Comhem är djävulen och när jag köpte kroppsdelar i Eskilstuna.

Comhem försöker smula sönder min livsglädje. Och de är på god väg att lyckas. Det jag ska göra är att säga upp mitt abonnemang. Inte så svårt va?

Jag gick in på deras hemsida och klicketiklick, fylla i ett formulär och done! Fast.. 3 månaders uppsägningstid? Whot? TRE månader? Visste jag ens att jag skulle flytta för 3 månader sen? Min pojkvän föreslog att jag skulle ringa till dem, att det alltid är lite smidigare när man pratar med någon. Att de ibland kan rucka lite på reglerna när man pratar med dem. Så jag ringde.

- Du har plats nummer... 58... i kön.

Okej. Lalala.. Vänta vänta.

- Du har plats nummer... 42... i kön.

Det går rätt fort iaf, efter 20 minuter kommer jag fram till en operatör. Jag säger mitt ärende och hon är tyst en stund, sen säger hon att hon måste koppla mig vidare. Aiight. Hamnar i en NY kö!
- Du har plats nummer...20...i kön.

Lalala... Vänta vänta. Platsnumren blir lägre och längre, snart är det min tur. Så plötsligt hör jag hur signalerna ändras, så där som de gör innan man kopplas fram. Harklar mig. Planerar vad jag ska säga och drar in luft. Då. Då blir det tyst. Facking dödstyst. Och jag väntar i tystnaden. Blev till och med så desperat att jag sa ett:
- Hallå...?
Som försvann ut i tystnaden. Det finns inget värre än när man hamnar i det där ingenmanslandet. Man står inte i kö, man är inte framme. Men man har väntat så länge för att komma dit! Jag vill inte gå tillbaka till kön, I WON'T GO BACK! Men efter 5 minuter i tystnaden har de knäckt mig. Jag suckar och lägger på. Ringer på nytt upp det första numret.

- Du har plats nummer... 65... i kön.

Mamma mia, då kör vi igen. Vänta vänta vänta. 20 minuter igen. Och när jag kommer fram måste jag förstås kopplas vidare igen. Men jag frågar om det finns något direktnummer till abonnemangsdelen, så ifall jag hamnar i no mans land igen behöver jag inte stå i kö nummer ett. Men nej, allt hon kan göra är att koppla mig. Så, jag kommer till nästa kö.

- Du har plats nummer... 13... i kön.

Och när signalerna ändrades höll jag andan... Och jag kom fram! Behövde bara ha 1 månads uppsägningstid eftersom jag var gammal kund. Så öh, comhem var inte Djävulen. Haha! Fan vilken ointressant historia. Men det var min förmiddag det. Och jag stal din med den här historien, muahaha.

Dagens vintage då. Det här halsbandet är så jäkla gulligt tycker jag, funderar på att behålla det själv. Fast brunt är inte riktigt min färg. Men jag älskar verkligen designen, som plastdroppar liksom!

Och själva dockan är en rätt rolig historia. För många, många år sen annonserade en kille på Helgon.net om att han sålde skyltdockor och delar av skyltdockor. Han visade upp bilder på vad han hade att erbjuda och jag mailade honom. Jag har alltid gillat skyltdockor, tycker det är kul. Hade ingen användning för dem just då, men jag var sugen ändå. Vi bestämde att vi skulle ses i Eskilstuna, där han bodde då och då.

Det var en skön sommardag när jag och mamma åkte iväg i hennes bil. Utanför Pingstkyrkan i Eskilstuna mötte jag och min mamma upp två killar i en van. Vanen var full med kroppsdelar i plast. Jag köpte en arm, ett huvud och halvkroppstjejen här under. Folk kom ut från kyrkan och stirrade medans vi tog ut kroppsdelar i ljuset och köpslog om priser.



Jag har köpt en ny ritplatta också, min gamla funkade inte till min mac. I övrigt funkade den grejt, vilket är rätt skoj eftersom jag fick den i julklapp av min mamma för.. 10 år sen? Inte riktigt kanske, men gammal var den iaf. En av de första skisserna har ni här:



Nu måste jag fortsätta packa. På lördag går flyttlasset!

Tjing!