tisdag 20 juli 2010

Syns inte, minns inte.

Vad ska man ha för system för att komma ihåg allt man ska komma ihåg? Jag vet inte hur många gånger i veckan jag får en sån där kallsvettning, som en kylig stöt genom ryggraden. När man kommer på att man glömt nåt. En läkartid, ett mail man skulle svara på, mjölken man skulle ställt in i kylen, barnen man skulle hämtat på dagis för 16 timmar sen.

- Skriv upp i din kalender! ropar du nu åt din datorskärm. Och suckar lite åt min idioti.

Men det är inte så lätt. Man ska komma ihåg att skriva i den också. Och framförallt - att KOLLA i den. Jag har en kattkalender på väggen där jag skriver med stora bokstäver

VIKTIGT! RING TRYGGHANSA 08.00!


Två månader sedan märker jag att det står april på väggkalendern, fast övriga världen är inne i juni. Doh. Jag har även en kalender i datorn och en i mobilen. Således borde jag vara världens mest organiserade människa, eftersom de tre ytor som oftast reflekterar min blick är väggen, mobilen och datorn. Men ändå glömmer jag.

Men ja, jag vet inte. Det handlar väl bara om rutiner, som med allt annat. Jag måste skaffa mig några såna nu, vilken dag som helst. Imorrn kanske.

VIKTIGT! SKAFFA RUTINER KL 08.00!



Häromdagen la jag till min svensklärare från gymnasiet på Facebook. Hon var en sån där lärare som alla borde få ha, en sån som bryr sig även utanför skoltid. Och hon läste alla mina tonårssvåra dikter på sin fritid och utan att skratta eller kladda sönder med rödpenna. Lagom rödpenna och lagom klapp på ryggen. Nu frågade hon vad jag pysslar med nuförtiden. Och jag skrev in länken till min blogg - för att fem sekunder senare få den där panikrysningen jag talade om tidigare. Den här bloggen är ju en explosion av inkorrekt grammatik, femhundra kommatecken för mycket, svengelska, felstavningar och kreativa (host) böjningar. Kan man dra tillbaka ett MVG fem år senare? Hoppas inte. Haha, nu började jag scanna den här texten efter fel men hittade alldeles för många. DIS BLOGG IS VATT IT IS. Nämnde jag att hon var min engelsklärare också? Heh.


Senaste veckan har jag fått massa ordrar! Så jäkla kul, blir lika sprallglad varje gång. Letar upp Rulle (inte så svårt när man bor på 27 kvadrat) och rycker honom hetsigt i skjortan.
- JAG HAR FÅTT EN ORDER!!!! säger jag med alldeles lagom ljudstyrka.
- Oj oj, skrik inte, säger han. Men ja, vad roligt!
Jag stirrar klentroget på honom.
- Roligt?
- Ja.. eller.. bra! försöker han.
- BRA?!
- Eller.. fint..? Han famlar i mörkret.
- DET ÄR VÄL JÄTTEBRA!!!

Han lär sig ju efterhand vad jag vill ha, men han är liksom inte typen som hoppskriker när något bra händer. Han är heller inte typen som blir en gråtande hög på köksgolvet för att han glömt köpa bröd. Han är stabil som ett dött ekg. Och jag är som ett ekg hos någon som defibrileras mellan liv och död. I alla fall, ibland behöver man någon att hoppskrika med, gör ni det med mig? YEEEEEY JAG HAR FÅTT EN ORDER!!!

Har förstår även lagt in lite nytt i VintageSmulor's webshop, bl. a:








6 kommentarer:

Anna sa...

iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiih! OOOOORDEEEEER! :)

lovisa/polichinelle sa...

YEY! ORDER!!! grattis!

(ps. nu kanske han förstår din osäkerhet över ordval angående vattenspridaren ds.)

Lina sa...

jag älskar dig, du är så underbar!
och min karl är också sådär löjligt stabil medans jag är mer som ett gäng dagisbarn.

och YEEEEEY, ORDER!

Vintagesmulor sa...

Kulturgryningen: JAAAA! :D

Lovisa: TACK! Haha, ja, precis. Kommunikationsproblem går åt båda håll.

Lina: Aww, vad gullig du är! :) Och haha, ett gäng dagisbarn, okej, då kan du alltså relatera.

YEEEY! :D

Lysande ögonblick! sa...

JAAAAAAA! hoppglädjeskrik från mig! ;)

Vintagesmulor sa...

Tack Alexandra! :D