fredag 29 maj 2009

Nej - ett farligt ord.

Förhandlingar. Skrämmer det dig? Det skrämde mig som fan förut, men inte längre. Jag har aldrig köpt den där klyschan: "det värsta som kan hända är att han/hon/de säger nej". Eh, JA?! Ett nej är ju det värsta som finns! Är du kär i mig? Nej. Vann jag? Nej. Gillade du bloggen? Nej. Fick jag jobbet? Nej. ... Uhuhu.

Men nu har jag lärt mig hantera förhandlingar. Ja, alltså inte "är du kär i mig"-förhandlingar, där finns oftast inte så mycket förhandlingsutrymme... Men i affärssituationer. Jag söker jobb som jag inte får, jag ger bud som får nej, jag kommer med förslag som skjuts ner. Jag är en jävel på att bli rejected - i affärslivet. Vill jag poängtera. Privat har jag istället lärt mig att undvika frågor där svaret kan bli nej. Men även det är väl ett sätt att hantera situationen!

Min mamma är jurist och hon brukar alltid säga till mig (eller ja, inte alltid, utan när vi pratar om det) att vid en lyckad förlikning är båda parter missnöjda. Och det är något jag fått bekräftat nu när jag håller på att köpa upp kläder av privatpersoner.

De har en bild av vad grejerna är värda och jag har en bild av vad jag kan tänka mig att betala. De bilderna stämmer aaaaldrig överrens, inte ens nästan. Så står man då där och köpslår, till sist hittar man ett pris som båda parter är lika missnöjda med och så skakar man hand. Det låter kanske deppigt, men när jag väl går därifrån så är jag nöjd med mina inköp och de är nöjda med att ha fått nytt garderobsutrymme samt lite extrapengar.

I övrigt börjar jag komma iordning efter flytten nu och har fyllt på Traderan lite med massa gobitar. Kolla här bara! Klicka på bilderna för att förstora.













In och köp för bövelen, innan någon annan hinner före!

---> VintageSmulor <---

söndag 24 maj 2009

Bli hög!

Flyttningen är avklarad! Så himla skönt. Imorrn ska jag börja fota varor. En sak som var jäkligt kul med att flytta var att få se hur mycket grejer VintageSmulor faktiskt har. De här t. ex. Ett par av Västerås första platå-dojor, från tidigt 60-tal. Trä, metall och skinn, perfekt paketering för fossingarna i sommar. Och de är sjukt höga! Höj dig högt över alla gatspyor och spillda glassar på sommarasfalten. Ingenting för mig, som är höjdrädd. Men för dig kanske?






:*

torsdag 21 maj 2009

...och så var det flyttdags.

Eller ja, inte idag. Men på lördag. Jag har inte flyttat många gånger i mitt liv och aldrig utanför Västra aros gränser. Men nu bär det av till Kungliga Hufvudstaden!

Under sommaren ska jag bo hos min pojkvän, i hans lilla skokartong i Solna. Om han inte tröttnat på mig till hösten kanske jag bor kvar där, fast lugn Rille om du läser det här, börja inte svettas, - huvudplanen är att jag flyttar någon annanstans i höst. Vi får seeeeeee. Jag har i alla fall minimerat antal ägodelar så en framtida flytt bör inte bli så jobbig alls.

I alla fall, i hans lilla lilla lilla lägenhet finns inte så mycket utrymme, hell, det finns inte ens plats för en ugn! Så, jag kunde inte ta med mig mina älskade katter. Har nyss varit och lämnat dem hos mitt ex, som är snäll nog att ta hand om dem. Annars skulle jag inte ha kunnat flytta, eftersom alla jag känner som gillar katter redan har katter. Och många.

Så, gud vad tomt det blev. Jag får skriva det här helt ifred. En underlig känsla.

Storkissen, 12 kilo katt som gränslar fönsterbrädan:


Och Gulding, mest för att det är en så rolig bild, ser ut som att hans tass åker ut genom en portal!



Det här med loggar, det är väl för himla kul! Alltså att man kan se varifrån folk hittar till ens blogg. Era pervs, jag vet nog vad ni sökt på! xxx lesbian gay porn <- Sådärja, då fick vi hit några snuskgubbar. Men det har ni inget för, för jag snackar bara kläder, katter och kärlek - KKK. Eh, ja.

Det var visst all inspiration jag hade att erbjuda idag. För hela mitt liv ligger nerpackat i flyttkartonger från Clas Ohlson. Längtar så tills jag flyttat och kommit iordning lite, då ska det banne mig bli ordning på torpet! Men nu måste jag svepa mitt pissljumma kaffe och kanske packa lite. Tjingeling på några dar!

lördag 16 maj 2009

Comhem är djävulen och när jag köpte kroppsdelar i Eskilstuna.

Comhem försöker smula sönder min livsglädje. Och de är på god väg att lyckas. Det jag ska göra är att säga upp mitt abonnemang. Inte så svårt va?

Jag gick in på deras hemsida och klicketiklick, fylla i ett formulär och done! Fast.. 3 månaders uppsägningstid? Whot? TRE månader? Visste jag ens att jag skulle flytta för 3 månader sen? Min pojkvän föreslog att jag skulle ringa till dem, att det alltid är lite smidigare när man pratar med någon. Att de ibland kan rucka lite på reglerna när man pratar med dem. Så jag ringde.

- Du har plats nummer... 58... i kön.

Okej. Lalala.. Vänta vänta.

- Du har plats nummer... 42... i kön.

Det går rätt fort iaf, efter 20 minuter kommer jag fram till en operatör. Jag säger mitt ärende och hon är tyst en stund, sen säger hon att hon måste koppla mig vidare. Aiight. Hamnar i en NY kö!
- Du har plats nummer...20...i kön.

Lalala... Vänta vänta. Platsnumren blir lägre och längre, snart är det min tur. Så plötsligt hör jag hur signalerna ändras, så där som de gör innan man kopplas fram. Harklar mig. Planerar vad jag ska säga och drar in luft. Då. Då blir det tyst. Facking dödstyst. Och jag väntar i tystnaden. Blev till och med så desperat att jag sa ett:
- Hallå...?
Som försvann ut i tystnaden. Det finns inget värre än när man hamnar i det där ingenmanslandet. Man står inte i kö, man är inte framme. Men man har väntat så länge för att komma dit! Jag vill inte gå tillbaka till kön, I WON'T GO BACK! Men efter 5 minuter i tystnaden har de knäckt mig. Jag suckar och lägger på. Ringer på nytt upp det första numret.

- Du har plats nummer... 65... i kön.

Mamma mia, då kör vi igen. Vänta vänta vänta. 20 minuter igen. Och när jag kommer fram måste jag förstås kopplas vidare igen. Men jag frågar om det finns något direktnummer till abonnemangsdelen, så ifall jag hamnar i no mans land igen behöver jag inte stå i kö nummer ett. Men nej, allt hon kan göra är att koppla mig. Så, jag kommer till nästa kö.

- Du har plats nummer... 13... i kön.

Och när signalerna ändrades höll jag andan... Och jag kom fram! Behövde bara ha 1 månads uppsägningstid eftersom jag var gammal kund. Så öh, comhem var inte Djävulen. Haha! Fan vilken ointressant historia. Men det var min förmiddag det. Och jag stal din med den här historien, muahaha.

Dagens vintage då. Det här halsbandet är så jäkla gulligt tycker jag, funderar på att behålla det själv. Fast brunt är inte riktigt min färg. Men jag älskar verkligen designen, som plastdroppar liksom!

Och själva dockan är en rätt rolig historia. För många, många år sen annonserade en kille på Helgon.net om att han sålde skyltdockor och delar av skyltdockor. Han visade upp bilder på vad han hade att erbjuda och jag mailade honom. Jag har alltid gillat skyltdockor, tycker det är kul. Hade ingen användning för dem just då, men jag var sugen ändå. Vi bestämde att vi skulle ses i Eskilstuna, där han bodde då och då.

Det var en skön sommardag när jag och mamma åkte iväg i hennes bil. Utanför Pingstkyrkan i Eskilstuna mötte jag och min mamma upp två killar i en van. Vanen var full med kroppsdelar i plast. Jag köpte en arm, ett huvud och halvkroppstjejen här under. Folk kom ut från kyrkan och stirrade medans vi tog ut kroppsdelar i ljuset och köpslog om priser.



Jag har köpt en ny ritplatta också, min gamla funkade inte till min mac. I övrigt funkade den grejt, vilket är rätt skoj eftersom jag fick den i julklapp av min mamma för.. 10 år sen? Inte riktigt kanske, men gammal var den iaf. En av de första skisserna har ni här:



Nu måste jag fortsätta packa. På lördag går flyttlasset!

Tjing!

tisdag 12 maj 2009

En underbar klänning och.. inget mer.

Gaaah! Kolla på den här vintage-klänningen. Så jääääkla fin. Simpel och alldeles.. alldeles.. underbar. Och det där är min skyltdocka förresten, Bettan. Ain't she cute?

Det var faktiskt allt för idag, var bara tvungen att visa den. Yum yum yum!









måndag 11 maj 2009

Logga och att få Elton John att kissa ner sig.

Min logga är klar! Jag blev supernöjd med den, nu ska här tryckas visitkort.



Den dåliga uppdateringen här beror på att jag är mitt uppe i en flytt. Jag ska bli Stöckhölmare! Jag ska släpa runt mitt bohag till kollektiv i Märsta, bli inneboende hos en gammal syrian i Husby, bo på korta andrahands-kontrakt och sucka över bostadsköerna. Woho, can't wait!

Men under sommaren ska jag bo hos min kille, sen får vi se. Nån som har ett plejs till mig får gärna höra av sig.

Åh, jag hittade nåt kul när jag höll på att packa! De är stora och gröna. Väldigt stora. Väldigt gröna. Ja, här är glajorna som Elton John var för feg för att använda. De är från 50-talet, har till och med sett bild på dem när de användes.







Försök vara inkognito i de där, hörru :D

Nu måste jag fortsätta packa, puss!

tisdag 5 maj 2009

Guldhuvudet och faran med ögonkontakt.

Jag har själv kommit på bildgåtan! No thanks to you. ;D Det är ju Guldhuvudet, mitt allra bästaste, favoritvintage-märke.





Guldhuvudet verkar vara lite av en myt på nåt sätt. Har googlat sönder mig men bara hittat samma frågor som jag själv ställer - nämligen: vad var Guldhuvudet? Det är bara massa frågetecken. När fanns de? Finns de fortfarande? Vilka låg bakom det? Etc etc etc. Jag är fast besluten att ta reda på lite svar, för alla mina favoritväskor är från Guldhuvudet. Och i övrigt kan jag bara säga, ser du en Guldhuvudetväska på second hand - köp. De har helt sjuk kvalitet och underbar design! Jag har några väskor ute nu, som är Guldhuvudet förstås, KLICK!





Och dagens verklighetsrant blir en riktig klassiker: de som står och säljer crap (mobilabonnemang och sånt) utanför kassorna vid storköp. De står förstås där så att man inte KAN undvika dem, inte om man vill betala för sina varor i alla fall. Igår var jag med om en sån grej, rätt obehaglig faktiskt. Det stod en ung man och en ung kvinna och försökte pracka på stackars pensionärer värdelösa 3-abonnemang, men just när jag gick förbi var de helt sysslolösa. Läskigt. Som tur var hade jag hörlurar på mig och som extra säkerhetsåtgärd tog jag upp min mobil och låtsades smsa. Både öron och ögon upptagna alltså, ha! Försök stånga dig igenom den muren, Mr Försäljare. Han sa Hallå! Jag ignorerade. Då började han skrika HALLÅ! HALLÅ! HALLÅ!

Det hela påminde mig om en episod som hände när jag var liten. Jag och mina bästa kompisar hade klätt ut oss till påskkärringar och sprang sockerhöga runt i kvarteret och tiggde godis och lämnade ut små fula teckningar som tack. Ja, det var påsk alltså. Vid en dörr var det ingen som öppnade. Men vi såg att det var någon där, för de hade sånt där glas bredvid dörren och där såg vi en suddig kontur av en människa. Så vi ringde på. Och ringde. Och ringde. Och ringde. Och ringde. Och ringde. Vi tänkte att han kanske inte hört? Så vi ringde. Och ringde. Och ringde. I efterhand förstår jag inte hur han hade sinnesnärvaron att inte slita upp dörren och skrika: JAG HAR INGET GODIS, LÅT MIG VARA!!!! Men vi är ändå ursäktade tycker jag, för vi var barn. Vi fortsatte inte för att bryta ner honom psykiskt, utan för att vi var korkade helt enkelt.

Nåväl, åter till Coop. Jag går där med mina tunga kassar och vill bara hem.
- Hallå! HALLÅ!!! HALLÅ!
Tror han verkligen att jag har missat honom? Tror han inte att jag ser såna där försäljningsställen varje gång jag går och handlar? Aja, han bröt ner mig, ska erkännas. Jag tyckte synd om honom som stod där och skrek åt en medmänniska som ignorerade honom. Det kändes inte rätt. Så jag - detta skulle jag få ångra i efterhand - höjde blicken och sa:
- Nej tack.
Den nanosekund av ögonkontakt tände en låga i honom. Som ett buffébord för en svältande. Han sprang emot mig och började peppra mig med frågor, fortfarande skrikandes.
- Vad har du för mobil!? Vad har den för färg!? VAD HAR DU FÖR ABONNEMANG?!

Och jag tyckte synd om honom. Det var inte min mening att dingla med buffébordet framför honom, bara för att sen rycka undan det. Men jag tycker ändå att "nej tack" är ganska tydligt.

Så mitt tips till er är, undvik ögonkontakt. Jag vet att det känns ohövligt, jag vet att det känns omänskligt, men alternativet är ännu värre. Ögonkontakten skriker "PROVISIOOOOON" till försäljaren och det är taskigt.

Ja, det var det! Och justja, jag har lagt ut massa grymma skor på Tradera. In och kika!

VintageSmulor på Tradera!