Min första styling!

Hur ofta kan man helt ärligt säga att en dröm går i uppfyllelse? Inte särskilt ofta. Och med det menar jag inte att alla går runt och är olyckliga jämt, utan snarare om att vi drömmer om de stora sakerna, och de små sakerna gör oss lyckliga i vardagen. En kram från den vi älskar, att hitta en hunka man glömt i vinterjackfickan, en promenad och ett lyssnande öra från en vän. Medan vi drömmer om att vinna Idol eller att flytta till Spanien eller få barn.

Igår fick jag barn i Idol-finalen i Spanien. Drömstorhetsmässigt. Jag stylade en modefotografering. Det är något jag velat göra HUR länge som helst, kan inte ens minnas första gången jag drömde om det. Kanske första gången jag insåg att det fanns ett yrke som går ut på att klä upp folk.

Det var ett TFP-projekt, alltså ingen får betalt och ingen betalar. Alla använder sedan bilderna till sina portfolios. Det var jag (stylist), fotografen Jeanette Nilsson, make up-artisten Ulrikke Johannessen och modellen Towe Carlsson. De två förstnämnda har lagt upp lite bakom kulisserna-bilder på sina bloggar, se länkarna.

Jag var faktiskt inte speciellt nervös innan. Vilket gjorde mig nervös. Jag blir ju nervös bara jag ska köpa en ny sorts bröd på ica, varför är jag inte döden dö-nervös av ett drömförverkligande?

Jag åkte till Gamla stan och hittade fotografen. Modellen satt bredvid henne, så jag sträckte glatt fram handen och sa: hej hej!. Dock var det inte alls modellen som satt bredvid henne, utan bara någon helt random tjej som väntade på en kompis. Efter mitt hej-övergrepp flydde hon iväg en bit och kastade rädda blickar mot mig.

Modellen och MUA:n kom och vi gick upp bland gränderna. Modellen sminkades (inför diverse storögda turister). Jag och fotografen gick runt och hon hittade en gränd som var både folktom och mångsidig. Sen körde vi igång. Jag hann inte riktigt vara nervös då heller, jag var för upptagen med att ha roligt. Dels var själva grejen att få vara med och utforma en fotografering helt galet intressant och dels var tjejerna så himla trevliga. Samarbetet flöt över gränserna utan att någons integritet blev skadad. Dessutom var de så jäkla duktiga. ÅH! Det var så KUL, jag fick träningsvärk i varenda muskel och glömde äta och hade för lite kläder på mig men det. var. SÅ. kul.

Jag fick även lära mig att använda en reflexskärm! Det ni, det är det inte alla som kan! Lite in progress-bilder tagna med min crappy mobilkamera:



Fotona från fotosessionen kommer i ett eget inlägg (under kvällen kanske), håller på att få bilderna via mail nu. Iiih, spännande!



www.vintagesmulor.se