Säkert? Säkert!

Först vill jag bara säga att jag inte försöker förringa vikten av att skydda sig mot eventuella katastrofer (inbrott, brand, graviditet etc). Så. Med det sagt ska jag nu sätta igång förringningen.

Första gången jag gick förbi affären i Sumpan var jag tvungen att stanna till och kolla igen. En hel affär (okej, inte skitstor, men ändå) tillägnad - säkerhet. Man ska skydda och säkra sitt hus, sin bil, sina barn, sin cykel etc etc etc. Det känns som ett väldigt amerikanskt fenomen. Skrämmas upp av media om allt hemskt som kan hända och sedan köpa allt från pistoler till gallerfönster för att skydda sig från mörka, farliga män. Barrikaderade i det heltåhålletsäkra hemmet blir de sedan skjutna när 3-åringen hittar pistolen och tror att det är en leksak. Vad jag menar är att det vi är mest rädda för är aldrig det som är mest farligt. Jag är likadan själv. När jag går spåret på kvällarna tar jag ibland sista biten bredvid bilvägen istället för genom skogen. Leskigt att gå i skogen juuu, kan finnas galna mördare där! Men rent statistiskt är det garanterat 100000 ggr större risk att jag blir påkörd av en bil när jag går på den "säkra" trottoaren.




Det känns som att de här säkerhetsaffärerna bara profiterar på den allmänna otrygghet folk känner. Det är mänskligt att känna så, för livet är skört. Men inte blir det mindre skört för att vi förstärker ytterdörren med metall eller installerar en dörrklocka för 4.000. Hur dör vi egentligen? Om vi tar bort åldersdöd.

• Vi blir dödade av någon nära.
• Vi tar livet av oss.
• Vi halkar i duschen.

Knappast någonting som säkerhetsaffärerna skyddar oss mot. Om någon innehavare av en dylik affär läser här kan jag ge förslag till lite nya varor att ta in, så ni faktiskt kan hjälpa oss:

• Bad boyfriend-detector (den perfekta julklappen!)
  
• Ett kompisgäng och en dvdbox
• Halkmatta till dusch/badkar

Tack på förhand.



PS. Haha, av en slump har jag faktiskt lyssnat på Säkert! medan jag skrivit det här inlägget. Så det kan bli.