För ett tag sen skulle jag och Rondellen äta pannkakor. Då äter han alltid hårt bröd med kaviar till. Han tryckte ut lite kaviar på sin macka och sen dess har inget i våra liv varit sig likt. Han började veva med hela kroppen och tjuta som någon slags fågel eller lama. Det här var vad han var i extas över:
Vad vill kaviargudarna säga med det här? Tål att tänkas på.
Till er som kanske inte läst den här bloggen så länge vill jag bara göra ett förtydligande: det här är inte en blogg som går ut på att min pojkvän får mat som ser ut som saker och så fotograferar vi det och lägger upp. Det här är inte en sån blogg.
Åh, idag hittade jag en vattenmelon-väska på second hand! Bild kommer. Den är så söööt så söt. Har döpt den till Eva och försiktigt lagt den bland de andra väskorna. Nu ska de bestämma rang, vilket kan bli en blodig historia. Men man får inte lägg sig i sånt, det måste de få reda ut själva.
Å hörrni, ska ni inte köpa lite fina saker av mig? Jag har jättemånga övergivna vintage-klänningar som inte vill annat än att adopteras till en fin garderob.
onsdag 4 augusti 2010
Kaviar-snigeln.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Haha du skriver så bra! En blodig kamp... Bäst!
Vilka söta klänningar!
Tack så mycket Amanda! :*
Glamour och fläskpannkaka: Tack! :) De och många fler finns i webshoppen.
Skicka en kommentar