Semisågning.

På svtplay finns fram till 1 dec det sista avsnittet av Sommarpratarna. I Sommarpratarna träffas folk som varit med i Sommar i P1 och käkar middag och snackar. Rätt intressant. I det här senaste avsnittet var Micael Dahlén med.

Gnnn.

Mina två mest lästa inlägg är dels min kärleksförklaring till Rökelsen och dels min sågning av Micael Dahléns sommarprat. Tycker det är dags att reprisera den, sågningen alltså. Men den är rätt lång så ni får klicka på länken och läsa.

Tänkte nu följa upp med en semisågning av Micaels medverkan i Sommarpratarna i SVT. Och nu verkar det väl mer än någonsin som att jag är en galen hater som förföljer Micke, men så är icke fallet. Jag har aldrig sett eller hört talas om honom förutom vid dessa två tillfällen. Och då har jag inte rusat åstad för att få tag på just honom, jag har sett/lyssnat på i stort sett alla program och då råkar han tyvärr ingå.



Först ska jag ge lite cred. Han är faktiskt inte så irriterande när han pratar om mer lättsamma ämnen. Familj t. ex. Men när han kommer in på favoritämnet (sig själv) då blir det outhärdligt igen. Han maler på om sina svarta naglar, hur ovanlig och svart han är. Finns det något vanligare än att känna sig ovanlig? Tror inte det. Problemet är att han tänkt ut svar på de vanligaste frågorna han får och vill få. Och dessa svar ska staplas på varandra oavsett om frågan kommit eller ej. Det blir fantastiskt krystat.

Han talar även om att alla andra såååå gärna vill prata om hans svarta naglar. Men snälle lille vän! Det är DU SJÄLV som gör det! Du berättar ju själv att det tog dig över 20 år att ens våga måla en enda liten nagel. Och när du väl gjorde det så var det det största som hänt din personlighet (okej, DET sa du inte, men det kan man läsa mellan raderna). När en människa sätter så stor betydelse vid någonting är det klart att det är vad andra märker.
- Hur föddes din idé med de svarta naglarna? frågar Rikard Wolff. Och du, Rikard. Jag har ALL förståelse för att du ställde den här urdumma frågan - jag skulle förmodligen göra samma sak. Vad i helvete ska man annars fråga. Men det låter ju inte mindre idiotiskt för det. Jag visste inte att det var Micke som uppfann nagellack på män, men nu vet jag ju det då.


Och - hahaha! Han jämställer självskadebeteende med nagelmålande. "Att måla naglarna är som att sticka nålar under huden eller skära sig". Det gillar jag förvisso, alltså tänk om alla som har självskadeproblematik skulle kunna måla naglarna istället. Tänk vad lätt, lägg ner BUP, lägg ner halva psykvården och öppna lite fler L'Oréal-diskar bara.

Han pratar även om att han är en provokatör. Och här vill jag säga NEJ!!!!!!!!!111 1!1!J Men uppenbarligen blir jag ju provocerad så tyvärr kan jag inte säga så. Men jag kan tydliggöra att jag inte blir provoderad för att han har radikala tankar eller är så jäääävla annorlunda. Utan för att han har en otroligt pompös och snedvriden självbild.

Men jag måste ändå säga att jag fått en bättre bild av honom nu än efter Sommarpratet. Han kanske inte är en sån som ska hålla monologer, utan mer delta på ett hörn i dialoger om väder, julen och blöjor. Sen försvinna in i mörkret (pun intended).

Avslutar med ett av mina favoritcitat av Micke:
- De här svartlackade naglarna är en del av mig, de är en del av svärtan i mig.

Vilket får mig att tänka på denna t-shirt: