måndag 14 februari 2011

90-talet ringde - du kan behålla't.

Imorse när vi vaknade sa Rippel:
- Grattis på alla hjärtans dag. Eller vad man säger.

Detta är värt att påpeka av flera anledningar:
  1. Säger man grattis? "Grattis att du har mig så du slipper vara ensam! Woho!" Vet visserligen inte vad alternativet är. "Hej på alla hjärtans dag!" kanske.
  2. När jag träffade Röret hade han ingen aning om vad alla hjärtans dag var. Av princip föraktade han denna konstruerade högtid, sponsrad av gratulationskortsindustrin och gelegodistillverkarna. Vissa pojkvänner låtsas ju att de hatar alla hjärtans, fast de egentligen bara hatar att köpa presenter. Sån är - som ni vet om ni läst min blogg någon månad eller mer - inte Raffe. Jag får ju presenter var och varannan dag, så hans förakt för just den här dagen är nog geniunt och inte en snål täckmantel. Han har förlorat TP-pluppar pga att han inte vetat ens vilken månad alla hjärtans dag infaller. Och då snackar vi om mannen som kan allt om så väl obskyra, ukrainska konståkare som nobelpristagare och hinduismens alla jävla gudar. Men alla hjärtans dag - där är det blankt.

Förutom idag. För Räkan har nämligen börjat plugga. Och därför inhandlat en filofax! .... Sluta skratta, det är inte något konstigt med det (om man är en 12-årig tjej och året är 1994). Nej men allvarligt, skärp er nu. Det är faktiskt jättesmidigt med filofax. Han kan ju skriva ner telefonnumren till killarna han vill fråga chans på! Och där längst bak finns det ju plats för egna anteckningar, där kan han skriva små dikter. Rita hjärtan. Nästa inköp borde vara en sån där Mina vänner-bok och en scrunchie-tofs. 90-talet ringde (från en hemtelefon) och sa att du kan behålla hela skiten.




Ja, så här firar vi alla stjärtans dag i det här hemmet. Inget jävla vin och inga läskiga skaldjur eller mastiga chokladkakor eller raffiga raffset inslagna i guldpapper. Nej, han säger "grattis" till mig och jag skriver helt enkelt ett lätt hånfullt inlägg om honom. Mobbning är väl en slags present? Och så sparar man ju på presentpapper, det är snällt mot miljön.

4 kommentarer:

Anna sa...

Haha, lovely, mobbing är helt klart en form av kärleksförklaring!
Själv hade jag en sån där skapelse med kombinerad plånbok. På så vis fick man ju ursäkt att visa den oftare. Det kanske vore något för din Röyksopp?

Beckis sa...

Jag köpte faktiskt en filofax för 2 år sen som har varit totalt värdefull och funktionell fram till i mars när jag skaffade mig en smartphone och insåg att man kan ladda ner filofax-appar.
Yes kill me! Men jag behöver fan hjälp med att sortera mitt otroligt busy life(not). Ärligt så blir jag glad de få gånger jag får klottra ner nått i den typ "utvecklingssamtal med Kajsas mamma"

Vintagesmulor sa...

Haha Anna! Hade du en sån från.. Daffy eller Duffy eller vad de hette. 93% av alla i min högstadieklass hade det. (Ge honom inga idéer förresten, hörru.)

Beckis: Jo, det är väl lite det som är grejen. Att alla andra halar upp sina iphones eller t o m gamla Nokia 3310 och använder kalendrar däri. Fast inte min man. Nej, han har en filofax minsann.

Anna sa...

ALLA med självaktning hade givetvis en Duffy... nu minns jag dock inte vilket märke jag hade. Tror jag hade något misfit-märke. Snyft.