Devient maintenant TÄVLING!

Det ska stå "nu blir det tävling" i rubriken, men med tanke på att jag använde google translate till 2/3 av orden kan det ju stå lite vafan som helst. Typ broccoli snöman tävling.

Som ni kanske fattat är det här alltså en tävling med fransk anknytning. Åh så kul!

Mina franskakunskaper skulle få plats på en miniatyrbäbis lillfingernagel. Jag kan verkligen ingenting. I sexan försökte min bästis Lisa lära mig hur man säger "du är en hårtork", eftersom det vore praktiskt. Jag försökte, men det kom bara massa konstiga schhhshcjjj-ljud från min mun. Hårtork kan dock vara världens krångligaste ord, kolla bara:
Sèche-cheveux (och lyssna på uttalet här, inte blev det lättare)

Själv läste jag tyska, ett grovt och kantigt språk som passade mig bättre. Franska är för eleganta och världsvana människor, inte Papphammar-typer som jag.

Fast just nu är franskan för alla, för nu ska vi TÄVLA! Bakom tävlingen står förstås vintagesmulor.se.

Tävlingen går till så här:
1. Skriv något på franska till mig i kommentarsfältet till det här inlägget! Nåt kul, nåt knasigt, nåt djupt, nåt tänkvärt, nåt kickass, nåt vardagligt - NÅT! Citat är okej, bara ni skriver var de kommer ifrån. Inkludera en översättning också.
2. Fyll i namn och mailadress i respektive fält.
3. Tävlingen pågår en vecka, fram tills kl 23.59 den 6 november.

Du behöver inte ha en blogg för att var med och tävla. Vinnaren meddelas per epost. Tävlingen är endast öppen för folk bosatta i Sverige. Priserna kan inte bytas.

Och priserna då? Givetvis också franskinspirerade. 6 glasunderlägg (dock ej i originalkartong) och en bok med jättefina Moulin Rouge-bilder. Boken är från 1958.

DPK och ofrivilligt vibrato.

Hej små linfrön! Har ni det bra i höstrusket? Jag har det sådääär. Har ingen varm jacka och inga varma skor. Trots att så mycket second hand passerar mina händer har jag inte hittat något som passar. Men så vill jag inte ha vad som helst heller, vill ju ha Den Perfekta Kappan. DPK ska vara varm och snygg och gratis tack. Insvängd vid midjan och därefter utställd. Med stora knappar och rund krage med fuskpäls. Svart eller röd med nån liten twist. Var finns du DPK? Risken är att jag inte köper någon vinterjacka i år heller utan går runt i tredubbla tröjor och huttrar...

I onsdags åkte jag till Flemingsberg för första gången i mitt liv. Det kändes lite spännande att åka så långt ut på pendeltågslinjen, fick faktiskt lite resfeber. Skulle till en rådgivningskurs för företagande kvinnor. Den är EU-finansierad och uppdelad i 6 tillfällen á 3 timmar. Sista gången ska man göra en säljpitch inför massa folk. När jag hörde det ville jag bara springa tillbaka till pendeltåget och åka så långt som möjligt åt andra hållet. Märsta, hjälp mä!

Jag vet inte vad jag har för jävla fel i skallen, men jag KAN inte tala inför folk. Prata med folk går fingemang, kan snacka med vem som helst i stort sett utan att känna mig obekväm. Men så fort det ska vara nåt slags avstånd, att det inte är en dialog utan en monolog, att alla tyst ska vänta på att jag ska prata klart och med tysta blickar kolla på mig undertiden - då säger centrala nervsystemet:
- Nejdu stumpan, du får klara dig själv den här gången.
Jag börjar inte darra som ett asplöv, inte skaka som en väl tilltagen rumpa på ett dansgolv, utan vibrera som en slagborr. Vilket gör det nästan omöjligt att prata. Tänk dig själv att försöka prata när du har frossa, det går ju inte. Hjärtfrekvensen brakar iväg och gör det svårt att andas. Jag förstår det inte!

Många med scenskräck (eller vad man ska kalla det) säger att de har panikmode ända tills de går upp på scenen, då blir de kolugna och allt faller på plats. För mig är det precis tvärt om. Jag kan vara hur lugn som helst tills jag väl står där. Jag kan veta allt jag ska säga, hur jag ska säga det och i vilket röstläge. Noooooo problems. Och sen ställer jag mig upp. Och då försvinner allt.

Det handlar inte ens om att stå upp och hålla viktiga tal inför tusentals eller hundratals eller ens tiotal personer. Det handlar om att sitta i en soffa med en kopp te och göra en liten presentation om sig själv inför sina gruppkamrater i en kurs i Flemingsberg en onsdageftermiddag. Vi får väl se om sex veckor ifall jag överlevde säljpitchen eller om jag helt enkelt vibrerade iväg ut genom fönstret!


Och igår var det fotograferingstime. Nu blev det lite bilder jag kommer använda till vintagesmulor.se, vilket känns jätteroligt! Proffsig fotograf, proffsig MUA/hårstylist, proffsig modell - det kan inte bli annat än bra. Väntar med spänning på bilderna, undertiden får ni lite bakom scenen-bilder från mig och min crappy mobilkamera, enjoy!



Och ÅH jag har så många bloggar att ta igen. Har hur mycket som helst att läsa. I helgen ska jag göra det. Förlåt om ni då får tusen kommentarer på ett bräde, ska försöka låta bli att kommentera på alltför gamla inlägg men kan inte lova nåt. Vill hjärtat sjunga får fingrarna fritt spelrum!

Nu ska jag och Rulle gå iväg och simma, sen ska vi till hans föräldrar och käka middag och ha det gött. Hoppas ni får en trevlig helg allihopa!

En sån där dag.

En dag för någon månad hade jag en sån där dag. Ni vet en sån där grå jävla dag när ingenting går rätt. Man blandar ihop rostbrödet med mobilen och lilltån söker sig till kant efter stol efter soffben. En sån dag när man måste ringa myndigheter och fylla i blanketter men bara ringer fel och skriver fel i bläck, en sån dag när lampan knäpper till och tar slut, en sån dag när firefox hänger sig precis när man öppnat en himla massa viktiga flikar. En sån dag när all mat är slut eller har gått ut, en sån dag när man tappar ner glasögonen i bäddsoffan och blind får försöka krafsa med en hand in i konstruktionen. En sån dag då man halkar, snubblar och kraschar.

Skickade iväg ett gnälligt sms till en vän som kom med tröstande ord. Och dagen efter ringde det på dörren. Ett blomsterbud!


Och ett sött kort till. Tänk att så lite kan rädda upp en!

Scener ur ett samboskap pt5.

R: *sträcker fram handen mot mig när vi sitter i soffan*
F: *klappar förvirrat lite på den, som en applåd fast med omaka händer*
R: - Nää! Jag vet inte vad du har för handslag, vi skakar hand för sällan.
F: - ....
R: *vinkar uppfodrande med handen*
F: *suckar och tar handen, skakar hand*
R: - Mhm...
F: - Hur var det för dig?
R: - Helt okej! Det där får vi göra om.

Känner ni igen den?

Profilmaterial i all ära, men hur spännande är egentligen en penna med logga eller en mugg med tryck?

Nä, såna här grejer ska det vara!

PS: Bränner lönen i plånkan? Men så in på vintagesmulor.se då! :)

Photoshoot: studio

Fotograf: Gustaf Hagstrand
Modell: Hanna Fridh
MUA: Sofia Bolander
Stylist: Frida Walström (alltså jag)

Klicka på bilderna!!! Annars gills det inte:

Jävlingskavaj.

I veckan drog Grannfejden igång. Vet inte om ni brukar kolla på det, men ni borde göra det i alla fall. Det är väldigt underhållande. Hur tjafs om en tomtgräns eller ett staket eller musik kan bli till fistfights och högvis med polisanmälningar för ärekränkning och förtal och hot. I premiären handlade det om.. ja.. vem vet? Det var fruktansvärt förvirrande alltihop.

Ett par påstod att en grannkvinna hade sålt kvarglömda tvättstugekläder i källaren. Hon hade lockat in unga par med sitt second hand-gods. En plyschmorgonrock, en fin skjorta och två slipsar för 60:-. Det är kanske inte VintageSmulor-utbud, men billigt får man ju lov att säga. Paret påstod också (argt) någonting om att grannkvinnan hängt in kavajer i deras trapphus. Whot? Jag vet inte ens vad jag ska börja fråga där. Kan man bli arg för att någon hänger kavajer i ens trapphus? Kan man hänga kavajer i någons trapphus bara för att jävlas? Ni kan ju själva kolla på tv3play.se och se om ni fattar nåt mer.


I shoppen finns massa nytt! Och en del härliga fynd har blivit fyndade, så passa på att sno åt dig det du gillar direkt. Det är bara att ta faktura om du inväntar lön, då har du 14 dagar på dig att betala. Gött gött gött!

vintagesmulor.se

Tag 3 betala för 2!

Dessutom har vi skaffat en väldigt trevlig sorteringsfunktion i alla kategorier. Så nu kan du sortera efter pris, senast inlagda eller i alfabetisk ordning! Mums!

www.vintagesmulor.se

Hoppas ni har en skön söndag allihop. Själv sitter jag i soffan och väntar på att få frukosten serverad, så lyxigt har jag det.

Puss på er!

Vila i frid, 50-öringen.

RIP 50-öringen! Jag är så gammal att jag minns när 10-öringarna fanns och försvann. De var pyttesmå, jättesöta faktiskt. När de skulle försvinna sa mina föräldrar till mig att leta upp mina innan något visst datum. De tänkte ju så att jag kunde använda dem. Men jag trodde att polisen skulle komma efter det där sista datumet och leta igenom hemmet efter undangömda 10-öringar. Jag trodde att de efter det där datumet skulle bli olagliga att inneha. Jag grävde som besatt runt i mitt rum och när jag, två dagar efter stoppdatum, hittade en burk med tioöringar sköt jag gråtfärdig in burken bakom bokhyllan. Höll tummarna för att pengapolisen inte skulle leta just där.

Egentligen är det ju min reaktion ganska logisk (joho, lyssna nu!). För hur kan något ena dagen bytas mot en kola, och nästa dag bara vara skräp som kastas i papperskorgen? Knasigt.


Igår var jag och Raffe på en tvåtimmars föreläsning om statistik. Herregud! zzzzzzzzzzzz tänker du nu (om du är normal). Inte tänker du att när vi ramlade ut därifrån, med träsmak i både röv och bål, kollade vi förvånat på våra klockor och undrade var tiden tog vägen? Inte tänker du att vi skrattade och ooo:ade och wow:ade oss igenom den. Har du hört namnet Hans Rosling så förstår du det visserligen.

Det ska till en väldigt speciell person för att göra barnadödlighet och ekonomiskt globalt klimat spännande och roligt. Hans Rosling är den personen. Han har mängder av föreläsningar på ted.com t. ex. På gapminder.com kan man själv leka med statistik 200 år tillbaka. Man kan krossa sina egna fördomar om hur världen faktiskt ser ut och hitta nya frågor att ställa. Testa! Jag lovar att det är både roligt och lärorikt. Ni som inte var på Cirkus igår missade något, och gratis var det dessutom.


Vad gör ni idag då? Jag är lite uttråkad, sitter och lyssnar på Moneybrother och redigerar bilder. Vädret är grått grått grått. Får mig att vilja göra färgrevolution. Typ ta på mig RÖTT läppstift och röda skor och grön kappa och lalla ut bland alla svarta jackor och frusna ansikten. Mota bort den hotfulla himlen. Asch, kanske bara pekar finger åt den. Fram med solen igen! Det är så himla fint med sol genom höstlöv, som ett kaleidoskop av orangerödgula toner.


Om du ändå bara sitter inne och klickar runt på nätet, varför inte klicka dig in på vintagesmulor.se?

Scener ur ett samboskap pt4.

F: - Ranka dina topp 3 bästa lösgodisar.
R: - Oh, okej.. Men först och främst tycker jag inte att såna här nymodigheter som [säges föraktfullt] DUMLE och liknande ska gillas. Då blir det meningslöst och då är jag inte med.
F: - Nej, okej farfar, vi kör oldschool-godis. Bröstkarameller och polkagrisstänger för hela slanten.
R: - Och inga minisnickers heller, det är blasfemi. (får den där spänningen i käken som han alltid får när han är arg.)
F: - Jaaa, allright!
R: - Hmm.. (är tyst i 5 minuter)
F: - Hallå!?
R: - Ja men lugna ner dig, jag måste ju tänka här.
(tystnad i ytterligare fem minuter)
R: - Okej, jag har min första, min bas. Gräddkola. De är choklad, de är kola - you can't go wrong with gräddkola. Funkar i alla lägen.
F: - Allright, då har du två kvar.
R: - Jag har ju en grej som måste vara med, salmiakbollar. Om gräddkolan är potatisen så är salmiakbollarna filet mignon. De är väldigt ovanliga, men när man väl får tag på dem är de värt väntan.
F: - Okej, bara en kvar nu! Då måste du tänka på att den ska harmonisera med de två andra.
R: - Ja justja.. Det måste ju bli en balanserad godismåltid. (Värt att notera här är att han är fullständigt seriös.)
F: - Javisst, hela kostcirkeln.. (inte seriös)
R: - Ja exakt! (Dödsseriös.)
R: - Jag kommer säga några nu, men de är inte mina slutgiltiga val! Bara några nominerade. Romerska bågar - för en rundare chokladupplevelse. Salt sill eller colaflaska funkar också. Fast de är mer som måltidsdrycken. Kolabönor. Fast de förtjänar inte riktigt en topplats. Det är svårt det här.
F: (himlar med ögonen) - Ja det är ju ett väldigt viktigt beslut.
R: -Det får nog bli de hårda lakrisgrodorna, de har rätt konsistens för att komplettera de andra.
F: - Är du nöjd?
R: - Väldigt.
F: - Min lista är godisnappar, rosa kantareller och plopp!
R: - Jaha, men då får du inte vara med för du har uppenbarligen ingen smak. Nappar? Vad är de gjorda av, gelatin och en gammal sko?

Därefter fick jag spendera 20 minuter med att försvara min rätt att ha ett favoritgodis. Jag tror inte att jag lyckades. Men mannen som anser att risbräck är med på topp 20 lösgodisar har väl ingen rätt att döma. Man skulle ju kunna göra slut för mindre.