Rulle, svettandes i soffan, säger åt mig att öppna balkongdörren. Jag, som är normal, inser att det är typ nollgradigt i lägenheten redan och att jag och alla växter kommer dö om vi öppnar. Jag vägrar. Rulle tjatar. Jag ignorerar. Rulle tjatar. Jag fortsätter med mitt.
Kriget trappas upp. Rulle sjungandes en egenkomponerad sång:
- Öppna nu, du måste öppna nu. Öppna nu, du måste öppna nu. Öppna nu, du måste öppna nu.
Lite som den där ramsan/sången: "jag kan en sång som går folk på nerverna" som egentligen inte är irriterande. Utan bara upprepande. Tills den blir irriterande. Nedbrytande. Tills man blir hjärntvättad och bara hör den där strofen loopas om och om igen.
Så pågår det. Rulle, med sitt ständigt nyvässade svärd - sin förmåga att vara extremt irriterande. Och jag, med min sköld av frivillig dövhet vid behov. De enda som lider är grannarna.
Hur slutade det då? Var Hans Blix tvungen att kallas in för att medla? Naj, det blev någon slags kompromiss. Balkongdörren öppnades, men inte av mig. Nu ska jag ta ett tretimmarsbad för att tina upp mina förfrusna lemmar. Öppna nu, du måste öppna nu... Fan! Markoolio, E-type och Rulle har någonting gemensamt. De präntar in saker i ens hjärna fast man försöker stå emot. Och så står man där i ICA-kön och nynnar på "vi drar till fjällen" eller "jag är ett valthorn" (© Rulle).
Idag har jag jobbat som... en person som jobbar. Och får betalt för det. Vilket jag knappt får. Men i alla fall! Om ni går in och bjuder på grejer så får jag ju betalt. På VintageSmulors Tradera ska du gå in alltså. Och spendera lönen/veckopengen/bidraget.
Här är lite av det som är nytt för idag.
Puss!
Inlägg
