på svensk tv. Jamen de får inte 30.000, de får shoppa för det. Jaha, tänker du nu. Men det får man ju mycket för, är det presentkort på typ IKEA och H&M?
Nehej, de tävlande får gå in i olika menyer på en skärm och välja priser tills de kommer upp i summan de vunnit. Det är typ överblivna premiepresenter från "köp Hemmets Journal och få en pulsklocka på köpet"-kampanjer som prissatts godtyckligt med ett par extra nollor. En handmixer, 2000:-. En paket tuggummi 850:-. En helg i Enköping, precis vid E18! Fria avgaser. 14.600:-.
Min mamma var faktiskt med i Lyckohjulet när det gick i början på 90-talet. Hon vann en resa (hela familjen åkte till Grekland i 3 veckor), ett nytt kök, massa stickade tröjor (80-talet var inte så långt i backspegeln) etc, etc. Liiite bättre priser nu än då alltså. Jag kommer ihåg att vi satt i publiken. Jag hade ett gosedjur med mig. Satt och väntade på att få springa fram och grattiskrama mamma när hon vann, men jag reste mig för tidigt och blev tillbakatryckt av en producent. Då blev jag ledsen och kramade HÅRT mitt gosedjur, det kändes som att jag förstört hela tv-programmet, haha. Så här såg det ut på den tiden:
Konstigt nog är det här inte allt jag har att säga om Lyckohjulet. Så jag återkommer, typ imorrn! Då med beefs and more. Tjing!
Jag lever för vintage och jobbar hårt för att föra varje vintage-plagg tillbaka till dess rättmätige ägare, alltså den som kommer älska plagget som det förtjänar!
Jag försöker även att inspirera med foton, färg och form.
Handla gärna nåt från mig på www.vintagesmulor.se!
För att det ska bli lättare att läsa bloggen kan det vara bra att veta följande: närhelst du ser ord såsom Resebyrån, Rastplatsen, Raffe, Reginald etc - då är det min sambo R som åsyftas.
Kommentera gärna, följ gärna, sprid gärna! Puss på dig.
Inlägg
