måndag 30 november 2009

Man kan inte nynna Jimi Hendrix hits.

Måndag förmiddag. Äta en banan och lyssna på Medierna i P1. Man kan tro att detta gäller en gubbe, 80+. Är det skrevsvampsbloggen du är inne på? Eller skriva arga brev till makthavare-bloggen? Harkla sig på ett äckligt vis-bloggen? Naj, det är ju VintageSmulor! En tjej i sina bästa år som nyss åt upp sin banan och stängde av radion (klickade ner en tab). Och är nöjd med livet. Lite starr på det här, så!

Åh! Haha, jag kollar på Paradise Hotel. Jag erkänner. Men som de säger i reklamen: "du vet att du vill kolla". Aaah, jag vill, jag vill! För er som inte sett finns det på tv6play. I alla fall, häromdagen hade de någon slags fest och två killar och en tjej låg och pratade om Jimi Hendrix. Tjejen visste inte vem han var och killarna var inte sena att lite pappa-aktigt berätta att han är en av världens mest kända artister, lika känd som Michael Jackson. Det är som en klapp på huvudet. Ett skratt i mungipan, nu ska vi göra bort bimbon lite i tv.
- Jamen Michael Jackson känner jag ju till, sa tjejen. Men vilka är Jimis hits då?
Killarna kollar på varandra, osäkert. Hoppas att den andra ska säga nåt.
- Ehh, jag och namn alltså, säger den ena. Den andra nickar energiskt, mm, han är visst inte heller bra på namn.
- Nej men sjung lite på nån av dem då? säger tjejen.
Killarna kollar ner i knät, harklar sig lite. Det är tyst lite för länge.
- Asså det är inte såna man kan nynna direkt, hehe, säger den ena.
- Ahh nä precis! håller den andre glatt med.

Nu tycker jag att du ska köpa en julklapp till dig själv. Klick!









onsdag 25 november 2009

Kalkoner är inte levande.

Katten Gustaf på TV. Det är något slags skämt om en kalkon, Gustaf vill "ha den till middag". Fast det visar sig att han menar att han vill BJUDA den på middag, inte äta den till middag. Och sen vill han bjuda den på bio. Skratt i soffan, från småfolket.
- Man kan junte bjuda kalkoner på bio!
(Jag, förvånad:)
- Vaa? Kan man inte?! Varför inte det?
- För de är inte levande!

På min Tradera finns så mycket fint att jag nästan storknar. Allt för att du ska kunna spendera vecko-pengen/lönen/bidraget/vad det nu kan vara. KLICK!




söndag 22 november 2009

Tyra Banks är en morot.

Mörkret. Åh, mörkret. När i helvete ska det vända!? Jag är som en burfågel, när det blir mörkt vill jag sova. Någon har lagt en duk över världen, låt oss gå i ide till i mars. ZzzzzZzzz.

OJ! Kollade åt vänster nu, där TV:n står. Jag vet inte vad det är med TV3 ibland, färgerna är så jäääävla röd/orange:a. Det är Top Model på och Tyra i bild, hon ser ut som en stor apelsin, helt sjukt! Eller ja, mer morot kanske. Jag har precis kollat på senaste säsongen Top Model (säsong 13). Tyra har ju alltid något ord eller uttryck som hon översäljer i varje säsong. Den här säsongen var det "smiiiize" (smile with the eyes) och "modeling H to T" (modeling head to toe). Båda dessa klämde hon in så fort hon syntes i bild, inte bara orden utan även förklaringen till vad det var. Oavsett vilken situationen var lyckades hon få in dem! Tänk på det när ni ser den säsongen om ni inte redan gjort det, räkna antalet gånger hon säger smeyes och ni ska få en present.

Vet inte om ni märkt det, ni som kikar in här ofta, men bloggens utseende är lite ändrat. Borde tagit en före-bild förstås, men det tänkte jag inte på. Det var Rick-ruck-räkan som satte sig och petade lite i den i fredags. Blev mycket finare tycker jag!

Igår kom Hanna hit. I 7 timmar babblade vi och fotograferade och drack te. Mycket trevligt! Och bilderna blev jättefina. Här är några (har inte hunnit redigera alla 300): (bilderna är klickbara!)





Puss och kram!

lördag 21 november 2009

Låt Idol-deltagarna jäsa.

Fan vad jag älskar att sitta och skriksjunga! Det låter förjävligt egentligen, men i min skalle är jag rena Idol-deltagaren. Eller öh, det säger ju inte så jättemycket egentligen, fan vilken beige skara deltagare. Nu blir ni väl sura, för alla har sina favoriter och ÅH Calle är ju så söt (är han? eller är han en naken knarkare?! Kolla här, och här, NOT SAFE FOR WORK!) och Erik är ju så duktig (hur många powerballader orkar svenska folket höra?) och Mariette är ju så lesbisk (det är bara en fas!) och Tove är ju så ung (vilken bedrift). Nej men ärligt tycker jag att Tove är lite charmig, men i övrigt har en surdeg mer utstrålning än det där gänget. Karaoke karaoke karaoke. Skippa sången och musiken och liksom.. Låt dem jäsa ikapp med olika degar istället! Det skulle vara rätt sköj.

Sen tycker jag Idol är så sorgligt också. Amanda Jenssen och Darin, tvåorna, åker för fort i lyxiga bilar och snortar koks från geisha-magar i L.A och ligger med Kleerup, medans Marie Picasso springer runt i kycklingkostym i TV6. Så jävla beklämmande. ÅH! Jag kom precis på ett läskigt sammanträffande. Marie Picasso är från Västerås - det är jag också. Daniel Lindström bor bara ett kvarter ifrån mig här i Solna (brukar se honom när jag ska till Ica). Och dem går det skitdåligt för, fast de vann Idol. Är det min boendeenergi som på något sätt förstör för dem?

Det måste vara det. Och fullmånen. Och det faktum att de är lika underhållande som kompostjord.

NU sitter jag och väntar på min ständiga modell Hanna (a k a ZiloQ). Så kanske kommer lite nya foton upp här imörrn!

Mycket auktioner som snart går ut, bl a den här snygga klänningen! Klickbara bilder. In här för å bjussa: KLICK!




Puss hej!

torsdag 19 november 2009

Close encounter med simhallsgubben.

När man är och motionssimmar brukar det vara två banor som är öppna bredvid varandra. Så att man ska kunna simma två i bredd. Tanken är då att man ska simma som på ett led, i ring liksom. Runt runt. Häromdagen var jag och simmade i en nästan tom simhall. I en egen bana var en av de där typerna med tajta badbrallor och tonade simglasögon som attack-krålar (jag vägrar skriva crawla, jag läser det som kravla) så att det skvätter över hela hallen. Så klockar de sig själva och leker OS. I motionssimbanan var det jag och en gubbe.

När man bara är två person och det finns två banor (om än ej avdelade från varandra) så tänker jag att då kan man ju ta varsin! En simperson och en simbana. Perfekt! Det finns nämligen en nackdel med simma i ring-systemet. Man måste hela tiden anpassa sig efter den som är före/efter. Man blir påskyndad eller nersegad. Man måste hela tiden kolla bakåt för att se var den andra är. Allt detta kan man lätt slippa om man bara är två personer. Det är bara att ta varsin bana!

Jag hade ingen lust att stanna simgubben och förklara för honom hur fint jag tänkt ut det, utan jag tänkte att jag visar istället. Han har säkert inte hört mig ändå, hade väl öronen fulla med vatten. Eller öronhår. I alla fall, jag började simma på bana 2. BARA bana 2. För att han skulle se och förstå: 1 bana, 1 person - ahaaaa!

Men gubben fick ingen uppenbarelse. Nej, gubben fortsatte simma i ring. Vilket ju gjorde att vi möttes ibland. Krock på g, gubben väjde surt undan. Jag - nöjd, nu kanske han förstår. Det gjorde han inte. Han ringsimmade vidare. När vi möttes tredje gången hade han något nytt i blicken, det var inte den lilla irritationen jag sett tidigare. Nej, nu var det något mer bestämt. Han simmade snabbare och snabbare, rakt emot mig. Frontalkrock i antågande. Chicken race i Vasalundshallen. Mano a tjejo. Och precis innan våra pannor slog emot slängde jag mig under linan. Fan, men jag ville inte bli skallad! Han hade stort höve, hade knäckt min sköra skalle som en nöt!

Jag fortsatte dock att simma i bana 2. Gubben gick upp efter vår close encounter. Han trodde kanske att han vunnit hela kriget, men hörru, simgubbe, så lätt går det inte att vinna över mig. Vi ses nog igen och är det bara vi två tänker jag gasa på i bana 2 utav bara helvete! Håll i löständerna, för jag har skaffat pannimplantat i metall. Let's race grandpa'.

Vidare till viktigare saker: kolla vilken mysig mössa! Den ska du bjuda på. In på min Tradera och lägg ett bud nu!






Pusshej!

torsdag 12 november 2009

Tekniktålamod -32.

Jag har verkligen NOLL tålamod med teknikprylar. Nej, det är faktiskt en underdrift, jag har minustålamod. Så fort de inte gör som jag säger till dem vill jag slänga dem. Alltså DIREKT. Firefox hänger sig = hiva ut datorn från balkongen.

Idag skulle jag ladda ner en torrent (LAGLIG, hör ni det polisen!) så, glad i hågen klickar jag mig fram och trycker på Download torrent. La la laaaa. Då ska det komma upp en ruta, jag ska trycka på OK och det ska sättas igång. Istället kommer det upp ett helt ologiskt felmeddelande om att jag måste ändra några jäkla mappinställningar. Min första fråga är ju då givetvis: varför i helvete då? Laddade ner en grej tidigare idag utan att du klagade på mina mappar, datorjävel. Inget har förändrats sen dess. Provar andra länkar - samma sak.

Min första tanke är självklart att sätta näven rakt igenom skärmen. Alltså bara så att han lär sig en läxa! Men det vore omoget. Så istället tar jag ett djupt andetag, försöker låta trevlig när jag frågar R:
- Kan du hjälpa mig?

Han är lugn och samlad som en filbunke fylld med valium. Ger mig olika förslag på vad jag kan testa. Ingenting fungerar. Jag slår allt hårdare på tangenterna. Käkarna spända och ihoppressade för att hindra svordomar från att slinka ut i hög fart. Han föreslår en omstart.
- Du vet ju hur datorer kan vara.

JA, tyvärr vet jag det. Som lynniga jävla tonåringar. Som ekorrar på crack. Omöjliga att förstå. Medans datorn startar om funderar jag på hur jag ska straffa den. Eller funderar är inte rätt ord. Jag är en målsökande robot, söker vad som helst som går på el eller batterier, någon kusin till helvetesmaskinen framför mig. Något som jag kan slänga i golvet, krossa i handen, bryta på mitten, bända isär och pissa på beståndsdelarna.

Meeeen mitt inne i allt det där så har jag fortfarande ett litet sinne för sakers värde. Jag inser att det inte är värt att stampa sönder mobilen för att lära datorn en läxa. Så jag rev ner lite random shit från skrivbordet och smällde i en dörr istället. Spolade kallt vatten JÄTTEHÅRT i handfatet. Just det, där har du, datorjävel.

När datorn var omstartad så fungerade det att ladda ner igen. Jag satt tyst vid min dator. Kände R's blickar från soffan. Han frågade mig:
- Fungerar det nu?
Jag hör det. Ett försiktigt leende som inte riktigt vågar sig fram.
Jag: - Mm.
Stort leende nu.
- Vad bra att du inte överreagerade...



Lite grejer då. Jag tror inte att några män, utom min pojkvän, läser min blogg. Men ändå! Man vet aldrig. Lite herrgrejer har jag faktiskt. Skor och en fluga (fast den funkar faktiskt till tjejor med). Och givetvis lite klänningar till damerna också. Klicka på bilderna för förstoringar, klicka HÄR för att gå in och bjuda på nåt! And puhleeeease do.








torsdag 5 november 2009

En fot som är tok-av.

Igår hände en ganska konstig grej när jag och Ruccola var ute och gick. Vi promenerade runt på olika smågator när vi såg en tjej sitta mitt i vägen en bit bort. Hon bara satt där liksom. Ragge skrek till henne:
- Är du okej?
Hon skrek tillbaka:
- Jag tror jag har brutit foten!

Vi sprang dit direkt förstås. Hon grät och försökte ringa 112 från sin iphone, som inte ville fungera. Hon hade åkt longboard och på något sätt ramlat av och trampat snett. Jävligt snett. Jag kikade på fotleden, den såg helt skev ut. Givetvis hade både jag och Rackrucke lämnat våra mobiler hemma. En man som gick förbi stannade för att hjälpa, så han ringde ambulans. Därefter följde väntan och försök att lugna tjejen, som givetvis var chockad. Men också väldigt ledsen eftersom hon skulle åka till Sydafrika på dyksemester på måndag! Så himla typiskt. Vi kunde inte flytta henne, för hon ville inte röra på benet. Så vi stod/satt/låg där, mitt i vägen. Hon halvlåg och lutade sitt huvud mot mina ben. Jag satt och lutade mig mot Rallarsving. Det måste ha sett ut som någon slags installation. Killen med telefonen stod och vinkade förbi bilar som en annan trafikpolis.

Tids nog (måste säkert ha tagit 30-40 minuter och 2 samtal till 112) kom ambulansen. Två lugna killar som ska ställa allt tillrätta. De lyfte upp henne på en bår och synen jag såg då kommer jag aldrig glömma. Hur hennes högerfot hänger helt slappt rätt åt sidan, i en helt onaturlig position. Tjejen sa hoppfullt:
- Det är nog inte så farligt, jag kan röra på tårna. Den är nog inte bruten! (Hon kunde själv inte se foten.)
Ambulanskillen slängde en blick på den frånvända foten.
- Den är tok-av.

Stackars liten. Tyckte så himla synd om henne. Nåväl, jag gjorde allt jag kunde göra. Det känns i alla fall bra.

Idag har jag varit på second hand-turné, under 3 timmar besökte jag 5 second hand-affärer i 3 olika förorter. Hittade ett par kassa presenter åt Rövobert som fyller år på söndag. Och en del nytt till VintageSmulor. Sen var det hem för att posta dagens skörd och överlämna ett par väskor till en kund. Samt färdigställa oktobers kvitton. Det var arbetsdagen, det!

Har fortsatt lägga ut grejer på Tradera också, bland annat en massaaa fina klänningar. Kolla bara på underverken här! (Alla bilder och länkar är klickbara.)



tisdag 3 november 2009

Skrik!

Jag har funderat på det här med skrik.

Igår var jag och Rulle på Råsunda för att fira att AIK vann Allsvenskan. Bakom oss stod några riktiga råfans, alltså typen som tatuerar GNAGET i pannan och åker på alla matcher och typ ligger med en tjej bara för att hon varit klasskompis med en som kände Martin Mutumba. Den typen. De såg rätt tuffa ut, inga mesar. Men när firandet satte igång sa det ena:
- Fyfan, vad mäktigt, asså fyfan. Fan va rörd man blir.
Och snörvlade lite. Svininfluensa eller gråt? Jag tror på det sista faktiskt. Och jag blev också lite gråtfärdig. För fyfan vad jobbigt att vara kille! Och bara kunna gråta var elfte år när ens lag vinner Allsvenskan. En annan kan ju bara dra på Extreme home makeover om man är lite gråtsugen. Stackars satar.

Men skrik var det, ja. Jo, jag gillar att skrika och härja i sportsammanhang. Det är lätt att bli medryckt liksom. Men jag borde verkligen inte, för tjejskrik passar inte in. När det blir mål skriker killarna: JAAAAAA! med sån där hejaklacks-basröstskrik. Som dånar och mullrar i träbänkarna och reklamskyltarna. Jag låter som att jag blir knivhuggen. I bästa fall försvinner mitt skrik i mängden, i värsta fall tror polisen att någon blivit mördad i klacken och bryter matchen. :/

Så, tjejskrik passar till skräckfilmer och killskrik passar på läktare. Det var min slutsats.

Lite fina grejer som finns ute på Tradera just nu (alla bilder och rubriker är klickbara):







Puss på er!

måndag 2 november 2009

Fler modefoton och ekonomisk kris.

Den ekonomiska krisen (alltså min egen pengabrist) har tvingat mig att jobba mer än blogga. För här blir inga barn.. pengar, gjorda. På Tradera däremot! Där händer det grejer.

Jag har lagt ut och lagt ut och lagt ut. Dock är det inte så mycket grejer ute, för en hel del har blivit sålt! Och sen får jag mail om folk som är så himla nöjda med sina nya grejer. Sånt är så himla skoj, det är nog det bästa med mitt arbete. Det och sovmornar. Och att jag får handla second hand på arbetstid. Äh, ALLT är bäst med mitt jobb, allt utom alla utgifter och skatter.

Det här är i alla fall en fin klänning som ni slöfockar missat:





Missa inget mer, gå in på min Tradera MINST en gång om dagen (helst en gång i timmen)!

Men ja, jobba är väl det enda jag gjort sen sist. Och ja! Jag har haft en ny photosession med Hanna. Jag fick massor av snygga bilder. Hon fick lunginflammation. Jag har ju fler sommarklänningar än vinterkappor i lager. Och det är inte riktigt sommarväder ute. Heh. :/

Här är lite bilder från sessionen! U like?