Stinkande båtar.

Gnägg! Idag var en sån där dag när man måste göra massa tråkiga ärenden. Inte ens sånt som är jätteskönt efter att man gjort det, utan såna som ger noll tillfredsställelse. När man skickar iväg blanketter som legat på hallbordet i 3 månader släpper ändå någon slags ångeststen från axlarna. Men att åka iväg och lämna en bokföringspärm ger nada nöjd känsla.

Kul att jag slängde mig med ett främmande ord om "hallbord" förresten. Haha! Bord i hallen, det är ju helknäppt, hur ska man ha plats med det?Allt utrymme i vår hall måste vara fritt för att dörrar ska kunna öppnas. Dessa dörrar får inte vara öppna samtidigt, då kan man stängas in/ut. Flera gånger har jag blivit instängd på toan för att Rugge glömt städskrubbsdörren öppen. Då får man sträcka ut en hand genom den lilla springan och veva och skrika "kokoooo!" tills man får hjälp.

I övrigt upptas hallen av stora, stinkande båtar. Eller förlåt! Raffes skor. Jag har rätt stora fötter för att vara tjej, storlek 39/40. Hörde förresten att den nya grejen tjejer ska ha ångest över är att de har för stora fötter. Man ska visst skrapa bort storleksmärkningen på undersidan och ljuga för sin partner och sina vänner.
- Aeeeh, jag har ju storlek 34 va.
- Okej, fast dina skor är ju större än mina och jag har storlek 38?
- Joo.. jag ville ha lite.. att växa i.

Fuck that. Dock tänker jag nu skamlöst mobba Rappe för hans gigantofötter. De tar ju upp hela hallen! Jag har som sagt rätt stora fötter för att vara tjej, men de ser ju ut som förkrympta bäbisfötter i jämförelse med hans monster. Ring foliehattarna, jag har hittat bigfoot! Och nu har han fått dille på att köpa springskor. Tydligen MÅSTE man bara ha olika skor för olika underlag och väder och dagsform och veckodag och för varje siffra i personnumret. Om en tv-meteorolog skaffar skägg måste han ha nya skor. Om balkongblommorna ser veka ut måste han ha nya skor. Om Maria Montazami säger någonting knasigt på ett sävligt sätt måste han ha nya skor. Ja, ni hajar. Vi har ungefär lika många par skor, men jag anser att jag borde ha tillstånd att ha fler än honom eftersom mina tar upp så mycket mindre plats. Se exempel på bilden.

Så, för att sammanfatta: Ruff borde förvara sina stinkande båtar på balkongen och dessutom köpa 10 par skor åt mig.


Puss!

Scener ur ett samboskap pt16

Fikade med en kompis häromveckan och vi började prata om topp 3-lösgodistjafset som jag och Rulle hade häromåret. Kompisen är lika hängiven lösgodisfantast som jag så detta kan vi tala om i år. Fast den här gången kom hon på en egen lek. Topp 3 tv-serier!

Min lista blev:

• Six feet under
• Sopranos
• Vänner

Hennes blev (hoppas jag minns rätt nu, annars får du skälla på mig!):

• Six feet under
• L-word
• Seinfeld

När jag kom hem tänkte jag att jag skulle introducera leken för Rappe. Givetvis tyckte han att ramarna för leken var luddiga och regelverket för otydligt.
R: - Ska man ta med de här serierna till en öde ö och BARA få konsumera dem om och om igen? För i så fall vill man ju ta serier med långa och många säsonger. Eller är det mer som en slags Oscar man delar ut till de som är absolut bäst?
F: - Jamen näe, ingen öde ö. Bara de du tycker är bäst. Men det kanske ändå är bra med en genreblandning.
R: - Allright! Då blir min lista:

• The wire
• Deadwood
• The office

F: - Ingen överlappning mellan våra listor. Om det här vore ett test i Veckorevyn skulle vi nog bli rekommenderade att göra slut. Måste säga att jag är förvånad över att du inte tog med Sopranos, det gjorde jag.
R: - Jamen... SOPRANOS. Den behöver man ju inte ta med, den är ju liksom... given.
F: - Öh? Är du dum eller, vad då given? Inga serier är givna, din lista är din lista.
R: - Men ska man ta med sånt är ju listan för kort!!!
F: - Poängen är att det ska vara kort, hade det varit "nämn dina topp 56 tv-serier" hade det inte varit så mycket en lek som bara en lista med serier du kollar på.
R: - Men det är ju som om någon skulle säga "nämn dina 3 favoriämnen", då tänker man ju typ gadolinium, för att dess Curie-temperatur ligger vid rumstemperatur eller cerium, för dess grunda 4f-tillstånd. Inte fan tänker man "åh, syre måste jag ju ha med!".
F: - JO OM MAN GILLAR ATT ANDAS! Du kan ju inte lägga undan några favo-favoriter bara för att du tycker de är för självklara för att uppta en plats på listan.
R: - Jo.
F: - Så, för att sammanfatta: Sopranos är som syre för dig?
R: - Ja.
F: - Men det får inte uppta en plats på Topp 3-listan?
R: - Nä...

F ö har Rulles hobbyafasi nu fött fram detta:
- "åka utomlandskortet" = passet
- lyssnarhuvuden (???) = hörlurar

Och jag håller på att åka ut från Drömstipendiet. :( Om ni gillar mig det minsta lillalilla så borde ni twittra och facebooka länken och shame:a alla era vänner och bekanta att rösta på mig. Ja, jag shame:ar just nu DIG. Funkar det? Hoppas! 500 röster borde jag väl kunna få ihop?

---->RÖSTA RÖSTA RÖSTA<----
---->SPRID SPRID SPRID<----

Puss på er!

4 år idag - eller R är min myrstack

Så har ett år gått sedan mitt ode till R. Ett år till med dig och mig. Jag är pank igen (eller fortfarande) förstås, så min present blir en ny textvägg av kärlek. Hjärtat är lika fullt som plånboken är tom och jag skulle aldrig vilja ha det tvärtom.

Alex Schlman säger om sin fru: "att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Jag säger: blaha. Du borde testa att vara med R. Det är som att bli hyllad för att man klippt tånaglarna. Minimal insats, maximal utdelning. Bara att vakna med honom är att ha vunnit OS och Miss Universum och fått Nobelpriset. Och den känslan gör att man ständigt vill satsa allt.

Sommaräng eller het förortsbetong, vem bryr sig? Du och jag har gått med skavsår i Akalla, med pengar på fickan i London och suttit soltrötta på landet. Det är faktiskt ingen skillnad. Det är du och det är jag, allt som behövs. Och jag vill hålla så hårt i dig. Lika krampaktigt som en svettig guldpeng i en femåringshand på väg till godisaffären. Då och då försiktigt veckla upp handen för att se så du finns kvar. Kanske var du bara en hallucination i en sockerlängtande hjärna? Men du finns kvar. Du finns alltid kvar.

Att vara med dig är det bästa som finns. Ingen omskrivning eller försköning behövs egentligen. Att vara utan dig är att vänta på att vara med dig. Jag hatar att vänta.

Ibland undrar jag hur resten av världen klarar sig utan dig. Med myrslokens enfald; varför går folk bara förbi de här smaskiga myrstackarna utan att ens provsmaka? Aja, more for me! Den enes myrstack, den andres fysiklärare. Du är min myrstack, R. Och lika anpassad som myrslokens myrslokiga ansikte är för myrätande, lika anpassad är jag för dig och du för mig.

Du som vet allt om mig, vad jag gillar och ogillar. Aldrig har jag behövt upprepa mig (förutom med min avsmak inför wienerbröd, men det var inte för att du inte kom ihåg, utan för att du tyckte det var för sjukt för att vara sant). Du känner mig bättre än jag känner mig själv.

Hittar ett gammalt mail från dig, en trepunktslista. Punkt 1 var att du skulle handla på vägen hem. Punkt 2 var att du glömt mobilen hemma. Punkt 3 var: "Du är söt och underbar enligt ett oberoende forskningsinstitut i Lausanne." Det spricker upp en varm blomma i bröstet varje gång jag läser något från dig, hur tramsigt det än må vara.

Ibland undrar jag när den här fjantigt storögda förälskelsen ska lägga sig. Jag hoppas förstås på aldrig. Jag vill alltid känna så här. Första känslan är lycka när jag vaknar med din näsa i nacken och din andning mot min ryggrad. Och jag sover så bra med dina armar om mig i sömnen. Du gör det automatiskt, öppnar ditt täcke och låter mig krypa in, sen armarna om mig och fortsätta sova. I den famnen ryms ingen ångest och inga mardrömmar.

Och alla skratt! Jag unnar verkligen alla att få skratta som vi gör. Så där hämningslöst och fult, men skönt. Oavsett om det är åt mina danser eller dina små sketcher, åt dina jämförelser eller åt mina trötta sarkasmer. En kompis till mig brukar säga att den man kan fulskratta inför är den man verkligen älskar. Inte något tillgjort fniss, inte någon hand som döljer ojämna tänder, inte någon volymkontroll - bara fulskratt med alla sina gnäggande snorkningar och tillhörande miner. Och ditt skratt, gud ditt skratt. Jag jagar det som en knarkare jagar fixar, som ett barn jagar godis, som en katt jagar bekräftelse. Jag skämmer ut mig publikt bara för att få några sekunder av det. Det är livselixir i sin renaste form.

Och när du säger, du, som inte är de stora ordens man när det kommer till känsloyttringar:
- Jag blir lyckligare och lyckligare för varje dag med dig.
Då förstår jag precis vad du menar för hos mig är det samma sak. Jag antar att det avstannar någon gång, för hur länge kan något öka och öka utan att ta slut? Det låter som en matematikfråga, alltså inget för mig. Men jag vet att det finns ett oändlighetstecken inom matematiken i alla fall. Kanske finns det även för oss.

Låt oss göra allt tillsammans. Jag kan inte vänta! För att vara utan dig är att vänta på att vara med dig och jag vägrar vänta en enda sekund.

Poolfest vid massgraven

Alla. Dessa. Bananflugor. Jag blir tokig! De förökar sig som de försöker ta över planeten och de har redan lyckats med mitt kök. Och jo jag vet jag vet, man kan göra fällor åt dem. Det har jag gjort - 50% vinäger och 50% honung och ett par droppar diskmedel. Detta har faktiskt inte gjorts helt utan samvetskval, trots att flugorna är så jobbiga. Kan en bananfluga känna dödsångest? Tänker den på sin familj när den vevar runt med ben och vingar utan att komma någonstans? Jag vill hellre tänka att den inte tänker alls, att dess mikroskopiska hjärna använder all sin kraft till att lyckas forma en känsla av "oj.".

När jag ser dem ligga där i burken, drunknade, tycker jag lite synd om dem. Tills jag ser kanten på burken. Där sitter ett helt gäng levande bananflugor och bara softar! Som om det var en poolkant de satt vid och inte en massgrav. Som om de var stekare och inte sörjande anhöriga. Då tänker att jag de där små hjärnorna nog inte kan känna så mycket. Jag blandar i ordning en fälla till.

Kavla kavla liten mage.

Den här skylten såg jag utanför en pizzeria i Fredrikshamn, Danmark. Alltså.. vad i helvete. Hur osmakligt får det bli? En kvinna som kavlar ut sin egen mage - ?!


Nej du Mamma, den pizzan får du allt behålla.

Blå lagunen

I onsdags åkte jag och Rulle till stranden! Jag har bara badat en gång i år och det var typ i maj, för en badgalning som jag räcker det inte på långa vägar. Så vi bestämde oss för att åka till Stockholms mest turkosa och sandstrandiga badplats: Blå lagunen på Ekerö. Det ligger väldigt bökigt till, först måste man åka buss typ 40 minuter från Brommaplan. Sen får man promenera mellan åkrar och genom en skog i ungefär 20 minuter.

Rulle <3

SEN! Sen är det strand och blått vatten för hela slanten. Mitt i granskogen. Det är bra att det ligger krångligt till, för trots att det var perfekt väder var stranden inte proppfull. Det blir väldigt snabbt djupt i vattnet så det är ingen idealisk strand för små barn. Skönt, för vid resten av Stockholms badplatser måste man tyvärr vada genom 250 meter barn och piss för att hitta en liten plätt vatten att vaska sig i. Icke vid Blå lagunen. Det här är mitt på dagen när det var som mest folk:


Jag och Rappe hade f ö med oss the matsäck of doom:

• 4 gigantiska ciabatta proppfulla med pålägg
• 2 paket kakor
• 2 chokladbitar
• 2 bananer
• 2 yogurtar med müsli
• 2,5 liter vatten
• 1 termos kaffe

Vi hade även med oss:

• mobil/mp3spelare
• 4 böcker

Vi ville inte riskera att på något sätt bli hungriga, uttorkade eller uttråkade helt enkelt. Vi har ju BSUAAVUUIEES vet ni.

Efter en heldag i solen såg min vanligtvis kritvita hud ut så här:

Allt tyngre än en lätt bris känns nu som en handdukssnärt på min sönderbrända kropp. Men äh! Sol och bad, lätt värt det.

Nu drar jag till Västerås en snabbis över helgen. Ha det så fint små sommarduvor!

Pride!

Idag börjar Pride här i Stockholm! Det är helt öppet och gratis i år. Själv vet jag inte hur mycket jag kommer hinna gå, men ska i alla fall kika in en debatt där en kompis är med. Tänkte tipsa om lite regnbågsfärgade fynd hos vintagesmulor.se (klicka på bilderna för att komma till respektive produkt):