När jag stal en pojkes födelsedagspresent.

Igår hann jag inte blogga, för då var det fullt upp. Gick upp och drog iväg mot Täby Galopp, där är det stora loppisar på somrarna. Det här var sista helgen, så jag tänkte att det var bäst att passa på. Jag ville vara där när de öppnar, klockan 12. Men när jag kom dit såg jag folk gå iväg med fulla kassar. Sånt stressar mig alltid på loppisar, jag får för mig att alla andra försöker stjäla mina fynd! Alla är mina fiender och jag måste strategiskt och utan pardon oskadliggöra dem. Pow pow pow!

Jag lyssnade på en ljudbok, men var tvungen att stänga av den rätt snabbt, för uppenbarligen kan jag inte titta och lyssna samtidigt. :/ Kändes rätt kasst att inse. Fynd fynd fynd. Samlade på mig en imponerande mängd kläder, väskor och accessoarer.

Det är en bakluckeloppis, alltså en sån där man packar bilen full och öppnar bakluckan för allmänheten att gräva i. Fast de flesta ställer fram grejer på bord och så. I alla fall, vid en bil hittade jag en kartong med femkronorsgrejer, däribland ett armband jag tyckte var lite snyggt. En kvinna stod och grejade i bilen och jag gjorde henne uppmärksam på att jag ville handla. Hon vände sig till sin lille son, 4-5 år kanske.
- John, ska du ta betalt?
Killen gick fram till mig och jag höll fram armbandet för att visa vad jag ville ha. Han såg surmulen ut på det där sättet bara barn kan. Bekymrade ögonbryn, armar i kors, mungipor lodrätt ner.
- Nejjagvillintesäljadetdär!
En arg, snabb mumling, men fullt tydlig.
- Nej men John, varför säger du så?
- Detärminfödelsedagspresent!!! (darrande underläpp)
- Hehe, nej, det är det inte alls.
Mamman verkar helt ställd, och så är även jag. Den lilla killen springer argt iväg. Mamman kutar efter och kvar står jag med armbandet i handen. Vet inte vad jag förväntas göra. Mamman kommer tillbaka och säger stressad:
- Eh, ja, fem kronor.
Jag lämnar fram dem och lägger tveksamt ner armbandet i väskan.
- Jag hoppas jag inte förstört någonting nu?
Hon svarar inte, går tillbaka till bilen där pojken stängt in sig. Jag går iväg med det skyldiga armbandet brännande i väskan. Jag har dock väldigt svårt att tänka mig att det var hans.. Ni kan ju se själva, vad tror ni? En femårig killes önskepresent?


När jag var klar på loppisen stack jag tillbaka hem till Solna för att invänta Hanna. När hon kom ösregnade det ute plus att det var VIDRIGT kallt. Jag gillar inte att fotografera inomhus, blixtljus är så himla trist. Men vi hade inte mycket val, vädret var förjävligt. Vår lägenhet är liten och har grejer var man än vänder sig, så det är ingen bra fotomiljö. Jag föreslog att vi skulle satsa på trapphuset, vid ingången. Den är stor och rätt ljus. Mängder med grannar kom förbi under vår fotosession och undrade vad vi höll på med, rätt förståeligt. Men Hanna tog det bra och pose:ade vidare oavsett vem som kollade på.

Därefter gick vi upp i lägenheten och satt och snackade, lyssnade på musik, käkade quornfärssås och spagetti. En riktigt mysig tjejkväll, sånt jag inte är bortskämd med eftersom de flesta av mina tjejkompisar bor i andra städer.

Kanelbullens dag idag. Fast på ICA var alla bullar slut när jag kom dit, så för mig är det Torra brödkanters dag. Man måste vara ute snabbt om man ska komma före pensionärerna!

Ett par bilder från fotosessionen då! Är hon inte hur söt som helst? Och ni vill köpa kläderna, ja? Micke pra, micke pra!

KLICKA på bilderna för större format för fasiken.