RIP bloggen.

2,5 år och 327 inlägg. Fler smeknamn på R än i någon annan blogg. Stylingar och vintage och loppisar och företagande i en salig röra.

Och det här 328:e inlägget blir det sista i den här bloggen. Nu är det dags att gå vidare, nu har den gjort sitt. Den har utvecklats mer och mer åt det privata hållet, för att det är vad jag gillar att skriva om och vad ni gillar att läsa om. Och det har varit internt, mysigt och som att sitta med ett gäng vänner och gagga. Helt underbart! Men det finns egentligen ingen poäng med att göra det under företagsflagg. Snarare hämmar det, för det privata och företagandet stretar åt lite olika håll. Men företaget finns alltså kvar i allra högsta grad, fortsätt handla och tipsa era vänner! Bloggen har dock gjort sitt och puttas nu, så värdigt det bara går, utför ättestupan. 2,5 år är ingen ålder på en häst, men för en blogg är det en livstid.

Tack alla som hängt med under åren! Som länkat hit, som kommenterat, som peppat och hejat och skrattat. Utan er hade jag lagt ner för länge sen, blivit en av alla dessa bloggar med typ 3 inlägg. Och alla inlägg är "hej bloggen förlåt att jag inte bloggat på ett tag!!!". Jag är himla glad att det inte blev så, för nu har jag mitt livs hittills bästa tid dokumenterad i text och bild här. Med era kloka och roliga tillrop.

Men det finns förstås någon mer att tacka. Någon som stått ut med mitt ständiga nedtecknande av dennes dumheter, klokheter och misstag. Någon som hela tiden - ursäkta megaklyschigt uttryck - bjudit på sig själv. Rickard. Evig kärlek till dig! Det känns himla kul att vi har essensen av vårt förhållande - nämligen flams, trams och loppisar - på pränt här. Visserligen bara ur min synvinkel, men vi vet ju båda två att det alltid är jag som har rätt.

Eftersom jag lider av kronisk tangentbordsdiarré kommer jag givetvis fortsätta skriva. Men jag vet inte riktigt var. Det hade ju t. ex varit himla fint att kunna få betalt för att skriva. Vi får se var jag hamnar, höll ögon och öron öppna.

Om du gillat att läsa den här bloggen kan du väl länka till ditt favoritinlägg i en kommentar. Och kanske säga varför du gillade just det. Det skulle kännas som en fin avslutning!

Puss på er, ses på internet!

Etikettskolan: del 2

Jag lär er etikett från 1933, ur boken Etikett och god ton!

Del 2: I vilken ordning ska man gå ner för spiraltrappan på en ångbåt?Klicka på bilden för att läsa svaret!

Hobbyafasin going strong

Rulles hobbyafasi (skrivpinne, pekare, etc) sprida sig. Nu använder han sina påhittade ord för att beskriva andra påhittade ord. Snart kommer varenda ljud ur hans mun vara en egenkomponerad bokstavssammansättning utan egentlig betydelse.

Imorse gick han hemifrån, men kom tillbaka bara efter några sekunder.
- Jag glömde lyssnarhuvudets mamma!

Okej. Jag försöker reda ut det här. Lyssnarhuvudet eller lyssnarhuvudena är alltså Rulles ord för hörlurar. Det låter lite ologiskt, jag vet. Men det kommer väl ifrån att man har dem på huvudet och man lyssnar med dem. Och vem är då lyssnarhuvudets mamma? Det koreanska företag som tillverkat dem? Clas Ohlson som sålt dem? Jag, som alltid moderligt trasslar ur dess sladd?

Nej, lyssnarhuvudets mamma är MP3-spelaren. För den förser dem med ljud.

Äeh Rulle. Det här håller inte. Skärp dä!

Celeb-häng

Justja, jag har ju glömt att skryta! Hur man nu kan göra det. Det är väl det största nöjet med att ha en blogg? Skryt och sälja reklamplatser. Det sistanämnda kan jag inte riktigt göra eftersom jag vill att det enda företaget ni ska tänka på här är Vintagesmulor.se. Så då blir det 100% skryt. För ett par veckor sedan lekte jag i alla fall kändiswannabe och hängde med en hel hög kändisar. Eller ja, några stycken.

Det började med att fotografen/bloggerskan Jessica Silversaga (aka Vintageportalen) ringde mig och frågade om jag hade lust att vara hennes reflexskärmsbitch för dagen. Det var en plåtning till Linda Sundblads kommande singelomslag. Jag tackade givetvis ja och dagen därpå begav vi oss till Lindas lägenhet. Hon var hur trevlig som helst, inte minsta tendens till divalater. Vilket kanske är lite trist nu när jag tänker efter... Hade hon kastat grejer eller krävt prickiga kattungar och avskedat en assistent i timmen hade det mer KÄNTS som att kändishänga. Nu var det bara en allmänt trevlig dag. Aja, håll koll efter singeln! Ser du ett ögonblänk kanske det är min skärmexpertis som är upphov till det.

Jag och Jessica. Foto: Jessica Silversaga

Några dagar senare skulle jag och Roddbåten sitta publik i Breaking news med Filip och Fredrik. Jag älskar verkligen dem, lyssnar/ser på allt de gör men har aldrig suttit publik tidigare. Nu var det så dags! Det var en liten studio och Felix Herngren och Eric Idle var med i programmet. Sveinkul var det! Och efteråt fick jag träffa F & F och kirra ett F& F & F-foto:


Det var alla kändisar for now! Puss på er!

Etikettskolan: del 1

Jag fick två etikettböcker av Rilles mamma häromveckan. Vet inte hur jag ska tolka det riktigt. Vill hon att jag ska sluta äta med händerna och torka munnen med finduken på middagsbjudningarna?

De är från 1933 och fulla av goda tips. Mycket hade jag inte en aning om. Man vill ju inte bete sig ohyfsat. Det tror jag inte ni vill heller, så välkomna till min etikettskola! Där väljer jag ut det viktigaste ur etikettböckerna och läxar upp er med.

Del 1: Pengalös i kollektivtrafiken - vad göra?

Alltså: först försöka lura av konduktören en gratisbiljett. Om det (mot förmodan) inte fungerar, låna pengar av en främmande kvinna på bussen/tåget/spårvagnen. Och om DET inte fungerar, låna av en främmande man. Inte bara det, du ska även ta denne främlings adress.

Lycka till!

Nygamla höstjackor

Tjoho bloggläsare! Ni som tappert hänger kvar trots högst sporadisk uppdatering. Jag och Ralf har köpt nya höstjackor. Eller nya och nya, second hand förstås. Gillas?


300:- totalt för båda. Behöver knappast tillägga att vi blev väldigt nöjda.

Puss!

Orgelkonserter och enhjulingsshower.

Ragge vände sig till mig idag och sa:
- Jag skulle kolla upp orgelkonserter i Stockholm för jag har tänkt gå på en, men när jag kommer in på en sida så...
- Vänta här nu! avbryter jag. Orgelkonsert? Vad.. va... hur.. VA?!

Jag fattar ingenting. Han har aldrig nämnt nåt om någon orgel. Och han är inget stort musikfan överlag. Och nu helt plötsligt har han planerat att gå på orgelkonserter. Vem är det här?! Om någon söker honom måste jag alltså säga: "han är tyvärr inte hemma, han är på orgelkonsert". Det hela känns mycket surrealistiskt.
R: - Vaddå, vad är det för konstigt med det? Jag har lyssnat på orgelmusik jättelänge!
F: - Jamen det är väl skitkonstigt eftersom jag aldrig hört talas om det, det kommer från ingenstans. Om jag helt plötsligt skulle sitta och googla enhjulingsföreställningar i hemlighet skulle du säkert vilja bli informerad.

Mycket underligt detta. I övrigt så gick jag nyss ut på promenad med grannens hund. Halvvägs bort på vår runda börjar det SPÖregna. Jag skriver SPÖ med stora bokstäver eftersom regndropparna var som knytnävar som boxade mig i skalp och rygg. Himlen var klarblå när jag gick iväg och så fort jag kommit in slutade det förstås regna. Gah.

Det är spännande med alla som börjar skolan nu tycker jag. Mycket nervositet och förväntningar i omlopp. Det känns precis lagom att delta så pass, men att slippa tentaångest och läxläsningsleda. Jag jobbar på med mina Vintagesmulor, jag! Så här till skolstart passar jag på att tipsa om lite skolväskor, de är ju så himla fina:


Puss!

Stinkande båtar.

Gnägg! Idag var en sån där dag när man måste göra massa tråkiga ärenden. Inte ens sånt som är jätteskönt efter att man gjort det, utan såna som ger noll tillfredsställelse. När man skickar iväg blanketter som legat på hallbordet i 3 månader släpper ändå någon slags ångeststen från axlarna. Men att åka iväg och lämna en bokföringspärm ger nada nöjd känsla.

Kul att jag slängde mig med ett främmande ord om "hallbord" förresten. Haha! Bord i hallen, det är ju helknäppt, hur ska man ha plats med det?Allt utrymme i vår hall måste vara fritt för att dörrar ska kunna öppnas. Dessa dörrar får inte vara öppna samtidigt, då kan man stängas in/ut. Flera gånger har jag blivit instängd på toan för att Rugge glömt städskrubbsdörren öppen. Då får man sträcka ut en hand genom den lilla springan och veva och skrika "kokoooo!" tills man får hjälp.

I övrigt upptas hallen av stora, stinkande båtar. Eller förlåt! Raffes skor. Jag har rätt stora fötter för att vara tjej, storlek 39/40. Hörde förresten att den nya grejen tjejer ska ha ångest över är att de har för stora fötter. Man ska visst skrapa bort storleksmärkningen på undersidan och ljuga för sin partner och sina vänner.
- Aeeeh, jag har ju storlek 34 va.
- Okej, fast dina skor är ju större än mina och jag har storlek 38?
- Joo.. jag ville ha lite.. att växa i.

Fuck that. Dock tänker jag nu skamlöst mobba Rappe för hans gigantofötter. De tar ju upp hela hallen! Jag har som sagt rätt stora fötter för att vara tjej, men de ser ju ut som förkrympta bäbisfötter i jämförelse med hans monster. Ring foliehattarna, jag har hittat bigfoot! Och nu har han fått dille på att köpa springskor. Tydligen MÅSTE man bara ha olika skor för olika underlag och väder och dagsform och veckodag och för varje siffra i personnumret. Om en tv-meteorolog skaffar skägg måste han ha nya skor. Om balkongblommorna ser veka ut måste han ha nya skor. Om Maria Montazami säger någonting knasigt på ett sävligt sätt måste han ha nya skor. Ja, ni hajar. Vi har ungefär lika många par skor, men jag anser att jag borde ha tillstånd att ha fler än honom eftersom mina tar upp så mycket mindre plats. Se exempel på bilden.

Så, för att sammanfatta: Ruff borde förvara sina stinkande båtar på balkongen och dessutom köpa 10 par skor åt mig.


Puss!

Scener ur ett samboskap pt16

Fikade med en kompis häromveckan och vi började prata om topp 3-lösgodistjafset som jag och Rulle hade häromåret. Kompisen är lika hängiven lösgodisfantast som jag så detta kan vi tala om i år. Fast den här gången kom hon på en egen lek. Topp 3 tv-serier!

Min lista blev:

• Six feet under
• Sopranos
• Vänner

Hennes blev (hoppas jag minns rätt nu, annars får du skälla på mig!):

• Six feet under
• L-word
• Seinfeld

När jag kom hem tänkte jag att jag skulle introducera leken för Rappe. Givetvis tyckte han att ramarna för leken var luddiga och regelverket för otydligt.
R: - Ska man ta med de här serierna till en öde ö och BARA få konsumera dem om och om igen? För i så fall vill man ju ta serier med långa och många säsonger. Eller är det mer som en slags Oscar man delar ut till de som är absolut bäst?
F: - Jamen näe, ingen öde ö. Bara de du tycker är bäst. Men det kanske ändå är bra med en genreblandning.
R: - Allright! Då blir min lista:

• The wire
• Deadwood
• The office

F: - Ingen överlappning mellan våra listor. Om det här vore ett test i Veckorevyn skulle vi nog bli rekommenderade att göra slut. Måste säga att jag är förvånad över att du inte tog med Sopranos, det gjorde jag.
R: - Jamen... SOPRANOS. Den behöver man ju inte ta med, den är ju liksom... given.
F: - Öh? Är du dum eller, vad då given? Inga serier är givna, din lista är din lista.
R: - Men ska man ta med sånt är ju listan för kort!!!
F: - Poängen är att det ska vara kort, hade det varit "nämn dina topp 56 tv-serier" hade det inte varit så mycket en lek som bara en lista med serier du kollar på.
R: - Men det är ju som om någon skulle säga "nämn dina 3 favoriämnen", då tänker man ju typ gadolinium, för att dess Curie-temperatur ligger vid rumstemperatur eller cerium, för dess grunda 4f-tillstånd. Inte fan tänker man "åh, syre måste jag ju ha med!".
F: - JO OM MAN GILLAR ATT ANDAS! Du kan ju inte lägga undan några favo-favoriter bara för att du tycker de är för självklara för att uppta en plats på listan.
R: - Jo.
F: - Så, för att sammanfatta: Sopranos är som syre för dig?
R: - Ja.
F: - Men det får inte uppta en plats på Topp 3-listan?
R: - Nä...

F ö har Rulles hobbyafasi nu fött fram detta:
- "åka utomlandskortet" = passet
- lyssnarhuvuden (???) = hörlurar

Och jag håller på att åka ut från Drömstipendiet. :( Om ni gillar mig det minsta lillalilla så borde ni twittra och facebooka länken och shame:a alla era vänner och bekanta att rösta på mig. Ja, jag shame:ar just nu DIG. Funkar det? Hoppas! 500 röster borde jag väl kunna få ihop?

---->RÖSTA RÖSTA RÖSTA<----
---->SPRID SPRID SPRID<----

Puss på er!

4 år idag - eller R är min myrstack

Så har ett år gått sedan mitt ode till R. Ett år till med dig och mig. Jag är pank igen (eller fortfarande) förstås, så min present blir en ny textvägg av kärlek. Hjärtat är lika fullt som plånboken är tom och jag skulle aldrig vilja ha det tvärtom.

Alex Schlman säger om sin fru: "att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". Jag säger: blaha. Du borde testa att vara med R. Det är som att bli hyllad för att man klippt tånaglarna. Minimal insats, maximal utdelning. Bara att vakna med honom är att ha vunnit OS och Miss Universum och fått Nobelpriset. Och den känslan gör att man ständigt vill satsa allt.

Sommaräng eller het förortsbetong, vem bryr sig? Du och jag har gått med skavsår i Akalla, med pengar på fickan i London och suttit soltrötta på landet. Det är faktiskt ingen skillnad. Det är du och det är jag, allt som behövs. Och jag vill hålla så hårt i dig. Lika krampaktigt som en svettig guldpeng i en femåringshand på väg till godisaffären. Då och då försiktigt veckla upp handen för att se så du finns kvar. Kanske var du bara en hallucination i en sockerlängtande hjärna? Men du finns kvar. Du finns alltid kvar.

Att vara med dig är det bästa som finns. Ingen omskrivning eller försköning behövs egentligen. Att vara utan dig är att vänta på att vara med dig. Jag hatar att vänta.

Ibland undrar jag hur resten av världen klarar sig utan dig. Med myrslokens enfald; varför går folk bara förbi de här smaskiga myrstackarna utan att ens provsmaka? Aja, more for me! Den enes myrstack, den andres fysiklärare. Du är min myrstack, R. Och lika anpassad som myrslokens myrslokiga ansikte är för myrätande, lika anpassad är jag för dig och du för mig.

Du som vet allt om mig, vad jag gillar och ogillar. Aldrig har jag behövt upprepa mig (förutom med min avsmak inför wienerbröd, men det var inte för att du inte kom ihåg, utan för att du tyckte det var för sjukt för att vara sant). Du känner mig bättre än jag känner mig själv.

Hittar ett gammalt mail från dig, en trepunktslista. Punkt 1 var att du skulle handla på vägen hem. Punkt 2 var att du glömt mobilen hemma. Punkt 3 var: "Du är söt och underbar enligt ett oberoende forskningsinstitut i Lausanne." Det spricker upp en varm blomma i bröstet varje gång jag läser något från dig, hur tramsigt det än må vara.

Ibland undrar jag när den här fjantigt storögda förälskelsen ska lägga sig. Jag hoppas förstås på aldrig. Jag vill alltid känna så här. Första känslan är lycka när jag vaknar med din näsa i nacken och din andning mot min ryggrad. Och jag sover så bra med dina armar om mig i sömnen. Du gör det automatiskt, öppnar ditt täcke och låter mig krypa in, sen armarna om mig och fortsätta sova. I den famnen ryms ingen ångest och inga mardrömmar.

Och alla skratt! Jag unnar verkligen alla att få skratta som vi gör. Så där hämningslöst och fult, men skönt. Oavsett om det är åt mina danser eller dina små sketcher, åt dina jämförelser eller åt mina trötta sarkasmer. En kompis till mig brukar säga att den man kan fulskratta inför är den man verkligen älskar. Inte något tillgjort fniss, inte någon hand som döljer ojämna tänder, inte någon volymkontroll - bara fulskratt med alla sina gnäggande snorkningar och tillhörande miner. Och ditt skratt, gud ditt skratt. Jag jagar det som en knarkare jagar fixar, som ett barn jagar godis, som en katt jagar bekräftelse. Jag skämmer ut mig publikt bara för att få några sekunder av det. Det är livselixir i sin renaste form.

Och när du säger, du, som inte är de stora ordens man när det kommer till känsloyttringar:
- Jag blir lyckligare och lyckligare för varje dag med dig.
Då förstår jag precis vad du menar för hos mig är det samma sak. Jag antar att det avstannar någon gång, för hur länge kan något öka och öka utan att ta slut? Det låter som en matematikfråga, alltså inget för mig. Men jag vet att det finns ett oändlighetstecken inom matematiken i alla fall. Kanske finns det även för oss.

Låt oss göra allt tillsammans. Jag kan inte vänta! För att vara utan dig är att vänta på att vara med dig och jag vägrar vänta en enda sekund.

Poolfest vid massgraven

Alla. Dessa. Bananflugor. Jag blir tokig! De förökar sig som de försöker ta över planeten och de har redan lyckats med mitt kök. Och jo jag vet jag vet, man kan göra fällor åt dem. Det har jag gjort - 50% vinäger och 50% honung och ett par droppar diskmedel. Detta har faktiskt inte gjorts helt utan samvetskval, trots att flugorna är så jobbiga. Kan en bananfluga känna dödsångest? Tänker den på sin familj när den vevar runt med ben och vingar utan att komma någonstans? Jag vill hellre tänka att den inte tänker alls, att dess mikroskopiska hjärna använder all sin kraft till att lyckas forma en känsla av "oj.".

När jag ser dem ligga där i burken, drunknade, tycker jag lite synd om dem. Tills jag ser kanten på burken. Där sitter ett helt gäng levande bananflugor och bara softar! Som om det var en poolkant de satt vid och inte en massgrav. Som om de var stekare och inte sörjande anhöriga. Då tänker att jag de där små hjärnorna nog inte kan känna så mycket. Jag blandar i ordning en fälla till.

Kavla kavla liten mage.

Den här skylten såg jag utanför en pizzeria i Fredrikshamn, Danmark. Alltså.. vad i helvete. Hur osmakligt får det bli? En kvinna som kavlar ut sin egen mage - ?!


Nej du Mamma, den pizzan får du allt behålla.

Blå lagunen

I onsdags åkte jag och Rulle till stranden! Jag har bara badat en gång i år och det var typ i maj, för en badgalning som jag räcker det inte på långa vägar. Så vi bestämde oss för att åka till Stockholms mest turkosa och sandstrandiga badplats: Blå lagunen på Ekerö. Det ligger väldigt bökigt till, först måste man åka buss typ 40 minuter från Brommaplan. Sen får man promenera mellan åkrar och genom en skog i ungefär 20 minuter.

Rulle <3

SEN! Sen är det strand och blått vatten för hela slanten. Mitt i granskogen. Det är bra att det ligger krångligt till, för trots att det var perfekt väder var stranden inte proppfull. Det blir väldigt snabbt djupt i vattnet så det är ingen idealisk strand för små barn. Skönt, för vid resten av Stockholms badplatser måste man tyvärr vada genom 250 meter barn och piss för att hitta en liten plätt vatten att vaska sig i. Icke vid Blå lagunen. Det här är mitt på dagen när det var som mest folk:


Jag och Rappe hade f ö med oss the matsäck of doom:

• 4 gigantiska ciabatta proppfulla med pålägg
• 2 paket kakor
• 2 chokladbitar
• 2 bananer
• 2 yogurtar med müsli
• 2,5 liter vatten
• 1 termos kaffe

Vi hade även med oss:

• mobil/mp3spelare
• 4 böcker

Vi ville inte riskera att på något sätt bli hungriga, uttorkade eller uttråkade helt enkelt. Vi har ju BSUAAVUUIEES vet ni.

Efter en heldag i solen såg min vanligtvis kritvita hud ut så här:

Allt tyngre än en lätt bris känns nu som en handdukssnärt på min sönderbrända kropp. Men äh! Sol och bad, lätt värt det.

Nu drar jag till Västerås en snabbis över helgen. Ha det så fint små sommarduvor!

Pride!

Idag börjar Pride här i Stockholm! Det är helt öppet och gratis i år. Själv vet jag inte hur mycket jag kommer hinna gå, men ska i alla fall kika in en debatt där en kompis är med. Tänkte tipsa om lite regnbågsfärgade fynd hos vintagesmulor.se (klicka på bilderna för att komma till respektive produkt):

Scener ur ett samboskap pt15

Igår kom Raffe hem från att ha hjälpt sina föräldrar tapetsera hela dagen och gick direkt upp för att hjälpa grannen sätta upp lampor. När han kom ner igen var han döhungrig och skulle bara koka upp lite pasta att ha till sin redan klara köttfärssås. Koka upp vatten och slänga ner lite pasta, hur fel kan det gå? Mhm.

Jag satt vid min dator och hörde plötsligt en riktig jävla smäll! Jag kikar in i köket och ser en skyldig blick glo tillbaka mot mig över kylskåpets dörrkant.
- Den attackerade mig! försvarade han sig och pekade.

Ja, folk, nu är det dags att låsa fönster och dörrar. Det är inte ryssen eller dansken som kommer, det är osten! Under diskbänken låg osten och i resten av köket låg delarna från ostkupan utspridda.

Jag skakade på huvudet och återgick till mitt. Ungefär 2 minuter senare hördes ett falsettskrik och återigen kollar den där blicken på mig. Nu har han smält ner halva osthyveln - på sin tumme och alltså brännskadat sig.
- Men herregud, vad håller du på med?
- DU STRESSAR MIG!!!
- Jag stressar dig genom att sitta vid min dator?
- Ehh, JA!

Jag fortsätter med mitt tills nästa skrik kommer. Nu SUCKAR jag väldigt menande och slänger en blick mot köket igen. Han håller i en burk med hallon jag fått från en kompis. Den har han vält ut i kylen och spridit ut hallon + dess saft där. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Hur kan en enda människa orsaka så här mycket kaos på bara några minuter?

Nu är pastan färdigkokad och han har lyckats bre en macka, äntligen! Jag andas ut men hör plötsligt att det blir alldeles tyst därinne. Inte ett bra tecken. Han står vid kylen med en halvfull vattenflaska i handen. Resten har han hällt ut i kylen.


Ni minns väl Rulles hobbyafasi förresten? Här är några nya tillskott:

• maghål = navel
• konstgjord sol = lampa

Jag säger då det, kids. Det är sällan långtråkigt att vara sambo.

Nej, Din Sko, inte än.

Det kvittrade till i mobilen idag:

Hej! Nu har höstens nyheter kommit in i våra butiker! Massor av fina boots i olika modeller.

Din Sko tryckte ner mig rejält i skorna med sitt till synes oskyldiga lilla reklamsms. Höstens nyheter. Var tog sommarens ändlösa ballerinaskofrossa vägen? Höst?

Som svensk är man (eller blir, om man är inflyttad) programmerad att leva för sommaren. Ladda upp med B12 under 3 knappa månader sol för att överleva 9 månaders liv med snö, is och mörker. Man måste ta tillvara på varenda solsekund och verkligen PRESSA sig iväg till stranden även när man inte vill, för annars kommer man ångra sig när chansen inte finns att göra det längre.

Jag vill inte go all Ledin on ya asses, men sommaren är kort, det mesta regnar bort. Nejmen, allvarligt, det är 25 juli idag. Det borde vara högsommar, jag borde sitta och svettas någonstans. Grinig över den här JÄVLA värmen som kokar min hjärna. Istället sitter jag här i raggsockor och tjocktröja och har inget problem alls att tänka. Tyvärr.

Jag gillar hösten - PÅ HÖSTEN. Men jag vill tröttna på sommaren först. Jag vill vara spyless på grillfester och parkhäng och sand i skorna. Jag vill känna mig klar med att det är ljust och varmt hela tiden. Vill längta efter att frysa.

Häromdagen såg jag barn som var ute och lekte. Iklädda overaller. OVERALLER! Föräldrar borde behöva oroa sig över överhettning av de små liven, inte köldskador. Det är mitt i juli. Måste upprepa det för mig själv, för det finns inget annat som påminner mig om det. Försöker ändå tänka att det här är en tillfällig vädersvacka, det repar sig, det tar sig, snart så. Snart brakar sommaren in och värmechockar sig in i våra hem och upp på Aftonbladets löpsedlar. Lyckas lura mig själv rätt bra, ända tills jag får sms från Din Sko. Det går säkert bra att sälja höstskor nu, så jag förstår er vilja att börja redan. Men snälla, vänta lite. Om vi ignorerar årstidselefanten i rummet ett tag till kanske hon ger sig och går.

Från juli -10 i skärgården

Rösta på min loppisdröm!

Jag har chansen att vinna ett Drömstipendie på 25.000:- och för det vill jag (förstås) åka till en gigantisk loppis i USA! Men jag behöver era röster. Rösta gör du enkelt genom att klicka "Rösta" på den här sidan. Du får även väldigt gärna klicka på Like så att länken delas på Facebook, tipsa dina vänner eller dela på Twitter. Blir så glad för varje röst och vill verkligen, verkligen vinna.

Här är min motivering:

Du vet den där unkna lukten som finns i källare, på vindar och på loppisar? Lite gammalt, lite instängt, lite dammigt. Den som kanske får dig att vända i dörren och rynka på näsan. För mig är den som den renaste bergsluft för en sån där hurtbulle med Haglöfs-ryggsäck. Det är lukten av prickiga vintageklänningar från 50-talet, pastellfärgade handskar från 60-talet och orangebruna overaller från 70-talet. Visst, ofta gömt bland mängder av "Jag överlevde Bennys svensexa -97"-t-shirts och urtvättade kjolar från de stora kedjorna. Men jag har inget emot att gräva, sortera och leta. Nej, jag älskar det faktiskt. Varje gång jag reser är jag på loppisjakt. Jag, som annars är rätt bekväm, har inget emot att gå i avgaser flera mil i industriområden om det finns någon affär där som jag kan få leta runt i. Jag är som loppishulken - får oanade krafter när det vankas fynd.

Men jag börjar kunna Sveriges loppisscen. Jag skulle vilja se något helt annat. Andra märken, andra upplägg, annat utbud. Jag drömmer om att få åka till Rose Bowl Flea Market i Kalifornien. En av världens största och mest kända loppisar, med runt 20.000 besökare varje gång de har öppet (en gång i månaden). Det riktigt känns i hjärtat hur alla besökare är där och stjäl mina fina fynd gång efter gång och det finns ingenting jag kan göra för att försvara min fyndheder. Ge mig chansen att åka dit och bevisa mig! Att få andas den renaste bergsluften (för en loppisfyndare alltså: källarstank med luftkonditionering). Rösta på mig! Kanske hittar jag nåt knasigt fint åt dig i staterna.

Goa Göteborg!

Idag åker jag till Göteborg! Hurra! Har min bästis där som jag träffar alldeles för sällan. Tågpriserna Sthlm-Gbg är ju helt galna. I alla fall om man inte köper obokat andraklass 5 månader i förväg. Nu får jag faktiskt skjuts ner, riktigt lyxigt. Och hem ska jag flyga. Det är första gången jag flyger inrikes, tycker verkligen man ska försöka undvika det för miljöns skull. Men jag har inte råd att ta tåget. Det är helt sjukt att det kan vara så mycket billigare, bekvämare och snabbare med flyg. Nåväl, jag flyger väldigt sällan överlag, så kolla inte på mig med den där blicken. Gå och trakassera någon årlig Thailandsresenär istället!

Uppdateringarna i bloggen kommer bli sporadiska om ens existerande tills jag kommer tillbaka (25:e juli). Rullo sköter skickande av eventuella ordrar i webshoppen så länge. Kollade f ö på väderprognosen - regn varje dag och runt 16 grader varmt. Seriöst, det här måste vara sämsta sommaren sen Dackefejden. Jag går runt i raggsockor och tjocktröjor och sneglar längtansfullt mot mina sommarklänningar.


Ha det så bra darlings, hörs snart!

Småtips!

Blandar lite tips här för allas nöje (mest för mitt eget kanske):

Musik Snubblade över den här låten med Niki Yrla och tycker den är grym, in och lyssna.
Bloggerier Om man gillar klädinspiration, second hand-fyndande, söta tjejer och FANTASTISKA matbilder som gör en hungrig trots att man nyss ätit femrätters: besök Polichinelle.
XL-modell H&M söker en provmodell i storlek 50. Är du en kurvig kvinna i Sthlmsområdet kan det vara ett trevligt extrajobb.
Fina bilder Jag förstår mig inte riktigt på tumblr, men jag vet i alla fall att varje gång jag går in här får jag ont i hjärta och skalle av alla snygga bilder. På ett bra sätt.

Sånt här kan man hitta t. ex på tumblr:n länkad ovan (originallänk)

Fotografering idag.

Idag ska jag vara assistent på en fotografering med Jessica Silversaga! Det är ett himla kul tema och jag hoppas vädrets makter är med oss. Kommer förhoppningsvis kunna visa lite bakom scenen-bilder sen. Så här blev några av fotona förra gången vi körde (publicerade i a doll's house magazine):



En del av kläderna är från vintagesmulor.se förstås! :) Kram på er.