fredag 3 december 2010

Det som inte finns.

GUD! Finns du eller? Ge mig i så fall en riktig säng (och kör inte nån luring där man får borrelia och huset brinner ner och SEN slår önskningen in, allt övrigt ska vara sig likt (fast kanske plus lite mer pengar) (och större lägenhet) bara lägg till en säng).

Tänk att få glida ner bland nytvättade lakan och fluffiga täcken och kuddar... och UTAN en fet metallstång i ryggen. Rappe har blåmärken på höfterna, signerat Sängen. Jag får mina på benen eftersom jag är kortare.

Tänk att inte behöva flytta en sambo, ett bord, en dator och kuddar så fort man vill vila en halvtimme.



Ja, vi har alltså bäddsoffa. Vi skulle aldrig få plats med både soffa och säng, så det är ju en bra lösning egentligen. Förutom att jag blir bitter så fort jag kommer hem till någon som har en riktig säng. Det är kul egentligen, hur lätt det är att vänja sig med saker. Att trängas två pers på 28 kvadrat med en miljon vintagegrejer - det skulle nog kunna ta kål på rätt många. Att inte ha någon ugn (det finns inte plats i köket, tyckte det var helt sjukt första gången jag var här), ingen riktig säng och en (en!) gardrob stor som en tändsticksask.

Ändå kan antal gånger vi bråkat räknas på en fingerlös mans hand. Man vänjer sig med det mesta och man glömmer bort det som inte finns. (Tills man kommer hem till andra och ser dem skrytsamt displaya sina ugnar och sängar.)

3 kommentarer:

Lisa sa...

Säng och större lägenhet kanske du skulle önska dig? Usch, det är jobbigt att bo trångt och inte få plats med NÅGONTING. Lider med dig.

Vintagesmulor sa...

Jo, men det finns inte plats för de önskningarna just nu. :) Äh, jag överlever! Får ju bo med min kärlek och jobba med det jag älskar, så jag ska inte klaga egentligen. Men ibland måste man ändå göra det liiiite.

Cornelia och bitterheterna sa...

Ingen ugn minskar ju å andra sidan risken att lägenheten brinner ner innan önskan slår i uppfyllelse!