Olyckohjulet.

När man är sjuk. i mitt fall förkyld, tvingas man göra många saker man inte vanligtvis skulle göra.

• Snyta sönder huden under näsan.
• Sova 22 timmar per dygn.
• Hosta sönder ett par revben.
• Svälja och andas med en hals som är som ett öppet köttsår.
  

Men det absolut smärtsammaste har ändå varit att kolla på Miljonlotteriets Lyckohjulet på TV3. Nog för att dag-tv är känt för att vara dåligt, det är ju lite av grejen. Men det får väl ändå finnas gränser?


För er som inte sett det (förmodligen alla) kan jag sammanfatta hur det fungerar. Tre tävlanden ska försöka samla ihop så mycket pengar som möjligt. Mest pengar i slutet vinner. Pengar får man genom att snurra på ett hjul och gissa en konsonant i ett ord/en mening som de tävlande ska lösa. Det är lite som hänga gubbe. Fast med ett hjul.



Programledare är Hans Wiklund och Hannah Graaf. Den sistnämnda är faktiskt det allra bästa i den här produktionen. Mest för att hon inte tvångsmässigt låter käften gå. Den förstnämnda har nog fått nån slags Wipeout-stroke, och tror att "de gillar när jag beter mig så i ett program, då passar det i alla program!". Men nej, Hasse, det gör inte det. I lättsam, hjärndöd dagunderhållning, där diverse vanligt folk ska försöka gissa på ett ord, passar sig inte häcklande.



Hans försöker fylla de tystnader som uppstår då personerna ska snurra på hjulet. Oftast med bitchiga pikar riktade åt Hannah, som inte ens får chans att svara, för hjulet snurrar i kanske 7 sekunder. Det finns heller inte tid att ställa frågor till deltagarna där, i hjultystnaden.
- Jaaa, Ann-Marie, du jobbar med utsatta barn?
- Ja det är väldigt giv...
- Och där får du gissa konsonant för 500 kronor!

Hans Wiklund är förmodligen tillsagd att fylla varenda tyst sekund med "skojsiga" kommentarer, men det lämnar oss tittare bara trötta. Han är den där jobbiga kollegan som aldrig kan låta tystnaden ligga en enda sekund på lunchrasten.
- Höhö, vad tyst det blev nu! Alla ba började äta och då blev det tyst. Helt tyst liksom, så jävla konstigt? Var det gott det där? Vad äter du? Är det skomakarlåda? Det ser gott ut! Gud vad tyst det blev, eko-eko-EKO!

Hans Wiklund. Jag ber dig. Vi vill äta vår lunch i tystnad. I alla fall om alternativet är ditt poänglösa babblande om hur du står och hur kul allt är och hur mycket Hannah Graaf läser bibeln och så vidare.

Och så vinsterna, då. Vi säger att den som vinner har samlat ihop typ 30.000:-. Va?! Tänker du nu. Det är ju jättemycket för ett skabbigt dagprogram på svensk tv. Jamen de får inte 30.000, de får shoppa för det. Jaha, tänker du nu. Men det får man ju mycket för, är det presentkort på typ IKEA och H&M?

Nehej, de tävlande får gå in i olika menyer på en skärm och välja priser tills de kommer upp i summan de vunnit. Det är typ överblivna premiepresenter från "köp Hemmets Journal och få en pulsklocka på köpet"-kampanjer som prissatts godtyckligt med ett par extra nollor. En handmixer, 2000:-. En paket tuggummi 850:-. En helg i Enköping, precis vid E18! Fria avgaser. 14.600:-.

Min mamma var faktiskt med i Lyckohjulet när det gick i början på 90-talet. Hon vann en resa (hela familjen åkte till Grekland i 3 veckor), ett nytt kök, massa stickade tröjor (80-talet var inte så långt i backspegeln) etc, etc. Liiite bättre priser nu än då alltså. Jag kommer ihåg att vi satt i publiken. Jag hade ett gosedjur med mig. Satt och väntade på att få springa fram och grattiskrama mamma när hon vann, men jag reste mig för tidigt och blev tillbakatryckt av en producent. Då blev jag ledsen och kramade HÅRT mitt gosedjur, det kändes som att jag förstört hela tv-programmet, haha. Så här såg det ut på den tiden:



Konstigt nog är det här inte allt jag har att säga om Lyckohjulet. Så jag återkommer, typ imorrn! Då med beefs and more.
Tjing!