Vintagesmulor 2010, jul-dec

Fortsättning av årssammanfattningen. Del 1 finns här.

JULI

Månaden började med att jag blev shame:ad av min kastrull:

Eftersom adrenalinruschen som kommer av en bra fyndtur uteblev, somnade vi på tunnelbanan. Den tog fem år tillbaka in till stan, gah! Jag köpte tre små färskpotatisar på Coop, vilket kändes så jävla ovärt. Men vad ska man göra? Räkan gillar inte potatis och jag äter inte fler till en måltid. Och det är inte gott att spara och värma upp potatis tycker jag.

Att skala och koka tre minimala potatisar känns så ofattbart sorgligt, av någon anledning. Jag vill lägga ner sju till bara för att hävda mig gentemot kastrullen. Hallå, jag är inte ensam! Jag har en hel, frodig italiensk familj vid bordet därborta, hör du inte att de ropar "eeeyyyy" i bästa Sopranos-anda? Eller fem par på parmiddag. Så håll käften kastrulljävel, DU kan vara ensam! Potatisarna suckar och sneglar på varandra, vart fan ä brudarna?

Jag kontaktannonsade efter en vän med pool. Och jag och Rips spenderade väldigt mycket tid på gräsmattan utanför huset.


Vi blev utsatta för vuvuzuela-terror.

Någon granne har knappat hem en vuvuzuela åt sin unge på ebay. Först fattade jag inte vad det var som lät. Det var ett ojämnt blåsljud, som från en åttaåring på sin första, motvilliga trombonlektion. En åttaåring med abnorma lungor och minimal musikalisk talang. Balkongen skallrade, trots att det var en granne som bor över en väg och upp i en skog!

Jag fann ett utomlandsiskt paradis mitt i Stockholm.


Jag hade en åsikt om vädret, såg Raskens förvandlas till Ernst och blev bloggfest-hjärntvättad.

Sen schhh:ade jag Schulman. Ett inlägg som fick en revival för någon månad sen då flera bloggar länkade till det. Och jag brutalsågade Micael Dahlens sommarprat - ett av mina mest lästa inlägg faktiskt.

AUGUSTI

Rio tvingade mig att fotografera mat som ser ut som prylar, i Brödväskan och Kaviarsnigeln:


Jag drömde om SL-kort. Och SJ årskort guld. Jag förklarade varför Räkmackan alltid heter olika saker i Namnburkan.


Jag och R firade 3 år tillsammans och jag skrev ett ode till honom.

3 år. Visst, det är inte guldbröllop och det fantastiska är ju inte att "nu har vi stått ut med varandra i TRE år!", det fantastiska är att det känts som två sekunder. Att om det ska vara så här vill jag aldrig att det ska ta slut. Samtidigt som jag inte vet vem jag var innan jag träffade dig. Det var eoner sen, och det var nyss.

Vi åkte till ett vintagefritt Tallin, jag genomförde min första styling och min vän Lina gifte sig!


Månaden avslutades med en GÄSTBLOGGARE! Så exotiskt! Det var Räkan. Mindre exotiskt. Men ändå himla bra.

SEPTEMBER

Jag ordvitsade och var på kräftskiva. Sa farväl till sommaren. Motvilligt från mitt håll. Fuck you från sommarens håll. Hösten och sommaren har nån slags pakt.

Jag skrev en guide om hur man rengör en emaljkanna. (Fick faktiskt en googling häromdagen till det inlägget! Yey, jag har hjälpt nån!).


Jag skaffade fakturabetalning till webshoppen, stylade fler fotograferingar och levde i ett allmänt kaos av vintagekläder och dylika installationer av R:




Jag hade partaj och Risken förberedde allt och städade allt. Jag var på mitt livs första bloggträff med afiori.com!

OKTOBER

Vi var på föreläsning med Hans Rosling och jag sörjde 50-öringen som försvann.

Jag är så gammal att jag minns när 10-öringarna fanns och försvann. De var pyttesmå, jättesöta faktiskt. När de skulle försvinna sa mina föräldrar till mig att leta upp mina innan något visst datum. De tänkte ju så att jag kunde använda dem. Men jag trodde att polisen skulle komma efter det där sista datumet och leta igenom hemmet efter undangömda 10-öringar. Jag trodde att de efter det där datumet skulle bli olagliga att inneha. Jag grävde som besatt runt i mitt rum och när jag, två dagar efter stoppdatum, hittade en burk med tioöringar sköt jag gråtfärdig in burken bakom bokhyllan. Höll tummarna för att pengapolisen inte skulle leta just där.

Jag ställde de här existensiella frågorna:

Kan man bli arg för att någon hänger kavajer i ens trapphus? Kan man hänga kavajer i någons trapphus bara för att jävlas

Jag sökte efter DPK och oroade mig för att vibrera ut från ett fönster. Och fortsatte styla fotograferingar förstås! Samt pumpa ut vintagevaror i Sverige.

NOVEMBER

Jag kunde inte låta bli att såga Micael Dahlen igen. Skäms på mig! Jag gick på afiori's utställning och hade den här fina vintageklänningen på mig:



Insåg att det är ett tag kvar tills jag och R eventuellt skaffar några barn:

PS. Haha! Nu hör jag Rullschki prata i telefonen med en vän som snart ska få barn. De verkar prata om vad som inhandlats.
R: - Jag tror det räcker med en hink.
(Den andra personen säger nåt, förmodligen "öh?"
R: - Jamen istället för barnsäng, barnvagn och sånt. Billigt och praktiskt! Du kan ju tvätta barnet i den också. Och hänga upp hinken i ett rep, vips, så har du en gunga.

Ni vänner som frågar när det är dags för mig och R att multiplicera oss - det är inte dags riktigt än... DS

Vintagesmulor fick sitt första omnämnande i pressen/media/vaddetkallasnuförtiden. Hurra!

Jag shame:ade min svärmor till att lära sig blogspots kommentarsfunktion. Det fungerade:

Inger sa...

Hej nån,

En enveten svärmor i Spånga
sökt bloggkonsten länge att fånga
Hon kryssa hit, hon kryssa dit
- det blev mest bara skit -
men ida blev rätt kryss ganska många!

Jag är på G....

Kram,
Inger

Fattas bara, sen jag gjort den här fina guiden:


Jag avslutade månaden med att håna iphoneinnehavare. Något som hyllades till största delen av iphoneinnehavare! Väldigt trevligt.

DECEMBER

Jag gick på Megaloppisen i Solna och noterade en tveksam förhandlingstaktik bland loppisprylarna. Jag och R hade svårt att sova i vår obekväma bäddsoffa och jag bad lite till någon slags gud.

Jag funderade över säkerhetsbranschen. Vad är vi egentligen så rädda för och är det rimligt?

Det känns som att de här säkerhetsaffärerna bara profiterar på den allmänna otrygghet folk känner. Det är mänskligt att känna så, för livet är skört. Men inte blir det mindre skört för att vi förstärker ytterdörren med metall eller installerar en dörrklocka för 4.000. Hur dör vi egentligen? Om vi tar bort åldersdöd.

• Vi blir dödade av någon nära.
• Vi tar livet av oss.
• Vi halkar i duschen.

Knappast någonting som säkerhetsaffärerna skyddar oss mot. Om någon innehavare av en dylik affär läser här kan jag ge förslag till lite nya varor att ta in, så ni faktiskt kan hjälpa oss:

• Bad boyfriend-detector (den perfekta julklappen!)
  
• Ett kompisgäng och en dvdbox
• Halkmatta till dusch/badkar

Jag delade tågresa med en riktigt go kille och efterlyste honom, eftersom jag kände att han var min bästis. Sen funderade jag över det här med gift wrapping-rooms och var på måste-ha-listan de egentligen hamnar.

Och här är årets mest pantade inlägg (höhöhöööö)! Sen blev det jul, men det minns vi alla för det var typ i förrgår.

Det var det! Imorrn planerar jag att skriva lite om sånt som hänt som jag inte tagit upp i bloggen. Behind the scenes kan man säga.

Gott nytt år på er, hoppas ni orkar med mig nästa år också! Puss!