Det är kul att vara ful.

Mycket i vintagevärlden handlar ju om att vara söt. Inte konstigt, sött är gött! Och eftersom vi (the vintage gangz) klär oss i vad andra kanske kallar "tantklänningar" blir det ju rätt viktigt att inte se tantig ut i övrigt.

Var över till en kompis i fredags tillsammans med en tredje tjejkompis. Vi flamsade och tramsade som ett gäng dagiskids, sjöng (läs: skrek) gamla Disneylåtar, dansade (läs: fladdrade epileptiskt) och - klädde ut oss. Min kompis har ett oändligt antal peruker, käppar, svärd, masker etc. Barnet i mig (som aldrig hade en utklädnadslåda) blev alldeles prilligt.

En före-bild så ni har nåt att jämföra med:


Sött må vara gött, men det är fan kul att vara ful. Paraplyet är till för att slå små barn med!

(håll för tanthuvudet så ser ni att klänningen faktiskt är jättefin!)

Mer peruker och utklädningar åt folket. Jag kommer aldrig växa ifrån det i alla fall. Hoppas ni har en go måndag alla!

Puss!