2010. PS.

PS. Jag och Rapp har dragit ner rejält på kolhydraterna. Vi har hållt på sen i september och tillsammans gått ner 75 kg (han 45, jag 30). Känns svinbra! Vi kommer fortsätta köra på så länge det känns bra. Kanske börja med lite fullkornsbröd och sånt sen. För ja, vi äter inte: ris, pasta, potatis, bröd, flingor. Och inte heller quinoa, couscous och sånt. Det har varit en stor omställning, men helt klart värt det. Numera unnar vi oss en godisbit ibland.

PS 2. Jag har börjat blogga på ett ställe till! På Livinggreen.se skriver jag om second hand och vintage. Så får du inte tillräckligt i den här bloggen är Vintagebloggen ett bra tillskott. Du får inte sluta läsa här dock! DS.

Vintagesmulor 2010, jul-dec

Fortsättning av årssammanfattningen. Del 1 finns här.

JULI

Månaden började med att jag blev shame:ad av min kastrull:

Eftersom adrenalinruschen som kommer av en bra fyndtur uteblev, somnade vi på tunnelbanan. Den tog fem år tillbaka in till stan, gah! Jag köpte tre små färskpotatisar på Coop, vilket kändes så jävla ovärt. Men vad ska man göra? Räkan gillar inte potatis och jag äter inte fler till en måltid. Och det är inte gott att spara och värma upp potatis tycker jag.

Att skala och koka tre minimala potatisar känns så ofattbart sorgligt, av någon anledning. Jag vill lägga ner sju till bara för att hävda mig gentemot kastrullen. Hallå, jag är inte ensam! Jag har en hel, frodig italiensk familj vid bordet därborta, hör du inte att de ropar "eeeyyyy" i bästa Sopranos-anda? Eller fem par på parmiddag. Så håll käften kastrulljävel, DU kan vara ensam! Potatisarna suckar och sneglar på varandra, vart fan ä brudarna?

Jag kontaktannonsade efter en vän med pool. Och jag och Rips spenderade väldigt mycket tid på gräsmattan utanför huset.


Vi blev utsatta för vuvuzuela-terror.

Någon granne har knappat hem en vuvuzuela åt sin unge på ebay. Först fattade jag inte vad det var som lät. Det var ett ojämnt blåsljud, som från en åttaåring på sin första, motvilliga trombonlektion. En åttaåring med abnorma lungor och minimal musikalisk talang. Balkongen skallrade, trots att det var en granne som bor över en väg och upp i en skog!

Jag fann ett utomlandsiskt paradis mitt i Stockholm.


Jag hade en åsikt om vädret, såg Raskens förvandlas till Ernst och blev bloggfest-hjärntvättad.

Sen schhh:ade jag Schulman. Ett inlägg som fick en revival för någon månad sen då flera bloggar länkade till det. Och jag brutalsågade Micael Dahlens sommarprat - ett av mina mest lästa inlägg faktiskt.

AUGUSTI

Rio tvingade mig att fotografera mat som ser ut som prylar, i Brödväskan och Kaviarsnigeln:


Jag drömde om SL-kort. Och SJ årskort guld. Jag förklarade varför Räkmackan alltid heter olika saker i Namnburkan.


Jag och R firade 3 år tillsammans och jag skrev ett ode till honom.

3 år. Visst, det är inte guldbröllop och det fantastiska är ju inte att "nu har vi stått ut med varandra i TRE år!", det fantastiska är att det känts som två sekunder. Att om det ska vara så här vill jag aldrig att det ska ta slut. Samtidigt som jag inte vet vem jag var innan jag träffade dig. Det var eoner sen, och det var nyss.

Vi åkte till ett vintagefritt Tallin, jag genomförde min första styling och min vän Lina gifte sig!


Månaden avslutades med en GÄSTBLOGGARE! Så exotiskt! Det var Räkan. Mindre exotiskt. Men ändå himla bra.

SEPTEMBER

Jag ordvitsade och var på kräftskiva. Sa farväl till sommaren. Motvilligt från mitt håll. Fuck you från sommarens håll. Hösten och sommaren har nån slags pakt.

Jag skrev en guide om hur man rengör en emaljkanna. (Fick faktiskt en googling häromdagen till det inlägget! Yey, jag har hjälpt nån!).


Jag skaffade fakturabetalning till webshoppen, stylade fler fotograferingar och levde i ett allmänt kaos av vintagekläder och dylika installationer av R:




Jag hade partaj och Risken förberedde allt och städade allt. Jag var på mitt livs första bloggträff med afiori.com!

OKTOBER

Vi var på föreläsning med Hans Rosling och jag sörjde 50-öringen som försvann.

Jag är så gammal att jag minns när 10-öringarna fanns och försvann. De var pyttesmå, jättesöta faktiskt. När de skulle försvinna sa mina föräldrar till mig att leta upp mina innan något visst datum. De tänkte ju så att jag kunde använda dem. Men jag trodde att polisen skulle komma efter det där sista datumet och leta igenom hemmet efter undangömda 10-öringar. Jag trodde att de efter det där datumet skulle bli olagliga att inneha. Jag grävde som besatt runt i mitt rum och när jag, två dagar efter stoppdatum, hittade en burk med tioöringar sköt jag gråtfärdig in burken bakom bokhyllan. Höll tummarna för att pengapolisen inte skulle leta just där.

Jag ställde de här existensiella frågorna:

Kan man bli arg för att någon hänger kavajer i ens trapphus? Kan man hänga kavajer i någons trapphus bara för att jävlas

Jag sökte efter DPK och oroade mig för att vibrera ut från ett fönster. Och fortsatte styla fotograferingar förstås! Samt pumpa ut vintagevaror i Sverige.

NOVEMBER

Jag kunde inte låta bli att såga Micael Dahlen igen. Skäms på mig! Jag gick på afiori's utställning och hade den här fina vintageklänningen på mig:



Insåg att det är ett tag kvar tills jag och R eventuellt skaffar några barn:

PS. Haha! Nu hör jag Rullschki prata i telefonen med en vän som snart ska få barn. De verkar prata om vad som inhandlats.
R: - Jag tror det räcker med en hink.
(Den andra personen säger nåt, förmodligen "öh?"
R: - Jamen istället för barnsäng, barnvagn och sånt. Billigt och praktiskt! Du kan ju tvätta barnet i den också. Och hänga upp hinken i ett rep, vips, så har du en gunga.

Ni vänner som frågar när det är dags för mig och R att multiplicera oss - det är inte dags riktigt än... DS

Vintagesmulor fick sitt första omnämnande i pressen/media/vaddetkallasnuförtiden. Hurra!

Jag shame:ade min svärmor till att lära sig blogspots kommentarsfunktion. Det fungerade:

Inger sa...

Hej nån,

En enveten svärmor i Spånga
sökt bloggkonsten länge att fånga
Hon kryssa hit, hon kryssa dit
- det blev mest bara skit -
men ida blev rätt kryss ganska många!

Jag är på G....

Kram,
Inger

Fattas bara, sen jag gjort den här fina guiden:


Jag avslutade månaden med att håna iphoneinnehavare. Något som hyllades till största delen av iphoneinnehavare! Väldigt trevligt.

DECEMBER

Jag gick på Megaloppisen i Solna och noterade en tveksam förhandlingstaktik bland loppisprylarna. Jag och R hade svårt att sova i vår obekväma bäddsoffa och jag bad lite till någon slags gud.

Jag funderade över säkerhetsbranschen. Vad är vi egentligen så rädda för och är det rimligt?

Det känns som att de här säkerhetsaffärerna bara profiterar på den allmänna otrygghet folk känner. Det är mänskligt att känna så, för livet är skört. Men inte blir det mindre skört för att vi förstärker ytterdörren med metall eller installerar en dörrklocka för 4.000. Hur dör vi egentligen? Om vi tar bort åldersdöd.

• Vi blir dödade av någon nära.
• Vi tar livet av oss.
• Vi halkar i duschen.

Knappast någonting som säkerhetsaffärerna skyddar oss mot. Om någon innehavare av en dylik affär läser här kan jag ge förslag till lite nya varor att ta in, så ni faktiskt kan hjälpa oss:

• Bad boyfriend-detector (den perfekta julklappen!)
  
• Ett kompisgäng och en dvdbox
• Halkmatta till dusch/badkar

Jag delade tågresa med en riktigt go kille och efterlyste honom, eftersom jag kände att han var min bästis. Sen funderade jag över det här med gift wrapping-rooms och var på måste-ha-listan de egentligen hamnar.

Och här är årets mest pantade inlägg (höhöhöööö)! Sen blev det jul, men det minns vi alla för det var typ i förrgår.

Det var det! Imorrn planerar jag att skriva lite om sånt som hänt som jag inte tagit upp i bloggen. Behind the scenes kan man säga.

Gott nytt år på er, hoppas ni orkar med mig nästa år också! Puss!

Vintagesmulor 2010, jan-jun

Ännu ett år har passerat. Det känns helt sinnessjukt, det var ju jul nyss? När jag var liten blev jag så MAKALÖST trött på vuxna som ständigt tjatade om hur fort tiden går och hur stoooor man blivit. Nu är det jag som går runt och rabblar som en afasisk åldring om hur snabbt tiden går. Och så fort jag ser ett barn har det växt minst en meter sen sist och åldrats 10 år. Hur är det möjligt? Det är ju inte konstigt att man ständigt måste påminna sig om att tiden går och att man blir äldre. Näää fan vad deppigt det här blev nu!

Därför ska jag sammanfatta året, så vi alla ser att jag faktiskt gjort nånting (håll nu tummarna för att det är vad som visas). Delar upp sammanfattningen i två delar eftersom den blir jävligt mastigt.

JANUARI

Jag och Ralle började det nya året i Västerås. Min farmor fyllde 80 bast och bjöd på partaj.


Sen åkte vi hem och frös rövarna av oss. Vi blev inbjudna till svärmor och svärfar för att värma upp våra stela leder. Vi kollade på Let's Dance och jag berättade för Jessica Almenäs (vet inte om hon hörde mig) att hennes stylist hatar henne, pga skärpflärpet (a k a plastbråcket) och den illasittande klänningen här:



Jag sörjde förlusten av bevakare nr 10 på min blogg och undrade varför jag blivit dumpad.

Gjorde jag något fel? Skrattade jag för högt åt fel saker i filmen, tröttnade du på min blöta handduk på golvet? Var det sättet jag alltid suckade när jag såg djurbäbisar på TV eller att jag gillar att ha BÅDE ost och marmelad på mackan? När blev allt vardag och försvann passionen utan att jag märkte det? När började jag göra dig besviken? När började du läsa Elin Kling bakom ryggen på mig? Du, bevakare nr 10. Hur blev det så här?

FEBRUARI

Passerade till tonerna av Domenicer - Bög, mamma, kines.



Jag åkte till Göteborg och upplevde givetvis tågstrul. Det känns väl aktuellare än någonsin i desse tideeeer.

Jag skrev guiden Second hand no no's som beskriver olika beteenden på second hand-scenen. Förutom Stölden (nedan) berättade jag om Dissen, Lappslängningen, Prutandet, Chocken, Påstjafset och Trängandet.

Stölden. Inte att lägga pälsmössan under din trikåtröja för att sedan vagga ut som en gravid. Inte den typen av stöld, för den är förstås helt okej! Nej, nu var jag skojsig. I alla fall. Stölden jag pratar om är att sno något som någon annan redan paxat. Att de bara kollar på den räcker inte, men håller de i en del av varan anses den vara paxad för stunden. Exempel: Jag och R var på en second hand-affär och på en hylla ovanför mitt huvud såg han ett par skor. Jag stod och kollade på klänningarna som hängde under och likaså gjorde en kvinna bredvid mig. R säger till mig: kolla de där skorna! och pekar på dem. Varpå kvinnan blixtsnabbt kollar dit och rycker ner ena skon. Hon granskar den länge och väl innan hon sen ställer tillbaka den. Beteendet är: vedervärdigt.

Jag ifrågasatte varför Andreas Carlsson får en utmärkelsen Månadens pappa och irriterade mig på att jag själv "naaaw":ar åt pappalediga pappor.

Jag och R blev magsjuka. Det fanns inget roligt att skriva om det. Jag är fortfarande traumatiserad. Ibland när han borstar tänderna och spottar får jag för mig att han spyr, känner kallsvetten krypa längs ryggraden och kollar om det finns några nödutgångar. ALDRIG MER!



Jag myntade den smidiga förkortningen BSUAAVUUIEES. Klicka på länken för att få veta vad det är och varför det fick mig att falla för Rullskridskon!

MARS

Jag tipsade om mina bästa podcasts, fikade med Hanna och gratulerade alla män på internationella kvinnodagen.

Jag föreslog att Hallonbergen skulle byta namn till Fulberget eller fällas för falsk marknadsföring.

Jag gjorde en rolig felhörning:

Sen gick jag in på det lokala ICA:t. Dit går jag nästan varje dag för att handla/posta paket/hämta ut paket, så jag har blivit lite tjenis med en av tjejerna som jobbar där. Hon satt i kassan när jag kom in och slängde upp toapappret på bandet. Hon hejade glatt på mig och sa:
- Men vad fin du är!
- Tack tack!
- Du ser väldigt hårig ut, sa hon leende.

Hmm. Tänka tänka. Hårig? Det är nog det sista jag är. Jag frågade förvirrat:
- Sa du att jag såg hårig ut?
Hon började skratta och sa:
- VÅRIG sa jag!

Dags att tvätta öronen kanske. Annars är det en ganska bra komplimang till någon som (som jag) har alopecia areata. Vi vill inget hellre än att bli lite mer håriga!

Jag berättade om Stolen som innebar ett problem när vi skulle bjuda på middag. Jag hatade CSI. Jag skrev ett inlägg om mode vs modeindustrin som blev väldigt uppskattat. Ett utdrag:

Det är som att kvinnor måste vara förslavade i varje jävla del av vardagen. Finns det ingen man att be om lov, fixar vi en kvinna som kan bestämma över oss. Typ blondinbella. Snälla, säg vad jag ska bära! Jag vågar inte lita på mig själv.

Jag förklarade varför Moderaterna är som utklädde, rappande, 50+ Hasse på en ungdomsgård. Och jag jobbade och jobbade med min webshop.

APRIL

Jag hatade Lyckohjulet som gick JÄMT.

Och så vinsterna, då. Vi säger att den som vinner har samlat ihop typ 30.000:-. Va?! Tänker du nu. Det är ju jättemycket för ett skabbigt dagprogram på svensk tv. Jamen de får inte 30.000, de får shoppa för det. Jaha, tänker du nu. Men det får man ju mycket för, är det presentkort på typ IKEA och H&M?

Nehej, de tävlande får gå in i olika menyer på en skärm och välja priser tills de kommer upp i summan de vunnit. Det är typ överblivna premiepresenter från "köp Hemmets Journal och få en pulsklocka på köpet"-kampanjer som prissatts godtyckligt med ett par extra nollor. En handmixer, 2000:-. En paket tuggummi 850:-. En helg i Enköping, precis vid E18! Fria avgaser. 14.600:-.

Jag gaggade om att vinna på lotto och tidsresor, vann en apa och tyckte att Barbapappa var ett pervo:


Jag gjorde ett gediget arbete med att kolla igenom TIMMAR av dåliga-bra dokusåpor för att kunna ge er en redig guide. Sen vann jag p3-prylar tack vare Rippans värdelösa ordvits! Avrundade det hela med ett inlägg som skulle passa lika bra på en t-shirt som på en knapp: Kål - not cool. Socialstyrelsens nästa kampanj kanske?!

I övrigt fortsatte jag jobba med webshoppen. Jag la in varor som en galning, mitt mål var att ha 1000 innan jag öppnade.

MAJ

Började maj med att skratta lite åt Brenda Hamptons försök att skriva om sex. Jag såg en hetsätande humla:

Igår gick jag förbi en humla som låg på marken och vältrade sig i nåt grönt jox som trillat ner i MÄNGDER från träden. Han hetsåt verkligen! Jag petade honom lite åt sidan så att han inte skulle bli överkörd av någon cykel. Han märkte mig inte ens. När jag gick samma väg tillbaka 2 timmar senare låg han kvar! Eller ja, på andra sidan gatan. Fortfarande ätandes. Tjockis! skrek jag. Inte. You go to TOWN on that maddafackin nature sheeit! skrek jag. Inte.

Jag kollade på honom, garvade lite och gick vidare.

Sen konstaterade jag att gratis är gott och att bibliotek är en bra symbol för det. Jag solade på gräsmattan utanför huset och lyssnade på ljudböcker streamade från biblioteket. (Åh, hur långt bort verkar det inte att SOLA när man nu sitter inomhus och huttrar med tredubbla tröjor?)

Jag la in varor i shoppen. Och gjorde bilder till den:

JUNI

Webshoppen blev klar! Och jag började strula med banker och sånt för att få igång en betalningslösning. Jag kan säga att sånt VERKLIGEN inte är anpassat för småföretagare. Det kostar en miljon och är strul, strul, strul.

Jag lekte skogsturk och tok-använde skorna jag fått i present av Rullskridskon:


Sen fick jag ännu mer presenter. Mysigt! Men på dagtid fortsatte allt trassel med banker och annat. Jag blev så trött på allt att jag drog. Till Katrineholm! Sen kom jag hem och ljög om ICA-Stig.


Betalningslösningen till shoppen blev klar! Precis innan jag skulle iväg på kryssning, så lanseringen fick vänta lite.

Den 21 juni var det dags. Öppnandet av vintagesmulor.se! Jag kände mig så sjukt stolt när jag äntligen kunde pumpa ut länken till alla jag kände. Höll ett litet tacktal också, för det kändes fan som att jag vunnit något slags pris:

Tack revisorn för dina mailpepp och otaliga svar på mina nervösa frågor, tack till Wikinggruppen för den grymma shoppen, tack alla bloggläsare som inte gett upp på mig. :D Och givetvis, tack till alla vänner och familj som lyssnat på mitt ändlösa tragglande om siffror och strul. Och Rulle. Utan dig skulle det aldrig blivit någon shopp, på sin höjd en lysröd hemsida med Times new roman-text "Tjöp pra kleder av mej" och någon gif-bild (se nedan) samt en hotmail-adress.

Jag fyllde 25 och hade en mardrömsresa till och en drömresa från Västerås. Jag blev vuxen.

25 år. Det låter stabilt på nåt vis. En grund att bygga på, nej en grund som man redan byggt lite på. Ett lusthus och ett utedass, the rest is soon to come. Men det ser lovande ut!

Blev återigen bortskämd med presenter.




Det var januari till juni det. Har du orkat ända hit? Utan att scrolla förbi och skumläsa? Imponerande!


Återkom imorgon för del två! :)

Scener ur ett samboskap pt8.

*en duns hörs*
R: - AArrdjjlll! (R's göra-illa-sig-skrik, låter som en blandning mellan en arg fågel och ett dagisbarn)
F: - Vad hände?!
R: - Den slog mig! *kollar argt ut mot hallen*
F: - Vilken då?
R: - Den... den där.
F: - Vad?
R: - Den... den som... som man stänger igen dörrhålet med.
F: - *tystnad* Dörren?
R: - Ja, just det!

Julen!

Julen spenderades som vanligt hos Rabarbers föräldrar. Det är samma procedur varje år och jag beskrev flödesschemat så väl förra året att jag hänvisar dit nu med. I år var dock min mamma med också.

Så här såg jag ut! Röd vintageklänning, rött/guldigt vintagediadem och guldigt vintagehalsband. Oh yes!



Risgrynsgröten:


Det fanns faktiskt väldigt många tomtar, var man än kollade blickade någon luvförsedd skäggis tillbaka.


Mat och dryck fanns förstås så det räckte och blev över. Jag åt rotfruktsgratäng och quornbullar. Och julvört! Första gången jag äter potatis och riktigt bröd på 4 månader. Pretty krejsy. Barnen åt plättar och osten hade en liten krage på sig, väldigt sött.




I år satte vi upp lite regler för julklappsinköpen, så det inte skulle bli hysteri. Ändå såg julklappshögen större ut än någonsin. Och enligt barnen var den också det. Man får väl lita på dem, barn blir nämligen mattesnillen när det gäller julklappar.



Jag fick massor av bra julklappar! Av Rulle fick jag två vintageklänningar, 2 tröjor, en halsduk, 2 armband, ett halsband och säkert nåt mer också. Det mesta var köpt second hand vilket verkligen gladde mig! Samma gällde mina julklappar till honom. Bilder på det jag fick kommer allteftersom, men här är två av grejerna (eftersom de låg på skrivbordet nu):



Go fortsättning på er!

God jul kära vänner!

God jul på er! Hoppas ni får en ääääckligt bra dag med fina presenter och god mat och goa skratt.



Puss puss puss!

DPK x 2

Ni kanske minns mitt gnäll för ett tag sen om att jag inte hade någon ordentlig vinterjacka? Att jag drömde om att hitta DPK - Den Perfekta Kappan.

Så här skrev jag:

DPK ska vara varm och snygg och gratis tack. Insvängd vid midjan och därefter utställd. Med stora knappar och rund krage med fuskpäls. Svart eller röd med nån liten twist. Var finns du DPK?

Jag har varit på.. jag vet inte hur många loppisar och second hand sedan dess. Jag har provat minst 30 kappor, ingen har suttit bra. Jag har i stort sett gett upp.

Så kommer Rappe hem häromdagen med massor av kassar. Förutom att handla min favoritramlösa (Soda Streamen är paj), sojakorv och lyxig mörk choklad har han också köpt kläder. Till mig! En svart spetsklänning med rosett, satt helt perfekt. Och en kappa! Helt underbart fin, mörkbrun med stora knappar och en ljus fuskpälskrage. Den var inte storleksmärkt, men han hade chansat ändå. Båda grejerna var givetvis vintage.

Och den satt som om den var gjord för just mig. Lagom tajt för att inte sitta som en säck, och lagom otajt för att jag kan ha en tröja under. Den fyller alla kriterier - förutom att den inte är svart eller röd, men brun är ju färgen däremellan så jag tycker ändå att den rutan kan kryssas i.

DPK - Den Perfekta Kappan

DPK - Den Perfekta Killen!

Pantat.

Det här fick mig att börja skratta eller gråta (minns inte vilket jag valde, det var ett tag sen):


Det är alltså ett TJOCKT plastskydd fastsatt över skänk-knappen på en pantmaskin. Om du inte är en van pantare så kan jag förklara: det finns två knappar, en där man får ut ett kvitto och kan hämta sina pantpengar i kassan, och en där man kan skänka sina kronor till Röda korset. Fattiga barn and all that jazz.

Men eftersom knapparna sitter i närheten av varandra och folk som bekant är ganska dumma i huvudet händer det att människor trycker på "fel" knapp. Nu ska du gissa vilken knapp som är "fel". Är det fel att skänka pengar till fattiga folk eller fel att ta sina kronor själv?

Det är givetvis det första alternativet.

Jag tycker inte att människor är puckade för att de inte vill skänka sin pant eller för att de inte trycker på rätt knapp. Jag tycker är människor är puckade för att de klagar på mataffärerna över sina "förlorade" pantpengar så pass att affärerna känner sig tvingade att sätta en fet plastkåpa över skänka-knappen.

Okej att det känns surt när man pantat 500 flaskor och det var alla pengar man hade och de råkade gå upp i rök. Men hur fungerar man om man klagar på affären för det? Och för att affären ska sätta ett sånt skydd över krävs ju att fler än 1 person klagar fler än 1 gång. Det måste ju vara ett ständigt återkommande problem. Att folk blir arga för att de råkat skänka pengar.


Jag förstår mig inte på folk. Vad säger ni, plastkåpa över gåvoknappen - hiss eller diss? Vill någon av er erkänna att ni är dem som gått och klagat på råkskänkta pantpengar? Speak up!

Helt hysteriskt snyggt.

Har ni sett att det det går Helt hysteriskt-repriser nästan jämt på kanal 9? I love it. Sjukt inspirerande i klädväg! Man får kanske skala bort och skala om lite, men man måste bara älska kreativiteten:

Onödiga rum.

Idag har jag julklappsshoppat! Tyvärr hittade jag mest klappar till de jag redan köpt åt. Så några får en fet julklappshög, andra får en julklapps...kram. Det är miljövänligt! Och livet är inte rättvist, lika bra att barnen lär sig det direkt.

Raxen köpte presentpapper och snören för 200:-. .... Och det var inte som att vi inte hade något hemma, här kan man ju inte gå en meter utan att snava över något pressat papperssnöre färgat med änglars tårar, endast 297:-/meter. Nu sitter han med ett barnsligt leende och viker försiktigt snygga kanter på paketen.

När man blir rik och kan köpa ett hus eller en lägenhet som är alldeles för stor, så får väldigt onödiga sysslor/prylar egna rum. Det kan vara kolasnören-rummet (där man har hyllor fulla med kolasnören), påsrummet (där man förvarar alla sina påsar, galet välorganiserat och sorterat efter tjocklek på plasten etc) eller tänkarrummet (en stol, inget annat, så man kan få fram riktigt bra tänk). Jag har en känsla av att vårt första onödiga rum kommer bli ett gift wrapping room - alltså ett presentinslagningsrum.

Candy Spelling, Tori Spellings mamma, lever drömmen:

Spelling has three gift-wrapping rooms in the home, including the smallest for everyday gifts (pictured). [...] The other two wrapping rooms include one in the attic, which has a shrink-wrap machine, and one in the basement devoted solely to wrapping Christmas and Easter gifts.

Hon har alltså inte bara ETT paketinslagningsrum, utan TRE. Kom igen! Det känns lite panikartat på nåt vis. Som att de köpte monsterhuset, gick runt och bestämde vad som skulle vara vad men fick slut på rumidéer.
- Vafan! Det är ju 18 rum kvar. Vad ska vi göra?
- Badrum?
- Vi har redan 23 stycken...
- Öh.. Dockmuseum?
- Har vi redan! (OBS SANT!!!!)
- Paket..inslagningsrum?
- Vi har ju redan ett.. men okej, ett till. Mer?
- Bio?
- Finns. (OBS SANT!!!)
- Bowlingbana?
- Finns. (OBS SANT!!!)
- Men vafan! Ta ett till paketinslagningsrum, ingen kommer märka nåt.

Ovan är en någorlunda korrekt återgiven konversation mellan Aaron och Candy Spellling. OBS SANT!!-en är från mig där jag nyss återgett något som är 100% sant.