Binda ris för feministisk rygg.

Jag brukar kolla på Made in Sweden. Älskar den där typen av program, när man ska bli klar med något på en viss tid. Skapa en grupp, bygga ett hus, uppfostra ett par ungar, göra om en restaurang, fixa en ekonomi. Det är något tryggt med att se att även om man fuckar upp sina barn i 10 år, eller skaffar sig skulder på en miljon, så kan allt lösas på en vecka. Eller ja, en timme i tv-tid. Det spelar ingen roll att det är fejk, I like it.

I Made in Sweden ska de alltså skapa ett band. Och med "de" menar jag Idol-juryn, Laila, Anders och Andreas. I ett av avsnitten får man se Andreas Carlsson gå på intervju med tidningen Mama, som har utsett honom till månadens pappa. Vi får veta att han tycker att mannen ska vara "the provider". Och att han tänker jobba så hårt han kan för sin son. Han är ute och reser i stort sett hela tiden. Men ibland får sonen följa med och det är ju najs, för i USA är glassarna större och där finns Disneyland. För detta får han en utmärkelse och tillåts breda ut sig i en tidning. Visst är det bra att han vill jobba hårt, men är inte prioriteringarna fuckade? Mamman tar hand om barnet medans han är ute och flänger för att ha råd att muta bort tomheten.

Räcker det inte med att det finns grottmän som fortfarande tycker "man jobb, kvinna kök", måste vi själva ge dessa män priser? Givetvis ska man kunna dela upp det som man själv önskar i respektive familj, det är inte det jag säger. Utan att vi måste sluta se männens roll som pappa som någon slags bonus. Jag är själv skadad på det sättet. Tycker att "naaaw" när pappor är pappalediga. För det är ju något utöver vad de "behöver" göra. Mammaledigheter är något givet. Tar de däremot inte ut hela tänker man shit, hon är verkligen jobbgalen. Skiter i sina egna barn.

Ta mig ut ur mitt eget huvud! Ge inte pappa-priser till män som Andreas Carlsson. Är det någon av oss som vill ha en sån pappa till våra barn? Som sveper in en gång i kvartalet och dumpar en hög med presenter på hallmattan. Medans vi själva får torka snor och tjata om läxor och städning hela tiden. Vardagsmamma och helgpappa. Om ens det.

Kanske var det dock så enkelt som att Tidningen Mama fått slut på bra pappor. "Månadens pappa" - det finns ju 12 månader per år! Jag tror att Andreas Carlsson själv förstod hur det låg till. Att hans papparoll känns mer exklusiv. För att det är flyg till L.A och träffar med kändisar, istället för "jag hämtar Totte på dagis varje dag".

Min pappa lagade middag varje kväll och åkte sen iväg och jobbade hela natten. Det blev han inte rik på, men vi hade allt vi behövde och dessutom en pappa som kunde hitta på saker med oss när vi kom hem från skolan. Åka och bada eller läsa läxor eller vad det nu kan vara. Man behöver alltså inte välja, tid med barnen eller jobb. Om man anpassar sig lite kan man få båda. Och tid är värt mycket mer än presenter, oavsett vad man tror när man är liten.

Min pappa lär aldrig få några priser, det här blogginlägget är väl det närmaste han kommer uppmärksamhet för sin insats. So let's do it big. Vet inte om du läser här pappa. Du är ju inte så mycket för det här med internet. Men du ska veta att jag verkligen uppskattar att du alltid fanns där för oss. Och att du är månadens pappa för mig, varje jävla månad.

Avslutar med lite najsiga grejer jag fick upp igår. In och köp. KLICK!