Igår var jag och Rulle på Råsunda för att fira att AIK vann Allsvenskan. Bakom oss stod några riktiga råfans, alltså typen som tatuerar GNAGET i pannan och åker på alla matcher och typ ligger med en tjej bara för att hon varit klasskompis med en som kände Martin Mutumba. Den typen. De såg rätt tuffa ut, inga mesar. Men när firandet satte igång sa det ena:
- Fyfan, vad mäktigt, asså fyfan. Fan va rörd man blir.
Och snörvlade lite. Svininfluensa eller gråt? Jag tror på det sista faktiskt. Och jag blev också lite gråtfärdig. För fyfan vad jobbigt att vara kille! Och bara kunna gråta var elfte år när ens lag vinner Allsvenskan. En annan kan ju bara dra på Extreme home makeover om man är lite gråtsugen. Stackars satar.
Men skrik var det, ja. Jo, jag gillar att skrika och härja i sportsammanhang. Det är lätt att bli medryckt liksom. Men jag borde verkligen inte, för tjejskrik passar inte in. När det blir mål skriker killarna: JAAAAAA! med sån där hejaklacks-basröstskrik. Som dånar och mullrar i träbänkarna och reklamskyltarna. Jag låter som att jag blir knivhuggen. I bästa fall försvinner mitt skrik i mängden, i värsta fall tror polisen att någon blivit mördad i klacken och bryter matchen. :/
Så, tjejskrik passar till skräckfilmer och killskrik passar på läktare. Det var min slutsats.
Lite fina grejer som finns ute på Tradera just nu (alla bilder och rubriker är klickbara):
Puss på er!
Inlägg
3 kommentarer:
Håller verkligen med! Himla roligt skrivet :) på tal om skrik, min syster har värsta skräckfilms skriket, titta inte på film med henne, man blir livrädd...
Kram Marie.
Tack! Haha, finns ju en dokusåpa som heter Scream Queens, där tjejer ska tävla om (läs: skrika sig till) en roll i en skräckfilm. Kanske vore nåt för syrran din? ;)
Låter bra! Ska tipsa henne ;) När vi gick på bio försökte hon hålla sig från att skrika och klämde på mitt ben istället, AJ säger jag bara.
Kram M.K.
Skicka en kommentar