måndag 26 juli 2010

Schhhh, Schulman.

Visst, att provocera är ju vad de där bloggarna gör. Det är deras grej. Därför ska man inte nappa när de säger att tjocka människor ska avrättas, att barn borde få sitta på egna skrik-bussar eller att man ska införa ättestupan igen. Bra bra bra, men nu kan jag faktiskt inte bita ihop. Hos Fiat (som faktiskt har oförtjänt få läsare trots sin välskrivna och roliga blogg) läste jag om Alex Schulmans senaste krönika. Där han suckar åt att han tvingas laga specialmat åt en vegetarian (som dock åt fisk) han bjudit på middag. Och mitt huvud flög av som en champagnekork.

Alex skriver:

Det finns stunder när jag står där och steker den där ensamma fisken och önskar att de inte gjorde så stort väsen av sig, de där vegetarianerna. Det går väl att gå på middag ändå? Det finns väl alltid en sallad och en god sås och potatis? Varför tvinga värden att ställa sig och steka fisk?

Jag finner så många konstigheter i det där stycket att jag knappt vet var jag ska börja. Men okej.
  1. TVINGADE gästen verkligen honom att stå och steka fisk? Hade han inte velat göra det hade han ju kunnat säga: jag pallar faktiskt inte att laga två rätter, vill du komma ändå? Det finns potatis och sallad och bröd och så.
  2. Är det verkligen att "göra stort väsen av sig" när man säger att det finns en grupp mat man inte äter? Jag tycker snarare att det vore ohyfsat att inte säga till innan man går på middag. Det är ju slösigt och onödigt att värden ska stå och laga en köttbit som jag bara vräker i soptunnan direkt.
  3. Om han nu väldigt gärna ville att just den personen skulle komma, men slippa stå med två stekpannor så finns det väl en sjukt enkel lösning: laga fisk åt alla! Jag vet att icke-veggosar (speciellt av typen "cool kille som måste äta kött i varje måltid") kan vara lite rädda för maträtter utan kött, men om den här personen nu åt fisk - varför inte laga det till alla?

Jag har varit vegetarian i.. jag vet inte hur många år. 8-9 kanske. Jag har alltså ätit middag hos många olika människor under den tiden. Jag vet heller inte hur många gånger jag har sagt:
- Nej men herregud, gör ingenting extra till mig! Jag är ändå inte så jättehungrig, det finns ju asgod potatisgratäng och sallad, det blir kanon. Hemma brukar jag ändå bara äta makaroner och ketchup, så det här är rena lyxen!
Jag kan däremot lätt räkna antal gånger jag sagt:
- Jag är vegetarian, så har du någon quorn eller kan du svänga ihop några bönbiffar är du gullig?
Det antalet är noll, eller DOUGHNUT som Todd i Scrubs skulle sagt.

Jag har FULL förståelse för att folk inte orkar göra massa olika rätter, men oftast propsar de på att göra det. Många tycker t o m att det är ganska roligt att utmana sig själva i köket. Att inte alltid göra entrecôte med bea så fort gästerna är fler än 2. Men som sagt, gillar man inte det så säg till mig att ta med någon egen liten "huvudrätt", det är inte alls svårt eller dumt tycker jag. Jag förstår inte varför man ska göra ett problem av ett icke-problem.



När det gäller mat finns det många olika grupper. Det lättaste är att dela in folk i veg/köttätare. Och sen ska respektive uppdelning gnälla på den andra. Men det finns sååå många fler mattyper.

  1. Den allergiska. Vi hade alla någon i vår klass. Den där personen som var allergisk mot ALLT! Som alltid hade med sig någon konstig matsäck på utflykterna, typ en saltgurka och lite vattenmelon, medans vi andra smaskade på våra gigantiska mackor med 15 pålägg. Jag hade hemkunskap med en sån och varje gång vi lagat klart vår svampstuvning eller potatiskaka satt hon och och käkade på en morot.
  2. Den bantande. Det finns fan fler dieter än det finns överviktiga. Och alla dieter kommer med en lång lista dos and don'ts. Ofta är don't-listan jääävligt lång. På do-listan kan det stå typ: sjögräscoctail och 1 kokt ägg om dagen. Jaha. Hur gör man middag till en sån?
  3. Den kräsna. Ni vet vem jag menar. De rynkar på näsan och petar i tallriken. De äter inte gurka, inte isbergssallad, inte lax, inte bröd med frön i, inte ostar (utom hushålls!), inte kräftor, inte bönor, inte dressing, inte några såser som är bruna, etc.

Vegetarianer lär sig dessutom att äta ALLT för att inte bli ännu mer kinkiga på middagsbjudningar. Så vi trycker i oss kålrötter och morotsbiffar som köttätare inte ens skulle ta i.

Ärligt talat Alex Schulman. Är det inte ganska lätt att laga mat till någon som "bara" inte äter kött? Du har ju allt annat till ditt förfogande. Om dina övriga gäster inte kan tänka sig att äta ALLT utom kött så är det kanske DE som är kräsna och kräver en extra stekpanna?


Schhh pårej.

/F

11 kommentarer:

Maddis sa...

Fantastiskt väl skrivet!

Lina sa...

ASBRA, FRIDA!
Jag blir dessutom fantastiskt sugen på att bjuda in dig på kikärtsbiffar med tzatziki.

Maria-Thérèse ~ www.afiori.com sa...

Amen!
Särskilt det här: "Om dina övriga gäster inte kan tänka sig att äta ALLT utom kött så är det kanske DE som är kräsna och kräver en extra stekpanna?"

Dessutom, att man ska behöva mer eller mindre ursäkta att man INTE dödar djur och äter upp dem; det har jag aldrig förstått.

Blev bjuden på jättegod vegetarisk lasagne utan ost för ett tag sedan hos en familj som hade lagat den till bara mig... medan de åt sin vanliga och en av dem åt en annan specialare, dvs laktosfri. Vilket min också var då den inte hade ost, men de liksom MÅSTE stoppa kött i de andra. Skulle tro att min var godast dessutom...

Rackarns sa...

WORD! /Paula

lovisa/polichinelle sa...

men ja ja ja! kan inte annat än att skriva under. med versaler.

Vintagesmulor sa...

Tack tjejer! :)

Lina: Åh vad det lät gott, ge mig!

Maria-Thérèse: Ja, man kan ju inte äta något utan kött. Har aldrig förstått den där rädslan inför det. Man måste ju inte ta substitutkött som quorn eller sojafärs om man tycker det känns b. Men vem kan tacka nej till en ricotta/spenatlasagne t. ex? Ja, om man äter ost alltså.

Fiat sa...

Word och gulle dig!

Puss puss

Lisa sa...

bra skrivet!

anna. sa...

gud. jag blev också sjukt provocerad av att läsa schulmans inlägg. känner igen mig hur mycket som helst i att sitta på andra sidan av hans middagsbord och bli påhoppad av frågor om mina barn ska bli vegetarianer (tilläggas kan väl att jag är tveksam till att ens skaffa barn), om det inte är synd om hönsen eller korna (då jag äter ägg och mjölkprodukter) eller om jag vet att hitler var vegetarian (det påståendet har jag aldrig förstått varför folk envisas med att dra). nåväl, bra skrivet!

Vintagesmulor sa...

Tack Lisa! :)

Anna: Ja, precis. Det är väl det jag vänder mig emot, människors allt-eller-inget-tänkande. För om du inte äter kött, då ska du stå till svars för en jävla massa grejer. Och du ska dessutom vara guds bästa barn. Har du en mockajacka men inte äter kött så kan du dra åt helvete direkt.

Vafan, jag gör ju NÅGONTING i alla fall! Och vissa kanske skiter totalt i djuren, de gillar bara inte kött. Min poäng är att man får ta ett gigantiskt moralansvar bara man säger den där lilla meningen: "jag äter inte kött".

Springer man runt till glutenallergiker också och gapar om att Stalin minsann inte åt pasta han heller?!

Laks sa...

Bra skrivet! Håller med helt och hållet. Schulman verkar ju vara helt jävla störd i huvudet..