Muuu, säger kräftan.

- Du har ett skaldjur på din vinylsingel!
- Ja, det är en kräftskiva.

Man ska alltid inleda med ett skämt.

Oj oj oj. I helgen var jag iväg på roligheter ska ni veta. Avundsjuka? As well you should be! Det var som taget ur någon irriterande chiclitbok. Då åker de alltid ut på någons fantastiska lantställe, blir serverade grym mat och vandrar runt i skog i och mark, festar och bara har det myspysigt. Ha! Är jag irriterande nu? Gött mos!

I lördags åkte jag, Raps och en kille till (med körkort och bil, tack gode skäggprydda gubbtant i himlen) mot Östergötland. Långt ut på landet skulle vi, långt ut! Hur långt, you ask? Så långt att när man var framme stirrade man rätt in i det här (autentisk bild):


Innan vi kom dit frågade jag oroligt om man kunde pumpa vatten nånstans, om man skulle ta med sig egen eld osv. Men Repet kollade bara konstigt på mig. När vi kom fram förstod jag varför. Huset såg visserligen ut som en mysig stuga, men invändigt var den en dansk designtidning. Köket såg ut att vara från typ igår, allt var ljust och fint, det fanns diskmaskin, tvättstuga, bastu - man behövde alltså inte ta med egen eld. Jag kände mig lite som ett smutsigt gothgatubarn mitt i all denna vita kvalitetshimmel. Jag var inte värdig.



Men orka bry sig om sånt! Jag knäppte upp en kryssnings-drinkburk och slog mig ner i en stol. Aaaah. Folk anlände i omgångar och till slut var vi 17 stycken. Ett rejält matbord hade dukats upp av värdarna. Alla var tvungna att ha fåniga kräfthattar på sig. Detta finns väldokumenterat (ni som var med: råkopiorna kan köpas av mig för 2000:-/st, bilder där ni tuggar också kostar 4000:-/st). Sen började Risotto säga hejdå till kvällen genom att hetssnapsa som om undergången vore nära. Han sa t o m till mig "har du märkt hur jag hetsar fram snapsarna?!" med ett förvånat leende på läpparna. Sen skrek han: "SNAPS!" och fyllde på allas glas. Dock var hans glas tre gånger så stort som alla andras. Våra var som fingerborgar och hans var som ett halvt dricksglas. Av hänsyn till Rigoletto tänker jag inte återberätta en del av de grodor som flydde ur hans mun som om den vore ett förgiftat tjärn. Vid elva (dock hade vi faktiskt festat från runt 15-tiden) ledde jag honom till det papperstunna liggunderlaget han skulle sova på och efter ett obligatoriskt "asså ja shka baa vila litte.." däckade han. MEN! Som den goda flickvän jag är såg jag till att han drack resorb och vatten innan, så dagen efter var han i nyskick.



Själv hängde jag med på festen en timme till. Sen kände jag segheten ta över. Hade inte druckit något alkoholhaltigt på flera timmar och hade inte tänkt dricka nåt mer heller, så jag smög ner och la mig.

Dagen efter dukades en enorm frukost upp (inte av mig, jag har inte lyft något mer än mitt eget vinglas under helgen) och sen frågade några stycken om jag skulle hänga med ut i skogen på en promenad. Jamen vafan, en skogspromenad i fint väder på landet! Alltså, det kan man ju inte tacka nej till. De andra skulle plocka svamp och var iklädda gummistövlar. De sneglade tveksamt på mina sneakers. Snart förstod jag varför. Den mysiga skogspromenaden blev lerklafsande, hoppande över elstängsel, snubblande på grenar och krypande under granar i 3 timmar (OBS! ej överdrift för komiskt effekt, utan TRE riktiga timmar). Det var visserligen skönt också, men mer som ett träningspass än som den lunk på riktiga stigar jag sett fram emot.

När vi kom tillbaka med massor av svamp (jag plockade en, stor som en golfpeg - och det var inte jag som hittade den ens) började några laga mat. Jag och Repan klappade lite kossor, lekte lite med en hund samt satt och degade i en soffa. Sen blev det pasta med svampsås! Och sen var det dags att lämna idyllen för hemmet. Ja, det var det. Hade tänkt skriva "lite kort" om helgen eftersom det omöjligt kan vara intressant för någon utom de som var där, men.. ja. Jag kan inte skriva kort. Och min mamma vill säkert läsa iaf!!!




GAH! Det kliar. Mina armar är helt ribbed for no-ones pleasure av myggbett.

Köp nåt av mig så blir ja gla: www.vintagesmulor.se