Photoshoot: hemmastudio

Nu har det varit ganska lugnt med stylingar (har varit tvungen att fokusera på lite annat), men jag gjorde en för någon månad sen. Tänkte visa bilderna, tycker de blev skitsnygga om jag får säga't själv! Speciellt med tanke på att de är tagna i ett vardagsrum med vit bakgrund. Tycker Mårten lyckats jättebra med att få fram en strandig och mysig feeling.

Klicka på bilderna för förstoringar. Vilken är din favorit?

Styling: Frida / Vintagesmulor.se
Fotograf: Mårten Keijser
Make up/hår: Sara Floby
Modell: Anna H

Anti-priset

Ibland önskar jag att det fanns ett pris för Världens bästa flickvän. Jag skulle givetvis inkassera det när jag handlat Rappes favoritvin (läs: nåt jag hade råd med) och lagat (läs: köpt) god mat åt oss en tisdagskväll. Eller när jag köpt en dammig fysikbok från 1926 på antikvariat och slagit in i fint papper bara för att fira honom för ingenting speciellt. Eller när jag skriver ett ode till den som jag älskar mer än all choklad i världen.

Men dagar som denna är jag glad att något sådant pris inte finns. För där det finns ett pris finns alltid ett anti-pris. Där det finns kanon, finns kalkon. Där det finns folkbildarpris finns också förvillarpris. Där det finns en Oscar finns också en Razzie.

Idag skulle jag förtjänat ett anti-pris, det är jag övertygad om. Igår var jag hos en kompis och drack vin, det blev rätt sent så jag kom hem runt ett. Ricke var fortfarande vaken och låg och vred sig i sängen. Kved att han mådde illa. Jag tänkte att han blivit lite exalterad över sin goda mat och bara käkat lite för mycket. Vi somnade. Jag vaknade åtta imorse av att hans klocka ringde - själv låg han inte i sängen. Det brukar aldrig ske. Det var konstigt tyst från toan (är man där så är det aldrig tyst, man hör alltid skvättande från badet eller bläddrande i tidningar ut i lägenheten). Jag tassade med stigande oro dit och öppnade försiktigt dörren. Han låg i badkaret och stirrade upp i taket. Förstod direkt att nåt var fel. Kände den där sötkvalmiga stanken som skjuter mina stresshormon i taket.
- Jag har spytt hela natten.

Åh. Nej. Stackars mig, är min första tanke. (Men det är inte därför jag förtjänar anti-priset, ty det blir värre.)
- Oj, stackare! Vill du ha nåt, kan jag göra nåt?
- Nej.

Paniken steg i mig. Fan alltså. Jag lider av emetofobi som bara blir värre och värre med åren. Klarar inte av att se folk spy, pallar inte spyhistorier och ABSOLUT inte spyljud. Skulle jag behöva kräkas själv vet jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Det låter ju som världens fjantigaste fobi, men det kan man väl säga om många fobier. Det är väl dess själva kärna: en irrationell rädsla för något. Jag klarar inte av att sitta i vår lilla lägenhet och lyssna på hans spyor och invänta att själv eventuellt smittas. Aaaah! Han hade spolat samtidigt som han spydde inatt för att maskera ljuden. Och passat på medan jag var ute med soporna på morgonen. För han vet hur jobbigt det är för mig.

Då gjorde jag det. Jag packade min väska och ringde svärföräldrarna som kom och hämtade mig på stört. Jag gjorde det. Jag tog mina grejer och lämnade den jag älskar mest när han mådde som sämst. (Paus för bu-rop.) Som försvar för mitt förkastliga beteende måste jag i alla fall klargöra det här: Reggo är väldigt konstig när han blir sjuk. Han vill inte ha någon sympati, han vill inte bli daltad med och han vill inte bli uppassad på. Skitkonstig alltså. Själv vill jag att alla ska stanna upp och bara vältra sig i sitt syndomtyckande. De ska åka till apotek och affär och förse mig med te, yogurt och mackor. De ska badda min panna med kall handduk och stryka mig försiktigt över kinden. Gärna säga upp sig från jobbet för att torka min snuviga näsa. Men Ruppe vill bara bli lämnad ifred. Dessutom blir han extra stressad av mig som paniskt skriker: SKA DU KRÄKAS NU?!?!?! så fort han rör minsta muskel. (Lite förståeligt.) Jag frågade om det var okej att jag stack.
- Ja, det är faktiskt bara skönt... stönade han från toan.

Så egentligen är jag bara extremt lyhörd inför min älsklings önskemål. Jag kanske ska ha bästhetspriset ändå. Men skulle Aftonbladet löpsedla min morgon skulle det inte se bra ut.

25-ÅRIG KVINNA
LÄMNADE SAMBO I SPYKAOS
- KUNGAHUSET RASAR!

Trevlig, spyfri helg på er!

Matlådenöjdheten

Det finns en nöjdhet hos Räfsen som inte går att jämföra med någon annan. När leendet nästan går hela vägen runt huvudet och ögonen lyser som ficklampor i ett strömavbrott. Om hans "jag har just köpt en ny, tjock, obegriplig för alla normala människor-fysikbok"-nöjdhet skulle kunna ligga med hans "jag har köpt jättemycket bacon!"-nöjdhet så skulle den här nöjdheten vara deras kärleksbarn. Och det är matlådenöjdheten.

När han gör en matlåda slänger han inte bara ner lite gammal skit från längst in i kylen som han sedan grinigt tuggar i sig i någon sjavig matsal. Nej nej. Det ska givetvis vara perfektion i lådform. Olika lådor till olika innehåll, alternativt tetrispusslande för att allt ska ligga på bästa sätt. Och ju mer han får förbereda desto gladare blir han. När jag jobbade på Posten gjorde han ibland mina matlådor och det märktes rätt stor skillnad från hans strategi och min egen. Ena dagen hade jag med mig typ ett korvbröd jag hackat loss från frysryggen och smetat lite majonäs på och nästa dag hade jag med mig hemmagjord gnocci med kryddig tomatsås, parmesanost och krispig tomatsallad.

Det är kanske det här med att förbereda måltider. Det blir ju lite så när man först jobbar för någonting och får utdelningen mycket senare - då känns det som en present. Om man får lönen en måndagmorgon t. ex. Fan vad schysst, massa pengar! Och jag som bara varit på krogen och käkat ostbågar hela helgen. På samma sätt lurar Rulle sig själv genom att på kvällen duka fram så mycket frukostgrejer han bara kan. Han ställer fram glas, kopp, tallrik, maler kaffebönor och lägger fram bestick. På morgonen går han upp till dukat bord. Jag antar att han känner sig som en big shot då.
- Oj, har ni gjort iordning bara till lilla MIG? Tackar tackarrrr.

Idag stod han i köket med ryggen åt mig i typ 20 minuter. När han till sist vände sig om var det med ett leende som inte var av denna värld. Och med en entusiasm som sprätte fradga ur mungiporna. Han höll fram en skärbräda där han rullat ihop 4 pannkakor var och en för sig och sedan delat dem i små, exakt lika stora bitar.
- DET ÄR ÄPPELMOS I OCKSÅ! skrek han upphetsat.



Undrar om det kan vara ett yrke. Matlådedesigner (för innehållet alltså). Räpp är arbetslös i sommar, så är det någon som vill ha pimpade matlådor vet ni vart ni ska höra av er!

Scener ur ett samboskap pt13.

F: - Hur stavar man till "bygd"? Är det "byggd" eller "bygd"? Allt ser fel ut.
R: - Vill du skriva landsbygd så är det "bygd". Fast vill du skriva "byggd som en grekisk gud" kan du bara skriva "Rulle".

BAH!

21 maj, då smäller det

Det här med att allt ska hända på samma gång. Vad ska det vara bra för? Jag och ett gäng tjejer från ett internetforum brukar träffas 1-2 gånger per år. Sist var partajet hos mig (eller ja, i föreningens festlokal) och det var fruktansvärt roligt. Nu är det dags igen, fast denna gång hos en annan tjej. Vi har planerat lite löst sen i början på april. 21 maj bestämdes som datum. Jag kommer aldrig ihåg när folk fyller år, är lite nöjd med att jag ens kommer ihåg min egen, så givetvis hade jag glömt att Rappes mamma fyller år 21 maj. Hon ringde och bjöd in oss på kalas och jag var tvungen att tacka nej.

Sen får jag inbjudan till en inflyttningsfest jag väntat på lääänge. När? Jo 21 maj förstås! Var tvungten att tacka nej. Och nu har jag dessutom fått reda på att 21 maj är domedagen. :/ Får nog tacka nej till den också, JAG HAR INTE TID!!!

På tal om inget, en Yoda-mössa. Aww! Denna och fler roliga mössor finns här.

Kjam!

Nytt och grill

Hallå skruttfior av diverse sorter! Ännu en grå måndag är här. Men jag är peppad som satan, ska lägga in massa nya grejer i shoppen. Vet att det varit lite dåligt på den fronten i några veckor, men nu är jag på gång igen. Förra veckan lades 22 nya grejer in, 2 av klänningarna har redan blivit sålda. Missa inte fler fynd, gå in på www.vintagesmulor.se miiiinst en gång om dagen!

I helgen åkte jag ut i obygden och hängde med ett gäng kompisar. Emma har ett hus (visst har jag vuxna vänner, de har egna hus och allt!) och en grill och en tomt. Shit, hon kommer få dras med mig i sommar, det är ett som är säkert. Jag har redan bjudit in mig själv på paj när hon plockat sin rabarber. Vi höll värmen med en liten eld i alla fall. Och käkade hemmagjord potatissallad med äpple, aaaah. Och pratade strunt i 7 timmar. Underbart!




Puss och kram på er!

Världens största tjänst?

För någon månad sen skulle jag och Rappfisken åka till Uppsala. Det var i rusningstid en fredageftermiddag, så vi var inte direkt ensamma. Vi lyckades i alla fall få platser och slog oss ner.

Jag kollar upp och ser en kille som står med ett GIGANTISKT paket. Alltså ett riktigt paket, inslaget i brunpapper. Jag förstår inte ens hur han fått på det på tåget, det är säkert 2 meter långt och 1 meter högt (fortfarande alltså ett riktigt paket). Och jag undrar nyfiket vad som finns däri. När han börjar prata i telefonen blir jag tvungen att tjuvlyssna lite. Vilket inte är så svårt när man sitter/står ihopträngda i en tyst liten metallkorv.
- Tja, läget? ... Jorå, är på väg hem. Har med mig Johans tavla från Liljevalchs. ... Ja, han ville ha hem den så jag tog med den. Vad gör du då?

Det här reagerar jag på med BESTÖRTNING! Av flera olika anledningar.

1. Om jag hade tagit med mig Johans gigantiska tavla på ett tåg i fredagsrusningstid och jag sedan pratat med en annan vän i telefonen - då hade tavlan varit det enda samtalsämnet. Tavlan och vilken fantastisk vän jag är som släpar på Johans jävla tavla.
2. Jag skulle nämna minst 8 ggr att tavlan är gigantisk. Gigantisk!
3. Hur har Johan ens mage att be sin kompis om en dylik tjänst? Visste killen på tåget om tavlans storlek när han gick med på att ta med den? För om någon vän ringt mig och frågat om jag kunde ta med mig en tavla skulle jag nog sagt ja. Visst, det är jobbigt att släpa en tavla (och då tänker jag ändå på en tavla i typ storlek 30 x 50 cm) men vad gör man inte för en kompis? Hade jag då kommit och märkt att det inte var en tavla så mycket som en inslagen dörr - well... Jag hade inte stått på tåget mellan Stockholm och Uppsala med den, så mycket kan jag säga.
4. Har Johan verkligen varit snäll nog för att kunna kräva in tjänsten: "släpa ett pingisbord i rusningstrafik mellan Stockholm och uppsala"? KAN man överhuvudtaget vara så snäll?

Tilläggas ska också att killen inte ens hoppade av i Uppsala, utan fortsatte vidare på tåget uppåt i landet. Hur långt skulle han åka med jättetavlan egentligen?! Han var ju tvungen att stå vid den hela tiden och ursäktande nicka åt alla som fick klämma sig förbi.

Nej du Johan. Det här (ut)nyttjandet av vänner ställer jag mig VÄLDIGT tveksam till.

- Kan du ta med min tavla..?

Photoshoot: bikini

Här är lite behind the sceens-bilder från en plåtning jag stylade på för ett par veckor sen. Fotografen heter Mårten Keijser och är himla duktig. Lägger förstås upp bilderna när jag får dem sen. :)

Temat var strandkänsla, men ändå med en mode-egde. Alltså inte för naket.

My maj.

Shit, maj är verkligen en fullspäckad månad för mig. Mycket roligt att se fram emot, men lite stressande när man försöker klämma in alla nya saker som hela tiden dyker upp. Ska träffa internetvänner, gå på möten, springa Vårruset och se vetenskapsrapparen (ja, du läste rätt) Baba Brinkman. Woho!

Och så är det väl tänkt att jag ska hinna jobba också. Får försöka klämma in det någonstans! Hur ser ert maj ut? Fullspäckad kalender eller gapande tomma sidor? Nåt skoj på gång?

Kram!