Tidsfickan.

Fan vad jag älskar den här tiden på dygnet. Då är det som att jag har världen helt för mig själv. De som är hemma sover och de som är på krogen kommer inte hem än på ett tag. Helt knäpptyst utanför, förutom övergångsställets mekanism som TOCK... TOCK... TOCK:ar. Och det är ännu inte så sent att man börjar känna sig stressad, nejmen nu MÅSTE jag ju somna annars försvinner hela dagen imorrn. Det här är alldeles lagom. En ficka i tiden.

Imorrn ska jag tåga till Västerås och hälsa på bror+tjej samt två barndomsvänner som fyller år. Hatar tågåkandet, hatar hatar hatar. Eller egentligen älskar jag det och därför hatar jag det. Jag älskar att åka tåg i en halvtom vagn, med två sittplatser helt själv. Åka förbi åkrar och kossor och små städer som inte är mer än en en tågstation för mig. Äta en inplastad macka och dricka ett glas vatten. Ja ni vet de där blå SJ-tetrorna som det står "Ett glas vatten" på. Ren lögn, finns inget glas nånstans.

I alla fall - det där lugnet finns inte på tåget mellan Stockholm och Göteborg. Där finns bara djungelns lag och vassa armbågar och alldeles för mycket kroppskontakt. Man försöker vrida sig men hur man än står har man sin bakdel i någons ansikte. Och man vet att EGENTLIGEN är det mysigt att åka tåg, men just nu är det bara pest och pina.


Här är väskan jag köpte häromdagen förresten! Åh så söt den är, men jag vet att jag aldrig kommer använda den, så den åkte upp i webshoppen.

Vattenmelonväska

Hörs efter helgen!