Scener ur ett samboskap pt12.

Det var ett tag sen jag bjöd på en inblick i den ultimata tvåsamheten som samboskapet är. Men häromdagen pågick en mycket viktig diskussion i ~45 minuter som jag måste dela med mig av. Det handlade förstås om något som berör oss alla i dagens samhälle. Något som du själv säkert funderat över och kanske tagit ställning för/mot. Något som splittrar familjer och skördar offer. Jag pratar förstås om muffins.

R: - Fan vad jag föraktar muffins.
F: - De vill nog inte ha chans på dig heller.
R: - Jamen, det är ju världens mest meningslösa bakverk!
F: - Ursäkta? Mannen som älskar finska pinnar vill dela ut pris i meningslösa bakverksklassen? Det här känns lite som när Lasse Kronér kallade Let's dance för ett mupprogram trots att han själv lett Doobidoo.
R: - Finska pinnar är i alla fall ärliga med vad de är. Ja, de är lite torra...
F: - LITE?!
R: - Ja, de är lite torra men de står för det. Muffins försöker låtsas att de är saftiga, trots att de bara är.. blöta. Och ändå smuliga. Det är som att man tagit en äppelpaj, skrapat av alla smulor, dränkt dem i vatten och format dem till muffins.
F: - Don't quit your dayjob, Martha Stewart.
R: - Dessutom är det hela kulturen runt muffins som stör mig. Det är samma tjejer som "äter en sallad" som också "äter en muffin", eller nej förlåt, "en CUPCAKE". Det är ju bara en sockerkaka med någon karamellfärgad sockerlösning ringlad över! Men sockerkaka skulle man aldrig köpa, det är för gammalt och mossigt, nej, en CUPCAKE ska det vara. För att inte tala om matmuffins.
F: - Det är ju gott?
R: - Men det är ju inte mat och det är inte en efterrätt! Det är som en äcklig och bollformad macka utan pålägg! Mmm, GOTT!
F: - Jag gillar muffins.
R: - Du bara tror att du gillar det, eftersom du är tjej. Ni är indoktrinerade att gilla muffins och katter och sallad.


Observera att detta bara är ett utdrag, skulle jag skriva ner hela diskussionen skulle jag vara tvungen att ledigt idag. Muffins är uppenbarligen ett hett ämne som man kan säga mycket om. Något för Debatt att ta upp kanske? Skit i kärnkraft och skolan, det finns faktiskt viktiga bakverksfrågor att ta itu med!

Det rätta vintagehåret

Om du vill ha en tidstypiskt frisyr till dina tidstypiska kläder rekommenderar jag Retroella. De stod också och sålde på Vintageloppisen och man blev helt tagen av de fina frisyrerna. De håller kurser, klipper och stylar och säljer även produkter. Salongen finns i Stockholm.

Jag har ju tyvärr inget hår själv, annars skulle jag gärna gå dit. Men ni får gå i mitt ställe! Gå och skaffa lite snygga pincurls eller vad det nu kan vara. Och kom ihåg att ta bilder på era fina hår sen.

Roliga kontaktannonser, del 3:

Fram för mer ärlighet i kontaktannonser:

Jag blir så fruktansvärt nyfiken. För vem beskriver sig själv som tråkig? Jag har aldrig träffat någon som gjort det. Och jag har i mina dagar träffat en hel del människor som fått klockfabriker att stanna med sin monotona tråkighet. Ändå lovar jag dig att de skulle beskriva sig själva som, kanske inte festens höjdpunkt, men ändå roliga. De kanske inte är den skämtande typen, men de har ju humor i alla fall. Och har man humor kan man inte vara tråkig, så resonerar nog de flesta.

Så hur är den här tråkige mannen (som kanske är ensam i sitt slag)? Jag får för mig att han är världens roligaste. Eftersom de tråkigaste av människor ALDRIG skulle beskriva sig själva som tråkiga. Och de roligaste skulle aldrig kalla sig själva roliga.

Bara det faktum att han klämmer in vilket tecken han är född i var ju lite skojigt! Som att han fick slut på viktig info om sig själv efter "är tråkig och dricker ingen sprit" och bara drog till med nåt. "Gillar skogspromenader, hatar illrar. Och.. öh.. är född på en onsdag. Tjohej!" Sen var det även kul att kvinnan ska vara "c:a 59 år".

Ja, som sagt. Tråkig. Jag vet inte det jag, jag fick mig ett gott skratt i alla fall. Kanske kör han tekniken att undersälja sig själv så man ska få en positiv överraskning? Skriver man att man är rolig har man ju en del att leva upp till liksom.

SLUT PÅ ANALYS AV KONTAKTANNONS FÖR IDAG!

Vintageloppisen, så skoj!

Igår var det vintage- och burleskloppis! Jäklar i min lilla lådda vad kul det var.

Det gick inte åt så mycket vintagegrejer, men jag hade med lite privata saker från mina goth-år (ej att förväxla med skottår) och de sålde som smör. Delade ut mängder av visitkort så jag hoppas att folk ska surfa runt i webshoppen i lugn och ro istället. Förutom försäljning var det svinkul att träffa massa folk, att dräggla över alla fina grejer som såldes och att gapande se alla häftiga stilar. Det var inte bara utställarna som klätt upp sig, även besökarna var svinsnygga. Och så blandade stilar! Skymtade allt från tuppkammar till vintagecurls. En tjej som sålde underkläder stod iklädd en lång korsettliknande sak i retrostil och hon såg verkligen ut som tagen från en pinup-bild. Det var som att hela hon fick en annan skärpa och kontrast än omgivningen också, jag trodde att jag kollade på en life size-bild så fort jag sneglade åt hennes håll.

Givetvis har jag inga bilder från loppisen (hej sämst!), men det fanns helt enkelt inte tid till att ta några. Det var full rulle hela tiden, har aldrig sett så mycket folk på en loppis tidigare. Och förutom försäljning var det 2 lotterier och flera burleskuppträdanden. Vilken dag alltså.

Den här tjusiga hatten sålde jag bl. a

Stort tack till svärmor som var med hela dagen och hjälpte till med allt från försäljning till prismärkning och skruvande av klädstång. <3 Det hade inte gått utan dig.

Idag skulle jag mest vilja ligga i sängen och ta igen mig. Men (som tur är) har jag jättemycket jobb att ta itu med. Hoppas ni får en produktiv måndag, kraaaam!

Vintageloppis 20 mars!

Imorgon (söndag) är det dags för vintage- och burlesqueloppis i Stockholm! Här finns all info. Ta med dig kontanter och ett glatt shoppinghumör. Jag kommer ha med mig massor av klänningar, kappor, väskor och smycken. Bara sånt som inte finns inlagt i shoppen och dessutom till fördelaktiga priser. En liten liten sneak peak:






Det kommer ju dessutom lottas ut fina priser bland alla besökare. Bl a från Vintagesmulor: två fina väskor och 2 presentkort á 400:-.

Hoppas vi ses där om du har möjlighet! :)

Sportig förvaring.

Jag var aldrig någon älskare av idrotten i skolan. Blotta tanken på de där jäkla ribbstolarna på väggarna ger mig lätt ångest. All innebandy, alla skrapsår och all svett. Huva! (No offence till min kompis Ulrika som utbildar sig till idrottslärare. Hade jag haft dig som lärare hade jag säkert gillat det.)

Men som förvaring för ens vintagefynd ger de mig bara en go känsla i magen! Kolla så tjusigt:

Bilder från Rochesters, där de även finns att köpa. Tips från Holly Springett.

Smörgåstäcke.. ost!

Ragges hobbyafasi når ständigt nya höjder. Istället för att tänka i en halv sekund och komma på att fjärrkontroll heter just fjärrkontroll, så börjar han peka och prata osammanhängande.
- Den där som man pekar på tvn med... tvpekaren... med knappar, knappkontroll, fjärrkontrollen!

Andra höjdarord från veckan som gått är:

• skrivpinne (penna)
• ryggpåse (ryggsäck)
• "den som låter pling plong" (mobilen)
• "komma in genom dörren med" (nycklarna)

Oftast börjar han bara med att säga: "har du sett min thingy?". Thingy kan betyda allt ifrån mamma till kastrull. Så jag frågar: "vad menar du med thingy?". Och då sätter det igång.

Hade han varit 5 år hade det ju varit sött. Naaaw, vet du vad lilla Jessica kallade sin bok för idag? Sin bokstavspärm! Åååh så sött! Men när det är en 30+ civilingenjör - inte lika göllit.

Köp nåt från min shop så jag får råd med en hjärntransplantation till min bojfränd!

http://vintagesmulor.se/

Roliga kontaktannonser, del 2:

Känner på mig att det här kommer bli en återkommande rubrik.



Trevlig helg på er!

Min magnet på din kyl.

Igår skulle jag iväg och luncha med en kompis. Innan det skulle jag posta dagens webshopskörd, vilket (hurra!) bestod av rätt många paket. Jag stressade fram med mina kassar, lyssnandes på radio och säkerligen med min vanliga surmulna uppsyn. En tjej kommer runt ett hörn och ska precis gå förbi mig, när hon tvärt stannar och säger:
- Ursäkta.
Jag tänker att hon säkert vill ha vägbeskrivning och jag hittar ju fan ingenstans. Men hon ser så himla glad ut så jag tar av mig hörlurarna.
- Vilken himla fin kappa du har! Har du köpt den någonstans i närheten här eller?
(Det var DPK jag hade på mig.)
- Nej eller nja, den är från min vintageaffär, som finns på nätet.
- Vad spännande! Vad heter den då?
Jag börjar gräva i min väska och plånbok efter visitkort. Jag har precis beställt hem typ 800 nya, ändå lyckas jag alltid glömma dem hemma. Helt otroligt hittade jag ett och lämnade över det till henne. Hon kikar på det.
- Vintagesmulor... men vänta nu, jag har en magnet på min kyl från Vintagesmulor!

Jag har magnetvisitkort som jag sätter här och var på metalldetaljer i samhället. Har alltid tänkt att det vore skoj om folk tog hem dem och satte på sina kylskåp och givetvis också kikade in i min shop. Det var tydligen precis vad som hänt här - förutom att hon ännu inte kollat upp det på nätet.
- Men det måste jag ju göra nu! sa hon.

Du har väl också en Vintagesmulor-magnet på din kyl?

Så konstigt sammanträffande, men kul. Och dessutom himla roligt att någon stannar en bara för att ge en komplimang. Sånt borde man göra oftare, själv fegar jag nästan alltid ur. Ska försöka skärpa till mig nu när jag kände hur roligt det var att vara på andra sidan av komplimangen.

Har ni själv komplimangat eller blivit komplimangade på det sättet? Dela med er för sjutton!

Black swan.

Igår bjöd Ravioli mig på bio. ÄNTLIGEN var det dags för Black swan! Såg en trailer i typ.. september 2010 och har längtat sedan dess. Var lite rädd för att jag skulle ha byggt upp mina förväntningar så pass under den tiden att ingen film kunde leva upp till det.

Om någon sagt till mig för ett år sen att jag skulle bli helt trollbunden av en film om balett, skulle jag snällt be dem lägga ner crackpipan och hålla käften. Men ja. JÄKLAR. Så fruktansvärt snygg film, fantastiskt skådespeleri, häftiga effekter, grymt foto... ja, jag har ingenting att klaga på, verkligen ingenting. Kolla, t o m filmaffischerna är top notch:









Vad väntar du på? Boka biljetter nu!

Kinderkoma.

Här tänkte jag skriva något om drömmar. Jobb, mål, vägen dit. Men istället började jag drömma om min favoritkinder-choklad och nu är det blankt i skallen.


De ovan är mina absoluta favoriter och givetvis helt omöjliga att få tag på i Sverige. Har ni sett dem någonstans kan ni lätt köpa upp några hundra påsar och sälja till mig för hutlösa överpriser!

Undrar om Ralle gör slut med mig ifall jag importerar dem för 50:- påsen från någon tysk godissida? Jag tror att det är okej att importera choklad om man köper någon lyxig snobbsort. Men köper man barngodis är man nog bara tragisk.

Det var allt! Vi tar drömmarna en annan dag. :*

Myter om styling.

För några veckor sedan gjorde jag en portfolioplåtning med Peter, en jätteduktig fotograf. Jag stylade förstås. De första bilderna jag fick var bilderna nedan. Tycker de blev himla fina!

Har fått kommentarer om att "jaha, men du som stylist gjorde väl inget?", vilket jag tycker är lite tråkigt. Om än en vanlig syn. Jag hade den själv för bara några år sen.

När man gör fotograferingar är det ett samarbete mellan flera personer. I dessa portfolioplåtningar handlar det om att välja tema, göra moodboard och sedan genomföra själva plåtningen. Mitt jobb som stylist är att tolka temat och känslan genom kläder och accessoarer. Jag måste även försöka komma på hur dessa ska användas. Man kan t. ex fylleknäppa koftor (alltså knäppa dem fel), vira kjolar runt halsden, sätta klänningar bak-och-fram. Det gäller att se vad som passar. På dessa bilder var det t. ex min idé att hänga halsbandet bakom ryggen.

Det handlar även lika mycket om att plocka bort som att sätta dit. Eller, nästan MER om att plocka bort skulle jag säga. Skala av, skala ner, plocka bort. I de flesta fall ska stylingen inte ta så jävla mycket plats, utan smälta in i helheten. Det är kanske det som är felet när jag lägger upp bilder här. Jag lägger fokus på mitt arbete, därför är det förstås det ni kollar på.

En annan myt är att det svåra med styling ska vara att klä på modellen. Det är det förstås inte, det är ingen stylist som påstår att det är svårt att hänga ett halsband på en modell. Det svåra är att välja ut plagg och accessoarer, att sätta ihop dessa så att de matchar temat och så att det blir en snygg bild. Det känns dock inte SVÅRT när man ser snygga bilder. "Bara att hänga på ett armband, skulle väl jag också kunna göra".

Klart det känns lätt när man ser fråga och svar, tal och facit samtidigt.

Stylist: Frida Walström, vintagesmulor.se

Fotograf: Peter Bengtsson Knochenhauer
MUA: Karin Törnqvist
Modell: Helena Rosenblad

Bloglovin'!

Nu har jag skaffat bloglovin'! Istället för att bara säga åt andra att skaffa det. Har försökt använda mig av blogspots egen följar-greja tidigare, men den är rätt osmidig måste jag säga. Så om du inte redan gör det,

följ min blogg med bloglovin!